Vad som stör mig med evoltuions-teorin är att om den ev. stämmer på ytan men visar sig ej utesluta någon form av "guds-liknande" varelse är utvecklingen oroande. Medan upparbetad komplexitet såväl som information hos varelser, växter och jämförbart expanderar möjlighet till fortsatt expansion i variation (information) växer minneskraven på "guds-varelsen" också snabbt (även om jag förvisso kan tänka mig en och annan optimering och förenkling likt religiösa stereotypiska grundprinciper skärande behov om någon enkel regel uppfylld behov av att betrakta information i övrigt) - mycket snabbt befintligt eller nära p.g.a. av power law fenomen.
Allt vi redan lärt från historien uppfyllande stora delar av minnet i guds-varelsen pekar på att stora risker skapas när främmande varelser såväl som kulturer möts. Samtidigt är propaganda i stereotypisk framställning utan tillstymmelse till historik aktivt verkande framställande diverse guds-varianter som "goda" eller människo-vänliga. Givet dem - inte minst kombinerat med mycket lika dumt i den s.k. vulgär-humanismen - hur troligt är det att vi tar den kanske smala chans vi har att skjuta ner guds-varelsen om existerande och kommande hit? Och hur stor är risken relativt värde i potten? Människans totala utplåning som kollektiv ras vs individens - i propagandan - så lättare korrumpera värde "evigt liv" och jämförbart strunt vi aldrig sett eller har något rationellt skäl att tro stämmer.
Evolutionen utesluter inte "guds-varelserna" men visar upp deras potentiellt gigantiska risker. Mnniskan bör skjuta ner dem om de någonsin indikerar sig verkliga snarare än mytiska. Låt oss skjuta ett stort kärnvapen in i solen för att se om "Silgudden" visar sig...
Eller 2014 är det dags "att ta hand om" solguden en gång för alla: Enligt principen om Förebyggande Nödvärn. Innan du dött och ej kan påverka strunt guds-varelsen kan utsätta dig för.
Komplettering: Jag inser att det här oavsett komiskt tänkt nog är ett uttryck på samma sunda humanistiska natur jag religionsundervisningen i årskurs åtta argumentation i avslutande arbete om att den kristna religionen (såväl som övrigt givetvis men använd för ex.) uttryckte en diktatur ej accepterande de mest funktionella enklaste grundprinciper för mänskligt samarbete och bäst vad vi bekämpar. Jag får nog e erkänna att jag tror vad helst vi kan mäta utanför myt och pseudo-uttryck likt religion som ej kan visa öpå guden mer direkt antagligen är vad vi bäst skjuter direkt ev. efter på god-rymd-distans enklare kontroller rörande beväpning m.m. i "guds-kroppen" o.s.v. och om tveksamt att explodera på plats där eller om överraskande kommande utan distans exploderande direkt. Lugnande här är ju dock den enorma distansen magnituden utanför jorden där de flesta problem nog är att betvivla (och om inte är vi knappast direkt utan förmåga oavsett vad som ev. krävs för rymd-transport som ju är en ganska annorlunda utmaning). Och jag avser här helt konkret-mening och är ej särskilt bildlig eller abstrakt. Det är väl att betvivla att rules of engagement (ex. vem man får gifta sig med, skjuta och hur säker man ska vara innan man skjuter) om existerande för främmande out-of-earth vare egentligen tas på särskilt stort allvar (och att man egentligen allmänt mest planerar för och begriper nödvändigheten att vara pacifist-försiktig rörande sådant).
