Det störde mig en del när jag förde över adverb och adjektiv prototyp för verb-modifikation till implementation att egentlig samlad förklaring till adverb saknades i min kunskap. Jag hittade heller inget som försökt förklara dem men en egenskap i hur de klassificeras som går igen och ofta verkar upplevas som det mer enhetliga förde mig till en förklaring även om jag innan tvivlade lätt och kanske lutade mer åt den inte ovanliga idén att diverse olika förts in mindre enhetliga egentligen.
1. Den väsentliga skillnaden i grupp är ju position och om de verkar modifierande på det nära stående som verb, adjektiv eller ett annat adverb.
2. Vidare har vi dem som verkar på hela motsvarande en mening.
3. Samt viktigt då det knöt till något befintligt i hur jag beskrivit andra funktioner i mötet grammatik och symbol-relationer också implicit kan modifiera hur motsvarande två meningar möts. Ex:
She was quite problematic. Because she picked fights with drunk men in bars.
Jämfört med:
She was quite problematic. Although she picked fights with drunk men in bars.
Desto närmare ett adverb modifierar (ex. ett verb eller adjektiv) ju mer troligt är det koncept som modifieras närmare i aktuellt kontext dess inlärda representation i mening. Ju längre ifrån och bredare desto troligare avseende en komponent i vad det verkar på har dess mening formats till kontext vid behov genom samspel arbetsminne.
Mest typiskt väldigt lokalt representerar därför ett adverb relationen mellan instansieringen och "mitten" - mest sannolika lokala kontext konceptet har från vår representation i inlärning.
När vi modifieerar bredare d.v.s. typiskt motsvarande en hel mening och relation till föregående är föga eller ej tydligt tycks för mig att vad vi konvergerar till samlat för kontext lokalt för mening relateras till den upparbetade representationen av aktuell "dimension" i discourse fortlöpande också i arbetsminne. Ex. Now där det annat än i vår egen situation just nu måste sättas i relation till tolkningen av dimensionen. Beskrevs exempelvis i stycket föregående dagen innan behöver vi indikera att vi nu är i den övergripande situationsförändringens "nutid".
Och jämförbart när delar av meningar knyts samman är funktionen som mellan mening även om vi troligt också har flera adverb-operatorer möjliga där som kanske inte förekommer mellan meningar genom att vi i mening har större närhet i aktivitet i arbetsminne mellan delarna medan vi mellan meningarna har större avstånd där vissa delar mer detaljerade inte gärna vill relatera sig genom att de via decay blivit lite otydliga.
Ex. Hans told someone to walk in the moonlight because he thought it might remove that person from the daylight.
Först har vi because där vi föregående har ett tillstånd representerat. Givet det tillståndet normalt tämligen utan annan kunskap och vetskap om det hela lika aktuellt representeras ges en efterföljande förklaring. Genom att vi har föregående tillstånd och efterföljande förklaring mest aktiverat är det funktionellt motsvarande hindsight bias och p.s.s. för övriga liknane adverb-kopplingar av den här typen beskriver de hur de två tillståndet ska föras samman.
Vi kan relatera diverse mer likartat och kanske viktigast oavsett klassifikation som kan variera lite this kontra that, och a / an kontra the.
This indikerar att vi i upparbetat tillstånd befinner oss närmare något. Detta tillstånd kan vara och tycks för mig oftare vara det när det verkar mycket lokalt ex. på ett substantiv vara dess mer övergripande i långtidsminne representation. Jämför vi och dom i svenskan.
För a dog indikerar vi att vi relationen till vår förståelse i långtidsminne av hunden i dess allmänna gemensamma mening. Medan om vi indikerar the avser vi närmare en instansiering i arbetsminne.
Vad jag upplever som lite underligt är hur mycket av koncepten oftare använda för att knyta samman meningar som finns i mer praktiska discourse-system medan hur lite i övrigt kring adverb som överhuvudtaget tycks tillämpas i natural language processing utanför samlad tolkning (jfr bag of verb).
Jämför vi med de mer grundläggande dimensionerna i Symbolmind där vad vi tycker om koncept samlas från nyhetsanalysen får vi motsvarande:
UP / DOWN
Adverb indikerande UP säger oss att representationen än normalt för konceptet som representerat i Symbolmind eller från det upparbetat i aktuellt kontext. DOWN p.s.s. men i riktning minskad aktivitet.
POSITIVE / NEGATIVE
Attityden relativt flocken i vad vi tycker och tänker om något. Jag utelämnar den från resonemangen här även om den är vanlig nog hos många andra för att förklara allt möjligt.
KNOWN / UNKNOWN
The är ett ex. på vad som indikerar högre KNOWN. Det finns också en större funktionell grupp av adverb uttryckande motsvarande sannolikhet.
BLUE LIGHT INTENSITY
Uttrycker i Symbol mind konceptets kopplingar i relationer andra koncept där värdet härleds med påverkan utåt under flera epoker. Jämför enklast - och jag vill ogärna försöka mig på i en första anteckning mer komplexa modifierande operatorer - a och an där resp. viktigare (men vådligt brytande mot vad jag trodde mig avstå från) hur vi faktiskt konvergerar resp. sats på sådant sätt att det kan relateras via operatorerna.
Vad är konkret och abstrakt och i vilken resp. utsträckning? Det sista förstår vi nog enklare från adverb skapade från adjektiv resp. verb just när de verkar på samma "ordklass". Vi kombinerar in ex. den intensitet (motsvarande UP och DOWN) från denna till det koncept som beskriver vad som sker. Desto mer abstrakt högre BLI som funktion av kontext ju lättare överförs detta utan att styras av det specifika här och nu medan något konkret oftare förekommande mer precis troligare modifierar själva meningen av ex. verb:et i hur det är organiserat i liknande ordning.
I det senare fallet ex. att det inte förändrar bara ex. intensitet utan närmare i konvergensen av verb och adverb snarare ger oss ett nytt verb vi ej har ett lika informationseffektivt namn på (om alls ett namn) d.v.s. språklig emergence i någon mening.
En äldre kirurgisk-metod i nutid mer sällan tillämpad för att ta bort en tumör som är mer riskabel än en annan kanske modifierar i huvudsak intensitet och känslor hos patienten medan det för kirurgen fokuserande på hur det nu var man gjorde det handgreppet och i vilken mån ingrepp kanske modernare kan tillämpas tillsammans med det för att reducera riskerna är mer vad vi avser.
Avslutande har vi tycks det för mig en till i resonemanget underförstådd gemensam egenskap: de relaterar vad som i sig själva eller med andra koncept hunnit konvergera klart på vägen. När vi relaterar två events i nära interaktion ex. Hans told him to walk... eller Has want to walk... är event-integrationen nära och kovnergerar tillsammans till antagligen övergripande symbol eller kanske vanligare för verb en sekvens. Medan vi för Hans want to see that the hound is eating the vegan diet. Här får vi två logiska konvergenser där vi behöver representera upp särskilt vad vi har efter that för att kunna slutföra det föregående medan om vi fortsätter konvergens begrepp för begrepp blir det lite underligt.
Några initiala tankar från lite funderande under kvällen.
Givetvis är övergången mellan adverb och övriga ordklasser flytande. Men av samma anledning intressant (skapande möjligheter men också i praktisk analys just därför svårare om man ska gå längre än ex. relativ UP och DOWN) kreativare.
