 I dikten möter vi en portugisisk vattenhund nyförälskad i en lokal hund - kanske en föregångare till newfoundlandshundarna. |
Hundar som följde med sina mänskliga familjer från Europa till USA och Kanada mötte samma utmaningar och svårigheter, och precis som vi människor också kärlek.
Från de fria blandningarna mellan rashundarna i den utmanande naturen föddes många av både våra snällaste hundar: Labrador, Newfoundland och Nova scotia duck tolling retriever - alla också kraftfulla bidragsgivare till de små hårda samhällen där både hundar och människor var tvungna att arbeta hårt för att ens överleva.
I dessa områden föddes också starka modiga hundar som Canadian Eskimo Dog, Seppala Siberian Sleddog m.fl. Hundar som vet att om de stannar trots trötthet och hunger fryser dom ihjäl tillsammans med sin husse eller matte.
Att först försöka fånga något av dessa modiga hundars kärlek och närhet innan deras prövningar skildras är riktigt. Här diktade jag därför några rader om en portugisisk vattenhund som nyligen mött en lokal blandras - kanske en St. John's Water Dog? Eller rent av en av dom lite senare föregångarna till Newfoundlandshundarna?
Foto: Illryion Licens: CC 2.0 by
Hon är större än vad han är men det gör ingenting och han vill absolut ge henne något speciellt.
A Portuguese water dog just a year in Canada
Running the streets
With this a bit bigger but very cute black coated long haired playful fish smelling girl
What fun to give a fun loving girl
In a fish camp but fish?
Digging around things from the old land
Finding two fruits with the true summer scent
A summer scent of delicious beauty reminding of easier times home
Sunny balls of playful fun
And a healthy snack
Filling her with the very sun so painful sparse in this land of cold darkness
Making her strong for the pups to come
Fler dikter jag publicerat på Nyhetsbloggen. De berör skönhet, natur, kärlek, mod, mat, gulliga hundar och annat som är viktigt oavsett vilken tid vi lever i. Att skriva poesi om enkla saker - som gulliga hundar - mer än stora tankar hör inte till vad stora tänkare gör men det skänker mig glädje och är i det lilla kanske ändå viktigt? Är det inte i någon mening detta som livet handlar om?
