Betallösning för Svenskt biografiskt lexikon (SBL)

2011-04-24

Ibland behöver man som skribent smyga ut i mörkret där rovdjurens skuggor skymtar i varje vrå och tusentals av stupat. För The Superior man (eller kvinna) ställer ödet krav därför andra hör inte när rätt kallar på dem:

"XV.17: The Master said, "The superior man in everything considers righteousness to be essential. He performs it according to the rules of propriety (li ). He brings it forth in humility. He completes it with sincerity. This is indeed a superior man."

XV.31: The Master said, "The object of the superior man is truth, not food. . . . The superior man is anxious lest he should not get truth; he is not anxious lest poverty should come upon him."

Från: Confucius - The analects, The Superior Man 2 (chün-tzu)
Confucius är en så problematisk benämning varande resultatet av den romersk katolska kyrkans möte med asiatisk filosofi. Även om man hellre inte använt "namnet" och istället det kinesiska är ju begriplighet grundförutsättningen. Att peka på det nu när vi diskuterar värde väldigt mycket utifrån ett modell-perspektiv har dock sin poäng.

Idag kallade ödet på mig att söka sanningen om SBL. Jag hade väl kanske kunnat frågat och engagerat mig lite mer här men den generella politiska principen betyder mer än vad en entitet bland många gör. Dessutom ska framtida middagar med familj var uthärdliga. Den fina inledningen, att vi indikerade att kvinnor också har en roll och ett lärt citat kompenserar dock detta ordentligt.

Jag skrev så här tidigare i Thesaurus i media: Öppet data runt om i världen som också fungerar som en introduktion till flera av de möjligheter vi kan se att denna typ av data kan skapa för media:

"Vad jag förstod rörande uppslagsboken med biografierna över svenskar från min syster (Åsa Karlsson) förra året i samband med en båtresa ska nu den göras tillgänglig elektroniskt men där det tydligen övervägdes någon form av betalmodell vilket känns minst sagt orealistiskt. Det hela lär väl gå på tämligen ordentliga summor redan som det är vilket är en gemensam samhällskostnad. Givet det bör samhällsvärdet optimeras vilket inte sker genom att ta betalt för det utan publicera data i en enkel datamodell (CSV är utmärkt) och göra det direkt tillgängligt på webben. Jag ides dock inte argumentera det.

Förstår jag hemsidan rätt har man nu slutat sälja CD-skivor:

'Från 1 april 2011 upphör försäljning av SBL:s CD-rom. Problem kopplade till nya versionen av visningsprogrammet Acrobat Reader gör att redaktionen anser den vara föråldrad och därmed tar bort den ur sortimentet.'
(Kursivering gjord av mig.)

Och ska publicera en databas på internet. Tills dess är det häften som gäller:

'Ett nytt häfte från SBL utkom i augusti. Det omfattar 160 sidor och behandlar bemärkta personer från efternamnen Stille till Strandell. Tre släktartiklar ingår även.'

Helt säkert spännande läsning hur som helst men överstiger säkert min budget här. Och jag tror vi alla inser från antal sidor och antal personer att man bäst skriver sin egen självbiografi och fonderar pengar för tryckning och ett antal exemplar till folk utanför biblioteken i god tid innan sin egen död."

Nå jag tog tillfället och frågade vår kunniga och på alla rationella sätt imponerande syster lite om detta när jag var hos föräldrarna och åt en påskmåltid. Sanningens väg behöver inte vara lätt och jag tog den bredare vägen utan att ödsla energi på förklara begrepp, möjligheter och koncept. Man behöver tänka på andra liknande måltider i framtiden och i frågan generellt är SBL dessutom oviktiga. Det mycket större värdet ligger i andra liknande projekt inte bara i Riksarkivet. Det politiska är ju det stora...

Eftersom jag i modell just nu tänker en del på värde vilket troligen blir nästa steg efter perception i och tillsammans med mer eller mindre och svart eller vitt kan resonera lite om hur man kan uppfatta värde här från olika perspektiv:

  • Praktiskt gäller ju här att vi alla betalar minst sagt stora summor för utvecklingen av det här.
  • Intäkter det ger och någonsin kommer ge i den affär de skapat runt detta är relativt små.
  • Av dom intäkter kommer en hel del från bibliotek vilka är kommunala, statliga eller kontrolleras av skola och universitet vilka vi alla också betalar för.
  • Värdet är därför mycket större för alla att bara gör det tillgängligt fritt och ytterst flexibelt därför genom det kommer fler på nya sätt få värde av det.
  • Kopplingen till att ta-betalt och uttrycka exklusivitet är dock vad denna typ av institutioner har svårt att komma ifrån.
  • I praktiken konkurrerar man egentligen aldrig med något annat och sätter värde utifrån den egna värderingen av saker.
  • Den värderingen behöver inte vara felaktig men kanske aldrig praktiskt realiseras därför att man inte når ut.
  • Istället för det större värdet blir värdet sekundärt och imaginärt när det endast är belöningspotentialen mot politiker m.fl. där inkluderingen i sig värderas mer än om någon någonsin mer än dom själva läser det.
  • Kulturen generellt är dock att betalning ska vara bra även för situationer där det praktiskt kostar mer än vad det någonsin kommer ge i intäkter.
  • Säg att det hela oräknat böcker, material, datorer, lokaler m.m. kostar 700 000 kr per månad (och jag skattar lågt utifrån medarbetare).
  • Det innebär att det ungefär kan behöva oräknat skatt m.m. sälja för inte överdrivet långt ifrån 10 - 12 miljoner per år (allra minst).
  • Större delen av kunderna föreställer jag mig får databasen på köpet med att de köper boken. Jag tvivlar på att biblioteken slutar köpa boken för att databasen kommer.

Problemet är just att de kan uppleva att de devalverar sitt arbete genom att maximera medborgarvärdet. Folk skriver in och föreslår sig själva och andra o.s.v. Det blir speciellt. I sådant är det viktiga att våga och kunna resonera rationellt vilket är kärnan i politisk styrning av verk och myndigheter.

Jag påpekade kort för henne att vi i de här frågorna kan komma att se en kulturskiftning där om några år men vad som nu intresserar olika personer är ju väldigt varierat. Jag var heller inte överdrivet engagerad utan ser nog att jag kan föreställa mig precis hur dom här frågorna kommer gå fram och tillbaka de närmaste åren och var det slutligen kommer hamna.

Eftersom hon nu förstod ADOBE där nu problem hade kommit frågade jag också om dataformat. Men det ska bli en databas :-D Jaha. Format på den visste vi inte "för vi har en hel avdelning som gör sådant". Nå IT-effektivitet har vi ju sett en hel del exempel på genom åren när vi fortfarande konsultade men jag kände som 0 engagemang att diskutera det.

Jag har inte en hel avdelning att kalla på i Riksarkivet men praktiskt om man skippar formalia, RUP, projektmöten o.s.v. är den praktiska tiden det tar att konvertera PDF-formatet till ett maskinläst-format om man programmerat i Perl tidigare en del men inte gjort det på cirka 6 år ungefär två timmar (som jag upplever det nu i alla fall men det kanske var 3 - 4 timmar också men mer än så är det verkligen inte praktiskt) utifrån min praktiska erfarenhet :-) Det var vad det tog mig 2010 när jag önskade använda datat för att söka en viss korrelation jag önskade se fanns mellan en faktor och en annna.

Det är bara att ladda ner lämpligt stöd för att hantera formatet och sedan är vi efter maximalt 1 - 2 AU kod test and set to go go. Hittar jag CD-skivan igen kanske jag sätter upp det igen då det kanske beroende på vad det nu var för data intressant lite senare att titta efter en faktor i värdering just relaterad till en del vi diskuterade ovan här. Misstänker starkt att den åkt i soporna men det var nu en gammal.

För media är sådant här inte oviktigt. Det viktigaste värdet ligger självklart i samma som New York Times uttrycker i deras prioritering:

  • Vill vi göra automatisk kontroll av information från myndigheter, företag, andra media o.s.v. för att söka samband, nyheter m.m. behöver vi bäst kunna identifiera vad som är personer eller något annat.
  • SBL räcker inte för det. Inte på långa vägar.
  • Men för dom personer som är inkluderade ges en del tilläggsinformation som kan vara praktisk om man vill följa upp på något.
  • Sådan uppföljning behöver inte självklart vara vad en människa gör utan kan vara en del av den automatiserade filtreringen.

Av detta förstår vi också att vi i media är mycket viktigare - Störst, Bäst och Vackrast - än Riksarkivet därför att deras data är bara en liten klick i vår mycket större värld i den modiga, hårda striden - en uppoffring statyer och triumfbågar och flaggviftande medborgare borde levereras till oss för - där vi står upp för den lilla medborgaren, frihet och mot korruption och maktmissbrukande politiker. Nja vi är nu alla väldigt viktiga där samhället uttrycker olika funktioner varav flera hundra idag ligger på nivåer att samhällets funktion allvarligt skulle störas om de försvinner. Vi är alla viktiga och det är väldigt bra att vi gör nationella biografier över svenskar och kvaliteten är god ungefär jämförlig med England och USA där jag vid några tillfällen roat mig med samma sak men längre bak i tiden.

Viktigt som generell princip för all verksamhet i myndigheter är att värdet ska maximeras. Här ligger ingen egentlig kostnad eller tappad intäkt i det och därför vad som bäst skulle vara självklart. Det finns många liknande saker lite varstans som samma sak borde gälla för. En generell politisk princip i styrningen är därför den bästa vägen.

Förutom värdet indikerat för media måste också gälla att vi tänker på barnen. Tänker Storebror Staten verkligen på alla barn som bor långt ute på landet - Föraktar Staten landsbygden? - och vars föräldrar saknar bil som törstar efter att få läsa om kända svenskar? Hur ska dom göra när de inte har råd att köpa det här? Att prioritera utbildning och vetande är viktigt? Är regeringen barnfientlig? Ja jag tvivlar väl på att kanske särskilt många är intresserade av att läsa den men jag tror det potentiella antalet man kan nå med flexibilitet i att man når ut är gigantiskt större än idag. Att det är en smal produkt från början innebär dock inte att man ska kära bort av de möjligheter som finns.

Särskilt gäller det ex. vid presentation tillsammans med annat innehåll. Eller i back-end till sökfunktioner till politiska dokument. Även som vanligen i det senare att just det datat inte presenteras innebär inte att värdet för läsare eller annan medborgare inte fanns där.

Vad är skillnaden när diktaturen faller stridande resp. ger upp? Mängden

Rapporten (antagligen föreställer jag mig ett av flera scenarier mer än att vi kan anta att rapporten särskilt skulle representera taktik och strategi utan att följa upp vad som sagts om perioden i övrigt från kongress president och aktuella myndigheter - det är viktigt att säga därför att oavsett land är det lätt att tänka fel i det därför att vi är vana vid att folk har en åsikt och inte t.ex. har "perspektiv-konkurrerande" grupper) Why the world is a dangerous place undertecknad av en Herbert Meyer vid CIA 1983 ger oss en ögonblicksbild från den sista perioden fram till Sovjetunionens fall från hur en entitet såg det vid tiden.

Oavsett den rapporten eller vad jag skrev i Libyen: Mötet överbrygger låsta konflikter där jag använde den som en utgångspunkt för att ge ett viktigt men svårare perspektiv att ta är en fråga vad som skiljer diktaturerna som faller relativt lätt där jag nu tänker på Östeuropa och Sovjetunionen de sista åren för vilka vi också ska se att de gick in i lång-period av problematik bl.a. relaterat till ekonomi. Folk kan ge en massa rationella skäl till problemen efteråt utan att rationellt följt upp fakta och gjort relevanta jämförelser för parametrarna med andra länder. Kompetens och tillgångar liksom rå-fabrikskapacitet om en närgången väl i nivå med stora delar av världen fanns efter kriget att bygga från. Vi kan se det som att det är en problematisk omställning att behöva förändra ditt perspektiv på dig så oerhört mycket.

Oavsett problem i diktaturen i sig var säkert för många ett perspektiv att man var en världsmakt. För många personer där ju partiet var ganska stort gäller även samma perspektiv relativt den egna befolkningen. Det kan kosta att gå igenom den omställningen. Att jag har rätt här kan enkelt illustreras med det mest uppenbara uttrycket av det: kostnaden för konflikter man givit sig in i utan att längre ha kapacitet att hantera dem. I praktiken passerade de för Ryssland vad de haft råd med. Processen började ju där givetvis redan innan Sovjetunionen föll som ju Afghanistan kan ha varit en indikation om så god som någon. Att de kan uttrycka segrat i flera fall är dock givetvis viktigt här men det gäller också konkret kostnad.

Betänk nu dom diktaturer som faller kämpande till sista blodsdroppen. En del kan mer eller mindre vandra baklänges ner i sin egen grav trots att ändå relativt lång tid funnits där det är klart vart det kommer gå och där flexibilitet att förhandla fram en dålig men mycket bättre än blodets väg (Ex. Ok jag kanske inte får behålla mina 1000 Miljarder äpplen men om jag får behålla 50 och måste dessutom försvinna iväg någonstans och då låter jag bli att låta 30 000 gå i döden innan jag slutligen dör).



Vansinnigt? Nej det här är hur människan är och det tycks bara vansinnigt därför att vi nu är vana vid att ha basket, landbandy m.m. Många av våra historiska konflikter är precis i nivå med möjligheten indikerad här. De har inte tillfört något värde alls där en envåldshärskare i bästa fall fått lite mer mark att styra över utan att det är något konkret värde alls. Sport kan vi se som en sund metod att använda dom instinkerna för att skapa motivation att se till att kroppen är i form.

Vad är skillnaden? Att man kan detektera och prediktera åtminstone den senare egenskapen innebär i sig inte att man kan säga att man vet vad som är förklaringen. Gruppen är viktig: Vi. Att styra över ett mycket stort imperium utom antingen demokrati eller diktaturer av den sovjetiska eller kinesiska typen där vi trots viss i många frågor stor och avgörande har en maktfördelning över ett parti där folk utan att nödvändigtvis vara din son eller din systerson kan konkurrera om ett inflytande är tror jag avgörande.

Tar vi det Brittiska imperiet var de närmast unika i det vid tiden. Går vi bakåt i tiden från det tenderar de att falla sönder väldigt tidigt. Karl XII och dennes föregångare är ju ett exempel på det. Vi har också det mongoliska imperiet.

Alla dessa exempel tenderar att kunna ta utrymme men hittar de inte en trovärdig modell för att antingen fördela ut makt som översätter organisatoriskt där en väg givetvis är att konkret ge upp makt varken till demokrati eller ett diktatoriskt parti utan arvsfurstar vilka inte sällan mer eller mindre haft precis samma makt som du i sina respektive delar. Det var ju situationen ex. i England längre tillbaka, Japan, Indien m.m. I dessa fall ser man dig närmast som i sämsta fall en sekreterare till övriga som har till uppgift att sitta och sova vid den ena bordsändan och avbryta för lunch eller harkla sig om endera blir irriterad över någon annans uppblåsthet där de bara sitter och pratar utan att ge dom utrymme att förklara hur Gud givet dem rätten till att fiska hela floden även när man gått in i den andra revir.

Kanske kommer vi bättre kunna se vad jag ska peka på genom att sätta den lösningen relativt den kommunistiska diktaturen eller de västeuropeiska kungarikena sent men fortfarande reell makt med konkurrerande partier och regeringar?

Vad är mängden du styr över? Är det antal innevånare? Ja det kan du ju påstå men om jag då frågar dig hur många de är så kan du inte ge mig rätt svar. Svaret du kan ge mig kan dock vara mer eller mindre rätt.

Hur rätt det är en indikation om kapaciteten i din kommunikationskanal relativt medborgarnas intensitet. Samma relation gäller för allt som sker i riket. Ju mer som händer och ju sämre du har information om det givet att du önskar denna information desto reducerad är din möjlighet att kunna påverka vad som sker. Jämför detta med exemplet där tidsdispergens argumenteras som avgörande för att få Caesar att välja inbördeskriget:

Intensitet är inte uteslutande vad mängden är men det är indikationen på vad som är avgörande. Om ditt kommunikationssystem och ditt distribuerade administrationssystem är snabbare relativt intensitet tenderar din möjlighet att styra över ett större område var mycket bättre.

Det Brittiska imperiet är det bästa exemplet vi har på det. De snabba segelfartygen tillsammans med ett även jämfört med dagens samhälle mycket utvecklat system för hur befattningshavare runt om i världen skulle agera i sina roller gjorda imperiet praktiskt möjligt.

När vi kom in i 1900-talet innebär den tekniska utvecklingen att kostnaden för kommunikation reducerades. Det är en utveckling som fortfarande fortsätter. Relationen mellan segelfartyget och kortvågsradion är i dimensionen för överföring av information den samma som mellan tryckpressen och bloggen. Isomorfism men inte nödvändigtvis likvärdiga där båda givetvis är en styra jämfört med endast en. Ex. kan vi se att britterna också kunde transportera te på sina segelfartyg vilket jag tror det var Aftonbladet som gjorde med sin tidning 2009 i en del av en reklamkampanj. Skillnaden är viktig men ligger egentligen utanför vad vi diskuterar här och vi kan nöja oss med att peka på att:

  • Segelfartyget är i sig indikation om slagkraft i att omvandla information (ex. strategiska och taktiska instruktioner) i den fysiska världen (t.ex. öppna eld mot ett fort).
  • Kortvågsradion är ner priset reducerats inte en indikation om det utan är endast kommunikationskanalen.

Vi har nu etablerat vad värdet den kommunistiska diktaturens parti tillför och hur det gör det möjligt att styra över större regioner, och rent av för en kortare tid var en världsrörelse där likt magi Afrika lyckades bli slagfält då som kanske nu när Kina sedan ett tag sägs skicka in vapen till krigsherrar m.m. i utbyte mot möjlighet att få tillgång till råvaror (det är viktigt att peka på därför det gör att ingenting de säger eller tycker i kontext av Afrika har något värde utan är endast en aspekt av en omoralisk agenda som praktiskt för stör kontinenten och riskerar en positiv utveckling vi nu kan se).

Framgår skillnaden mellan al-Gaddafi och ex. Sovjetunionen i varför de senare kunde styra över mer men också föll smidigare när det började? Skillnaden är viktig. Jag vet egentligen inte om jag ska utveckla mer här. Här sociala åtaganden och dessutom är skillnaden kanske viktig därför att den både ger en enkel skattningspunkt som kompletterat med annat ger oss en av flera skattningar bis - förändringen av förändringens förändring / tredje derivatan - liksom att det pekar på var Kinas förändring kommer avgöras.

Vi ser givetvis ett antal praktiska konsekvenser av detta. En viktig som sträcker sig långt ut över så mycket i världen är vikten av att vi möter varandra en efter en för att reducera risken för att vi onödigt ses som fiender på den individuella nivån oavsett hur det systematiskt ser ut:

Det är därför av betydelse att vi aldrig refererar till Kina som ett politiskt problem. Det är det kommunistiska partiet i Kina som är ett problem. Likställer vi Kina och det kinesiska kommunistpartiet drar vi gränsen i hur det kan uppfattas mycket större än nödvändigt och därmed kan vi alienera personer som annars i en process av förändring skulle agera positivt eller välja att inte agera alls snarare än att agera negativt.

Slutligen låt oss aldrig glömma att vi inte ska springa i mörker. Springer vi i mörker faller vi förr eller senare (givetvis om vi känner mörkret och vet att en säkrare punkt existerar är det en sak men vad vi här använder mörker för gäller ju inte det). Om du inte ser klart är det bättre att stå still. Om faran är verklig måste de ge information för att kunna realisera det.

Att springa när vi inte ser klart är lika vansinnigt som Japans försök att erövra Kina vilket slutade redan i Korea. Japanerna kunde slåss och de gjorde inte i sak en dålig prestation och kämpade ordentligt. Men de nådde inte längre än till Korea d.v.s. de kom trots tror jag sju år inte ens in i Kina. Deras bild av Kina var ofullständig medan bilden av dom själva var ordentligt överdriven. Bild om den egna kapaciteten inser vi därför också är viktig eller om vi så vill bilden av "fiendens" bild av den egna kapaciteten. Hur uppblåsta är diktaturens härskare? Var avgörs frågor? Vilken är mängden?

Från Ronald Reagan och Sovjetuntionen till Nutid och Libyen

Jag gjorde en kommentar - för kort och inte optimalt skriven - till Libyen och Kina - Några tankar. Överst i kommentarerna.

Frågan är dock viktig och jag skrev därför en mycket komplett artikel:

Där från två av grupperna med möjliga lösningar tittar på ett exempel i vardera.

Dessutom vilket i diskussion för en modell som tittar på samspelet mellan information och energi fick jag nöjet att återvända till Ronald Reagan där hans Star Wars projekt hör till den mest imponerande uppvisningen av energieffektivt värde utan onödiga kostnader i döda eller pengar.

Och följande oavsett vad man kan tycka om Ronald Reagans politik i övrigt är vad som är konkret värde att fundera över i vilka värden det just i sådana enormt stora frågor som risken Sovjetunionens representerar och de möjligheter orsakerna till ökade risker för krig också medför i en väg till demokrati och frihet i en stor del av världen som levde i förtryck:

"That punch line from one of Reagan's favorite jokes (Confronted with a pile of horse manure, an optimistic boy digs through it cheerfully, proclaiming, "There must be a pony in there some place") may sum him up better than all the words that have been written about him. Nothing about the man endures like his optimism.

It has carried him intact through the third year of his presidency, which legend says is the toughest. It is the rainbow he is riding into 1984, the year described by one friend as "the fateful fourth." This President still believes he can nudge the world into better shape.

Från: The Presidency: Using Hope Against Adversity | Time

Det är för mig inte två olika frågor utan två sidor av ett sätt att se på det där också frågorna i sig skapade förutsättningar för varandra på så många sätt. Star Wars för att nöja mig med det uppenbara exemplet en förändring menar jag också i USA positivt verkande mer än krigslisten som tillsammans med befintligt hjälte Sovjetunionen att ta steget in i transformationen till demokrati. När vi nu återigen tycks vara i stora förändring är värdet högt i att tänka på vad som skapade värdet och vad värdet var och kopplingen till humöret.