I Tidningarnas framtid: I teknikens klor, Dagens Nyheter, ger inte minst rubrikens komprimerade sanning ett viktigt perspektiv på förändringarna media sedan flera år konstant befunnit sig i utan att någon riddare ännu kommit och räddat dem trots många rop på hjälp och av och till försluter vända till vinst genom eget arbete.
En möjlighet åtminstone för DN men långt ifrån alla är att inse att förändringen där fler läser innehåll med lägre vinst per tidning också kommit med fler läsare hos de största nätpublicisterna och möjlighet till billigare publicering. Fler läsare ger högre vinst under förutsättning att branschen konsolideras och via för normalt alla branscher med konkurrens utrensning.
För Sverige t.ex. kan tänka oss anpassade versioner av ett fåtal rikstidningar till mindre orter där endast ett fåtal medarbetare arbetar riktat. Internationellt för engelska språket tycks det väldigt troligt att vi får ett antal mycket bra nyhetspublikationerna där några av de sedan många år inarbetade (ex. Guardian som DN ger exempel på) allt mer tar allt större utrymme. Jag tror de kommer på flera år sikt vara större i medarbetare än någonsin tidigare. Många andra tidningar där som i Sverige kommer dock dö.
Så länge konkurrens bibehålls långsiktigt tror jag dessutom att detta kommer med högre kvalitet. I Sverige som exempel kan vi se att konkurrens-utsatta tidningar jfr DN, SVD, Expressen och Aftonbladet levererar högre kvalitet per medarbetare.
Den moraliska risken
Idéen att man ska klara att ta betalt via infrastruktur-leverantörer har varit trendig ett tag genom ganska begränsade lyckade case särskilt för mobiltelefoner. Det tycks emellertid inte otroligt att ju mer den upplevda skillnaden jämfört med vanligt bredband reduceras minskar motivation för enkla bättre anpassade lösningar samtidigt som inlärda surf-mönster från övriga datorer tar över.
En alternativ väg är givetvis att ta betalt direkt för innehåll lite jämförbart prenumerationer eller lösnummer.
God moral är i det viktigt. Flera mediehus vana att sälja access till journal-artiklar ex. universiteten redan köpt eller fått rätt att publicera och som finns gratis gör att man bäst inser att man som också potentiell reklamköpare bör ha mycket god kontroll över statistik rörande visningar m.m., vad som exakt avses rörande köp m.m. så att man jämförbart inte behöver köpa samma sak massor av gånger. Eller att de säljer samma reklamutrymme till flera och fel- / över-rapporterar antalet sidvisningar. D.v.s. strunt-summor man tar in för hela försäljningen stör den större annonsmarknaden äventyrande hela verksamheten om bibliotekspengarna på det skulle störas väsentligt.
Betydelsen av den moraliska aspekter som den uppfattas av media-köparen när de ställs inför möjlighet att handla produkten, avstå från den eller inte sällan via begränsad ansträngning "stjäla" den via elektronikens fascinerande förmåga att kopiera gång på gång utan just någon kostnad alls illustrerades nyligen i en studie publicerad i Mary Ann Liebert's där internet-läsarna av New York Time undersöktes:
Artikeln kan tänkas ge en del idéer och förståelse av området för den intresserade även om man absolut inte ska tolka resultaten som i sig själva trovärdiga. För det krävs flera och andra studier. Det är närmare en "test- eller prospekterande-studie" (för andra studier gjorda inom psykologi där frivilliga eller betalda för småsummor samlats och hanterats över nätet har jag flera gånger märkt problem i datat för forskningsområden där jag har ett större intresse och möjlighet att mer omedelbart verifiera eller jämförbara datat - jag har inte tittat på det här eller ens vilken tjänst och metodik de använde).
Förutom idéer för media resp. indikera kommande forskning tror jag att studien var en bra väg att förklara situationen för läsarna. "Metoden" som sådan tror jag fungerar bättre än att själv uteslutande tala direkt till läsarna, och detta som ev. motiv förutsätter absolut ingenting inkorrekt i forskningen.
Ta-betalt på nätet fodrar precis som tryckt tidning fungerande leveranser
(Och också att en skurk inte smyger sig in med tidningen och försöker stjäla dina pengar).
En besläktad moralisk aspekt för hur vi glada kanske lite naiva media-konsumenter genom smärtsam erfarenhet lär oss att läsa in i tidningarna tror jag mycket mer mätbart påverkande svenska aktörers vinstmarginaler bland de största tidningarna när det gäller internet-publiceringen.
De stora rikstidningarnas genom åren återkommande problem att klara att presentera särskilt reklam utan att störa den normal funktionen hos läsarens dator. Dagens Nyheter misslyckades t.ex. precis nu med att visa ett stycke rörlig reklam på sidan som tog abnorm prestanda i samband med en helt onödig reload DN:s sida initierade (hur påverkar det statistiken jag som annonsköpare får?).
När jag senast hade de problem man ofta råkar ut för hos de svenska tidningarna hos någon av de stora amerikanska och brittiska minns jag inte ens. Och från ett färre antal surfningar i Japan, Australien och åtminstone rörande större kinesiska tidningarna på engelska kan jag inte minnas annat än att motsvarande problem där är märkbart ovanligare.
Orsakerna till problemen kan nog oftast bero på kompetensproblem. En del varianter av problemen har jag dock genom åren noterat kanske varit orsakat respektive av att tidningarna ev. försökt ta betalt för överdrivet antal sidvisningar och att reklamköpare presenterat reklam som inte otroligt givit en del fascinerande resultat i tidningarnas uppföljning av den (och kanske mellan-lösningen när det hänger sig ett tag därför att annonsen försöker skydda sig mot manipulerade överdrivna reloads m.m.). För mig är det där internet är idag helt oacceptabelt att en sajt påverkar datorn märkbart. Det är fullständigt sanslöst att man ens klarar att skapa lite rörlig reklam som slöar ner en modern dator.
Spekulativt rörande störningen jag fick idag vill jag nog inte utesluta att koden till den rörliga reklamen är så pass illa skriven eller försöker göra så pass olämpligt försökande på olika sätt fula saker att den allokerar abnormt stora resurser i Google Chromes säkerhetsfunktioner.
Oavsett orsak är störningar av dator på hemsida vad vi alla lärt oss att associera fientligt angrepp. När hemsidan hänger oss är det ofta allvarligare problem. Det associerar DN via likhet i det beteende med aktörer mycket värre än vad dom är. Vad vi kan uttrycka med denna fråga:
- Hur mycket mer tjänar DN på reklam genom att störa min dators funktion?
Måste vara stora summor per visning givet att jag föga troligt alls återvänder igen annat än sällan rörande något väldigt speciellt som när jag nu skrev detta. Kanske några hundra extra relativt vanliga annonser per sida jag surfar på?
Att beskatta bredbandsleverantörerna
En praktiskt hos media mer inarbetad metod för att ta betalt från motsvarande bredbandsleverantörerna är självklart annonser. Media av DN:s typ tillför förtroende och oavsett vilken ev. implicita påverkan det också kan ha på redaktionellt material gäller att flera stora reklamköpare av och till tenderar att köpa mer från stora aktörer vars innehåll de gillar.
Möjligt kan ett exempel vara den mediala bevakningen av spelmonopolet där försvar av det såväl som förslag att det ska tas bort kan ge vad som tycks vara toppar i reklamförsäljning. Stora pengar på båda sidorna. Det behöver inte vara problematiskt utan kommer just ner till moral där huvudsakliga problemet för en del tidningar kan vara att även om de hanterar redaktionellt innehåll korrekt litar läsarna mindre och mindre på dem genom spill-över-effekt från vad journalisterna kanske uppfattar som rena tekniska trivialiteter.
Bredbandsleverantörerna är också stora annonsörer bland tidningarna. Dagens Nyheter är dock knappast helt fel-ute när de pekar på att dessa leverantörer gynnas av ett kraftigt attraktivt internet som är utanför själva kostnaden för bredband är gratis. Det ger ju möjlighet för dem att ta mer betalt (jämför med hur den ekonomiska "krisen" ökat bevakningen och intresset för att inte sällan inte göra mer än att lyfta telefonen och prata 10 minuter med banken för att ha sparat många tusen genom lägre ränta på bostadslånen).
Inte heller är bredbandsleverantörerna lika lite som aktörer för resp. emot spelmonopolet annat än motiverade att skapa värde för sig själva från reklamen utan annat än nödvändiga krav på dess utformning och moraliska dimension. Ex. att annonser på sajter i huvudsak eller i princip helt inriktat piratkopiering knappast gör annat än nytta därför att sajternas besökare knappast ser något moraliskt problem.
En del andra aktörer har dessutom i reklamfilmer gjort antydningar om värden det piratkopierade ger där det oavsett hur de personligen värderar det i egen-nytta eller uppfattat samhällsproblem indikerar en brist på sund moraliskt respekt för de lagar det demokratiska systemet skapat. Jag minns där ett exempel på ett svart-får symboliserande någon av de mer nationella lite mindre aktörerna som delat upp den svenska mobil- och fasta-bredbandsmarknaden.
Att jag indikerar den aktörer ovan har mindre att göra med någon särskild önskan att irritera dem eller generellt särskilt engagemang. Snarast ser jag det närmare en rättvisefråga för att inte Com hem ska känna sig mobbade och utsatta. Och båda tycker jag kan känna glädje i skildras mer som sluga teknik-värde-skapare smart navigerande runt diverse föråldrade moraliska och praktiska idéer. Sund uppmärksamhet den trendiga annonsköparen smart uppmuntrar via belönande annonsköp medan mer imbecilla ofta män i övre medelåldern ett par år från pension reagerar felaktigt riktat på. Att bli förolämpad i rätt sammanhang är så mycket mer rätt än genom teknik-inkompetens felaktiga komplimanger i föråldrade medier som gör läsarna misstänksamma.
Nedan har vi Com hem implicit transfererande pengar till en av de större aktörerna inom visning av piratkopierad film och TV på nätet. Ett segment som trots branschens stora omfattning i det mer rumsrena inte alls behöver ha särskilt lätt att få in vettig finansiering för att ge den nödvändiga prestandan. Metoder som att starta videosajter satellit måste vanligen kompletteras i stor-omfattning genom mer direkt parasitering av gratistjänster man ej kontrollerar. Särskilt gäller det nu när länder som bl.a. Ryssland verkat blivit mer motiverade att hantera problem (inte otroligt korrelerat att vissa amerikanska företag numera är stora annonsörer hos dem).
Den indirekta sajten utnyttjad ovan hör förövrigt till en av flera som gärna och ofta manipulerar presentationen för att ge intryck av att webbläsaren inte korrekt klarar att visa aktuell film för att därigenom lura surfaren till att installera en massa förslöande skräp som i värsta fall läcker information eller gör att datorn utnyttjas för angrepp på andra. Nedan kan vi se att Google Chrome varnar för den (dessbättre framhärdar Chrome heller inte hindrande mig från att lösa problemet själv och acceptera risken för att se innehållet).
Värdet annonsköp från bredbansleverantörer skapar för filmindustri, tidningar m.fl. traditionella medier måste därför vägas mot säkert mindre men ännu säkrare betydligt effektivare summor som går till sajter som konkret skapar en alternativ gratis-värld som gör sundare betallösningar, reklam till aktörer där kostnaden ligger o.s.v. svårare att realisera. Dessutom en värld som liksom exemplet ovan kommer med andra problem inkl. virus, trojaner och kanske medieprodukter som bygger på att människor utnyttjas ännu längre utanför lagen.
I slutknorr: Dagens Nyheters upplever jag höga moral troligt tenderas att upplevas problematisk p.g.a. tekniska problem alla förutom ett fåtal klarar att lösa medan aktörer man sällan märker problem med tenderar att fatta väsentligt flexiblare beslut relaterat annonsförsäljning resp. annonsköp.
