Värde jag planerar att ta från tidningarnas utsidor

Jag planerar att om det visar sig möjligt avseende statistik (och det är inte särskilt) skapa värde i saker jag bygger på Hedonimeter. Det har diskuterats i:

Utsida på dagstidningar: Logg
Dagstidningar för att värdera faktorer

Jag hoppades väl så smått när jag funderade över det här någon gång mot mitten av året att det skulle vara möjligt. Det naturliga går givetvis att fånga var som helst i västvärlden men just det mer "realiserade" är svårare. Ändå tycks det för mig nu finnas av och till vilket glädjer mig både avseende värde jag kanske kan hämta upp men också därför att det indikerar att vi har dagstidningar som är i en kreativ process. Där är det självklart underbart om ni får något värde av vad jag gör liksom allt annat ni kanske hämtar inspiration från.

Bland det mer minnesvärda senaste dagarna har vi Mona Sahlins handväska på Aftonbladet som trots en liten bild närmast gör det mycket större på utsidan "osynligt" och som jag helt saknar minne av vad det ens handlade om. Intressant också därför att det pekar på en faktor förutom color jag väl känner till och just nu valde att ge en benämning: Desiderare. Kanske bättre förklarad i perceptio?

Desiderare är det sensuella som väcker lust att njuta av något där njutningen ligger nära det mellan man och kvinna grundläggande.

Från: Perceptio

Just genom att vad som är avgränsat för informatio är så litet visar det elegant hur två faktorer (egentligen tre men just nu beaktar jag inte text) kan ge tillsammans kan ge en mer kraftfull påverkan.

Att ta värden från tidningar är något jag av och till roar mig med och vackert illustrerat via det här filmklippet:

English Bulldog (Willow) reading, eating the Sunday LA Times paper

Effekten av negativa stereotyper

Jag pekade tidigare på problematiken runt negativa stereotyper och särskilt att effekten underskattas:

Var försiktig med negativa stereotyper

Forskning pekar på att det just slå på de områden i hjärnan där arbetsminne sitter och det minskar möjligheten att balanserat betrakta dem. Antingen reagerar personer där det träffat med ilska eller så blir de ledsna. Ett aktuellt exempel på det här vi i följande inlägg jag skrev:

Kvinnor ska inte avbryta när män pratar försvarspolitik

Inlägget är exempel på det komiska men precis som jag tog upp på Hedonimeter kan man för just den typen lägga avståndet olika långt:

Det komiska är kanske relaterat till vi både för en aktivering i det som föreställs komiskt samt i ev. mer allmänna komiska faktorer. Något jag upplever kan tala för det är att åtminstone lättroade finner något så trivialt som t.ex. missar där ett felaktigt ord av misstag använts.

Jag har emellertid inte egentligen läst något alls om humor än men har prövat göra några första inlägg även om troligen jag lagt dem kort avstånd mellan respektive punkt. Det tror jag om jag tänkt rätt i övrigt att mer livserfarenhet (kristallin intelligens) krävs för att roas därför att den aktivering som ger nöje kräver en högre grundnivå i den faktiska yta som överspänns för att nå en punkt där det blir roligt. Alla är kanske inte lika korta och det kan ha varierat med tid på dagen utifrån hur min aktivitet naturligt varierar över dagen (vilken jag förövrigt ville förstärka “komiskt” på det här sättet).

Från: Fallstudier på det komiska

När avståndet är kort och grundaktivering är låg tenderar personer i den modell jag använder att hamna i en lösning utan att klara hålla båda lösningarna aktiva. Utan att se båda lösningar klarar de antingen inte att se att det är komiskt alls eller känner sig osäkra.

I kommentaren jag fick av någon anonym ser vi just detta:

"Är det ett stort skämt eller ord på allvar från en man med mycket dålig självkänsla som inte utnyttjar de hjärnceller han förhoppningsvis fått??????"

Notera hur personen just känner behov av att fråga. Hon (gissar jag) ser två lösningar men klarar inte av att bibehålla båda aktiva i hjärnan för att därigenom kunna betrakta det och se det komiska.

Vi ser också något oerhört typiskt för när negativa stereotyper träffar och som vi har ständiga exempel av på nätet: hon känner sig tvungen att bemöta den negativa stereotypen med något elakt. Det är verkligen inte effektivt därför att det tenderar att få personen att göra samma sak eller att utnyttja det för att marginalisera argumentet.

Mer poesi

Poesi är kanske ett utvecklande sätt att föra dagbok över känslor?

Energitätt ljus i mörker
En väninna kommen från fjärran land
En viskning om det sorgligaste tänkbara

Tidigare glömda bud vaknade till liv
Ett slag för att väcka den tiger som sov

Foto: gi Licens: CC

Jag har beroende på område jag följt rörande perceptio haft känslomässiga dagböcker över allt tänkbart (t.ex. musik). Ändå är text speciellt jämfört med nästan allt annat både praktiskt och hur det agerar i hjärnan. Det är mitt framför våra ögon ändå missar vi det gång på gång i andra tillämpningar.

Tidigare poesi:

Dikt till en kvinnlig krönikör
Stekta ägg via poesi sensoriskt förstärkt njutelse
Diktens sensoriska njutelse i romantiken
Dikt till en gyllene kvinna