Kaffe överlägset för att skapa heta och värdefulla diskussioner : Besegrar både sprit och te

Citerat från kommentar jag skrev för att uttrycka något av den känsla av oändlig evighet vårt språks visar i allt med ett ögonblick av kreativ tanke och kanske varna för hur kaffe är vad som förvärrar problemet med de jätte-collocations våra kreativa uttryck gör nödvändiga för att analysera semantik, grammatik m.m. Vad vi alla bäst tar ansvar för få bort som ovana bland ungdomen så att det på sikt helt kan försvinna.

"I would like to see some solid research on mining some besides people on the web. It do go a bit boring after a few years. One start dreaming of mining other things. Nature, space, the ocean perhaps, a storm...

The idea I started to draft would be to hiring a few 1000 very cheap contract workers brining a bit of work and growth to the less developed part of the lego and contract world of Asia and South America.

And provide them with lot of very good coffea. Caffein in highr doses being one of the most potent language inducer existing still not adding the odd or psycotic or fixated instrumental since it regelate it self a bit (though older people tend to go a bit either way not seldom helping sleep very direct even later in old age). Much the fuel of revolutions from France revolution to Libya that way. People talk and tend to say things coming to mind which isnät a bad thing when people are in group discussion that sort of challenges topics. It provides each a bit of feedback from the rest. Plenty putting your fist on the table and speaking at the same time. Quite a very real quality different in that compared to tea not easy to explain."

Pinterest’s CEO says that crowds of people are better than algorithms at finding content that consumers care about.

Tavel-tweetat från Café_Procope: Voltaire och_Diderot i överstimulerad affekt diskuterar livligt vad som kanske blev evigt i vår lärdomshistoria eller politiska föreställningsvärld.
TA BORT INNAN PUBLICERING: FÖR VÄRDEFULL INFORMATION ATT DELA - FOLK KONCENTRERAR SIG DESSUTOM ÄVEN NÄR MAN PATENTERAT BÄST PÅ ATT DELA OCH MINDRE FUNDERA ÖVER MIN ROLL I DET HELA

Innovativ affärskoncept med kunder som självorganiserar verksamheten för att dela värde som engagerar med varandra

En spännande idé jag fick från Ben Silbermann (om jag inte förväxlar honom förövrigt en av väldigt få bland it-företagens bossar som åtminstone för i press-foton valde att uttrycka det metrosexuella - framgår ej i Wikipedia så ev. förväxlar jag honom med någon annan) säkert gedigna erfarenhet i detta område (varande boss för senaste just nu trendiga social media sajten) är att ge det spatiella rummets surfare möjlighet att möta varierade profiler som berättar om innehåll.

Kanske att de alla var för sig är betalande kunder som träffas en dag per vecka och berättar om en bok, tidning eller trädgårdsvertyg de upplevt. Att det som artikeln berättar är innehåll de bryr sig i bör ge förutsättning till en prenumerationsaffär men utan att man behöver leverera något själv - inte ens lokalen därför att möta varandras hem är ju en så naturlig del av konceptet. Innan avslut kan man kanske också ha ett röstningsförfarande för att uppmuntra varandra att vara spännande intressanta. Helt dolt får man ge den sämsta, tråkigaste eller mest irriterade presentatören dubbel-avgift för aktuell vecka om du gissar rätt på honom som mest nedröstad, och dessutom dubbel avgift för den som röstar mest annorlunda än övriga om det inte är samma som berättade sämst om sin vardag.

Duktiga berättare kan få ett token de kan bära för att bygga status. Kanske en klistermärke där de kan välja mellan en bok, något de snickrat eller annat de berättat om och fotograferat. Eller för att det ska vara lättare att tolka ett enhetligt system som t.ex. olika sorters kattdjur till alla som levererat ett värde för the boss över en viss gräns, eller små guldstjärnor man kan samla eller sopor kändisar kastat bort.

Leopard Expressen fick i belöning 2009 efter att ha skrivit något som roade mig.

Foto: Mister-E
Licens: Creative commons by-sa

Iran: EU skämmer ut oss igen

Trots tror jag säkert starkt stöd bland de flesta europeiska politiker och väljare klarar EU med sin (om än mest tyska) kompis ECB att inte skämma ut oss igen. Iran och EU känns redan moget för en tidig Forna- Jugoslavien-varning men kanske i den "strategiska mellandistansen" värre än det "konventionella".

"The US Congress is preparing new Iran sanctions legislation that would target the European Central Bank’s system for settling cross-border bank payments."

[...]

"High quality global journalism requires investment. Please share this article with others using the link below, do not cut & paste the article. See our Ts&Cs and Copyright Policy for more detail. Email ftsales.support@ft.com to buy additional rights.

However, by focusing on the ECB, Congress could risk undermining the close co-operation with the EU which has been the cornerstone of the recent push to tighten sanctions on Iran. The EU introduced an embargo on Iranian oil imports last year, which has been a central element in the growing international pressure on Iran."

Från: ECB faces US pressure over Iran | The Financial Times LTD

Ge det något år eller två och säkerhetspolitik i EU-området är vad som praktiskt helt kommer hanteras av frivilliga medborgargarden. Ej att betvivla att det skulle bli särskilt mycket sämre och om kanske inte bättre just i frågorna i alla fall engagerande och säkert lärorikt etablerande värdefulla internationella kontakter. Kanske kan vi förberedda juridiskt redan nu med lite flexibilitet kring vapenhandel relaterat registrerade utrikespolitiska föreningar i EU? Ex. även om EU inte tycker att vi ska väpna Syriens frihetskämpar behöver det kanske inte vara mer än ett beslut för entiteten EU medan vi medborgare skulle kunna tillåtas att samla in lite pengar, köpa lite missiler m.m. från Ryska arméöverstar eller Nordkorea och börja lösa problem där det räknas?

Även om konceptet är oroande på så många sätt tycker jag inte att man ska utesluta att EU:s apatiska vaket-sovande kanske för saker närmare en liknande utveckling med en helt ny grupp av potentiella risker. Så himla svårt i stora frågor som engagerar många behöver det inte vara att etablera fonder som överstiger vad EU ex. lägger på Syrien-problematiken (d.v.s. nästan ingenting). Klarar man inte att lösa problem i områden man mutat in ska man räkna med att andra istället agerar oavsett om det är vad du i ett förslöat tillstånd överäten på iranskas mutor inte märker.

Jämför med hur Syrien snart i någon mening är avklarat brutalt förstört medan EU ännu knappt läst in sig på var landet ligger och vilka som bor där. Varför skulle inte Iran vara nästa land i Mellanöstern? Med Iran i brist på bättre är snart nog vilken väg som helst bättre därför vi kan inte acceptera kärnvapen i Iran.

Med Iran ska vi inte vänta i evighet. Det är snart (kanske inom bara ett eller ett par år) akut fara d.v.s. det är i år det problemet ska lösas. Och ett misslyckande innebär dessutom att kärnvapen-bestyckade länder bland de av vansinne styrda lär växa i antal.

Vi måste se att det kommer med en komplexitet vi inte kan utesluta följer tröskelvärde på realiserade risker. Når vi över ett antal skapar det dynamik i och mellan dem, och i samarbetsfunktioner, och vi får se ett litet eller kanske stort kärnvapenkrig. Nordkorea, Sydafrika, Pakistan, Israel och Indien är (eller var) redan mycket förutom "ursprungliga" A-bomb-länder.

Eller "bara" smutsiga bomber som stjäls eller ges till terrorist-organisationer. Varken med Iran eller Nordkorea är det sunt från något perspektiv relativt storleken på risken relativt risken åtgärder innebär. Och ända orsaken till att inte mer görs är människans starka bias för att inte se och hantera väldigt stora risker som upplevs mer ovanliga (men oftast bara är färska risker tidigare mer otroliga: jämför hur WII tog samband ur WI, och gav oss Kalla kriget. Idag känner vi den risken och hanterar konflikt-slut bättre generellt).

Det värsta är att EU ännu inte nått FN-status. De har konkret allt möjligt relaterat utrikespolitik inmutat som praktiskt en ursäkt eller hinder för att medlemmarna och som vi ser andra länder hindras från att göra något nödvändigt: Och mycket troligt att de flesta EU-medborgare och politiker ser värde i att hindra Iran från att skicka pengar fram och tillbaka i världen för att finansiera konflikter, få in varor till kärnvapenprogram eller muta sig till politiskt inflytande.

Det känns mer och mer att vi ska göra som Hawaii och Puerto rico och gå med i USA istället för EU. Kanske kan vi göra det tillsammans med UK. Lite sund konkurrens mellan USA och EU tror jag skulle vara värde för alla länder. Kanske rent av skulle ge våra svenska småbanker en boost när diverse större EU-banker hamnar i amerikansk karantän. Lär väl gå en del finansieringar fram och tillbaka mellan EU och USA. Både hindra kärnvapenkrig och stärka våra svenska banker genom nedsmutsade varumärken på europeiska storbanken (och jag har en ganska god misstanke om i vilka två länder de huvudsakligen kan finnas i: Tyskland och UK - även om jag inte konkret kan utesluta att svenska banker ev. gör en del sådana här affärer).

Eric Schmidt tänker nog överraska världen med en stor donation för att skapa demokrati i Kina

Vad jag minns från ett besök i Grekland som barn var minnestavlorna på ett museum över familjerna som skänkt skepp till frihetskriget. Varande ganska ung var det inte vad jag insåg troligt var allt d.v.s. de skepp man som mindre by eller större familj hade tillsammans. För ett folk med taktiskt värde varande spritt ut över öar under förutsättning att man kan röra sig över havet är det potentiellt avgörande värde under 1800-talet (idag är det nog mycket mer komplicerat men vid den här tiden var vatten fortfarande den snabba överraskande förflyttningen).

För ett ändå stort land med lång välkänd historia upplevde jag att Wikipedia att överraskande lite skrivet om frihetskriget och jag har heller ingen bok jag läst att rekommendera. Vi ser dock just indikationen om de ombyggda fiskebåtarna:

"From the early stages of the revolution, success at sea was vital for the Greeks. If they failed to counter the Ottoman Navy, it would be able to resupply the isolated Ottoman garrisons and land reinforcements from the Ottoman Empire's Asian provinces at will, crushing the rebellion. The Greek fleet was primarily outfitted by prosperous Aegean islanders, principally from three islands: Hydra, Spetses and Psara. Each island equipped, manned and maintained its own squadron, under its own admiral.[86]

Although they were manned by experienced crews, the Greek ships were not designed for warfare, equipped with only light guns and staffed by armed merchantmen.[86] Against them stood the Ottoman fleet, which enjoyed several advantages: its ships and supporting craft were built for war; it was supported by the resources of the vast Ottoman Empire; command was centralized and disciplined under the Kapudan Pasha. The total Ottoman fleet size consisted of 23 masted ships of the line, each with about 80 guns and 7 or 8 frigates with 50 guns, 5 corvettes with about 30 guns and around 40 brigs with 20 or fewer guns."

Från: Greek_War_of_Independence - War_at_sea | Wikipedia

Rörande något helt annat såg jag nyligen också att ska sälja 42% av sina aktier i Google, och såg i diverse recensioner (eller om det ev. bara är referenser till att boken skrivits) att han är väldigt engagerat i Kina's frihet ex. Google Chairman Eric Schmidt calls out China in book.

Nu har han ju redan berättat att pengarna ska investeras i andra aktier för att öka "spridningen". Dock kan jag se hur både grekerna och för den delen också Schmidts bransch-komis Bill Gates kan ge en del andra idéer. Även om man Schmidt skulle sälj mycket mer - nästan allt - kommer ju pengarna knappast hinna gå ut varken för honom eller nära släkt. Finns mycket problematiskt rörande demokrati i Kina och Nordkorea såväl Afrika vars lång problematiska historia tråkigt nog är vad jag har en känsla av att för många givit upp lite på (och ju dessutom en kontinent åtminstone Google engagerat sig en del i rörande mobilitet).

Ärligare bedömer jag det dock egentligen inte som viktigt jämfört med att Schmidt representerande konkret inflytande i infrastruktur och som medieperson gjort ett publicerat mer genomarbetat commit på frågan. Det tycks för mig som att det gör det troligare att man naturligt för en riktigare preferens mot de moraliskt sunda besluten i för dagen aktuella frågor. Åtminstone är det ett koncept jag av och till använder för att "bevaka min egen moral". Binder dig mot vår mänskliga svaghet som lätt kan överraska oss utan att vi hinner se det för vad det är.

Men 4 - 5 miljarder (om vi tänker avgränsat Kina) motsvarande i Svenska pengar - men knappast mer i vad jag ser men det innesluter inte många andra områden utanför vad jag normalt tänker alls på - kan jag konkret kan göra stor skillnad om seriöst applicerat för värde nu under en fem år för att gå över tröskelvärde snarare än att bli dina typiska eviga fonder vars värde aldrig verkar avgöra. Ett koncept som ju fungerade bra i kampen mot tyfus när Gates engagerade sig.

Det är 2013 och dags att sätta kartan rätt för åren som kommer.

Komplettering: Mer hemmahörande i de tänkbara kommersiella investeringar har en till vettig investering han vore klok att meditera över i Hans rapporterar: Status utveckling, tidsperspektiv, behov hårdvara, finansiering 2013 och sampling Asien (2013-02-20).

Gaskrämaren Ryssland: Lika värdelös för kinesiska diktaturen som Iran, Syrien och Nordkorea

Inte i någon fråga kommer FN ha avgörande inflytande på Kinas väg till demokrati. Att FN är kastrerat i demokratifrågor är given information ända sedan det stympades för att få med Sovjetunionen med lilla-syster Folkrepubliken Kina.

Att Kina känner sig tryggare att våga mer i FN när man inte är helt ensamma är naturligt där såväl som i små-grupper av människor. Och det ger dem helt visst ett bias där scenen utan från början någon som helst substans inte bara värderas i sig utan får dem att ödsla pengar på att köpa vänskap i tron att tidigare "segrar" betydde något. I den konkreta verkliga världen blev vägen i mål bara jobbigare, dyrare i infrastruktur och flödande i mer blod än nödvändigt: fram kommer människan alltid. Passande nog för Rysslands varumärkes-värde huvudsakligen byggt av Sovjetunionens byråkrater är deras framfart med Kina i FN en papperstiger.

Att vara klok är att se gårdagen och dagen för vad den är att tänka över vad man egentligen behöver bygga. Och när personlig prestige eller reda pengar riskerar att störa se att i stora frågor kan inte ett problem finnas kring det om man bara vågar ta den energieffektiva vägen till demokrati hellre än att riskera blodet och förstörelsen Syrien nu lider i och kommer plågas av under årtionden om inte mer.

Se också att inget värde finns i vänskapen med Iran. Om något ökar det risken för en problematisk framtid genom att Iran är divergerad mot andra "instabilt" väpnande grupper i Mellanöstern. Hellre bör Kina våga tala med sitt folk och inte gömma sig bakom en mur inte mer verklig än den kinesiska riven och byggd i ett lapptäcke utan verklig sammanhållande helhet. Det är en vacker kanske lugnande symbol för den som vill ha frid men den stoppar ingenting av det som utan muren också hade klarat det.

Ryssland är ingenting annat än irritation kring småstrunt i EU:s närhet. Och det osmakliga vi ännu äckligare i så mycket vant oss vid och filtrerar bort:

• Dead Russian lawyer to go on trial next month | The Guardian

Betyder ingenting. Vill man svälta Ryssland slutar man bara att köpa deras gas och låta Kina köpa den långfraktat till överpriser för att skydda rent inbillad prestige.

EU ska också minnas vad man lovade efter folkmorden i Jugoslavien. I Syrien fallerade EU ännu en-gång, och politiskt betyder det något ytterst konkret vilket de flesta troligt ännu inte lärt sig att förstå. Ett verktyg att ta upp för vem som helst vars argument just är moraliskt korrekta. Ett av många och kanske vad som kan visa sig tillräckligt för orka bryta EU förslöade hemma-sittande (bl.a. UK och Sverige gav en inspirerande kontrast mot under Syrien: Sådant minns folk länge) och därmed göra ursäkten FN i det sista utanför Rysskland och Kina visad sig det ingenting det är. Det är skönheten i demokrati. Kan du berätta så den du berättar för förstår kan du förändra val, och kan du förändra val, kan du förändra oavsett det konkret orkar till en faktiskt ändrad regering. Mät-talen bär mening: man hör upp på. Det är uttrycket för den reward-dimension som i sista men det mest grundläggande lagret ger feedback från hela flocken.

Säg att kinesiska diktaturen ej öppnar den dörr jag påminde dom om som alltid finns när personlig styrka orkar den sträck diktaturen såväl folket är i där den egna flocken är ett ständigt smygande hot. Dörren utan blod: i konflikt dör människor på alla sidor. Och säg att jag säger att jag tror / bedömer att Kina kan vinna 2013 och 2014 och nå positiv förändring. Ryssland betyder ingenting i det och betvivlar för någon annan i den verklighet som kommer förändra. Sådant är bara för ritualiserad dans mellan yrkes-diplomater vars belöningsdimensioner just är den symboliska dansen.

Så sitt inte och lura er själva med en massa övertänkta "samarbetskoncept" och underliga projekt ingen förutom er själva lika lite lägger märke till eller skulle bry sig i om de blev mer kända.

Relaterat

Det moraliskt korrupta medverkande till i värsta fall med åren av sjukdomar och det förstörda samhället kan från de grovt förväntade kanske 80 000 - 120 000 döda i Syrien vis sig kosta hundra tusentals människor livet. Krävs det kan det kosta för vem som helst som ställer sig bredvid den som beskyddat detta. Det är värde där det betyder något. Inte inbillad seger i ett spel man inte kan göra mer i som individ eller ens större grupp mer än att addera fler döda och kasta bort år på ingenting. Det finns ingen att avtala med, korrumpera, köpa, med makt att heller göra annat än att addera tid och blod.

• Friction at the U.N. as Russia and China Veto Another Resolution on Syria Sanctions | The New York Times (Juli 19, 2012)

Och i den mån kommentaren till följande "insändare" blir läst betvivlar jag starkt att någon primacy effect gör annat än att förstärka vad ingen kan förneka är sanningen.

"In arguing that the situation in Russia is no worse than that in China, Mr. Hart notes “instances in which Russia does not live up to our standards of democracy and refuses to behave as we instruct it to.”

Instances? A recent Freedom House report documents a series of initiatives by President Vladimir V. Putin designed to eliminate any and all potential threats to his grip on power, including increasing criminal penalties for “unsanctioned” protests, censoring and controlling the Internet, drastically expanding the definition of treason, and recriminalizing libel and slander. Arrests, arbitrary detentions and home raids targeting opposition figures are occurring on a level not seen since Soviet times.

Mr. Hart argues that Russia is not living up to “our” standards. The Russian government is not living up to its own standards under its constitution, nor is it complying with universal human rights commitments it has made."

Från: Sunday Dialogue: U.S. Policy Toward Russia | The New York Times (Feb. 13, 2013)

Kommentaren ovan är av David J. Kramer, President, Freedom House. Den snällt tolkade förvirrade insändaren han kommentarer var skriven av Gary Hart är tidigare demokratiskt senator och pysslar numera med konsulting relaterade internationella affärsfrågor.