Låt oss betrakta:
Koncept-metoden i sig inser jag är ej ny utan tycks för mig ungefär motsvara befintliga kliniska behandling av PTSD där dessa bl.a. kan innebära att händelsens faktiska komponenter återberättas flera gånger via olika kanaler (ex. röst till behandlare, röst i grupp, skrivet o.s.v.).
Allmänt kan vi först notera att vi ännu en gång ser nära nog binär skillnad mot vad den icke-vetenskapliga psykologin tagit för givet. Ett till färskt exempel på samma sak är att vid faktiska försök snarare än antagande vad tyckt rimligt i olika skolor påverkar "förträngda minnen" oss mindre omedvetet än när aktiverade:
- Suppressing unwanted memories reduces their unconscious influence via targeted cortical inhibition Pierre Gagnepaina, Richard N. Hensone och Michael C. Andersone,
PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America,
2014-02-10,
doi: 10.1073/pnas.1311468111
Det riktigaste att säga om kunskap kring den icke-vetenskapliga psykologin är att det kan vara användbart för att undvika klinisk behandling eller logik rörande ex. reklam i bästa fall ej meningsfull men som ofta nog innebär kostnad individ resp. samhälle (ex. för set senare finansierar stat utbildning vid svenska universitet inkluderande icke-vetenskaplig yrkes-utbildning psykologi b.a. vid Uppsala Universitet resp. trots formella krav på att skatte-finansierad behandling ska vara evidensbaserad och SBU i utredning efter utredning aldrig klarat hitta evidens bedrivs icke-vetenskaplig psykologisk behandling vid svenska landsting).
Intressantare är att skillnaden i hur antingen kontext eller emotionell association får möjlighet att påverka motsvarar hur jag själv kom att organisera nätverken av koncept. I vad jag kallar "uppslagsbok-tid" innebärande koncept och deras relationer långsamt förändrade skapades först och där finns alla koncept accepterade som verklighet oavsett tid (i core varande mest optimerade cirka 140 000 och i största något över 10 miljoner) med resp. relationer (typiskt mellan ca 70 st upp till för ex. länder ofta 5000 - 15 000) till andra koncept och vad vi kan jämföra med långtidsminne. Vikter existerar endast beräknade från uppslagsboks-tid utgående från hur inverkat och påverkande ett koncept är efter en mängd epoker (konvergerar till entydiga världen) vi kan välja att jämföra (ej helt korrekt teoretiskt) med ex. år i världen. Här existerar inga "känslor".
Känslor existerar i andra tidsperspektiv (som jag byggt snabb-tid motsvarande ex. vad som gäller idag eller för en pågående nyhetshändelse) resp. mellan snabb tid och uppslagsboks-tid nyhetstid där vi utgår från nyheter i pressen (d.v.s. vad vi når via internet och publicerat på engelska upp till cirka 80 000 källor för närvarande).
Vidare gäller att känslorna utgår från ett perspektiv (liksom flera andra operationer och viktsystem ex. similarity) motsvarande i enklaste tänkbara fall ett koncept. Eller mer komplext en grupp av koncept. Och relativt andra symboler. D.v.s. känslorna avseende en händelse inbegripande säg endast koncept A resp. koncept B kan "upplevas" annorlunda beroende av om perspektivet utgår från A eller B. Skillnaden är tämligen väsentlig mot uppslagsboks-tid (även om nu praktiskt vikter m.m. där också är utgångspunkt för perspektiv rörande similarity) därför att som i vår vardag uppslagsböcker praktiskt fungerar tenderar de att ha eller pågående konvergera på en enkel minsta gemensam sanning där konvergensen i sig kan vara mycket turbulent (jfr editerings-krig i Wikipedia) men också när konvergens nåtts efter en tid gärna är ganska stabil.
Känslor när vi kastar ut begreppet och förenklar till reward bär motsvarighet i vår egna inlärning. Vi kan när inlärning pågår uppleva belöning när det lyckas. Vi kan därför prediktera belöning av att göra samma sak men när inlärning är etablerad är det endast prediktionen av belöningen som håller medan faktiskt känsla av belöning när vi lyckas blir lägre.
Komplexiteten i sig av att representera relationer och samband mellan koncept d.v.s. motsvarighet kontext är både delvis separerat resp. där kolliderande (som antaget utan att neuro science ännu är fullt på det klara med var det senare d..v.s. arbetsminne finns alt. kanske troligare existerar över andra system) är i hur jag implementerat delvis en strategisk fråga om hur dataresurser prioriteras och det samma kan gälla för vår hjärna. Sätter vi fokus på koncepten och deras relationer via uppmärksamhet kan gälla att även implicita relationer motsvarande de jag har i Blue light d.v.s. uppslagsboks-tid aktiveras för att kontext (i länkad nyhet en vän) meningsfullare ex. sammanhang inlärnda från tidigare runt vännen (hur stor vän är det, hur man möttes, hur ofta man gör saker tillsammans, likhet för aktuell situation med andra situationer vän varit i med eller utan dig).
Väljer vi istället att sätta uppmärksamhet på känslor representerar detta också komplexitet. För närvarande för hur jag implementerat gäller tror jag ej att komplexitet här blir riktigt lika stor trots att antalet dimensioner per koncept vida överstiger de samma i uppslagsbokstid men väljer vi att se varje relation från ett koncept till andra i uppslagstid gäller att ett koncept typiskt åtminstone har 10 ggr fler dimensioner från uppslagsoks-tid. Att sätta fokus på kontext kan därför innebära att det helt enkelt blir svårt rent beräkningsmässigt att också samtidigt betrakta känslor.
