Trots tror jag säkert starkt stöd bland de flesta europeiska politiker och väljare klarar EU med sin (om än mest tyska) kompis ECB att inte skämma ut oss igen. Iran och EU känns redan moget för en tidig Forna- Jugoslavien-varning men kanske i den "strategiska mellandistansen" värre än det "konventionella".
"The US Congress is preparing new Iran sanctions legislation that would target the European Central Bank’s system for settling cross-border bank payments."
[...]
"High quality global journalism requires investment. Please share this article with others using the link below, do not cut & paste the article. See our Ts&Cs and Copyright Policy for more detail. Email ftsales.support@ft.com to buy additional rights.
However, by focusing on the ECB, Congress could risk undermining the close co-operation with the EU which has been the cornerstone of the recent push to tighten sanctions on Iran. The EU introduced an embargo on Iranian oil imports last year, which has been a central element in the growing international pressure on Iran."
Från: ECB faces US pressure over Iran | The Financial Times LTD
Ge det något år eller två och säkerhetspolitik i EU-området är vad som praktiskt helt kommer hanteras av frivilliga medborgargarden. Ej att betvivla att det skulle bli särskilt mycket sämre och om kanske inte bättre just i frågorna i alla fall engagerande och säkert lärorikt etablerande värdefulla internationella kontakter. Kanske kan vi förberedda juridiskt redan nu med lite flexibilitet kring vapenhandel relaterat registrerade utrikespolitiska föreningar i EU? Ex. även om EU inte tycker att vi ska väpna Syriens frihetskämpar behöver det kanske inte vara mer än ett beslut för entiteten EU medan vi medborgare skulle kunna tillåtas att samla in lite pengar, köpa lite missiler m.m. från Ryska arméöverstar eller Nordkorea och börja lösa problem där det räknas?
Även om konceptet är oroande på så många sätt tycker jag inte att man ska utesluta att EU:s apatiska vaket-sovande kanske för saker närmare en liknande utveckling med en helt ny grupp av potentiella risker. Så himla svårt i stora frågor som engagerar många behöver det inte vara att etablera fonder som överstiger vad EU ex. lägger på Syrien-problematiken (d.v.s. nästan ingenting). Klarar man inte att lösa problem i områden man mutat in ska man räkna med att andra istället agerar oavsett om det är vad du i ett förslöat tillstånd överäten på iranskas mutor inte märker.
Jämför med hur Syrien snart i någon mening är avklarat brutalt förstört medan EU ännu knappt läst in sig på var landet ligger och vilka som bor där. Varför skulle inte Iran vara nästa land i Mellanöstern? Med Iran i brist på bättre är snart nog vilken väg som helst bättre därför vi kan inte acceptera kärnvapen i Iran.
Med Iran ska vi inte vänta i evighet. Det är snart (kanske inom bara ett eller ett par år) akut fara d.v.s. det är i år det problemet ska lösas. Och ett misslyckande innebär dessutom att kärnvapen-bestyckade länder bland de av vansinne styrda lär växa i antal.
Vi måste se att det kommer med en komplexitet vi inte kan utesluta följer tröskelvärde på realiserade risker. Når vi över ett antal skapar det dynamik i och mellan dem, och i samarbetsfunktioner, och vi får se ett litet eller kanske stort kärnvapenkrig. Nordkorea, Sydafrika, Pakistan, Israel och Indien är (eller var) redan mycket förutom "ursprungliga" A-bomb-länder.
Eller "bara" smutsiga bomber som stjäls eller ges till terrorist-organisationer. Varken med Iran eller Nordkorea är det sunt från något perspektiv relativt storleken på risken relativt risken åtgärder innebär. Och ända orsaken till att inte mer görs är människans starka bias för att inte se och hantera väldigt stora risker som upplevs mer ovanliga (men oftast bara är färska risker tidigare mer otroliga: jämför hur WII tog samband ur WI, och gav oss Kalla kriget. Idag känner vi den risken och hanterar konflikt-slut bättre generellt).
Det värsta är att EU ännu inte nått FN-status. De har konkret allt möjligt relaterat utrikespolitik inmutat som praktiskt en ursäkt eller hinder för att medlemmarna och som vi ser andra länder hindras från att göra något nödvändigt: Och mycket troligt att de flesta EU-medborgare och politiker ser värde i att hindra Iran från att skicka pengar fram och tillbaka i världen för att finansiera konflikter, få in varor till kärnvapenprogram eller muta sig till politiskt inflytande.
Det känns mer och mer att vi ska göra som Hawaii och Puerto rico och gå med i USA istället för EU. Kanske kan vi göra det tillsammans med UK. Lite sund konkurrens mellan USA och EU tror jag skulle vara värde för alla länder. Kanske rent av skulle ge våra svenska småbanker en boost när diverse större EU-banker hamnar i amerikansk karantän. Lär väl gå en del finansieringar fram och tillbaka mellan EU och USA. Både hindra kärnvapenkrig och stärka våra svenska banker genom nedsmutsade varumärken på europeiska storbanken (och jag har en ganska god misstanke om i vilka två länder de huvudsakligen kan finnas i: Tyskland och UK - även om jag inte konkret kan utesluta att svenska banker ev. gör en del sådana här affärer).
