Antalet dimensioner de flesta människor i ögonblicket är medvetna om att de kan föreställa sig samlat är tre stycken. Orsaken till det är att vad vi kan utgå från i en tidpunkt för att fatta beslut är de delar av hjärnan vi har för att ge en fast struktur till arbetsminne där intryck utifrån och allmän information lagrad även utanför dessa strukturer kan verka.
Dessa strukturer är anpassade för att vara användbar i en värld där det fysiska rummet för en entitet i vår storlek praktiskt är tre dimensioner medan tiden för oss modelleras på det sätt som är mest meningsfullt för det fysiska rummet respektive vårt egna tillstånd d.v.s. tid för oss är i mycket anpassat till hur jorden relaterar till solen medan vår förmåga att se tid i övrigt är sådan att en klocka och almanacka ofta är nödvändigt trots att båda också är tämligen rudimentära approximationer av tidsdimensionen.
Det innebär emellertid inte att varken det fysiska rummet, hur vår hjärna fungerar eller hur man mest optimalt betraktar populationer är få-dimensionellt.
Låt oss titta på ett exempel där det sättet att betrakta saker begränsar vad man kan se (även om metoden i sig bör kunna leverera värde jämförbara med andra dyrare begränsade på samma sätt). Vill vi skapa oss en ögonblicksbild av vad folk tycker om något kan vi givet algoritmer för att filtrera data och bedöma kvarstående hämta upp denna från stora sociala nätverk som Twitter och Facebook (där Twitter troligen levererar ungefär på nivå med opinionsundersökningar och är lättare att använda medan Facebook med lite större arbete kan leverera mycket tydligare data än Twitter).
Skapar vi grafer med punkter kan det indikera hur något förändras över tiden och man kan även roa sig med att prediktera framtida punkter. Eftersom snabba förändringar är mer sällsynta än långsamma förändringar (även om snabba också inträffar vilka alltid missas utan att fånga utlösande faktor vilket i denna typ av data sällan är möjlig att se) är det egentligen inte svårare än att ta en linjal och skatta vinkeln på kurvan på den sista biten.
Att prediktera längre än en kort tidpunkt är dock svårt därför att externa faktorer som ej speglas i datat arbetas upp. Även med dessa hamnar man också fel också om man känner den effekt de kommer ha i ögonblicket och vet att dom kommer inträffa. Orsaken är att befintliga redan speglade händelser inte är uteslutande direkt verkande.
Jämför t.ex. med följande projekt där man skapat en algoritm för att detektera tecken på depression i data. Problemet med det är inte att det inte går att se i text. Problemet är att redan när begynnande depression är fallet eller att den är relativt långt gången är motsatta reaktioner möjliga som praktiskt uttrycker optimism. När det försvinner bort blir tecknen dock tydliga men förändringen är redan inträffad.
Vidare säger metoden heller ingenting om antalet användare t.ex. på Twitter som har problematiken om metoden appliceras på en tidpunkt därför att de flesta med problematiken kommer skriva färre tweets eller inga under en period.
Om man låter bli att fastna i konceptet att text ger alla svar blir det möjligt att skapa en bättre lösning. I ett koncept där saker produceras kortfattat oavsett om det är tweets eller som ofta också för bloggpostningar inser vi att hur de produceras i tiden per "mätpunkt" också har betydelse. Fortsätter vi från exemplet med depression inser vi att man från det t.ex. utmärkt kan detektera t.ex. den korta över-energi som vanligt innan depression även när bipolära element är få och korta.
Det blir också möjligt via ett nätverk av typen Twitter att se hur interaktionen mellan mätpunkter ser ut eftersom vad som är betydligt mer signifikant för depression än hur man uttrycker sig är förutom att saker görs långsamt mer sällan att sådan kommunikation minskar.
Vidare vilket för alla praktiska applikationer är mycket viktigare kan man följa hur kulturellt förstärkning sker på världsbilden. Givet att vi är flockdjur är vår världsbild inte vad vi skapar själva utan den är vår tolkning byggd av den världsbild som råder i de flockar vi tillhör. Det är t.ex. denna faktor som jag i min modell för riktad information (artiklar, insändare eller vad som helst som bär syfte) menar är orsaken till att stora företag när de passerat en viss storlek och ålder inte längre klarar att skapa något som tänker nytt utifrån vad de redan har och som inte inkluderar att man köpt något redan bevisat (inget undantag från detta har jag klarat att hitta) även om det givetvis inte innebär att de inte klarar att bygga nya saker med liknande koncept.
I någon mening kan vi se det som att det självklara sättet för oss även när det är sämre att se på världen genom att endast beakta vad vi enkelt kan uttrycka i tre dimensioner där tiden antingen inte alls beaktas (en mätpunkt om än på en tidslinje) eller uttrycks som tillståndsgrafer (t.ex. the hammer).
Det är ett sätt att se på världen skapat från navigation. Vad som händer just nu är oerhört viktigt därför att vi kan kollidera med något. Tiden är endast viktig i den mening att antingen kommer mer tid gå åt för att komma till målet än vad som är meningsfullt eller inte samt ibland om skillnaden tros vara större eller mindre. Det sista är för människan ett oerhört avancerat koncept och det felbedöms därför regelmässigt och ju större flocken är desto större blir felbedömningarna. En mängd organisatoriska system har skapats för att försöka hantera det men eftersom de alla (åtminstone de jag mött) i princip är tre-dimensionella finns ingen egentlig skillnad mellan dem i resultat och oavsett om projektet bygger ett IT-system, ett stridsflygplan, en fabrik o.s.v. blir det vanligen försenat.
Undantaget som finns från det är när det huvudsakligen inkluderar vad som redan i förväg går att uttrycka på ett sätt som skapar en exakt karta (d.v.s. man har gjort nära nog samma sak många gånger tidigare). Det gör att felen går att minska därför att vi kan innan simulera eller emulera färdens väg. Ändå är stora felbedömningar vanliga och ju fler personer som inkluderas desto större blir dom.
Desto mer vi använder exakta kartor för navigation ju mindre nytänkande får vi också och det även när man via egna metoder eller standardiserade system försöker motverka det. Därmed inte sagt att det inte går att motverka även såvida man inte vill riskera det enorma värdet kartan ger (även om det är strukturerade IT-komponenter motsvarande API:er och verksamhetsuppföljning eller om det är ritningar för att bygga hus) gäller att flera metoder behöver kombineras.
Att försöka stimulera riktig kreativitet i en organisation d.v.s. mer än att folk löser problem utifrån den gemensamma (ofta i organisationen lokaliserade) kulturen och först när lösningen ska skapas får indata som är lateral krävs dock att man först att man har en modell för att uttrycka navigation, tid och övrigt som definierar hur vi ser på världen.
Även om man klarar att skapa den mångdimensionellt möter man när den ska formuleras strikt just problematiken att den måste uttryckas som en karta som går att tillämpa mer allmänt. Det tror jag att klarade idag för min modell och en första skiss har vi nedan (även om den knappast som den är uttryckt just nu är meningsfull för någon annan):
Vad vi har är den strukturerade kunskapen i ett bakomliggande rutnät vilket kan ses som en organisation, population eller för en person långtidsminne. Vi har den mångdimensionella tidsdimensionen som uttrycker hastigheten på vad som sker utifrån hur personer påverkas av, påverkar den gemensamma strukturer och för idéer och kunskap till varandra (t.ex. att dokumenterar ett API) i den gemensamma strukturen.
Locomotion uttrycker vad entiteter som hör samman gör som kan uttryckas som en karta och att den är mångdimensionell är kritiskt därför att långsiktigt är det oerhört viktigt om förstockning ska förhindras "ytan" på den strukturerade kunskapen de vidrör i olika punkter av processen (men inte i den mening att större yta i sig skapar något värde utan ev. värde just rörande det har med vad som föranlett det).
I blåa linjer har vi "musiken" vilket är den samlade superpositionen av rörelser vilket indikerar den väg allt som behandlas i modellen rör sig. Den ska bäst inte avvika från det övergripande målet i vilket fall antingen kaos, förlust eller depression uppstår. Vi kan jämföra den med rörelser på en vattenytan eller bättre de luftrörelser som skapas när en flockduvor flyger tillsammans.
Återkopplar vi nu till evolutionen gäller att om långt verkade kommunikation som kan agera snabbt under stress försvinner gäller inte bara att akuta problem inte kan hanteras utan också kommer vi se det problem stora företag drabbas av. Djurarter kan optimeras för en situation och bli bättre och bättre på det men någon ny radikalt idé som påverkar utanför en punkt är oerhört otrolig. Lemurerna på Ceylon är ett exempel på det där de optimerats för varje ekologiskt nisch men ej utvecklats framåt.
Detta kanske man kan uppleva (för ett företag snarare än lemurerna) att internet kan lösa för stora företag men så är inte fallet därför att detta handlar inte om mängden information som går att utbyta utan typ av information och dess möjlighet att påverka och vilken respons den kan ge som uppfattas tillbaka (och flera liknande fenomen). Även för extremfallet där du säger exakt samma sak kommer effekten vara större i person därför att aktivitet när det tas in blir högre genom förstärkning över fler språk.
Detta innebär inte att internet skulle vara ett dåligt verktyg. Tvärtom är det utmärkt för att optimera användningen av "kartor" när praktiska lösningar ska implementeras. Men för att förhindra förstockning där helt nya idéer inte verkar är det inte fullt tillräckligt (jag är dock helt övertygad om att det går att lösa via ett antal metoder där faktiskt några inkluderar internet men på ett sätt där man kan förvänta sig att det stimulerar lateral kommunikation). Längre fram kommer metoder för detta diskuteras mycket mer och troligen gör jag en tillämpning av den större modellen just för att lösa det här problemet (där tillämpningen lika gärna kan vara en stad, ett företagscentrum eller ett helt land även om resultatet av faktisk påverkan skulle skilja sig radikalt beroende på storlek och innehåll i populationen).
