Mer än Ulliga och gulliga: Coola Revolutionärer

För inte alltid populärkulturellt uppdaterad men upplevande ett behov av att vara det kan jag ibland ej 100% men nästan så uteslutande för utbildningsskäl uppleva ett värde av att betrakta populärkulturen kommentera populärkulturen. Venture Bros är svår överträffade här för mig. Serien har lärt mig enorma mängder med kultur-koncept man förstår som formen av men aldrig varit nära nog att kunna känna igen saker från. I övrigt - lämnande utrymme åt utmaningen i kultur-artefakter - är den ej "för svår". Det tog mig flera år av att några gånger sett om It's always sunny in Philadelphia att inse att vad jag definierade och därefter namngav som "dubbel-roll" (men tänker att något subkulturellt befintligt för det hela förekommer i Hollywood och Bollywood) förekom i flera avsnitt efter att noterat det i ett. Skådespelarna i samma avsnitt har förutom sedan vanliga roller också "gäst-roller". Det var därför en särskild glädje att sista säsongen kunna göra samma finding i Venture Bros seende den likhet i ansikte vi har mellan Dr Venture och dennes ärkefiende (fortfarande lite osäker kring konceptet: Jag förstår att man ska ha många säsonger och i att misslyckandena gör det kul. Men är det verkligen rimligt i revolvens-centrum-kultur att tro att fienden här inte bara hade skjutit Dr Venture? Jag har skrivit till teve-kanalen jag tror först visade avsnittet jag själv såg på en internet-sajt och föreslagit att antingen The Monarch eller Dr Girlfriend bör skjuta Dr Venture med ex. en pistol så att ungdomar och yngre-vuxna inte får för sig att vapen är ofarliga).

Oavsett hur tilltalande animationer idag är rent "vulgärt" i upplevelsen jämfört med när jag var barn tror jag nog vi alla med stor respekt mins Dr Baltazar m.fl. öst-europeiska teveserier Sveriges Television så föredömligt försåg oss barn med. Och jag kan därför med glädje dela min insikt från färskare producerat material att får är på väg att bli coolt. Jag känner starkt att något mer arbetskrävande - för skaparen - utanför manus m.m. begränsat till själva animering större hantverk sker när Shaun skapas. Som ren amatör i området spekulerar jag att man mer konstnärsmässigt dådkraftigt verkar fram lerfigurer man fotograferar i stillbilder mellan vilka man flyttar figurerna. Hade avsnitten ej varit åtta minuter utan längre är jag kanske idag ej den som sett annat än en bit av ett istället för ännu tre (jag kan tänkas se fler). Verkligen att han har oanade djup. Tveklöst korrekt undervisande från den kärnpublik av yngre barn jag tar för given. Korrekt etablerande förståelse om människans utmaning av ständig kamp mot våra kollektiva ondskefulla sidor:

• Vi har "husnegern" hunden. Är Massa Bonden på plats gör han som tillsagd och söker betvinga bondgårdens medborgare fåren dennes vilja. I avsnitt två tror jag försökte han tvinga dem att gå ner i vatten så kallt att det frös en fågel till is.
• När Massa Bossman Bonden är borta försöker han återknyta och mygla in sig bland gårdens övriga djur.
• Vi har rebellen som fungerar som en organisatorisk mitt för fåren med huvudpersonen Shaun. Denne är ännu ung. Komiken är starkt hos honom och som känt vad som utlöser inlärningssignal och därmed tänkbart kan bryta deras inlärda själv-slaveri (varför stanna i ladugården alls?).

En diskret ledtråd till ett tycker jag för pessimistisk kommentar om människans natur och vår framtid ges pågående från första avsnittet och alla jag sett: Jag tar för självklart alla osedda också. Från den fårras Shaun hör till:

"Suffolkfår används i första hand till köttproduktion och gärna med korsningar med andra raser med goda förutsättningar."

Från: Suffolk (fårras) | Wikipedia

Foto: Jacquie Wingate (via Wikipedia där också information licens finns.)

Samtidigt kan jag tänka att också detta kan komma i antar jag sista säsongen lära många barn något de kan ha nytta av att känna till. Är du ej redo den dag Massa Bossman Bonden är hungrig så hänger du slaktat för att möras från ladugårdens tak. Fram till dagen riktig förändring kommer lär dock husnegern hunden klara sig hyggligt så länge hans samvete och kropp orkar med att fortsätta förräderiet mot övriga djur. Den dag han går defunct i sin funktion för massa lär det dock bli veterinären eller elegantast här om bonden tar ut och skjuter honom framför fårens lada medan dom tittar på (och jag hoppas verkligen att det kan bli en del av avsnittet med Shauns frånfälle så att slaveriets ondska görs tydlig i allt inkl. meningslösheten i att vara den behjälplig också när aktuell generation och bondgård av "får" ej når till att avliva hunden själva).

Fåret Shaun i slav-stian han delar med en hel skock andra får. Det hör till det dagliga att de får hålla till godo med ruttna sopor bonden kastat ut: Exempelvis i avsnitt två en rutten nalle efter att bonden stulit ett lidande - kanske kolik-sjutk - lamms nalle.

Självklart ska vi dock räkna ut - Tvärt hoppas ty utan att försöka vilket kräver det kan det aldrig bli bättre på bondgården - att Shaun "nödslaktar" bonden och hans snuskigt två-faced husneger. Inget skulle glädja mig mer än att få uppleva det sista säsongen. Men liksom jag lärt känna igen "dubbel-roller" så väl nu att jag kan se en djupare kulturell historia mellan Dr Venture och Mr Monarch efter att noterat tekniken tidigare i It's always sunny in Philadelphia (utan tvivel vad jag tänker blir allt vanligare i Hollywood om än kanske inte i Bollywood - Indien är ju välkänt för sina låga löner - för att spara pengar) har jag efter många år som vuxen utiliserande det större utbud internet erbjuder fått en god känsla för vad den sorts diskreta ledtrådar skaparen kanske inte ens själv är medveten om att han läcker ut siar om kommande säsonger. Att vi här har en typisk kött-producent ras bådar ej gott om Shauns livslängd.

För att bevisa min tes om att får blivit coolt refererar jag också till att det förekom i sista avsnittet av Family Guy. Liksom Venture Bros är det tidsförskjutit kontra populär- och subkultur kommande på en lagom-nivå paketerad för en översikt över allt "nytt" i film m.m. som passerat en totalt förbi sista året. Jag gillar när Family Guy bekräftar då de troligen gör lite uppföljning mer än man själv ids. Och ofta nog har man fel i sådant här. Jag var 100% säker många år på att Justin Bieber var en utvecklingen av metrosexualiteten där nu homosexualitet blivit coolt i producent-delen av populärkulturen. Men det är ej så. Tvärtom ses han som en cool rebell (! Jag ser inte alls Shauns allierade i den kommande striden mot bonden hos honom: Känns mer som anti-rebell. Så conformed förväntat av befintlig struktur man kan komma. Men jag hade som sagt helt fel. Bra mycket i annan komisk populärkultur som blev begripligt för mig när jag slutligen läste en nyhet relaterat honom och insåg att han inte bara vara heterosexuell utan sex-symbol.) av kvinnorna. Två i framtiden kanske ikonifierade revolutionärer just nu mycket dolda men antar jag ändå med en tänkbar potential. Utan att omsätta räckvidden mot fansen till något värdefullt mänsklighet på det stora meningslösheter där om vi ej har det ena hade vi haft något annat. Innan tycker jag nog - sex symbol eller ej - att det ej är fel att förstå företeelsen Bieber som tämligen omanlig. Men liksom för Shaun betvivlar jag att vi sista säsongen ser något annat än bondens seger. Skapandet av det tidlösa värdet för det större flertalet ska vi korrekt hoppas på att Bieber är man nog att leverera men vi ska ej ta det som troligt (och ev. vän eller medarbetare till Bieber får om han är i super-star-kontinuerlig-mani gärna utnyttja reflektionen till att sätta honom att ge världen lite verkligt värde i någon fråga som betyder något: Man är verkligen fel ute om man tror sådant ej fungerar. Rätt tidsperiod med rätt star fungerar det alltid. Venezuela kanske? Eller teen age pregnancy? "Jag åkte inte bara hem direkt efter två föreställningar ute ställd upp på ett informations inslag om preventivmedel.").

Mest välkända olje-wallah ute på gatan och ropar om att man kan köpa olje-värdepapper ägande oljan i marken förutom extraherad olja

Aktörer härifrån närvarande tror jag mig minnas Sydsudan och Libyen också (och antagligen i den mån någon av dessa är "funktionella" att göra seriösa affärer i fortfarande vilket jag tvivlar på är fallet för ej mer "udda" köpare just nu):

• Exclusive: China offers to buy 5 percent of Saudi Aramco directly - sources | Reuters

Jag tror mig minnas att någonstans mellan 5000 och 15000 kinesiska medborgare lämnande Libyen under de tidigare delarna av 2011 delen av transformationen mot förutsättning till ett bättre styrelseskick (vilket det libyska folket just nu reflekterar alternativ till: Vi kan spekulera att PTSD m.m. etablerad al-Gaddafi eller bara väldigt spridda udda intressen gör de känner att de vill ta en 10 - 20 år realiserade FSP våldsspel som Doom till verkligheten. Vi behöver ej respektera det och behöver ej känna att ge någon frihet till ansvar ställer oss till ansvar. Och kan nöja oss med att kvinno-harmen-arméerna, kokain-fester med demokratisk valt europeisk regeringschef, Lockerby m.m. är vad vi slipper få på besök i EU. Dock spekulerar jag att vi kanske ser stabilisering nästa år - men så trodde jag om tidigt i år också bak förra året eller kanske 2015 - troligen tidigt 2016 det verkade kunna orka något ej kollektivt psykotiskt för i år. Men jag menar jag skäms inte för att jag och till i år 2017 spelat Doom på datorn vilket kanske folket i Libyen säger om sitt inbördeskrig om 20 år.).

Själv förstår jag inte riktigt affären med att ta Aramco ut på börsen. Saudiarabien kontrollerar ju i mycket givet så kostnadseffektiva stora oljedepåer den marknaden. Är man nu ensam om en vara på marknaden bestämmer man själv priset om den efterfrågas som nu demonstrerat av dom många gånger. Utan att kontrollerat alls vad andra tänkt här spekulerar jag att det snarare än att roa andra länder rörande marknadskontroll stats-strukturen eller ett försök att få ut ett mervärde utanför vad man själv kan ta ut via marknadsmanipulation att det kanske snarare handlar om att man önskar vinst-dela mot nyckel-personer bland myndigheter, etniska-grupper, löst besläktad "familj" till regeringen o.s.v. på ett sätt som via "gambling brain" engagerar och ger ett incitament att önska stabilitet utan brandskadade oljekällor.

Men jag vet inte här: Kinesiska expert myndigheter tror att Trump är kliniskt galen vilket jag betvivlar (och en nation fortfarande kollektivt vanligt skadad efter kulturrevolutionen har som ett symtom på det väldigt udda definitioner utan medicinska evidens: Psykiska sjukdomar är inte sällan mer av en ideologisk defekt hos personen - D.v.s. eventuellt är problemet Trump att han är "oartigt" överpratande anti-kinesiskt rörande en del nyckelfrågor och gör man sådant är man såväl galen som tänkbart en amerikansk agent). Men kanske har jag missat (jag läser honom ej på Twitter eller sett filmklipp med honom: Jag föredrar följa nyheter lite distanserat och sammanfattat) eventuellt engagemang hos honom rörande priser olja satta Saudiarabien likt de relaterade diverse commodities (såväl som värdepapper som man handlar dessa med ex. kinesiska valutan) vars prissättning i USA Trump menat att Kina omanligt och omoraliskt befuskar genom att manipulera sin valutakurs (såväl som jag också åtminstone om jag minns rätt 2006 och närmaste åren därefter: Har ej därefter följt frågan men jag menar per definition sätter de ju själva växelkursen på sin valuta vilket givet deras enorma utlåning av sitt valutaöverskott är en internationell riskfråga för demokratier - de köper inflytande här också om problematiken i Europa radikalt minskat här i och med att bl.a. Tyskland kom att erbjuda mer funktionella vägar för diverse länder EU som börjat låna in stora summor från diktaturen). Med Saudiarabiens engagemang att önska bli en hastighetsbestämmande politisk entitet i Mellanöstern: En regelrätt Lawrence of Arabia (och jag skämtar här som såväl anti-kolonialist och en person som står och väger mellan att ta ett eller två år som jude eller arab för att komma närmare och lära om dessa kulturer. Så jag skämtar här nästan som en av er öken-infödingar.

Och ej den anglofil jag min omdömeslösa ungdom ofta beskrev mig som.) kanske de tycker det verkar klokt att hålla sig väl med Trump. Kombinationen är ju lite unik i att Saudiarabien kan betala för vid behov också större volymer av mycket avancerade och dyra vapen som endast ett fåtal entiteter alls kan leverera (kanske om alls på kortvarsel USA) av den sort man eventuellt inte alltid (nästan aldrig snarare förutom ett fåtal länder) köper stora lager av i fredstid därför att de är dyra. Allt större areor i krig på halvön gör det ju kanske viktigt. Men som sagt jag tvivlar ej på handelsmannens krämarnatur (och precis vad man som medborgare i en nationalstat vill se hos sitt statsöverhuvud och associerade: Jag har inget i sig emot svenska kungahuset eller kostnaderna för det. Kostnaderna får gärna gå upp om de faktiskt såg till att leverera ett dugligt dagsverke men så tycks ej fallet. 1 - 2 besök annan nation per månad 10 månader per år är per nyckel-par rimligt. Istället verkar mycket handla om ren okynnes representation i Sverige runt mer eller mindre vilken födelsedag eller helgdag som helst. Självklart firar kungahuset sina födelsedagar hos Sveriges största handelspartners roterande - liksom Midsommar. Att det är lättare arbete att åka till någon herrgård och träffa en bunt i handelsbalans-mening helt medellösa skolbarn gör det ej rätt. Någon ursäkt för svensken efter så lång historia som monarki romantisera när det kostar arbetstillfällen och rikedom för folkhemmen finns ej. Viktigt att motivera ut gott värde av hela kungafamiljen också.) Så snarare att jag skulle gissa på att man vill etablera ett konkret långsiktigt ekonomiskt stake hos fler medborgare för att säkerställa deras rojalistisk-religiösa-preferenser.

Oroligheter i Teheran

Alla vägar bär till Teheran vilket är hög komplexitet där men görande analys och prediktion lättare för omvärlden. Relaterat tror jag någon högtidsdag Iranska revolutionsgardet och som fortsättning på Spännande tider: Från (Syrien) till Iran via "Irak"? har möjligheterna till sammanfattade skildringar av dem ökat i teve och andra medier. Jag tvivlar inte alls på att de är förhållandevis goda soldater: Rent allmänt tycks mig runt om i världen att entiteter som har pågående praktisk stridserfarenhet har stor fördel relativt de som saknar de samma. Och Iran låter dessa få stridserfarenhet lite varstans i Mellanöstern.

Samtidigt får jag ofta en känsla av att man förstår fel kvaliteten av enheterna kombinerat användandet i att uppnå värde resp. vilka värden man egentligen söker.

Betraktar vi Hizbollah i Libanon (och Syrien) vilka aktivt slåss med medarbetare (soldater) i revolutionsgardet och tar del av kompetens och utrustning från Iran nåddes menar jag dom största framgångarna ett större flertal år under vilka många ansåg dem misslyckas. Syfte och mening med Hizbollah är ej i någon väsentlig utsträckning att bekämpa Israel eller ens för sakens egenvärde utanför egentligt övergripande syfte bibehålla kontroll i Libanon.

Snarare är Hizbollah liksom många andra strukturer såväl associerade nära Iran som associerade en del Sunni-entiteter (i sakens natur att vi i de senare är i princip helt bland dem som förvaltar redan givet värde ex. Saudiarabien snarare än säg marginaliserade medborgare missnöjda rent allmänt och tycks det osunt ofta söka svaren i religionen - men självklart även om svaren söks någon annanstans så som vanligare medan Sovjetunionen fortfarande "levde" gäller att själva det icke-demokratiska systemet som sådant tenderar att öka risken för radikaliserade grupper då alternativ att söka förändring utan vapen ej nödvändigtvis ens alltid mindre farligt och kanske varken bättre eller sämre i effekt: Ej troligt ökar tortyr m.m. också riskerna här) transformerats till att under allmänt samhälleligt sönderfall fram till nutid bibehålla med "sega-strukturer" (smetar sig lätt ut - kanske prestigelöst med mindre behov av lokalt myndigheter m.m.) viss stabilitet.

Över delkomponenter när vi sträcker oss över hela regionen ligger i stabilitet inte minst att balansera andra aktörer som resp. upplever varandra som hot mot den egna stabiliteten.

Utifrån detta tycks det trivialt att konstatera att man i en aspekt varit framgångsrik. Men att man samtidigt aldrig orkat till att komma i en bättre position än man hade året innan. Resp. tolkning (och båda förekommer) av att Iran övergripande är i år starkare än motsvarande vad vi kallar Saudiarabien & Co, och omvänt istället den senare starkare, är i båda fallen menar jag helt felaktiga och bygger på att man ej ser vad resp. aktör söker uppnå under allmänt kontext av i regionen samhälleligt sönderfall (vilket vi ju kan kvantifiera i antal miljarder förstört under en viss period utifrån kostnad att bygga upp det igen i den mån möjligt: Vilket det ofta ej tycks vara).

Idén om ett modernt teokratiskt Stor Persien enande diverse folk närmare deras religiösa tolkning än andra skolor inom Islam tvivlar jag starkt på att konkreta realistiska (vilket så här många år efter revolutionen - och för den delen kanske då också - känns troligt i delar - politiska såväl som teokrati-politiska - ledningen Iran) ser som vad man primärt vill ha som praktiskt styrande målsättning. Det primära målet tror jag är att uppnå bibehållen stabilitet och överlevnad som nation.

Överenskommelsen om antalet centrifuger (som jag förstått det ett hastighetsbestämmande industriprocess steg i tillverkning kärnvapen: Inga av mina gamla kursböcker kärnfysik pratar om centrifuger och jag orkade då ej titta mer än ett par sidor av irrelevant Iran-information på Google) var därmed tror jag tilltalande för dem. Ökad tillgång utländskt kapital ger möjlighet att öka stabiliteten inom Iran.

Inte minst är det viktigt för teokratin genom att man i geografisk-närhet utanför landet befunnit sig flera år nu under accelererat sönderfall av strukturell-stabilitet vilka gör regionen allt mer volatil närmare och närmare Iran i sig.

Engagemanget Syrien må ha uppnått något för dem där (jag avstår från att försöka bedöma det men jag kan se hur man kan argumentera att så är fallet) men stabiliteten är ej vad den varit och kommer ej de närmaste 50 - 75 åren (eller åtminstone de närmaste åren som följer). Engagemanget i Irak har ej heller kommit med resultatet att man nått stabilitet. Tvärtom blir landet allt instabilare för varje år. Det tycks ej otroligt att beslut engagemang där såväl som kanske andra områden där man ökat sin närhet sista åren alltid varit reaktivt på en situation där instabilitet indirekt hotande Iran ökat för snabbt för att man ska våga något annat.

Står valet mellan motsvarande en rätt-trogen övernitisk grupp lik det som revolutionsgardet föddes ur och ingen alls föredrar man säkert det sista ty övernitiska rätt-trogna utanför kontroll av regimen Iran är accelererar instabilitet lika mycket som sunni-radikaler. Praktiskt står nu valet ej bara mellan dessa två alternativ. Faktiskt är det senare alternativet ej heller vad Iran kan besluta om åtminstone utanför det egna landet (och tror jag ej utan stor försiktighet där heller). Utan man får i Irak såväl som andra områden försöka finna efter bästa förmåga något av den transformation till teokratiskt-regulariserad och kontrollerad "righteousness": Vad man kan få ut ett värde från kompenserande för komplexitet och kostnad genom att inducera inflytande (d.v.s. potentiellt bidragande till övergripande mål om att försöka fördröja och kanske vända sönderfallet innan det nått själva "Iran") samtidigt som det följer instruktioner och ej i religiös- eller övrig kulturell persisk-nit gör "för mycket" och startar ett allmänt krig inkluderande Iran på arabiska halvön.

En målsättning väl så sund i perspektiv från teokratin som någon annan men ej riktigt vad man klarat vinnande redundans. Man har ej på flera år nu klarat att bromsa i närheten av tillväxten instabilitet. Regionen är en krutdurk och det må vara att två av de mer stabiliserande faktorerna (osäker om paradoxalt är riktigt rätt term här?) resp. är:

1. Inkompetens hos aktörer som söker reducera instabilitet (jag är inte främmande för att i flera delar är det eventuellt - en del pekar på det men jag skulle behöva titta mer här eller vilket ej känns aktuellt eller moraliskt försvarbart troligen lite enklare göra några små praktiska tester - inte svårare än att för vem som helst nästan som känner hur man "talk the talk" "uppmana" folk att ta tag i saker som de växande irriterat sig över många år - ibland som del av kultur många generationer). Större kompetens och hela regionen hade brunnit idag inkl. Iran och Saudiarabien vilka hör till de upplever jag troligare att börja bränna ner sina länder.

2. Israel. Över under också de bästa åren för regionen under sönderfall är osäkerhet ett av de emotionella tydligare obehagen från individ till population. Osäkerhet handlar ej bara om den osäkerhet flyktingar vars tillgång man och vatten såväl som tak över huvudet kanske är satt i fråga utan också folk allmänt som kan leva under från relativt acceptabla till mycket goda omständigheter. Det är lätt stress och ett lätt obehag.

Gamla fasta - tillsynes oföränderliga - sanningar så som religion blir viktigare upplevd stabilitet reducerande obehag av osäkerhet. Det samma gäller gamla trotjänaren Israel som nu under vår moderna historia sista halvan 1900-talet tills idag funnits som "anti-polaritet". Du kanske inte kan kritisera prästen eller kungen - eller din lokala feodalherre (och vi har sådana också i regionen) - utan att torteras, mördas eller fängslas. Kontextuellt relaterade (d.v.s. relaterade i mening krig och våld ligger i konflikten) entiteter som alternativ till de omedelbara hoten ger viss strukturell stabilitet. Inte för att det som vi väl vet från ett flertal krig och återkommande mindre väpnade aktioner, resp. upprustning i regionen där nu just frågan om Iranska framtida kärnvapen är en del av det, det egentligen stabiliserat regionen som sådan i mening av förändring. Det må i anti-oro huvudsakligen vara ett kognitivt värde för individen än vad som skapar någon politisk stabilitet för någon. Utanför strategier som mer är av naturen att "låna för att betala av lånen" och försöka göra det så långsamt ökande lånen som tänkbart (jfr att vi kan se att Hizbollah och Iran kanske kan få ut eller uppleva sig få ut värde egen-stabilitet från Israels-existens: Men i allt konkret ruttnar områden där detta värde är aktuellt utan att man når dit att man börjar bygga riktiga strukturella värden som håller sig över åren. Mycket Hizbollah är just nu i Syrien och slåss där vilket kanske bromsat ökningen instabilitet Libanon men det är mer spekulativt ty själva processen innan de gick in i Syrien i form av flyktingar från Syrien med alla problem för ett fattigt land det innebär är oförändrade - men självklart att vi kan tänka oss och jag kan tro det som ej otroligt - att Libanon varit svårt brinnande idag om ej Hizbollah hade börjat tömma sig i Syrien. ).

Idag tar Iran för att tröga ner (liksom andra länder i regionen som Saudiarabien också gör) sönderfallet som ökat problematiskt sista åren kontinuerliga kostnader Libanon, Syrien, Irak, Yemen, (där vi sätter gräns för inkludering att man är engagerad väpnad konflikt) och högst troligt fler länder som jag spontant tänkte på.

Irritationen osäkerheten och accelerationen innebär ökar i sig risken för större krig. Så som mellan Saudiarabien och Iran. Såväl som risken för sönderfall i Iran och Saudiarabien. Vem vet kanske är en, flera eller alla "dåliga" scenarier egentligen bra. Det tycks inte som regionens värde idag just är avsaknaden av problematiska konflikter eller att man seriöst söker dem lokalt. Att man väljer borta andra sorters verktyg för att lösa problem innebär ej att problemen ej kommer tvinga fram lösningar eller förändringar. Utan det är i så fall vad som behöver transformeras den väg som man låter det gå fram: Var det rinner fram.

Lämnande perspektiv av Iran och Saudiarabien upplever jag som argumenterat i Nationalstaten Kurdistan: Komplexitet är dyrt men ändå dåligt: Nationalstaten Kurdistan förenklar och är just nu för utsträckt svårt dyr att äventyra att ett Kurdistan i Irak kan bli ett brohuvud för stabilitet p.s.s. som Israel i praktiken blivit det (ex. genom att ha ekonomisk tillväxt i kompetenskrävande områden vilket är långsiktigt oerhört viktigt för regionen och som trots stora subventioner är ej självgående - d.v.s. de fortgår och når sällan just särskilt mycket ens med dem - i något annat land i regionen). Aktuell tillväxt instabilitet:

"“The Iraqi army and the Hashd al-Shaabi are not the only state that are attacking us. We have intelligence with 100 percent accuracy that there are also the Iranian army and the Revolutionary Guards among them,” Shwan Shamerani, commander of the Peshmerga second brigade in Kirkuk, told Rudaw on Saturday."

Från: Kurdistan: Iraqi forces, Shiite militia engage in fighting with Peshmerga south of Kirkuk | Rudaw.net

Är också en mycket god möjlighet för Israel att via kanske diskretare stöd etablera långsiktigt samarbete. Det är tror jag ej att öka instabilitet utan minska den såväl kortsiktigt som långsiktigt att eskalera mot försök att föra in norra Irak i ett statssystem motsvarande Irans där en större Shia-befolkning äger politiskt-inflytande åt ett antal etniska minoriteter (och övriga). Sådant tillför ej stabilitet utan skapar och jäser en enorm bomb ty systemet ger ej något för någon utan är i bästa fall (i perspektiv från teokratin) ett tillfälligt värde förande bakom ljuset samtliga medborgare (inkl. majoriteten).

Jag tror ej heller Iran gör bedömningen att man tillför mer stabilitet görande annat än väldigt lite i år och nästa år (därefter vem vet?). Man prövar om man reducera osäkerhet men krävs mer än en viss nivå är man troligen ännu ej redo att gå vidare Irak-Libanonisering till hela eller huvudsakliga delar av Irak (inflytandet är dock väsentligt). Vilket talar för att våga här för att etablera en långsiktig första plattform för stabilitet.

Vidare har man mot förmodan fel är det självklart tråkigt. Men man måste förstå att kurderna har utsatts för folkmord gång på gång under såväl denna som tidigare Irakiska regeringar. Mycket värre än så blir det ej. Och möjligen kan man lyckas bra även trots vissa mer utdragna problem. Sådana problem är jag ej främmande för att tro kan göra Iran i sig själv instabilt med följd att sannolikheten för att teokratin faller åtminstone ej är liten (även om kanske - väldigt svårt att bedöma - troligare). Intensitet föder intensitet när vad som när elden finns. Så vi ska ej förvånas - ta det för troligt rent av - att intensiteten vi har refererad i citerad nyhet kommer vara nog för att vi närmaste tiden också kommer se intensitet i Iran. Området är för nära Irak för att vara contained avseende Iran. Iran är också utsträckt i fortlöpande kostnader (Syrien o.s.v.) vilket gör dem lättare reaktiva beslut (saker går av bara farten). Sådant kan ibland vara starkt men här där intensitet i sig är "värden" / "risken" kan det ganska intressant. Och det är inte primärt (även om jag ej vet nog för att bedömda det alls för kurderna i Iran) kurderna utan huvudstadens medelklass jag primärt förväntar mig aktivitet från (det är också den ända grupp i Iran som jag försökt följa: Övriga upplever jag är ej bra tillgängliga att bedöma utifrån).

Jag ser med andra ej någon självklar ner-sidan möjlig från att eskalera uppåt godtyckligt. Ej någon som ej redan är given med tycks det högre kostnader default än en lyckad utgång här har.