Stina Dabrowski som för många år sedan gjorde flera bra reportage tycker om medieimperiet SR (fast det får jag avstå från att kalla det eftersom det gör mig utvecklingsstöd enligt en kommentar). Debattartikeln sammafattar utmärkt många av de problem det hela orsakar och pekar kanske också på en lösning: ”Vem ska betala den goda journalistiken?”. Titeln är lite kul eftersom annan journalistik inte är gratis och SVT:s konkurrenter bör veta att TV-reklam och tittare inte är något som kommer gratis.
Låt oss börja med att gå igenom det hela och peka ut allt jag tycker känns obehagligt eller felaktigt.
Dabrowski börjar med att oro sig för att nätet inte behandlats i regeringens proposition. Det låter som hon antingen hade önskat lagstiftning som begränsat fri konkurrens inom media eller alternativt att staten ska ge ännu större riktade bidrag till SVT. Tänk att det inte räcker med de pengar som de redan får. Hur mycket pengar krävs det för att få folk att konsumera något de inte vill ha?
Hon går vidare och pratar för s.k. djupare journalistik vilket givetvis är viktigt. Där tar hon undersökande reportage och SVT gör här några bra produktionen men motsatsen gäller också. Särskilt bestickande är hur mycket pengar som här går bort på en massa annat men så fort deras bidrag ska diskuteras lyfter de bara fram det bättre. Vidare säger det en hel del om hur SVT fungerar att de inte ger möjlighet till fördjupad information, kontextuell information, någon väg för läsaren där det är möjligt nå nyhetskälla o.s.v. Vi kan se det när de publicerar nyhetsnotiser om sina TV-inslag där goda möjligheter finns.
Därefter rackar hon ner på TV4 och TV8 för att de fått dra ner på "reportage-artade" inslag. Givetvis har de fått göra det. Vi har en enorm TV-aktör med en gigantisk budget som inte konkurrerar på lika villkor. Bara för några år sedan var alla andra kanaler i praktiken förbjudna tills Jan Hugo Stenbeck började sända TV3 över satellit. Det tvingade fram positiv förändring av Sverige och inte minst när det kom till media. TV1 och TV2, diverse politiker m.fl. var enormt oroade. Det ansågs farligt.
Att MTG föreslår att kommersiella aktörer ska få pengar till "public service-program" menar hon är befängt och deras program kallar hon "tingentangel". Givetvis är det befängt i en sund värld men när vi nu redan har en bunt TV- och radiokanaler som får sådana pengar verkar det inte lika orimligt. Om alla kanaler SVT hostat upp får gratis pengar bör det gälla alla andra också.
Därefter börjar Dabrowski återigen ora sig för internet och menar att SVT minsan står orubbade därför att deras intäkter är säkrade. SVT har faktiskt gått upp i tittare senaste åren men det har drivits fram av en massa nöjesprogram i helt meningslös konkurrens med hederliga TV-kanaler. Vidare påstår hon att ingen oro finns för att deras pengar ska gå bort och att de har starkt politiskt stöd. Tja det är precis som jag skrev tidigare att få bort sådana här entiteter är svårt. De skyddar sig själva genom det politiskt inflytande dominerande media skapar. Den här gången känns det dock som att de inte lika ohämmat som tidigare spelat på det. Jag har t.ex. inte hört något om att de den här gången skulle ha låtit en bunt SVT-journalister göra "reportage" med andra SVT-journalister om sin egen organisation och finansiering.
Värt att lyfta fram är också att (längre fram) Drabrowski inser att SVT är politiskt styrt: "Det vore rakare att erkänna att public service visst är styrt [...]".
Hur håller då argumenten för public service när SVT satsar mer på nöjesprogram? Ja det gör det håller inte och det ser Dabrowski och väcker frågan om de egentligen kanske skulle inrikta sig på "kvalificerad journalistik, kultur och svenskt drama som de kommersiella bolagen negligerar eller fortsätta göra breda program som lockar tittar till sina kanaler."
En inriktning på innehåll där man helt meningslöst satsar på program bara för att ta tittare från kommersiella kanaler är knappast något som kommer bevara det statliga medieimperiet och inte heller att man påstår sig vara gudabenådat bättre än hederliga TV-kanaler, nätpublicering eller allt förutom just SVT. Ska man ha något sådant här bör det ju rimligen inrikta sig på uteslutande väldigt seriöst material som inte täcks upp i övrigt eller där det i ett litet språkområde inte troligt går att få ett kommersiellt alternativ det vill säga:
- Pedagogiska program. När jag var barn fanns en hel del sådant men efter att JHS började sända TV3 blev det allt mer nöjesprogram därför att det ansågs enormt farligt att medborgarna tittade på TV3.
- Djupare reportage (och liknande) om seriösa ämnen där man inte konkurrerar.
- Rimligen ska det inte inkludera något med reklam om man påstår sig vara reklamfri.
- Varför visar SVT en massa sport? Kan inte kommersiella kanaler göra det lika bra?
- Hur är det med barnprogrammen? Här kanske reklamfri TV är bra men ska man sitta och visa ytliga barnprogram stora delar av dagen? Varför inte hålla sig till pedgagoiska barnprogram och lämna det ytliga till kommersiella kanaler om dessa kan hitta någon som vill titta på det.
- Att slå samman UR och SVT som Drabowski föreslår är strålande. Därefter kan man rensa ut enligt tidigare punkter och få något som i princip är UR + "UR-barn" + djupare nyhetsbevakning / reportage.
- Oavsett tidigare är kostnaderna inom SVT gigantiskt stora och det speglar inte det man producerar. Ska medborgarna via tvångsavgifter behöva finansiera slöseri? Behövs verkligen mer pengar? Knappast.
Mot slutet tycker hon också att man ska diskutera en public service-tidning. Visst för övriga publicister på webben är det sannolikt bra just genom att man kan se på SVT att de saknar motivation att anpassa sig efter läsarna på nätet vilket hederliga tidningar gör. Däremot för kommersiella tidningar är det därefter slut och permanent.
Förutom också en statlig tidning kan man också tänka sig många andra kommunistiska idéer där staten på olika sätt styr nyheter och information. Det kan visa sig strålande t.ex. om något stort industriföretag går dåligt och man vill gynna dessa. Där finns säkert goda möjligheter att komma överens med Kina och byta sändning av deras lögner mot industrikontrakt.
Här kan man ta och avsluta med välgjord bevakning från BBC: Twitterers defy China's firewall. Fast mest är ju Twitter farligt och vi bör nog ha en public service "Twitter". Men det går ju inte eftersom folk väljer kvalitet och därför Twitter i original. Bättre kan därför vara att införa en tvångsavgift för alla som vill använda Twitter och för dom pengarna ha en bunt SVT-anställda som får sitta och göra godkända tweets. På så sätt har vi löst att en massa goda tweets produceras och vilka som ska betala för det.
