Ytligt har jag länge varit lätt attraherad av ofta citerade koncepten av Dowty's proto-agent och proto-patient (relaterat semantiska roller) egentligen mer därför att det kanske indikerar en lösning med numeriska skattningar. Även om man tror jag ofta nog hellre uttrycker fler mer exakta roller anpassade till analysen kan numeriska nivåer på mycket i språkanalys vara intressant.
Emellertid (och mycket möjligt därför jag aldrig tror jag läste hans eget arbete på det hela utan de kortare citaten - om än en ganska intressant diskussion bl.a. av Dowty rörande part of whole: Non-verbal Thematic Proto-Roles) tycks dimensionerna indikerade som resp. kan ge nivå från som mindre intressanta. Vi vet ju tror jag allt i dom redan från vanlig labeling av dom semantiska rollerna.
Här är emellertid några alternativa dimensioner man kan göra en något besläktad skattning via. Emellertid åtminstone närmare riktad praktisk tillämpning av analysen (och ev. möjligen något mer generellt runt verben:en och deras argument men det ska givet nivån på praktisk utmaning såväl som normalt avstånd mellan lingvistisk teori och verklighet intressera oss föga jämfört med om det löser vad vi vill ha löst).
Avstånd i tid
Där avståndet är mellan att vår proto-agent initierar / genomför det hela till att det påverkar vår proto-patient.
Desto större avstånd ju mindre tenderar vi att uppfatta kontroll över händelserna resp. desto mer sällan finns samma grad av kontroll. Skickar jag ett e-post kan jag rent av ringa och verifiera att det kom fram någon minut senare. Skickar jag ett paket över Atlanten tar allt längre tid och alla möjliga kan tänkas undersöka paketet.
Skickar jag ett e-post med Gmail fördröjer Gmail skickandet något så jag kan ångra mig. "Rimligen" borde vi uppleva större kontroll eftersom vi i någon mening fått mer kontroll. Men jag tvivlar på att de flesta upplever så. Snarare tror jag att det ger något osäkerhetsmoment och en känsla av större risk att det ej kommer fram eller att det dataanalyseras av NSA eller liknande (en lätt misstanke här är att mängden e-post Gmail skickar per timme kanske var en troligare orsak till denna funktion än något annat för att smeta ut last resp. att jag fick för mig för kanske fem till åtta år sedan av och till att tappning för sådant här inte ligger så här leverantörsnära - mer sensorer täckande upp mer så att säga i näten).
Beslutade jag som 18 år gammal att ingå någon form av kontrakt som tvingar mig till handlande nu (säg 10 - 25 år senare) upplever jag säkert mindre agentativ kontroll idag.
Grundläggande och egentligen självklart gäller ju att ska vi detektera proto-agent - proto-patient relationen över händelsen (verb:et exempelvis) behöver vi konkretiserad information vi kan förstå till sammanhanget. Betraktar vi händelser i böcker såväl som nyheter gäller att avståndet mellan faktiskt agent och faktiskt resultat blir större även i text (resp. omvänt för Hitler och WII m.m. vilket torde vara besläktat med sniper-exemplet i nästa stycke). Det enkla analysfallet av:
HansAGENT kill BillPATIENT och EXPERIENCER om vi det ej sker snabbt by use of a weaponINSTRUMENT.
Görlighet att detektera korrelationen krävs. Här såväl som för övriga dimensioner ska vi praktiskt övergripande för information människan producerar uppmärksamma att utmaningen för detta inte sällan är sådan att när vi etablerat vetskap vi upplever känns stabil håller vi gärna kvar vid den.
Avstånd i rum
En del egenheter här bör ha illustrerats redan av föregående och vi kan betrakta några ev. mindre uppenbara exempel:
- Mördar jag någon i närstrid med ex. en klubba upplever jag säkert själv en mer märkbar agentativ-upplevelse än om jag skjuter personen på mycket långt avstånd med ett sniper rifle (information vi kan få från Full Metal Jacket ger praktiskt kontext här vilket kombinerat med min värnplikt tillsammans med kpisten föreslår att klubba troligare faktiskt fungerar för mig men vi tänker oss prick-säkerhet).
- Större avstånd med mindre upplevelse av proto-patient reducerar vår upplevelse av ansvar. Händelsen vi gör tenderar att få större fokus på vad vi faktiskt konkret gör i omedelbar geo-närhet.
Grad av makt och kontroll
I en mängd händelser som kan bli nyheter gäller att proto-agent förvisso kan ha fattat beslut som har orsakat händelsen men att detta ej behöver innebära att vi har en binär nivå av ett eller noll på om denna är full agent. Olyckor i trafiken är ett vanligt exempel där ett medvetet och genomtänkt beslut kan orsaka olyckan (kanske tittar du efter en gata du ska svänga av på och svänger när du ser den). Men att beslutet nu inte var att köra över cyklisten.
Vi kan göra ett motsvarande trivialt språkexempel:
HansMycket proto-agent deliberately ran över Bill with his car.
Hansproto-agent inadvertently ran över Bill with his car.
Hansunderligt proto-agent ran över Bill with his car because a gang of Talibans had put explosives in some large building full of people and would destroyed it if he had not done this.
Soldaten kan med full motivation, övertygelse och som med full valfrihet ej hade valt annat när han dödar fienden (förutom soldat-motivation kan överlevnadsinstinkt spela in) men likväl uppfattar vi en reduktion av faktisk kontroll. Här gäller att vi har uttryck (möjliga) av omvänd relation rörande tid och rum.
Tänker vi oss för den distansierade nyhetsläsaren att en skattning av händelserna och aktörer sker kan vi tänka oss att ett uttryck av intensitet motsvarande under väl vi känner igen namn, funktion och förstår aktörens makt. Större intensitet innebär mer aktivitet i neuronnätet d.v.s. mer signal substans kommer att släppas. Mer signalsubstans innebär att fler molekyler kommer nå andra neuroner (framåt) på samma faktiska topologiska avstånd i nätet.
Emellertid om vi förstärker upp vår närvaro i händelsen är det svårslagen intensitet. Därav att direkt visuell nyhetsrapportering av konflikt ger tittare. Distansierade med mindre konkret upplevelse av dom faktiska händelserna kan kända ledare få större agentativt uttryck.
Pågående förstärkning
Och ligger flera händelser nära i tid och rum med samma proto-agent och kanske proto-patient får proto-agent extra förstärkning bara av att vara upprepad. Och vi tenderar gärna att se samband mellan händelserna som default utan att ställa samma krav rörande annan information om dem som när de är mer distansierade i tid och rum.
I ett mer direkt exempel - men omvänt - på (åtminstone praktiskt) samma sak har vi språket mellan när vi uttrycker att händelse orsakar annan händelse resp. när vi har en händelse som ger samma slutresultat. Har vi nu en proxy för proto-agent (relation som jag brukar kalla _FOR) blir avståndet också lite större.
The gang of Talibans caused Hans to take his car and kill someone.
The gang of Talibans killed someone.
Därav att det är så mycket mer belönande och tilltalande att ta ett geo-totalt scope på världen och händelserna där vi kan dyka ner av och till och ge några goda råd. Går det bra är det utmärkt. Och går det fel är vi ju ändå inte särskilt proto-agentativa med undantag för när välkänd intränad upplevelse av generell kontroll och makt finns (ex. President Obama både medborgare i US och ut i världen gärna upplever kan orsaka både det ena och det andra - åtminstone utanför att få en stabil budget beslutad i "parlamentet").
Bevisad makt och kontroll
Gäller för händelsen att vi kan möta motstånd i människoflocken gäller nu att vi faktiskt kan misslyckas med vad vi försöker göra. Misslyckas vi tycks det peka - vi kan uppleva det som enkelt default som en sanning vi ej ifrågasätter oavsett ibland uppenbart intresse för aktörer att emulera (tänk ex. om vi försöker placera en "människo-sensor" i en organisation via en publik händelse: Ex. om vi antar att Snowden egentligen är en amerikansk agent) - på lägre nivå av kontroll och makt.
Mindre kontroll och mindre makt över händelsen ger ju enligt tidigare rubrik mindre upplevd grad av proto-agent. Ju större avstånd i tid och rum tills misslyckandet desto mindre påverkan torde det få enligt övriga föregående rubriker (har vi stridit hårt under ett par år kan det ge hög nivå av proto-agent än om vi ex. som Tibet eller Polen föll snabbt när invasionen kom). Även om talibanerna tappat ordentligt av allt inflytande såväl som allmän förmåga att göra saker i Afganistan (och faktiskt förlorade själva invasions-kriget) tror jag många upplever dem som tämligen potentiellt proto-agentativa i framtiden trots det.
Att bevisa ett brott
Tror jag går smidigare i domstol om vi faktiskt sett person A mörda person B. Ju större avstånd i tid och rum vi har rörande vittnen, dokumenterade besök på platser m.m. desto fler okända osäkerhetsfaktorer kan vi tänka oss ha stört saker och ting. P.s.s. om vi nu faktiskt såg A mörda B (eller upplever oss ha gjort det nu och/eller redan då) gäller nu att ju större avstånd i tid desto mindre lär andra värdera vittnesmålet. Jag kan också tänka mig att geo-avstånd möjligen också orsakar större osäkerhet men det är så klart svårt att avgöra eftersom kulturellt avstånd lär ha större påverkan (ex. om någon på besök från ett främmande land vittnar) som så ofta annars (och inte sällan helt irrationellt utan konkretiserad orsak för den faktiska händelsen d.v.s. här avseende värdet av vittnesmålet).
Information kontra händelse i rummet
Effekt av information ger ner-värdering av proto-agent kontra att faktiskt göra något. Effekt som att några av de största konflikterna i världshistorien i mening av antal personer påverkade (som etablering av den kommunistiska diktaturen i Kina istället för den andra diktatur-grupperingen de slogs mot - oräknat diverse andra aktörer) avgjordes till stor del via effekt av information (pratande fienden att komma över i stora gäng före, under och efter fältslag) påverkar mindre vår spontana upplevelse. Konkret erfarenhet av vår egen vardag torde räcka som förklaring till varför sambandet tycks generaliseras till som med ex. för Kina konflikter pågående många år där många hundra tusen soldater på resp. sida kunde vara aktiva stridande mot varandra samtidigt.
Om detta (som man enklast väljer att tro) är en egen effekt eller en konsekvens av något gemensamt underliggande med tidigare föreslagna dimensioner (ex. uttryck av topologiska avstånd i våra biologiska neuronnät kontra effekt där ju fysiska rörelser i rummet även när emulerade ger dopamin och signal-påverkan via två pathways redan i dopamin-transporten från s. niagra: därav att Parkinsons medicin ger skakningar - de hjälper den en pathway med stör den som går över motoriska cortex) är mindre intressant. Detta är ofta nog en enklare approximation än tidigare dimensioner i analys där vi ligger i rimlig "text-närhet".
Oavsett möjlig praktisk användning av information relativt övrig information gäller ju att var och när en händelse skedde relativt omständigheterna (som de som deltagit) är vad som för tror jag den mesta textanalysen där frågan överhuvudtaget är intressant ändå behöver ske. För historiska händelser finns ju förövrigt en mängd data att extrahera ut från Wikipedia via infoboxarna vilket vi har ett exempel på nedan från Battle of Chamdo:
