I ett tämligen färskt inlägg tog jag upp hur diskussion påverkar trosföreställningar:
Utrikespolitisk Neokonservatism och Pragmatism i balans
Det viktigaste att inse där är att det grundläggande problemet bakom otaliga (alla misstänker jag) större konflikter är övertygelser så starka att rationella tankar utesluts. Detta behöver inte nödvändigtvis vara fallet på båda sidor. Läsbart är även denna meta-studie även om den egentligen bara sammanfattade sådant som varit känt (för mig) länge:
Många orkar inte ifrågasätta sina övertygelser
I inlägget här på Nyhetsbloggen (det första som refererades) skrev jag:
"Traditionellt har sådant hanterats genom diskussion mellan ett fåtal politiker. Men detta är inte effektivt i större delen av världen på det sätt det kan vara i Sverige där vi har för vana att följa den politiska debatten och delta i den genom samtal på arbetet, insändare m.m.
Ska man skapa samma förutsättningar i t.ex. Afghanistan krävs andra metoder. En av ett stort antal möjligheter för lånsiktigt värde (och inga snabba värden kommer där vara möjliga) kunde t.ex. vara att koppla enskilda skolklasser till varandra i USA och Afghanistan för gemensamma grupparbeten och diskussioner. Det kan också vara nödvändigt att hantera vissa typer psykiatriska problem orsakade av kriget. För att följa effekten av sådana åtgärder krävs givetvis mätmetoder.
Det området har jag gjort flera mycket längre argumentationer för tidigare om än ej på svenska. Men detta kan vara tillräckligt här."
Ett exempel på sådan argumentation har vi i:
A simple solution to the problem of fundamentalism
Det är inte den bästa sådana argumentation jag gjort. Tvärtom är tillämpningen opraktisk, orealistisk och präglad av extrem stress (datum ger förklaring till det). Jag önskade helt enkelt transformera negativ stress över vansinnigheter som förstörde annan utveckling till ett problem område där en lösning gick att hitta.
Fortfarande är tillämpningen ytterst talande och värd att läsa om man är medveten om den extrema stressen. Viktigt att innan inläsning är att fundamentalism (i bred bemärkelse) handlar om amygdala och att våra rationella delar av hjärnan "stängs ner". Lösningen har till syfte att tidigt detektera detta och pekar ut åtgärder som stärker rationella delar av hjärnan. Intressant att peka på är att de möjligheter till att stärka upp rationella delar av hjärnan inte har annat än uteslutande bekräftats i vetenskapliga studier därefter på vad som redan fanns innan.
Därmed inte sagt att denna lösning i sig var bra (för det var den inte). Väl medveten om detta spred jag den ändå till två entiteter och jag har under 2009 gjort samma sak med andra varianter av samma princip om än oftast mycket mer praktiska. Vad är då syftet med det? Jo det pekar ut ett annat tankesätt och ger inspiration till nya lösningar. Ofta ska sådan inspiration närmast vara vansinnig för ta riktigt bra.
Min tolkning givet förändringar i Whitehouse och DOD är att det fångats upp om än ytterst negativt. Och det följde klockan väl på det (nästan lika bra som att Kina stänger ner strategispel efter att jag skriver ett inlägg om att jag var road för många år sedan av sådant). Vi ser nu en inriktning med lösningar riktade mot fundamentalism som handlar om att detektera tidigare och därefter vidta tidigare åtgärder (t.ex. i form hjälpinsatser snarare än mer esoteriska lösningar i detta mitt mest extrema exempel).
