De två arketypiska personligheterna Gnälla, Klaga och Ylla som just kommer och gnäller - med insprängt ylande - som hanterar den publika informationen från diktaturen när det kommer till att folk råkar se deras brott oavsett om nu ekonomiska brott eller crime against humanity är såväl tröttsamma som genererande för världen. Jag tycker att Sverige, EU, Japan, Vietnam m.fl. med just nu särskilt intresse borde ge möjlighet till variation på temat genom att var och en ge ett försvarsbidrag till Indien:
Kinesiska försvaret är ej helt litet men man ska heller inte överdriva det. Effektiv investering - och vi noterar att man just nu påbörjat effektivisering bredare - är hiskligt stor när det kommer till flexibla möjligheter. Visar några stycken lite god vilja har på en 5 - 10 miljader svenska kronor (ej US eller Euro) och/eller kompetens (möjligen passar det senare bättre det tror jag lite fattigare Vietnam [Red. Drar jag till med - med förhoppningar att de skickar ett hiskligt stort bidrag till Indien. De hatar ju trots allt sedan 1980-talet - om inte tidigare - Kina. /Hans]
En poäng här är också att det skapar en konkret kostnad för Kina alternativt att man behöver avsluta sin strategi att aggressivt söka kontroll utanför sitt (ibland tveksamt så avseende Tibet) eget territorium. Ty försvarsmateriel kostar. Och oavsett hur totala summor budget nationalstaten Kina jämfört med ex. Sverige är deras relativa möjligheter att flexibelt öka investering snabbt hög-teknologiskt utan att känns begränsade. De kan ta kostnaden: Inte ens att kostnaden för omvärlden just visualiserar sig i någon annat som börjar klaga och gnälla men det är konkret stor kostnad som kommer någonstans ifrån. Det binder upp kostnad för hela det övergripande projektet trakassera och mobba länder man tror ej kan eller vågar skjuta deras ombyggda fiskebåtar i sank eller ner deras stridsflygplan - här såväl som övriga gränsområden. Distansen till eldgivning lär ej påverkas av försvarsbidragen men väl diktaturens kostnad för dessa projekt där man går från erfarenhet kunnande planerade projekt förnyelse befintliga sedan år till tvingas expandera snabbare prioritera väsentligt mer. Det kostar.
Vi kan jämföra med Iran / Persien. På sätt och viss upplevs de starka just nu genom att de projicerar makt österut i lugnare tempo, och i hög intensitet västerut i Libanon, Syrien, Yemen och i mindre utsträckning ytterligare några nationalstater på Arabiskahalvön. I ett annat perspektiv är de svagare än för tio år sedan därför att enorma resurser binds upp till kontinuerliga kostnader. Flexibilitet att kunna välja att involvera sig i ett nytt projekt där man projicerar makt är obefintliga. Det är tveksamt om de ens kan gå in i en regelrätt väpnad-konflikt med vilket som helst grannland utan att man troligare än inte faller på intern-turbulens inom några månader upp till ett halv-år ett år (där vi här får se ett år som ett "normaliserat år" antagande vissa händelser och kostnader, samt aktivering rörande konflikten - Jag tror jag ungefär kommer rätt jämförande med 2 till 4 första Syrien åren räknat från 2010 för 4-5 om vi väljer att se 4-5 snarare än 2-3 i vilket fall vi snarare börjar räkna vid första "väsentliga våldsutbrottet ej helt litet". Jag tror jag fick åren rätt här men ids ej kontrollera det: Givet att jag kritiserat Kina och kan tänkas semestra någon gång i nationalstater som ej klarar att försvara definitionen av sig själva d.v.s. försvara sina gränser får man tänka sig för så man inte blir kidnappad eller mördad och råkar utlösa ut WW-III.).
Genom att engage där energi effektivt d.v.s. kostande oss föga med diktaturen mycket binder vi upp dem reducerande deras möjlighet att kunna välja problematiska vägar. Och här gäller för resp. namngivna länder mycket viktigare att man någon gång behöver visa att det kostar att bete sig oacceptabelt. Annars fortsätter diktaturen att kontinuerligt knuffa nivån för vad omvärlden accepterar precis som de gjort konkret årligen sedan 2009. Ej tio procent sämre årligen utan cirka tio procent-enheter sämre per år. Tidiga år här ej lika perceptionellt stora men verkligen ungefär lika väsentliga i storlek. Lite upp - Lite ner beroende på hur omvärlden reagerar. Lite i en region, mer i samma region, och så känns det lite mycket och de börjar samma sak i region 2 (ex. området inom Bhutan refererat här resp. havsområden de ockuperat genom att bygga öar av miljö-orena sopor man "återvunnit". Rekommenderat att någon miljöorganisation söker istoper som thorium i områdena runt "öarna" och kontrollerar inlagringen matfisken).
