Av de stora stockholmstidningarna DN och SVD känns det som att DN är de som satsar mest på att följa frågor runt demokrati. Senast publicerade de följande som vanligt mycket kompetenta artikel:
Många tidningar följer knappt alls området när man lämnar Sverige och ännu mer sällan går utanför EU. SVD följer det ibland men tittar man t.ex. på Kina ligger fokus på ekonomi. Senast till exempel:
Kina beklagar WTO-utslag om film
SVD försöker kanske rikta in sig på ekonomi vilket kan vara en utmärkt strategi på en kanske överetablerad tidningsmarknad.
En mer generell orsak till det kan vara att både dom och läsarna lätt uppfattar det som frågor långt borta. Så är det inte längre. Internet har gjort kampen internationell och därmed har diktaturernas aktörer följt efter. Därmed hotas även Västerlandet. Problem vi sett exempel på inkluderar:
1. Sajter för fri diskussion angrips.
Ex: DOS-ANGREPPET MOT TWITTER: MER OM MOTIV OCH SÄKERHETSHÅL
2. Regeringsanställda som sprider desinformation i Kina är aktiva på internationella sajter inklusive Twitter.
3. Kritiska västerländska sajter angrips av samma aktörer.
Ex: AMERIKANSKA ELFÖRETAG INFILTRERADE
Det är heller inte "bara" USA som drabbas utan aktörer som artigt diskret pekat på omfattande problem inkluderar UK, Australien, Tyskland och flera afrikanska länder.
Sverige har troligen haft få problem eftersom vi är litet land och kanske också p.g.a. viss respekt för enskilda personers dåliga humör. Internationellt har problemen nu också minskat vilket huvudsakligen beror på att det uppmärksammats och att särskilt USA och UK reagerat.
Allt detta är bräckligt och under 2010 är det troligt att situationen kan försämras. Här känner jag att svenska tidningar kan fylla en funktion genom att uppmärksamma riskerna. Frågan är hur bra det går med åtgärder svenska myndigheter och organisationer initierat och arbetat med i flera år. Har man nått konkreta resultat. Eller händer det lite trots att det kostar massor med pengar? Ett generellt problem i hela säkerhetsbranschen är en kultur där åtgärder handlar om att sälja dyra lösningar som inte löser problemen. Viktiga aktörer är en del av kulturen och köper dyrt istället för att tänka.
För att möta risker bedömer jag att fyra viktiga målgrupper för information finns:
1. Politiker kan vara ett mål för angrepp. Jag har diskuterat det flera gånger på SEOTaktik och senast i:
ATT MUF INFILTRERATS KAN VARA STORT PROBLEM
Det får inte vara lätt eller acceptabelt att angripna demokratiskt valda politiker. Riskerna med det är alldeles stora. Ett utmärkt exempel är om det förfalskade e-postet i Australien inte upptäckts vara förfalskat. I så fall hade deras regeringschef troligen tvingats avgå.
2. Mitt intryck är att svenska företag generellt inte förstår hur enormt omfattande avlyssningsoperationerna har varit och är. Det skadar svenska företags möjligheter att vinna budgivning och läcker industrihemligheter. Här ska dock ändå sägas att Säkerhetspolisen relativt länder i liknande storlek är mycket kompetent. Trots det når information om riskerna knappt alls mindre och medelstora företag.
3. Vi måste se till att vår infrastruktur är skyddad. Är den det? Eller kan det vara så att även svenska kritiska installationer är infiltrerade?
4. Privatpersoner är kritiska. Särskilt är problemet är att angrepp mot dem kan vara lätta och att dessa angrepp kan spilla över på kritiska system. Läs gärna:
SÄKERHETSARKITEKTUR: ANGREPP MOT LÖSENORD I CLOUD COMPUTING
De kan också fungera som attackplattform via många andra metoder.
