Keeping the peace

2013-10-30

I realitet - med ökad komplexitet vad vi märker mindre av - är lagen samhällets eller flockens minsta gemensamma samarbete (kontrakt m.m. vara mindre än det gemensamma men reglerat av det). Konstapeln bevaar freden geenom att visa sanningen i samarbetet utan missbruk eller fuskande så att vi inte var och behöver göra det också.


Saknas de gemensamma lagarna för flocken men konstapeln existerar gäller vanligen att en mindre flock existerar där lagarna är deras minsta gemenskap men gäller tvingande också övriga oavsett när om alls aktuellt för den mindre flocken. Samarbetet är falskt. Den mindre gruppen har separerat sig för att parasitera blodet från den större flocken. Svält, sjukdomar, mord eller massmord är också vanligt.


    Välbalanserad polisman i ett gott samarbete bevarande freden.

När två sanna flockar står emot varandra - när betvingar sin falska lag på den andra för att mörda och parasitera - gäller att det inte bara är en fråga om att organisera en konstapel. Du kan också behöva organisera ett försvar. Eftersom stridande mellan större flockar ofast är mycket dyrt är det mer ovanligt mellan två flockar som båda uttrycker ett sannt inom resp. samarbete d.v.s. har fria val. En diktatur kan dock hamna i vilken vansinnighet som helst: för få kontrollmekanismer existerar och kostnad just för den parasiterande flocken kan vara obefintligt.

忧国 - Wen Jiabao

Vi kan tänkbart få möjlighet att återkomma rörande det här. Jag har direkta svårighet att arbeta som icke-talande runt symbolerna även om jag har excellenta referenser - Olov Bertil Andersen stensilerade Kinesisk-svenska ordbok från 1956 - 1960 och för att få konceptet align med språk enklare för mig är den mycket stark jämför alltid jag sett- är inte minnet med från när jag sist gjorde det hur man arbetade den (egentligt register i vanlig mening finns inte).


Oro för folket? För nationen? Men också en emotionell förstärkning med ett koncentrerat fokus? Jag känner inte att Google Translates för översättning med obsession alls är bra från hur jag förstår ordet i kontext. Jag känner att ett abstrakt koncept nära kultur finns jag ej sett riktigt så att jag förstår nyansen i hur det verkar runt om.


Webbsökning gav en del i en ordlista - anxiety about the country | Dictall.com - varifrån jag fick nationen men önskar nog tro att gemensamt mot folket vilar i det som det verkar användas med andra tecknen (men jag konkret inte kinesiska i sig) vilket är nyans man kanske bör förstå.


Att försöka konstruktigt från verkliget föra något framåt till bättre samtidigt som man själv lär och utvecklas bär viss tyngd när man orkar att förändra subkultur man formats i och varit del av. Att önska ta revir är mycket lätt. Givetvis finns nu subkulturer av subkulturer tänkbart. Riktning i sig bar dock sanning som när yngre kanske saknande den erfarenhet och kontrast givande en riktig förståelse av vad den tiden - särskilt under Kultur revolutionen - var där nu mer verkar vara på väg tillbaka jämfört med vad man förändrade åtminstone i ekonomi.


Realitet oavsett hur dimensioner av emotionella och moraliska frågor formar sig mot kontext gäller att det är mycket lång erfarehet från början fram till nu. Kultur revolutionen och nu återfödelsen av den uttryckt och beordrat bredare - journalister såväl som partimedlemmar, ungdomar m.m. Förändring - och ett tecken på den förändring synlig i verklighet man närmare sig. Ett uttryck i stegen bakåt av att försöka hålla fast vid något man tror sig känna och i det tryggt där man själv sitter. Det är självbedrägeri.


Nedan via news.sina.com.cn och på kinesiska:



Diskussion och analys från Wall Street Journal med ett par citat av översättning de publicerade (här känner jag kanske att nyanser är viktiga och jag kan inte bedöma riktigt hur de fått översatt):



Stora avstånd i geofrai och språk är inte alltid verkliga när vi rör hos koncept mer formande bärande mening i dimensioner man väl kan komma att förstå. Ett värde att se uttryckt i ett så verkligt sammanhang (där det görs: jag finner i övrigt kinesiska ett mycket svårt språk för mig). Likväl finns möjligt ett värde här och i mycket skulle man hellre önska ha honom att diskutera både en del saker rörande dom historiska referenser, själva språket, idén om framtid och den realitet av ökat våld och hot som tycks bli verklighet allt mer både i och runt om kommunistpartiet när delar av partiet nu börjat försöka våldföra saker tillbaka.


Skrivna endast med ett få ord likt oro med riket känner vi det säkert. Nyanserna med kontext är svårare. Relationerna över symboler att förstå från etablerad vetskap om den fodras. Andersens stensilerade bok upllevde jag var bra på det sättet. Exempel nedan från en av sidorna där konceptet för att översätta såväl som referenserna och resp. tecken framgår (vid denna tid gick det ej att trycka tecknen med vanlig teknik för tiden så de ristades mer traditionellt in om än vid något stensil-relaterat ungefär än i trä):