Det är med ödmjukhet och stolthet jag med inköpet av the The Rough Guide Phrasebook - Swahili på allvar börjat titta på den afrikanska kulturen utanför Nordafrika. Nu kan jag något lite swahili innan men behovet av att bygga på det är stort. Tidigare har jag för studerat språket, kulturen och kreativiteten för övriga regioner för riktade anpassningar av modell endast för mötespunkten Sudan som nu under den resan förvandlats till två länder.
Afrika är viktigt och spännande nog nästan okänt bland de många i Västerlandet men att läsa i senaste New African finns flera afrikanska skriftspråk.
Jag noterade rörande Somalia vår biståndsministers debatt-artikel i SvD idag. Jag behåller med henne i sak men menar att det är viktigt att tydligare indikera hur situationen idag redan påverkas av begränsningar av bistånd. Genom att de muslimska fundamentalistiska organisationerna tar delar av biståndet och de samma är angivna som terrorist-organisationer av bl.a. US gäller att organisationer som ger bistånd i delar kontrollerade av dessa drabbas av "sanktioner" därför att det gynnar dessa organisationer indirekt. Därmed har ingen hjälpt nått delar av landet och befolkningen måste efter flera år av torka p.g.a. klimatförändringarna vandra till Migadishu där förvisso nödhjälp finns men är inlåst runt flygplatsen därför att utdelningen lett till kravaller. Åtminstone situationen senast jag uppdaterade mig.
Lösningen är inte nödvändigtvis att köra in nödhjälp i den problematiska regionen utan kanske snarare att dela upp mark bättre lämpad för jordbruk där man ser till att bygga upp seriös konstbevattning för att förstärka förutsättningarna ytterligare. De samma bevattningsnätet kunde sett över en 20 års period förlängas in i de torrare regionerna lättare från dessa allt eftersom naturlig nederbörd ökar med mer utsträckt odling.
En trevlig egenskap med swahili som ju talas i stora delar av Östafrika (ex. Kenya och Tanzania) liksom åtminstone delar av Sudan m.fl. närliggande länder fram till Kongo (f.d. Zaire) är att åtminstone jag har oerhört lätt (tillskillnad från Västerländska språk) att lära mig uttalen vilket sker nästan av sig själv. Samma egenskap har jag märkt för japanska tecken där jag förövrigt ser likheter i uttal med swahili.
Jag har också börjat lära mig spanska. Spanska liksom italienska och franska ser jag som naturlig fortsättning att lära sig ut från latinet jag av och till lär och repeterar. Latinet är en god ingång för framtida versioner av Culture Distances genom att påverkan på dessa språk samt engelskan ger oss en "energiomvandling" från intensiteten i kulutrella möten till påverkan på kulturen i den långsamma tiden.
Anledningen till att jag prioriterar spanskan högre där än italienska och franska är mötet med Österlandet och den Muslimska värden i födelsen av Spanien. Stora delar av dagens spanien var ju muslimskt framtill Kung Ferdinand som sista muslimska stat besegrade Cordoba. Vi kan därför se spanskan som potentialen till en motsvarande transform-metod riktad mot kulturella möten mellan dessa två kulturer i den långsamma tiden. Jämför gärna med kraften och intensiteten jag menar att mötet i Sudan mellan två kultur-sfärer och hoppet om förbättring ledde och skapade (menar jag) i förvandlingarna vi kom att se vidare ut hela i Nordafrika när demokratirörelserna fick kraft. Mekanismen här är samma som diskuterad i:
På det ligger den personligt icke konvergerande kontrasten från stigande matpriser, hög arbetslöshet o.s.v. verkande och stärkande rörelsen åt andra hållet.
