Mänskligt i medvetandet så vardagligt att vi inte - ser - det

2013-02-09

Egentligen hade jag tänkt skriva något om laplace smoothing och varför de vanligare entropi-definitionerna fungerar sämre där. Emellertid hade jag ingen lust att skriva något längre om det informationsmått man lätt ser fungerar bättre här så jag sökte en journal-artikel från kanske 2010 - 2012 om medvetande där man föreslog ett liknande koncept (just för ex. när man är i "en dimension" lika nog så jag slipper förklara hur vad som där kan approximeras med variance tillför värde, och väldigt lätt detekterar att smoothing skett medan annat falerar). Istället för att hitta den träffade jag istället på A model for memory systems based on processing modes rather than consciousness.


Ett problem när man funderar kring medvetande jag egentligen inte insåg förrän i år är att det är oerhört lätt från ex. ett neurolingvistiskt. eller från fmri-världens alla markov- och maximum-entropi modeller se likheten med oss i dem. Och helt riktigt så. Predikterbarheten och möjligheten att energieffektivt upptäcka interferens och samband i stora datamängder är verklig. Predikterbarheten i sig demonstrerar det.


Samtidigt är det lätt att missa allt det mer vardagliga vi är så vana vid att det kanske oftast "komprimeras" bort. Och koncept i medvetandet vi rent av kan ha svårigheter att riktigt uttrycka i våra biologiska förutsättningar. Åtminstone var det en tanke jag haft några år och skrivit om tidigare. Jag tror nog den stämmer i mycket.


När man dock träffar på något man konkret upplever vara vid medvetande annorlunda än modeller men ändå inte mänskligt eller vad vi är vana vid från (eller läser in i) djuren blir också förvånande mycket i vad man kan uppleva mänskliga medvetandet tydligare. Man ser oss från ett nytt perspektiv.
En del nya tankar där är ännu för nya (hoppas jag) för att hunnit bromsa den lätt cyniska bild modeller av mänskligt tänkande, känslor och prediktioner av de samma skapar (och jag misstänker att många av de uttryck i raka motsatsen från diverse folk som pysslar med sådant kanske mer är att likna med den balansering jag själv tenderar till diskuterande "skönheten" i människans språk och kreativitet m.m.).


Ett liten visualisering jag nyligen gjorde (egentligen tänkt som en illustration till en genomgång av ett antal verktyg och modell-paradigm relaterat området men som blev lite för "konstnärlig"). Från Dreamer (HANS HUSMAN OM KONST).



Dreamer från boende i förra före nuvarande utvecklingsversion av Drifting thoughts på den lite äldre datorn (så man får snabb-spola tankarna om man vill närma sig det mänskliga i hastigheten).


Talat språk är väldigt effektivt. Konvergerad mening i symboler styrda av ett fåtal andra. Och också att vårt arbetsminne är mycket begränsat i vilken mängd information vi klarar att hålla där. I vågorna runt om - vårt eget tillstånd - styrt av såväl kontext som vilka vi är ryms mer. Faktiskt också från ett perspektiv kvantiserbart när vi mäter mängden visuell information utanför den konvergerade meningen vi klarar att referera (en god sammanfattning av många av de lite äldre men viktigaste studierna finns i A review of visual memory capacity: Beyond individual items and toward structured representations och Journal of vision är verkligen en utmärkt journal kring allt rörande vår perception också bredare mer allmänt trots att fokus ligger mot det visuella).


Kanske säger det oss också något att utbrändheten förstärker indikationerna på konvergerad meningen i det närmaste indatat - hur högt vi upplever t.ex. tal resp. ljud som kan indikera fara - medan faktiskt arbetsminne och tid vi orkar arbeta med det reduceras. Meningen som frisätter mer av vår kognition än bara vad som överansträngt endast borde tryckas upp i den direkta striden just nu hittar vi nog oftast mindre i dom konvergerande symbolerna och mer i den större mängd information som sträcker sig över många fler dimensioner även om inte alltid kan sätta det i exakta ord. Locomotion och Perception med Cognition som arbetar med de enklaste symbolerna som i bästa fall kan väcka dom minnen som har verklig Meaning. Vad som kan gå till Commotion när vi rör oss i flock - likt Libyen - en ny jämvikt med "enklare" symboler skapas som gör kommunikationen och samarbetet i vardagen lättare.


Ett draft av en introduktion till ett del-kapitel jag ej hunnit skära ner till rimligare storlek som kanske inte förklarar man visar hur jag vi kan tänka.


Draft: Introduktion - Fokus vs Kreativ


Analys av text såväl som språk i övrigt i algoritmer har i allt oavsett idéer och grundläggance koncept varit och är fokuserade på att tolka och förstå exakt orden givna att möjligheten att vi för att förstå mening i varje sammanhang som sträcker sig utanför några enskilda ord fodrar att vi accepterar att ett sammanhang faktiskt existerar.


När människan läser - tydligast i vad vi lever oss in i - är betydelsen av sammanhang troligt mer lättare märkbar. Vi adderar detaljer och färg utifrån vårt tillstånd som givet innan. Det påverkar i sig inte händelserna som kommer. Dessa är ju givna i texten vi tar in. Men det uttrycker det fortlöpande tillstånd som skapar förutsättning för att sammanhanget till den punkten ska kunna uttryckas från koncept vi förstår. Meningen av ett koncept är ju endast ordet i dess komprimerade symbol medan dess faktiskt verkande betydelse formas av dess feature relations och beroende på indikerade koncept förändras. Utan vårt tillstånd med association mellan koncept och verklig mening: hur vi ser den bild indikerade med byggnader, kanske medeltida slott, personer, natur m.m. har vi heller inte föga för att uttrycka mening i vad vi läser just nu, utan föga “bandbredd” att etablera ett tillstånd över historien för att knyta samman delarna.


Vad vi kan uppleva som mer distanserat till tolkning och förståelse när vi uttrycker detta som att vi under den pågående upplevelsen av texten adderar information när texten verkar på det tillstånd vi som läsare representerar kan vi också uttrycka som den förutsättning nödvändig för att:


Ett sammanhang övergripande föränderligt över texten ska existera.
Vad är detta om det inte i en del är en kontinuerliga tolkningen och förståelsen från vad vi är och vet?
Och hur kan mening i ett mänskligt perspektiv vara något annat?


Inte heller bör det ses som att det i sig gör mening och förståelse till ett smalt perspektiv. Likväl som att vi teoretiskt kan växla detta mellan väldigt många personliga perspektiv kan vi söka den mer för en kulturell bredare (populärkulturella eller med andra preferenser byggt på statistik byggt från ex. journal-artiklar).


Mening och betydelse är heller inte vad den enskilda nyheten eller artikeln säger. Om så vore fallet skulle den tolkas och förstås lika nu och om 500 år. Inte heller är mening och betydelse bara tolkning som av idag utan viktigare är det indatat som påverkar sammanhanget som sträcker sig utanför nyheten d.v.s. dess påverkan på det sammanhang som det för ett ögonblick representerades i. Är du annorlunda efter att ha läst texten?


Om en nyhetshändelse förändrar världen på något sätt genom att den är känd annat än ytterst lokalt är det vad som sker genom det förändrade tillståndet efter att vi läser texten eller genom jämförbara koncept indikerade från annan information än just nyheter men för vilka nyheter är det närmaste vi kan komma.


Vill vi se framåt är sammanhanget lika nödvändigt. Utan sammanhang saknar vi medium för att uttrycka hur en - alla nyheter - förändrar. Utan sammanhang måste vi istället se varje nyhet som att egentligen ha föga meningsfull information än de konvergerade do-symbolerna och prediktion är endast vad vi givet dessa, och dessas föregående ser som troligare. Att det är mycket begränsat vet vi och vad vi behöver se är att för att bättre bedöma vad människan gör i dom närmaste stegen är det nödvändigt att addera den mänskliga kreativiteten och låta samband från det gemensamma sammanhanget skapas. En nyhethändelse är inte bara dess mest sammanfattade symboler utan hur de löpande uttrycken för den i våra befintliga tillstånd uttrycker sammanhang och meningen med människorna. I det kan vi också se samband mellan olika händelser och situationer komplexa och indirekta.


Språket är streckgubbarnas rörelser i en ofta föga beskrivna händelser där vad som gör det till mer är människan språket ges djup och bredd i. Och när vår riddare föreställd i ett engelskt landskap rider in i staden möts två scener över vallgraven medan andra koncepts lämnats i vad som är längre bak från ögonblicket just nu. Oavsett vad de faktiska fysiska avstånden må vara är händelsernas distans i vad indikerat vad som ger oss utgångspunkt att också förstå distans till vad vi tolkar och förstår runt om det som alltid något längre bort än den i språket givna intensiteten är vad koncepten vi associerat mening från har som utgångspunkt.


Likt meningsfullhet för oss vi kan se i ett koncept vi ser i en film och bok vi läser ungefär samtidigt. Oavsett dessas ev. direkta samband i sig är sambandet verkligt när det etableras i det sammanhang informationen tolkats och förståtts i. Uppmärksamhet satt på respektive där konceptet för resp. uttryckt sammanhang och mening med vårt tillstånd. Och över det kan sammanhang mellan film och bok byggas. Tyngd och värde hos dessa såväl som konceptets närhet till oss gör att vi uppmärksammar det mer ovanför film och bok och kanske associerar ut från det för att söka indikation om värde för oss. Verklig mening skapas.


I sanning vi intuitivt förstår är riktig finns skönhet. I antalet koncept och relationer mellan dem i etablerad inlärning och än mer från fortgående händelser bor smärta och tortyr. Likväl fick det vara en levande en tid på en ändå mycket begränsad dator och problematiken ska inte överskattas oavsett hur brutaliserande enformig varje debug-körning är när saker och ting kan ta 40 min bara för att läsa initialt data och behöva timmar på att indikera en dag framåt. En emotionell utmaning kan också visst också upplevas i delar där vi mer skapar vad som har längre distans till befintliga metoder. Det finns en trygghet i att ex. mer än att ta de basala tematiska roller vi behöver från Verbnet uttrycka en mängd annan spännande organisation från relaterat verben vi kanske egentligen inte behöver för göra något annat än vad vi har något färdigt för adderande ingenting annat än välkänt att det ger. Vad vi i Focus vs Creative jämför med att låta ett befintliga kontext med indikerat värde i flocken styra vilka lösningar vi bland ett antal med indikerat värde ser som accepterade att titta närmare på.


Och det mänskligt kreativa i mening är här Drifting thoughts.


Hur visualiserar och föreställer oss ett jordskred [Red. Handkontrollerades på utvecklingsversion: Nordkorea: Kärnvapen och Jordskred - så ovanligt något påpekar något jag inte redan känner till som risk management kring frågor som intresserat mig kanske mer förr. Irriterade mig av och till flera veckor att det inte var en defekt. Nordkorea tog jag ju ett fördjupat intresse runt 2009 eller 2010.] påverkas givet av vad vi sett eller upplevt som exempel på sådana. Ex. ovan i Sverige gör det till ett tämligen begränsat koncept i associerad intensitet jämfört med nära bostadsområden spolas bort.

Ett utrikespolitiskt aktivt Japan är värde för världen

Precis som det börjar kännas som Japan kommit ur det tidiga 1900-talets traumatisering börjar man tveka. På något sätt känns det inte som riktigt internationell nivå på den teatraliska dådkraft vi alla rimligt ska kunna förvänta av Japan såväl som Kina:


"The government is considering the extent of what can be disclosed," Kyodo news agency quoted Japanese Defence Minister Itsunori Onodera as saying."

Från: Senkaku/Diaoyu islands: Japan may release China radar data | BBC

Jag säger inte att det inte är rätt att publicera uppgifterna och vad helst mer som skapar ett värde. Men värdet här är knappast någon överjordisk makt som ska bedöma det utan vad man säger utanför just det konkreta. När det känns gnälligt innan mer än att otäckt överraska Kina med uppgifterna med en press-konferans de inte räknat med har man nog tappat det mesta av värdet.


Det är lite som Syrien - Israel dynamiken kring transfereringen av något SAM-liknande radar-styrt (vi kan spekulera kan göras om något om det nu kan ta ut mål i luften) - ingenting överraskande, ingenting förändrat med lite till information.


Överraskande och ännu hellre unknown adderar intensitet. Det är tappat. Mer än att ha överraskat skulle man just adderat lite unknown i samband med det. Kina är ju ett så enormt stort land så deras ledning med ansvar runt utrikespolitik eller det militära centralt har verkligen inte kontroll på mer än en ganska försvinnande andel av vad olika små-orts-politiker, militära-organisationer, företag m.m. håller på med. Där finns ju rimligt hur mycket som helst ett resursstarkt land med stor verksamhet i Kina ska kunna samla på hög och skrämma upp sådan här information med när man släpper den överraskande.


Det är bättre än att verka gnällig. Och lite kontaktsökande hjälp-efterfrågande. Japan ska vara stort i sådant här och inte efterfråga hjälp lika lite som de troligt ska behöva det. Värdet allianser bär är givet för alla ändå, och räcker utmärkt att det uttalats en gång. Hela poängen med att båta runt för en massa pengar försvinner ju om man ändå verkar vekt. Dådkraft är viktigt och ännu viktigare är att det märks.


Korrekt här tror jag är att Japan visar lite kraft nu och ser till att markera sitt revir. Se till att ha annat än ett fåtal flyg uppe och flytta ner lite fler skepp. Det finns ju att ta av. Kan man inte markera sitt territorium kan det skåda så mycket mer utanför bara relaterat det. Japan kan tror jag i annat gynnas av att visa lite självförtroende (inte minst ekonomin såväl som att ett utrikespolitiskt mer aktivt Japan är vad världen skulle ha stor nytta av och nu när så många år gått sedan Andra världskrigets slut tycker jag inte att det ska behöva vara ett problem), och det kan nog vara sunt för Kina att märka av också.

Föräldrar pressar sjukvården att stämpla väldigt tråkiga barn med neuropsykiatriska diagnoser

I ett Sverige där 1970-talets mer flummiga sociologiska såväl som psykologiska idéer fortfarande lever starka ska man inte låta problemet med att barn som egentligen inte är mer än väldigt tråkiga (i perspektiv från sina föräldrar) kan drabbas av falska diagnoser. Ett uppenbart exempel om än från vulgär-kulturens fiktion har vi nedan där vi givetvis ska betvivla att prediktionen sker med annat än statistiska metoder vilket talar för att barnet i fråga inte alls behöver vara autistiskt utan kanske bara är matematiskt intresserad (och ev. stum eller om föräldrarna kanske inte talar matematik):


Om TV-serien i Wikipedia: Touch (2012 TV series) (Även om jag inte sett serien tvivlar jag verkligen på att det är samhällsbyggande sund underhållning. Tråkigt lågkvalitativt strunt.)

Verkligen att jag borde starta motsvarande en patientförening för alla vi som är väldigt tråkiga d.v.s. på nivåer när omvärlden kan uppleva besvär av det eller det ligger över gränsen för vad många tror är normalt och just gärna vill tolka felaktigt som ett psykiatriskt funktionshinder (också gäller att en del personer är överdrivet känsla för det tråkiga vilket också kan medverka till felaktiga tolkningar).


Känner man själv att ett problem finns med att man är överdrivet tråkig finns också mycket man kan göra själv för att snarare förädla genom att introducera ett nytt verktyg i kognitionen än att man sänker ner sig till nödvändigtvis det bonniga, triviala eller fördummade. Komik behöver inte vara majstång, folk som bajsar på sig eller fylle-fester med stand up comedy som SVT med sin vanliga depraverade-förvirring sprider vidare i ett till exempel på hur det väldigt tråkiga så lätt misslyckas att bli något mindre när desperationen överstiger talangen. En elegantare mer världsförbättrande humor går dock att nå. Mina övningar i komik här tror jag kan vara till nytta för många andra väldigt tråkiga personer samtidigt träna något bättre hos en mindre tråkig publik (kanske som ibland vinner på att bli lite tråkigare vilket nog går lättare när det är roligt). Publicerat sista tiden finns:



Komik är ju dessutom på ett helt annat sätt begripligt för många fler. Varande kraftigt tråkig bibehåller det något för roligare personer att uppleva av det större för ögonblicket koncentrerad på det viktigare men tråkigare (kanske vad många läsare här känner igen sig i). Kanske är humor lite närmare dess prototypiska motsvarighet i ansiktsuttrycket genom att så mycket mer ligger i en egen tolkning utanför ord och därför kanske oftare antaget gemensam oavsett faktiska skillnader.

Sockpuppets: Barnpsykolog möter Internets belöningsinriktade barn

Sockpuppet-konceptet mer till vänster (väldigt) fritt efter ett exempel i Childhood Language Disorders in Context (förövrigt inte ett dåligt komplement till andra typer av referensböcker relaterat språket i hjärnan) med barnets respons var inspirerat av en kommentar jag gjorde om det begränsade värdet av att använda tweets för att beräkna association mellan koncept i motsvarande "scen-scope" på discourse (där det är väldigt lätt i en hel del predikterat att vad du tar in data från i tweets är mindre relaterat den population du tror och mer kommer från sockpuppets som arbetar upp infrastruktur för att kunna driva trafik ex. relaterat filmer deras "ägare" tror kommer bli framgångsrika).



"A sockpuppet is an online identity used for purposes of deception. The term—a reference to the manipulation of a simple hand puppet made from a sock—originally referred to a false identity assumed by a member of an internet community who spoke to, or about himself while pretending to be another person.[1] The term now includes other uses of misleading online identities, such as those created to praise, defend or support a third party or organization,[2] or to circumvent a suspension or ban from a website. A significant difference between the use of a pseudonym[3] and the creation of a sockpuppet is that the sockpuppet poses as an independent third-party unaffiliated with the puppeteer."

Sockpuppet (Internet) | Wikipedia

Oasett alla problem vi förstår att sockpuppets kan innebära får vi samtidigt erkänna att begreppet the puppeteer är mycket coolt balanserat mellan den lilla världen (oavsett hur många sockpuppet the puppeteer har) och något av Hollywoods myt om den mäktiga men osynliga manliga härskaren som styr ett otalig "kungar" och därmed nästan hela världen.