Minnesanteckning: Nyligen publicerade "Consciousness"

Uttrycket "har fel" också i mening avvikande från vad jag skriver är inte riktigt korrekt. Jag inser ganska snart senare att vad jag avsåg skrivande minnesanteckningen med medvetande ej är vad huvuddelen i början av artikeln avser. Snarare är vi i min kommentar berörande närmare de kortare delarna kring delvis besläktade fenomen eller ev. som författaren ser som del av ett för honom större koncept:

15. Implicit self-attribution – the observing I. Men där det mer automatiserade ständiga är vad jag egentligen avser och kanske när det medvetet väljs att göra reflekterande helt enkelt prioriterande det släkande ut dess normala funktionalitet delvis (som när riktar uppmärksamhet mot vad som helst som signalerar eller existerar tenderar det ofta att gå ner lite i aktivitet: En ganska vanlig kognitiv-teknik för att hantera allt från ångest till fysisk smärta) vilket kanske gör reflekterande det upplevt tydligare. Än när det på en mer normal nivå under normalt brett arbete troligen arbetar på sin optimmala antaget högre nivå.

Följande citat är ju också väldigt align i referensen till orbito-frontala cortex även om jag inte omedelbart minns författaren. Här har vi ju att döma funktioner för att värdera och jämföra värden som inlärd representation. D.v.s. medvetenheten om att vi fattat ett beslut upplevande "att jag" gjorde det oavsett hur bortom all kontroll över vad som sker under beslutatet vi egentligen är i allt som sker i hjärnan kan vi då spekulera har som kanske ett syfte så att vi senare implicit eller kanske riktat reflekterande kan jämföra dess resultat:

"cs experiences are generally attributed to an experiencing but implicit self, the ‘‘observing self,’’ as William James called it. Self-functions appear to be associated with precuneus and orbitofrontal cortex in humans. However, it engages a wider network of cortical and subcortical regions, such as the vestibular balance system."

Från: Consciousness. Bernard J Baars (2015), Scholarpedia, 10(8):2207. Scholarpedia

Och min minnesanteckning jag önskar ha kvar ej bearbetat på något sätt då jag vill ha den sparad just som spontant skriven då förutom själva innehållet som sådan hör till ett divergerat område jag samlar test-data för kreativt-resonerande i maskin-intelligens till att någon gång när tillräckligt finns använda för att ta upp en ny-grupp av dem (om det blir av igen att göra).

"Fast han har fel.

Vi är alltid den som upplever oss vara samma person oavsett fysisk eller psykisk förändring, ålder m.m.

Diassociation är en ovanlig men känd biverkning av metylfenidat och skulle jag gissa amfetaminer.

Modafinil såg jag Wikipedia refererade som det ända läkemedel som har effekt mot kroniska tillstånd av disassociation upplevande att kropps-effekter, känslor m.m. ej riktigt hör till dig.

Så i all rimlighet lär vi oss att integrera en upplevelse av att något - vi - beslutat / är / har åsikter / minns m.m. trots att nära nog ingenting av detta är vad vi hanterar medvetet annat än att sätta en målsättning, metodik eller liknande av integererade händelser fö ratt ta in information, eller beakta och hantera information vi känner som "presenterar sig" via mekanism vi saknar all direkt känsla av.

Och så mycket vi känner att vi beslutar beslutar vi innan vi tycker oss besluta. D.v.s. just säg "inlärningen" av att vi har beslutat som vi förväxlar med beslutet. Kanske så vi kan minnas beslutet i värde m.m. och jämföra det när resultat kommer senare.

Så det är dom frontala regionerna.

Integrationerna av signalen så att något att medvetna finns [Red. Avser konceptet som jag upplevde i dom tidiga delarna av artikeln. Knappast väl-reflekterad tolkning med någon kontroll av om jag upplevde det korrekt. /HH]

Samtidigt är automatbeteende välkända. Och är uppstår de? Hos personer med gravt störd feedback rörande inlärning p.g.a. mycket inarbetat drogmissbruk. Alkolisten kan närmast omedveten utan en känsla av beslut eller jag gå och handla alkohol och först bli riktigt beslutande igen efteråt. Det samma för flera andra droger. Även om några undantag ej riktigt lika klara finns också när nu systemet är överaktiverat istället och de närmast över-beslutar allt möjligt hit och dit."

Den ända gemensamma nämnaren är inlärnings-dimensionen. Kanske lättast att se kopplingen till i vad i vissa aspekter i out-come resultat av ett konkret viktigt beslut kan ses som reward-baserad learning från biverkningen av metylfenidat hos ett fåtal resp. hur modafinil uppges kunna ha viss effekt (jag kontrollerade inte det senare och är egentligen lite skeptisk till att motsvarande effekt ej kan nås via flera andra läkemedel - ev. kanske inte studerade för dem - möjligen spekulativt sertraline eller andra "lugna" mindre centralstimulerande återupptagningshämmare av dopamin.]:

• Som biverkning kan vi spekulera att i någon dimension av effekten (men kanske inte andra effekter av läkemedlet) har hjärnans naturliga system kommit till en störning: Mindre känslighet med efterföljande sämre känsla av att man faktiskt är den som det hela hör till. Med minskad känslighet via sämre effekt av dopaminets-roll i att gå över nätverk - lite som en karta från a, b o.s.v. - ligger ju just mycket konkret från signalering en centralitet till en annan bland neuronerna en artificiellt större tolkad distans därför att mindre signal når fram jämfört med vad hjärnan lärt sig är normalt vid samma signalering innan. Alltså just att saker kanske blir lite längre ifrån i upplevelse oavsett vad här.
• Och när modafinil som är en svag återupptagningshämmare av dopamin jämfört med metylfenidat [Red. Som jag vill minnas men utan att kontrollera det. /HH] kan vi ju tänka oss förutom som förväntat omvänt från ovan att en kompensation av en systematiskt defekt nedreglering till det normala att dess egenskaper är sådan att risken för att samspela med tillståndet vid ev. för modafinil skapad tolerans är tämligen låg. Erfarenheten av mer potenta läkemedel som metylfenidat är ju också att de vid låg dos nedanför användning som skadar systemet genom att skapa själv.inlärning kan hålla sig från tolerans under väldigt många år (även som jag såg i någon studie byte av och till till liknande preparat men inte riktigt det samma (minns jag rätt tittade man i studien på metylfenidat-effekten hos barn och ungdomar som ätit de några år och noterade försämrad effekt hos en del där byte till Adderal eller liknande hanterade det alternativt en månad utan medicinen).

Men spekulationen om sertraline är självklart egentligen närmare en gissning. Men jag kan föreställa mig att hela det här egentligen är föga "riktat" krävande mer av koncentrerad uppmärksamhet, direkt som när vi ser utfall av beslut med kanske en belöningskänsla o.s.v. behov av kanske ens effekt-nivå på dopamin-återupptagning i nivå med Modafinil. Jag tror det är ganska "brett över neuroner och funktion" i längre effekt-nivå rörande de relativa avstånden, och att något mer låg-effekt-verkande på systemet som Sertraline kanske når en god effekt åtminstone i dosering där det börjar blockera återupptagningen av dopamin förutom serotonin (Sertraline är mer känt som Zoloft och kanske fortfarande är världens mest sålda SSRI liksom det flera år var det i särklass bäst säljande antidepressiva överhuvudtaget: Det skiljer ut sig från flera andra genom en effekt också på återupptagningen av dopamin om än svag i vanligare dosering men växande med oseringen högre). Därmed inte sagt att det kliniskt är ett bättre alternativ vilket jag verkligen inte kan bedöma: Men jag kan tänka mig att det kanske oftare om än "svagare" praktiskt är vad man hellre undviker kontra sådant som Modafinil givet att dosering kanske ska upp till 150 - 200 mg för att få effekten där ju risken för hypomani m.m. kanske inte är direkt försumbar för personer som ej leder av egentlig depression med en del att ta av i motsatt riktning så att säga innan.

Relaterat

Fler inlägg från sista åren relaterat medvetande eller "komponenter" besläktade med konceptet finns säkert att hitta men här ett urval ur några aspekter Google föreslog mig (samt några diskuterande orbitofrontala cortex:

• Mänskligt i medvetandet så vardagligt att vi inte - ser - det (2013-02-09)
• Aktivering av tillstånd relativt likhet i kontext (2012-10-29)
• Medvetandets redundanta komponent (2014-05-09)
• Orbitofrontala cortex minskar aktivitet vid romantisk höjdpunkt (2011-05-27)
• Twitter gammal för att prediktera humör och mer krävs (2011-04-05)
• Libyen: När vi spelar för att spela (2011-02-22)
• Co-locomotion och Commotion: När diktaturernas alla protesterande stärker varandra - Och att ta kostnaden att hantera hot rätt (eskalera mer, mer, mer...) (2014-03-10)
• Information overload angripande censur-system: Lätta mönster för att bygga träningsdata säkerhetsrisk att hantera via krypteringsteori (2013-05-03)
• Symbol-relationerna jämförda med geo-karta (2012-03-07)
• Att motverka "tända eld på sig själv" subkulturen: Positiva åtgärder
  2012-02-02

När medvetande diskuteras - från implicit tillämpning dataanalys med dator - tycker jag att det är viktigt att understryka att hela diskussionsområdet om medvetna maskiner i mänsklig mening som blivit populärare sista åren här inkl. politiker bl.a. i enstaka antal (de flesta tänker och lär sig väl lite mer tänker) som pratat om lagstning är defekt. Möjligen kan något i en begränsad mening kanske förväxlas i ytlig mening men det gör det ej medvetande lagstiftning från det som ansatts är därför vansinnigt: Inte ens i mening av djurskydd eller liknande. Jag tycker man allmänt ska ha större respekt för hur sådant irrationellt tänkande kan riskera att sprida sig födande möjligen extremism förstörande förutsättning att få ut goda världen av vara vanliga döda digitala-datorer och de lika olevande dataprogrammen.

• Att se mänskligt i eller söka reglera hantering av intelligens i maskin är osunt och potentiellt skadligt för samhället (2014-03-07)

Samma irrationella tänkande som när folk när de första hemdatorerna kom inbillade sig allt möjligt dumt om dom: Medan ingen frisk person idag från ett samhälle med datorer idag i vardagen eller hemma skulle få för sig något liknande.

Korrigering / Komplettering innan publicerat

Jag får erkänna att jag bara antog att påverkan dynamik via dopamin kom från D2-receptorerna och kanske några till i huvudsak som är fallet normalt för återupptagningshämmare dopamin. Skrivande sista stycket insåg jag att det bättre borde kontrolleras. Någon annan verkningsmekanism i den här familjen skulle förvåna mig (en av flera saker som talar för det är att jag ser varningar för att Modafinil kan missbrukas och orsaka beroende) en del men jag såg bl.a. i Effects of Modafinil on Dopamine and Dopamine Transporters in the Male Human Brain: Clinical Implications (JAMA. 2009 Mar 18; 301(11): 1148–1154. doi: 10.1001/jama.2009.351) möss utan dess receptorer fortfarande fick ökad vakengrad. I all rimlighet bör det tänker jag kunna medieras via andra dopamin-receptorer kanske bara genom att öka nedbrytningen av fritt dopamin till nor-adrenalin?

När man försöker lära av hjärnans system för att just skapa modellsystem användbara för att tolka människan oavsett om det nu för mig gäller språk eller som också är vanligt försöka förstå beteenden eller för att utveckla läkemedel är det väldigt tacksamt att betrakta något av det tydligaste draget om det i sig är tillräckligt för modellsystemet syfte. När man sedan återvänder sådant i andra sammanhang som här resonerande om en substans man egentligen kan föga om något om men antagande att den just är funktionell mot mer välkända substanser använda förvisso kliniskt men intressantare för modellsystem för att få ut kunskap om hjärnan bara antagande att den nog väldigt troligt verkar just jämförbart så kommer det självklart med risker att man får något som kanske välkänt (eller kommer visa sig) avviker rörande något "förstås" felaktigt. Så möjligen kanske något särskilt i verkningsmekansim finns (även om jag i all ärlighet trots okunskap preparatet skulle bli ganska förvånad: Vill man vara väldigt generaliserande finns klassiskt för psykiatriska läkemedel äldre än tio år innan ett par nya familjer påverkande jon-kanalerna direkt kom egentligen bara fem grupper av preparat vilka jag nog diskuterat tidigare).

Jag såg förövrigt efterföljande här tittande lite mer bland studier men utan att läsa dem annat än titel och åtminstone delar abstract eller värderande dem på något sätt att det tycks känt att Modafinil har som förväntat för övriga centralstimulerande läkemedel (och i en ännu större grupp inkluderande via indirekt effekt läkemedel med risk för bereonde) effekt via D2-receptorerna (och någon till dopamin-receptor: Förväntat bör vara D1 även om jag inte har artiklarna öppna men säkert fler också kanske i mindre utsträckning: Kan de återupptas i en ska vi inte förvånas om de kan återupptas i andra också men för ev. effekt troligare att D1 var refererad).

Så här blir det ibland när jag mest kommenterar för egen del: Publikt läsbart gör att jag ändå tycker att en del saker bör tydliggöras och viss QA men samtidigt ej rörande något egentligt område där det har betydelse för läsaren avstår jag sedan från mer av kvalitetsdrivna referenser. Mer av läsarens ansvar att ta de lösa riktningarna och söka själv på Pubmed (eller Scholar.google.com om än sämre för neurobiolgi och medicin den jag själv brukar använda där ändå van med den från bredare ämnesområden jag annars söker och räcker vanligen mer än väl till - Dessutom håller vanliga Google Pub-med abstract och hela artiklarna minst sagt väl indexerade).

Medvetandets redundanta komponent

Samtidigt kommer jag ihåg att jag för ett fåtal år sedan (kanske tre till sex) läste en studie (eller pressmeddelandet från universitetet om studien) som indikerade att hjärnan har sekvens-liknande taggning också av allt som sker fortlöpande tidsmässigt. D.v.s. vi har en diskret-tid där varje minne finns taggat ordnat längs den (och där antar jag i all rimlighet och vad jag fann intressantare men mindre viktigt här kanske att taggningen kommer uttrycka också ett annat uttryck av "tid" i mening att taggningen blir tätare relativt absolut-tid när fler minnen taggas på samma tid). Så när vi betraktar:

"One issue with presenting the XOR gate as the canonical example of synergistic information is that it is lossy. A two bit input is reduced to a single bit output, meaning that half the entropy has been irretrievably lost. If the brain integrated information in this manner, the inevitable cost would be the destruction of existing information."

Från: Is Consciousness Computable? Quantifying Integrated Information Using Algorithmic Information Theory, Phil Maguire (pmaguire@cs.nuim.ie). Philippe Moser (pmoser@cs.nuim.ie), Department of Computer Science, NUI Maynooth, Ireland, Rebecca Maguire (rebecca.maguire@ncirl.ie), School of Business, National College of Ireland, IFSC, Dublin 1, Ireland, Virgil Griffith (virgil@caltech.edu). Computation and Neural Systems, Caltech, Pasadena, California
http://arxiv.org/pdf/1405.0126.pdf

Kan vi tänka på strömchiffer och möjligen jämföra vad som strukturellt över minnes-topologin är samma sekvens av ordnad taggning (eller vad helst jämförbart där jag inte kan förstå hur vi fungerar annat än just därför att det är en relativ tid p.s.s. uttrycker andra meningsfullt ordnade minnen: trivialt hur man korrekt med en militärutbildning ska öppna en konservburk eller göra rent något verktyg).

I detta fall representerar resp. komponent vid XOR-operationen information. Vi har varken mer eller mindre information efter operationen (men vad vi kan kalla potentiell information innan). Dock har vi i någon mening redundant information innan (men knappast redundant i meningen att vi som för jämförelsen med strömchiffret kan avstå från att kryptera och spara lagringsutrymmet som krypteringsströmmen representerar).

Den stora frågan här är om serien i sin helhet representerar informationen eller om "faktisk" information precis som för alla praktiskt använda strömchiffer är den initiala krypteringsnckeln (eller lösenordet tillsammans med t.ex. en tidsstämpel den härleds från). Antag att:

• Gör ett moment för första gången.
• Det liksom allt enligt studien jag kom ihåg stämplas för allt som inträffar.
• Vi gör samma moment vid andra tillfällen.
• Vi lär oss hur man bäst gör det. D.v.s. vissa del-moment lyfts ut som viktigare.
• Andra delmoment kan optimeras ner till vad som ej kräver medveten kontroll utan vad som kan automatiseras.
• Än mer tränad - jämför med matlagning - kan vi lära oss att valmöjligheter finns resulterande i något varierat slutresultat som bättre eller sämre passar vid ett tillfälle. Det fodrar än mer medvetande.

Det rent automatiserade kan vi anta börjar där en taggnings-serie liknande den som taggar allt vi gör i tur och ordning börjar och följer den över varje delmoment. D.v.s. endast informationen inledande eller ev. delsteg vi kan hoppa in på krävs och detta tillsammans med viss i serien nödvändig redundans (kanske ungefär motsvarande vad som krävs för att kunna hoppa in i delsteg) motsvarar all dess information p.s.s. som krypteringsnyckel kombinerat med ett antal tidsstämplar eller räknar-positioner ger hela strömchiffrets generation för en viss del av det krypterade datat.

Tononi integrated information är förvisso elegant. Men jag upplever den inte intressantare eller mer praktiskt funktionell lösande problem eller söka skatta en del mått rörande det "maskinella" (och egentligen ogillar jag starkt att låna begreppet medvetande där) än flera andra besläktade koncept de senaste åren (flera läsvärda kom efter) liksom också mycket föregripande den från 1960-talet och fram till idag.

Relaterat:

Ej trivial att läsa och knappast korrekt i detaljer men upplever jag som implicit tanke indikerande framåt det mer intressanta publicerat här:

• Minnesanteckning - Lateralt tänkande: Evolutionen, virus och "kulturellt avstånd" (2010-06-28)

Från i år och inkluderar referenser till Tononi's arbeten:

• Konkret exempel för SEARCH för "undifferentiated, differentiated och integrated" teorin om medvetande (2014-02-18)

Ett av en mängd praktiska frågor liggande runt sådant här om det intresserar mer (vilket det gör här):

• Aktivering av tillstånd relativt likhet i kontext (2012-10-29)

Kamrat till Agent Sniff: med mindre av dennes "sniffande" (vad med vanligare term kallat random walk om än med viss intelligens kring lukterna):

• Mänskligt i medvetandet så vardagligt att vi inte - ser - det (2013-02-09)

Konkret exempel för SEARCH för "undifferentiated, differentiated och integrated" teorin om medvetande

Konceptet eller numera med moderna bättre uttryckta matematiska samband modellen av vårt medvetande såg jag i äldsta uttryckt i en antologi från 1960-talet publicerad av en forskningsavdelning i det amerikanska försvaret efter en event med inbjudna forskare: Motivation and Social interaction - Cognitive Determinants. Just med begreppen undifferented, differented och integrated för stegen från ytterst konkret rörande en sak till ett större samband.

En konceptuellt tycks för mig ytterst likartad teori har presenterats närmare idag och dess skapelse där väsentligt mer mogen medan i min äldre antologi närmast ett tanke-koncept likt de inom sociologin otaliga förekommande ofta särskilt förr ganska dåligt utvecklade rörande matematiska modeller, uppföljande studier vad de egentligen kan indikera resp. prediktera, och kanske ofta använda som en rubrik eller kategori på fenomen inte otroliga att tillskriva något man upplever bör ha ett gemensamt namn. En god introduktion inkluderande just de matematiska koncept som visar på en mognare teori är:

• An information integration theory of consciousness av Giulio Tononi känd för sitt arbete med teorin.

Och ett utmärkt exempel på den mer komplexa information som skapas när systemet uttrycker mer av integrated ges i samma artikel:

"According to the theory, the key difference between you and the camera has to do with information integration. From the perspective of an external observer, the camera chip can certainly enter a very large number of different states, as could easily be demonstrated by presenting it with all possible input signals. However, the sensor chip can be considered just as well as a collection of one million photodiodes with a repertoire of two states each, rather than as a single integrated system with a repertoire of 21,000,000 states. This is because, due to the absence of interactions among the photodiodes within the sensory chip, the state of each element is causally independent of that of the other elements, and no information can be integrated among them. Indeed, if the sensor chip were literally cut down into its individual photodiodes, the performance of the camera would not change at all.

By contrast, the repertoire of states available to you cannot be subdivided into the repertoire of states available to independent components. This is because, due to the multitude of causal interactions among the elements of your brain, the state of each element is causally dependent on that of other elements, which is why information can be integrated among them. Indeed, unlike disconnecting the photodiodes in a camera sensor, disconnecting the elements of your brain that underlie consciousness has disastrous effects. The integration of information in conscious experience is evident phenomenologically: when you consciously 'see' a certain image, that image is experienced as an integrated whole and cannot be subdivided into component images that are experienced independently."

Mitt problem med teorin är inte att jag inte kan se värdet av de matematiska koncepten som närastående flera jag använder praktiskt för nät av symbol-noder. Men för att försöka ta koncept som dess upp från en mer grundläggande nivå man gärna vill ha abstraherad gömd för mer övergripande logik har jag sedan flera år haft stora svårigheter att se enkla men ändå självklara mänskliga beteenden eller uttryckt jag kan se naturligt direkt motsvarar resp. del-koncept.

Jag upplever mig nu hittat ett excellent och för beteende intressanta för min AI i område analys och stöd för att identifiera förståelse resp. indikation längre än vanlig sökning bland de bästa.

I min referensbok över språkrelaterade problem hos barn presenterades en översikt över hur utvecklat berätteser kan vara. Delstegen är många för att passa sin domän men kan komprimeras till följande tre huvudgrupper av faktorer i discourse:

1.1. Berättelsen kan sakna bra uttryck för alla dessa tre faktorer. Den består i detta fall mest av enskilda uttryck rörande saker utan att de bra hör samman med varandra eller följer en logisk serie av händelser där det känns begripligt att ex. A fiskade med pappa, Tittade på teve och såg en hund. Skogen vi gick i var lerig.

1.2. Jag väljer nu att tolka om ett till samtidig och verkligt existerande i en scen. Ex. en katastrof. Vid ett sådant tillfälle tenderar vi att fästa uppmärksamhet mycket tydligt på en sak och reagera från den.

2.1. Berättelser kan vidare ha ett gemensamt tema som de enskilda komponenter uppvisar similarity till. Händelserna kan t.ex. alla vara relaterat att fiska men har inget logisk ordning eller gemensam händelse de presenteras för.

2.2. Vi kan givetvis enkelt översätta även detta till en situation i en scen. Vi kan både identifiera vad det gemensamma temat är där enskilda kraftiga komponenter kan vara ytterst styrande på varför ett tema känns starkare. Temat kan normalt vara butik och handla trevliga saker men vid explosion eller annat otrevligt blir det brand-katastrof i byggnad med risk att folk stör min flyktväg.

3.1. Förekommande bland barnens berättelser är vidare logiska serier av händelser. När magra indikerande att utveckling kvarstår kan gemensamt tema saknas och sambanden mellan händelserna är dåligt uttryckt.

3.2. Men vi förstår varför de ändå kan vara logiskt riktiga med ett ex. från den juridiska världen i subdomän brottslighet i det fysiska rummet. Vilken plats var du på vid tidpunkt X? D.v.s. vid förhör med någon samarbetande alt. försöka kartlägga denne är den metodik jag gärna rekommenderar (havande stöd i forskning i andra domäner minskande risk för att man ska resonera fel) att primärt kartlägga tid och plats en person befunnit sig på föregripande att resonera om vad han gjorde där (ex. fanns en yxa i huset han tänkbart tog med sig hem). Konkret och välgjort en logiskt följd av tider och platser man magert beskrivet rörande beteende och utan slutsatser föregripande om det gemensamma temat (som man tolkar in därefter med stöd andra konkreta uppgifter hellre än att tolka in det föregripande i varje nod vilket är väldokumenterat bedrägligt i påverkan på hur vi resonerar: en länk sist till en större samling likartade koncept som kan inducera bias divergerande slutsats från verklighet ges).

4.1. Slutligen har vi en berättelse som förvirrar psykologen du besöker när den ska passas samman med uppgifterna om att du skriver dåliga berättelser i skolan föregripande normal utveckling med fyra år (eller alt. bekräftande problem och indikerande en förklaring om vad rätt åtgärder är):

• Gemensamt tema mellan entiteter förekommande och för resp. nod begripligt hur de passar samman gemensamt. D.v.s. följande ett gemensamt tema om att gå och fiska med far eller för en flicka hjälpa mor städa sommarstugan medan männen ser till att hålla sig ur vägen [Red. Tagande chansen att visa att denna grupp av berättelser är användbara för stereotypisk-mining verklig eftersom de inte filtrerar. /Hans]
• Ordningen saker gör eller händer hänger samman. Först letade vi rätt på fiske-donen, skrev ut ett fiskekort från webben och satte plast på [Red. Liknande hittas ibland lätt komiskt när ej värre än så. /Hans], o.s.v. och sist åkte vi till ICA-butiken och köpte en orensad hel torsk så att mor skulle ha något att laga till.

Och här har vi just från undifferented till integrated.

Sammankoppling med sökning? Vilken domän söker vi vetskap, interferens, eller förståelse sammankoppling andra domäner, eller mer komplext krävande mer för att hitta nya möjliga användningsområden av i vissa domäner välkända verktyg, modeller eller koncept kanske ej prövade eller ens kända i andra områden.

Vandring i näten kan både uttrycka och förklara vilken domän vi befinner oss i såväl som att uttrycka samband till andra. Domänen behöver ju långt ifrån alltid när mer tänkande medvetande krävs i systemet som stöd enkelt gå att uttrycka med någon välkänt abstrakt beteckning likt kemi. Här ligger vi dock huvudsakligen i koncept av olika former av mått på similarity resp. distance ex. för att bedöma om ett problem i en domän har likhet med problem resp. verktyg tillämpat i en annan domän medan distansen mellan de mer abstrakta övergripande grupperna indikerar att verktygets avsaknad där kan ha logisk förklaring av ett kulturellt avstånd.

Medan den logiska steg-för-steg förändringen likt att gå och fiska ges av oftare men möjligen inte för alla tänkbara system ensamt markov-vandring, eller random-walk med agenter. Och mycket möjligt tillsammans med av och till händelser inkluderande den människa som efterfrågat sökningen (ex. för relevans-feedback) eller händelser av typ där man går ut i världen utanför systemet för att mäta färska uppgifter rörande ex. indikationer på användning av ett koncept i ett område (trivialt: används det just nu redan i domänen där det saknas i representationen av världens vetande ex. för mig Blue light.

Förändring av noderna och deras samband rörande statistiska mått (ex. förändrade med bayesianska uppdateringar eller mer omfattande mätningar) eller att nya inarbetade relationer adderas kan vi också se som logiska steg del av en "berättelse" (ex. den större berättelsen om människans innovation och utveckling).

Jag blev riktigt nöjd när jag såg sambandet från systemet för att gradera utveckling hos barn för berättelser. Också om denna grupp av böcker (mer i medicin snarare än psykologi) ofta kan sakna vetande om en del verktyg som visat på större värde för viss användning inom informationsteorin eller natural language processing så gäller att man ofta tillämpar och beskriver i böcker tilltalande noggrant både rörande koncept teoretiskt och praktiskt (en artikel rörande SP-teori jag träffade på en gång klarade ex. av att i uttryck av bakomliggande antagande sammanfatta allt relevant kortfattat men ändå begripligt medan jag innan använde cirka 5 till tio journalartiklar samt Scholarpedia när jag satte upp det i ett delsystem och än tydligare oftare inom bildanalys ex. med entropi-begrepp där färre ofta lite äldre koncept används ibland sämre men där tillämpningen av dem ofta imponerat på mig i vad de klarat att få dem att prestera såväl som de praktiskt mycket konkreta förklaringarna av vad dom gjort (ideal för någon ofta praktiskt intresserad som jag).

God möjlighet att spara tid finns därför troligare när tillämpat inom medicinen (hypotesprövning och näraliggande statistik de faktiskt lär sig under utbildningen snarare än att behöva addera till sin kunskap själva ska man dock se upp med att ta som självklart vettig eller state-of-the-art liksom att titta efter vad de egentligen gjort när de räknat hellre än bara slutsatsen: kanske kan en del som går vidare till mer avancerat modell-byggande som runt SP-teori klara förståelsen utmärkt samtidigt som de fick lära sig en del strunt under utbildningen de ofta inte ifrågasätter).

Vidare i sökning blir sökning givetvis p.s.s. enklare. Mindre behov av att tvingas söka använda referenser finns för att förstå verktyg (vilket inducerar problematiska behov av att vandra utåt tänkbart på brett och djupt) eftersom vi hellre önskar förstå koncepten via relationer inlärda vilket är enklare från analysen av texten när koncept utnyttjade uttrycks med god densitet på beskrivande koncept logiskt till vad man faktiskt gör och varför det fick saker att fungera eller varför det ej räckte hela vägen.

Exempel

Följande artikel i domän sociologi från 1959 ger ex. på många begrepp vid dessa tider mindre väl utvecklade i mätande mer än att titta efter förväntade resultat (och inkluderar undifferentiated och differentiated.

• The functional differentiation of elites in the kibbutz

Utmärkt lista över tankefel och bias vi själva inducerar som kan störa våra slutsatser. Inte alla har komplett information men flera är på uppslagssidorna bra uttryckta:

• List of cognitive biases | Wikipedia

Integrated information theory såväl som andra sammanfattade (och jag noterade också att Scholarpedia väntar på en sammanfattning av integrated information theory från Giulio Tononi vilket av och till kan vara länge pågående väntande):

• Models of consciousness | Scholarpedia.org

Mänskligt i medvetandet så vardagligt att vi inte - ser - det

Egentligen hade jag tänkt skriva något om laplace smoothing och varför de vanligare entropi-definitionerna fungerar sämre där. Emellertid hade jag ingen lust att skriva något längre om det informationsmått man lätt ser fungerar bättre här så jag sökte en journal-artikel från kanske 2010 - 2012 om medvetande där man föreslog ett liknande koncept (just för ex. när man är i "en dimension" lika nog så jag slipper förklara hur vad som där kan approximeras med variance tillför värde, och väldigt lätt detekterar att smoothing skett medan annat falerar). Istället för att hitta den träffade jag istället på A model for memory systems based on processing modes rather than consciousness.

Ett problem när man funderar kring medvetande jag egentligen inte insåg förrän i år är att det är oerhört lätt från ex. ett neurolingvistiskt. eller från fmri-världens alla markov- och maximum-entropi modeller se likheten med oss i dem. Och helt riktigt så. Predikterbarheten och möjligheten att energieffektivt upptäcka interferens och samband i stora datamängder är verklig. Predikterbarheten i sig demonstrerar det.

Samtidigt är det lätt att missa allt det mer vardagliga vi är så vana vid att det kanske oftast "komprimeras" bort. Och koncept i medvetandet vi rent av kan ha svårigheter att riktigt uttrycka i våra biologiska förutsättningar. Åtminstone var det en tanke jag haft några år och skrivit om tidigare. Jag tror nog den stämmer i mycket.

När man dock träffar på något man konkret upplever vara vid medvetande annorlunda än modeller men ändå inte mänskligt eller vad vi är vana vid från (eller läser in i) djuren blir också förvånande mycket i vad man kan uppleva mänskliga medvetandet tydligare. Man ser oss från ett nytt perspektiv.
En del nya tankar där är ännu för nya (hoppas jag) för att hunnit bromsa den lätt cyniska bild modeller av mänskligt tänkande, känslor och prediktioner av de samma skapar (och jag misstänker att många av de uttryck i raka motsatsen från diverse folk som pysslar med sådant kanske mer är att likna med den balansering jag själv tenderar till diskuterande "skönheten" i människans språk och kreativitet m.m.).

Ett liten visualisering jag nyligen gjorde (egentligen tänkt som en illustration till en genomgång av ett antal verktyg och modell-paradigm relaterat området men som blev lite för "konstnärlig"). Från Dreamer (HANS HUSMAN OM KONST).

Dreamer från boende i förra före nuvarande utvecklingsversion av Drifting thoughts på den lite äldre datorn (så man får snabb-spola tankarna om man vill närma sig det mänskliga i hastigheten).

Talat språk är väldigt effektivt. Konvergerad mening i symboler styrda av ett fåtal andra. Och också att vårt arbetsminne är mycket begränsat i vilken mängd information vi klarar att hålla där. I vågorna runt om - vårt eget tillstånd - styrt av såväl kontext som vilka vi är ryms mer. Faktiskt också från ett perspektiv kvantiserbart när vi mäter mängden visuell information utanför den konvergerade meningen vi klarar att referera (en god sammanfattning av många av de lite äldre men viktigaste studierna finns i A review of visual memory capacity: Beyond individual items and toward structured representations och Journal of vision är verkligen en utmärkt journal kring allt rörande vår perception också bredare mer allmänt trots att fokus ligger mot det visuella).

Kanske säger det oss också något att utbrändheten förstärker indikationerna på konvergerad meningen i det närmaste indatat - hur högt vi upplever t.ex. tal resp. ljud som kan indikera fara - medan faktiskt arbetsminne och tid vi orkar arbeta med det reduceras. Meningen som frisätter mer av vår kognition än bara vad som överansträngt endast borde tryckas upp i den direkta striden just nu hittar vi nog oftast mindre i dom konvergerande symbolerna och mer i den större mängd information som sträcker sig över många fler dimensioner även om inte alltid kan sätta det i exakta ord. Locomotion och Perception med Cognition som arbetar med de enklaste symbolerna som i bästa fall kan väcka dom minnen som har verklig Meaning. Vad som kan gå till Commotion när vi rör oss i flock - likt Libyen - en ny jämvikt med "enklare" symboler skapas som gör kommunikationen och samarbetet i vardagen lättare.

Ett draft av en introduktion till ett del-kapitel jag ej hunnit skära ner till rimligare storlek som kanske inte förklarar man visar hur jag vi kan tänka.

Draft: Introduktion - Fokus vs Kreativ

Analys av text såväl som språk i övrigt i algoritmer har i allt oavsett idéer och grundläggance koncept varit och är fokuserade på att tolka och förstå exakt orden givna att möjligheten att vi för att förstå mening i varje sammanhang som sträcker sig utanför några enskilda ord fodrar att vi accepterar att ett sammanhang faktiskt existerar.

När människan läser - tydligast i vad vi lever oss in i - är betydelsen av sammanhang troligt mer lättare märkbar. Vi adderar detaljer och färg utifrån vårt tillstånd som givet innan. Det påverkar i sig inte händelserna som kommer. Dessa är ju givna i texten vi tar in. Men det uttrycker det fortlöpande tillstånd som skapar förutsättning för att sammanhanget till den punkten ska kunna uttryckas från koncept vi förstår. Meningen av ett koncept är ju endast ordet i dess komprimerade symbol medan dess faktiskt verkande betydelse formas av dess feature relations och beroende på indikerade koncept förändras. Utan vårt tillstånd med association mellan koncept och verklig mening: hur vi ser den bild indikerade med byggnader, kanske medeltida slott, personer, natur m.m. har vi heller inte föga för att uttrycka mening i vad vi läser just nu, utan föga “bandbredd” att etablera ett tillstånd över historien för att knyta samman delarna.

Vad vi kan uppleva som mer distanserat till tolkning och förståelse när vi uttrycker detta som att vi under den pågående upplevelsen av texten adderar information när texten verkar på det tillstånd vi som läsare representerar kan vi också uttrycka som den förutsättning nödvändig för att:

Ett sammanhang övergripande föränderligt över texten ska existera.
Vad är detta om det inte i en del är en kontinuerliga tolkningen och förståelsen från vad vi är och vet?
Och hur kan mening i ett mänskligt perspektiv vara något annat?

Inte heller bör det ses som att det i sig gör mening och förståelse till ett smalt perspektiv. Likväl som att vi teoretiskt kan växla detta mellan väldigt många personliga perspektiv kan vi söka den mer för en kulturell bredare (populärkulturella eller med andra preferenser byggt på statistik byggt från ex. journal-artiklar).

Mening och betydelse är heller inte vad den enskilda nyheten eller artikeln säger. Om så vore fallet skulle den tolkas och förstås lika nu och om 500 år. Inte heller är mening och betydelse bara tolkning som av idag utan viktigare är det indatat som påverkar sammanhanget som sträcker sig utanför nyheten d.v.s. dess påverkan på det sammanhang som det för ett ögonblick representerades i. Är du annorlunda efter att ha läst texten?

Om en nyhetshändelse förändrar världen på något sätt genom att den är känd annat än ytterst lokalt är det vad som sker genom det förändrade tillståndet efter att vi läser texten eller genom jämförbara koncept indikerade från annan information än just nyheter men för vilka nyheter är det närmaste vi kan komma.

Vill vi se framåt är sammanhanget lika nödvändigt. Utan sammanhang saknar vi medium för att uttrycka hur en - alla nyheter - förändrar. Utan sammanhang måste vi istället se varje nyhet som att egentligen ha föga meningsfull information än de konvergerade do-symbolerna och prediktion är endast vad vi givet dessa, och dessas föregående ser som troligare. Att det är mycket begränsat vet vi och vad vi behöver se är att för att bättre bedöma vad människan gör i dom närmaste stegen är det nödvändigt att addera den mänskliga kreativiteten och låta samband från det gemensamma sammanhanget skapas. En nyhethändelse är inte bara dess mest sammanfattade symboler utan hur de löpande uttrycken för den i våra befintliga tillstånd uttrycker sammanhang och meningen med människorna. I det kan vi också se samband mellan olika händelser och situationer komplexa och indirekta.

Språket är streckgubbarnas rörelser i en ofta föga beskrivna händelser där vad som gör det till mer är människan språket ges djup och bredd i. Och när vår riddare föreställd i ett engelskt landskap rider in i staden möts två scener över vallgraven medan andra koncepts lämnats i vad som är längre bak från ögonblicket just nu. Oavsett vad de faktiska fysiska avstånden må vara är händelsernas distans i vad indikerat vad som ger oss utgångspunkt att också förstå distans till vad vi tolkar och förstår runt om det som alltid något längre bort än den i språket givna intensiteten är vad koncepten vi associerat mening från har som utgångspunkt.

Likt meningsfullhet för oss vi kan se i ett koncept vi ser i en film och bok vi läser ungefär samtidigt. Oavsett dessas ev. direkta samband i sig är sambandet verkligt när det etableras i det sammanhang informationen tolkats och förståtts i. Uppmärksamhet satt på respektive där konceptet för resp. uttryckt sammanhang och mening med vårt tillstånd. Och över det kan sammanhang mellan film och bok byggas. Tyngd och värde hos dessa såväl som konceptets närhet till oss gör att vi uppmärksammar det mer ovanför film och bok och kanske associerar ut från det för att söka indikation om värde för oss. Verklig mening skapas.

I sanning vi intuitivt förstår är riktig finns skönhet. I antalet koncept och relationer mellan dem i etablerad inlärning och än mer från fortgående händelser bor smärta och tortyr. Likväl fick det vara en levande en tid på en ändå mycket begränsad dator och problematiken ska inte överskattas oavsett hur brutaliserande enformig varje debug-körning är när saker och ting kan ta 40 min bara för att läsa initialt data och behöva timmar på att indikera en dag framåt. En emotionell utmaning kan också visst också upplevas i delar där vi mer skapar vad som har längre distans till befintliga metoder. Det finns en trygghet i att ex. mer än att ta de basala tematiska roller vi behöver från Verbnet uttrycka en mängd annan spännande organisation från relaterat verben vi kanske egentligen inte behöver för göra något annat än vad vi har något färdigt för adderande ingenting annat än välkänt att det ger. Vad vi i Focus vs Creative jämför med att låta ett befintliga kontext med indikerat värde i flocken styra vilka lösningar vi bland ett antal med indikerat värde ser som accepterade att titta närmare på.

Och det mänskligt kreativa i mening är här Drifting thoughts.

Hur visualiserar och föreställer oss ett jordskred [Red. Handkontrollerades på utvecklingsversion: Nordkorea: Kärnvapen och Jordskred - så ovanligt något påpekar något jag inte redan känner till som risk management kring frågor som intresserat mig kanske mer förr. Irriterade mig av och till flera veckor att det inte var en defekt. Nordkorea tog jag ju ett fördjupat intresse runt 2009 eller 2010.] påverkas givet av vad vi sett eller upplevt som exempel på sådana. Ex. ovan i Sverige gör det till ett tämligen begränsat koncept i associerad intensitet jämfört med nära bostadsområden spolas bort.