Några lösa reflektioner föga genomarbetat. Huvudsakligt för att ha kvar min fortgående lätta förvåning av hur intensitet gärna irrationellt kan sprida sig även när civiliserade välutvecklade stora politiska system och många år att lösa och tänka igenom problemen antagits funnits. Två bra länder med tycks det i en del frågor normala innevånare men inte riktigt 100% rationella någon av dem alltid med varandra: Ändå i så mycket alltid med varandra ändå./p>
1. Med Sydkoreas gräns i norr inte bara trygg utan givet kärnvapen, ev. icke-kärnvapens-inducerad emp (om emp är nog något nuklelärt nära om alls - särskilt som det känns som man ev. tog up EMP som waving koncept i engelskt offentligt språk ganska nyligen och "diskret-indikerade" lite söderut: spekulerat - inte långt ifrån saksamma givet vansinniga med kärnvapen) och meth-amfetamin fueled drogkultur (här imponerar Sydkorea på alla: Nordkorea är ju redan utan meth små-paranoida).
Och:
2. Japan provocerade spatiellt och språkligt - på nivåer för en period i alla fall drev USA bort från till Kina nära liggande internationella vatten: Nästan korvetter, ombyggda gamla sovjetiska fartyg, en del nästan moderna stridsflygplan, och första generationens battle drones (minns ej riktigt rätt namn: kring den här formen av nya vapenkoncept är dock en bra tumregel att minns man det från press-releaser rörande strategispel från säg 1990-talet kan det stämma medan andra termer ex. för första generationen här helt fjärr-styrda av människa ex. modellflygplan inte riktigt uttrycker rätt potens). Japan är givet militärt överlägsen taktiskt så mycket bra.
Jag tycker därför det är fint att man passar på här nära båda har en lugn stund att reda ut historien och kultur gästarbetare (två kanske inte obesläktade frågor) för en ordentlig kinesisk kritisera varandra workshop och därefter med allt sagt många gånger kunna gå vidare till ett lugn säkerhetspolitisk närgeion, frisk och stark ekonomi, möjlighet till samarbete utbildning (stärkande kraft i industri från mer erfarna från mer n utbildning) och med en lugn och trygg rygg resp. "marin-flank" (det finns bokstavligen miljoner militära termer om vi inkluderar standardiserade koncept: Möjligen kan jag ha kommit lite fel här - låt oss säga rygg resp. sida säker beroendepå hur vi vrider och vänder på jordgloben).
Mycket imponerande. Och håller ungdomen vid liv också bråkande om Youtube och shit - det kan nog bli polissak: det brukar bli det i alla fall här när språkets realitet och sociala medias begränsning inte fullt förstås:
Ett tips till Sydkora kan vara att göra något enormt chokerande för Japanerna tillbaka. Det ger repeterad synlighet. Köp en vuxen Tosa (土佐?) att grilla ungefär som en gris och dela vid regeringslunch - eller fest med kinesiska diktaturens ägarrepresentanter från partiet - det lär balansera vad nu japanerna tyckte och tänkte kring öarna (själv begrep jag inte riktigt vad upphetsning kom från: någon kulturell förolämpling som helt gick bort över-språkbarriäerna).
Foto: Pleple2000
Mycket bättre än gulligare japanska hundar: Förklarar vad man tycker är viktigt i livet och vill skapa i mötet med den japanska kulturen. Mycket kraftfullt. Kanon Youtube-video för stora besöksstatistik segrar på Youtube...
Världens näst största ekonomi där förutom normal handel en ej helt oväsentlig arbetsgivare också på plats i Japan. Och den kanske mest naturliga och logiska samarbetspartner i ekonomi, industri och säkerhetspolitik Japan kunde hitta.
Ingenting förvånade historiskt och man glömmer allt vem som helst kan sätta sig att göra topp-tio listor med indikerande varför man kan vinna mycket mer nu: bredare handelspartners kritiskt fortgående åren som kommer, Nordkorea är Kinas sockpuppet, både Sydkoreas och Nordkoreas starkaste militära partner - Boss Obama med sina silors, är ganska långt borta och med en ekonomi som relativt hela världen när förr mer ekonomiskt begränsade länder utvecklas knappast kan förväntas hantera mer eller mindre 50% (drar till med ett nummer men det kan rent av stämma ungefär: dom stora båtarna kostar) medan resp. grannländer kräver och anser att deras territorium tillhör dem.
Nedräkningen i värsta fall tills fel militära befäl bestämmer sig för att röka meth istället för att ta det med te (tänk på att de saknar Hollywoods allmänbildande funktion kring sådant här) och kommer mänskligt en aning fel med ev. EMP. Då stannard gränsområdena runt Sydkorea. Mycket man läst kan indikera mer kring EMP så kanske bäst uttryckt som undregräns om det alls går i gång och fungerar. Om ett taktiskt kärnvapen riktande våg ut från något som bromsar mer och relativt närmare mycket mer problematiskt. D.v.s. japanska start- och landning och internet blir viktigt.
Och givet allmän waving men mer problematiskt för Japan är ju Nordkorea the biggest bomb of all. Mycket möjligt bara att gå - ev med lokalt visst motstånd - över gränsen och det kan tänkbrt falla. Och om svältande i större antal antagligen gå dit maten finns närmast - norr eller söder. Avståndet från Nordkoreas norra gräns till Beijing är inte långt. Ej heller från "sundet" (om jag använder rätt term här).
Här är det Sydkorea, Japan och Taiwan som långsiktigt om kinesiska diktaturen kvarstår - ev. inspireras av Nordkoreanskt meth-rökande riktigt problematiskt - som finns till varandra. USA, Australien m.m. man samarbetar är naturligt längre bort. All överskådlig nära tid givetvis enligt prioritering nu och avtal i all rimlghet förväntad. Menn Asien är där alla länder diskuterade finns och den är här delen av Asien är en del av världen. Kostnad såväl som behovet av att komma överrens och lösa problem för att undvika bortkoastade pengar reducerat livsvärde finns hos dom som bör där.
Och möjligen kunskap om hur man bäst löser problem i närområdet. Det låter i alla fall bra och vad vi ofta hör i olika sammanhang. Men rimligen har man inte nått dit och man får fråga sig om inte Kalla krigets hot hållt regionen samman om något ekonomiskt värde eller livskvalitet på dom nivåer man idag har hade funnits.
- Bemötande och attityd koreanska gästarbetare. Här finns säkert mängdeer av ländeer som ev. kan ge tips. Sverige brukar kännas bra men vi har ännu inte haft en zigenar-statsminister eller statsminister-kvinna så pröva också med Obama.
- Diskutera problemen från historien med varandra. Inse att viktigt är att inte börja kriga med varandra över själva konflikten förra gången. Lämande det mindre bakom sig som att förstå att känslor kring det inte är fel men att kunna uttrycka och hitta en mitt dr man accepterar varandra just i dom frågorna är viktigt. Det är absolut inte argument att argumentera öar med (man från början började bråka om p.g.a. föreslagsvis japanerans många år otrevliga bemötande av koreaner i Japan såväl kriget).
Jag kan ärligt inte påstå att jag känner förändrad vikt-preferens i politiska frågeställningar relaterat imperalism i en mjukare mening. Snarare tar historien tid men varken Japan eller Sydkorea är riktigt bak på industrieull nivå med Europa när det många-krigade varandra - medan även om en mängd starka känslor finns kvar i hela Europa från Andra världskriget ser jag inte britterna båtande runt Tyska gränsen även om de på sin nationaldag hånade tyskarna i Albert hall ett år närastående (i en rent stereotypisk icke-resonerande nivå - ev. sportsligt relaterat också d.v.s. egentligen riktigt vulgärt lågvattensmärke men kanske funktionellt föredöme här).
Säg så här för att indikera en belöning om man gör rätt: Orkar man fram till en politiskt union som håller tio år kan jag lova Sydkorea att Japan nog låter Sydkoreaner båta ut och bad på ön. Och orkar man 15 år lovar jag att kraftfullt argumentera för att båda ska få dela på Åland. Trots finskt mycket god kvalitet högre än förväntat av ö: Bra språk, trevligt utseende och näramre en sund kultur (inga skogsfinnar).
Inte en särskilt genomarbetad reflektion. Men ingenting annat kring dom där frågorna är väl mer genomtänkta om än kanske överarbetade. Sak samma klarar ni det inte får vi väl försöka prata med britterna i EU och se om något nytt brittiskt imperium är möjligt. Det är ju dessutom chans för båda att få ta erfarenhet av britterna som administratörer. Och de gillar te! Välkänt världens bästa sjömän dessutom och en del av problemen hör ju dit... Kronkolonin Sydkorea. Och kolonin Japan med sina etniska konstnärer och diktare.
England och Japan
För att åtminstone sagt något användbart för någon - mer än bara uttrycka men förvåning att ha att minnas över - gäller att oavsett många olikheter mellan Japan och England finns minst lika förvånande likheter mellan dem i kultur. Just när vi betraktar symbol-koncept med mång-dimensionella känslo- och attityd-vektorer men i relationerna snarare än potential i symboler mycket närmare som märks än ex. för amerikanska uttryck och attityd styrt av vikt-systemet jag kallar Blue light intensity. D.v.s. praktiskt närmare länge repeterat inlärt än sannolikhet för samförekomst eller likhet i kontext som använt nu för grupper vi kan inse har likhet.
Jag har egentligen ingen tycker jag bra teori för varför. Adelssystem kvarvarande länge tycks rimligen ha med en hel del grupper men jag tvivlar sedan kanske ett eller två år på att det riktigt är så pass dominerande och styrande i sig. En möjlig förklaring svår att verifiera är att det för Storbrittanien kommer från senare i historien: administrationen av kolonier utspridda i världen fodrande definitioner och system för hanterande. Där vi för Japan hade det samma under längre historiskt tid för att hantera stor befolkning på tämligen begränsad mark.
