"And Republican Senator John McCain, a frequent and vocal critic of the president on national security, charged as recently as May 16 that when it comes to Syria, " this Administration leads from behind." Obama has refused to arm the outgunned opposition to Syrian President Bashar al-Assad, but has tacitly condoned countries that are doing so, according to recent reports."
Obama: In Libya, U.S. ‘led from the front' | ABC News
Syftningen från the behind kan tyckas diskret och knappt märkbar. Emellertid gäller också att:
- Den amerikanska utrikespolitiken i det "combat-nära" är för många individer starkt i emotionell payload.
- Mer stereotypiskt kulturellt än egentligen lika mycket medvetet numera som förr läggs också en negativ värdering i vad vi kan kalla det "fjantiga" som en motpool till en positiv emotionell payload enligt 1.
- Till två finns associerade negativt laddade ord runt gay liksom också bredare det lite mer "sexuellt ovanligare" kanske ibland (jag har aldrig seriöst sökt eller kommer ihåg att jag sett vetenskapliga studier där man bundit enskilda sexuella beteenden utanför det homosexuella och allmänt kvinnliga stereotyper) som from the behind också inkluderande heterosexuella samlag.
- Vi har ju också den allmännare negativa associationen till from the behind som svaghet i att indikera att något är lätt att dominera (kanske lite inspirerat av hundarnas livliga kroppsspråk i dom här domänerna).
- Och så ligger det passande för väpnande konflikter likt Libyen samspelande med det tidigare med den "fega-dimensionen": att man sitter på stora fartyg rädda att kliva i land alldeles skott-rädda. Lämpligt fungerande för Senator McCain som ju besökte frihetskämparna flera gånger.
- Och så det smygande okända. Något kommer dolt - bakifrån. Presidenten är vek så dom smyger sig närmare...
Och i den aktuella tiden förstärkt av frågor just nu:
- Någon ny lagstiftning President Obama föreslagit kring homosexuella (giftemål eller jämförbart).
- Och så Syrien och Iran passande för kraftfulla argument där den relativa skillnaden mot McCains tidigare aktualitet i frågorna gör att en elegant och diskret - egentligen inte opassande på något sätt och kanske inte medveten - men tror jag ändå ganska effektiv verbal Stealth Payload (en passande term för att understryka att språk är lika manligt som projektilvapen).
Faktiskt hade man kunnat göra det både effektivare och mer diskret men något för framtiden i en lämpligare fråga att använda som exempel längre ifrån väpnade konflikter och ineffektivare livsstilsfrågor. Men givet att jag bett om ursäkt redan för mina skämtteckningar (jag gjorde ju fallstudier då runt negativa stereotyper och blev kanske lite över-entuastiskt och särskilt i fallstudierna runt det komiska där ju skämtteckningarna så enkelt överdriver stereotyper utan att man kanske på samma sätt inser att de kan såra mer effektivt än ord - ord är ju alltid så konkreta för oss).
Jag återpublicerade mina lilla serie nedan men för att göra tydligt att jag inte mobbat och diskriminerat just President Obamas underlydande i det militära börjar jag med en skämtteckning jag gjorde av hans ena motståndare från President valet och än idag potent kritiker: Palin.
Den första tydligt moraliskt inkorrekta skämtteckningen där jag verkligen gick utanför vad som egentligen är accepterat. Förutom engagemang kring fallstudier m.m. var jag väl kanske också lite irriterad på vad man kunde uppleva som en strategi lätt initiativ-fattig strategi. Rör man sig snabbt går det ofta bra medan den långsamma strategin har en förmåga oavsett om vi använder Jugoslavien, Afghanistan, Syrien eller Nazityskland som exempel att prestera väldigt lite för att istället ge problemen tid att eskalera in i gigantiska årslånga blodbad. I Libyen rörde man sig snabbt och det gick bra.
Teckningarna är från något innan de gjorde ett misslyckat försök att släppa en bomb på al-Gaddafi_
Här fortsätter jag på samma tema än mer irriterad om jag minns rätt:
President Obama eller Mitt Romney?
Och ett par till från Libyen-perioden. Denna mycket tidigt i upptakten:
Och en senare där jag passade på att också försöka uppmuntra till lite eftertanke kring vilken nytta Laman egentligen gör och väcka tanken att någon yngre kraftfullare och gärna också med sundare åsikter än vad Laman av och till uppvisat de senaste åren kring både det ena och det andra bättre tar över både politisk och andlig ledning.
