Mitt Romney: Lär från Thorbjörn Fälldin

President Obama kan ryktesvägen vara en riktigt överpåläst liten besserwisser inte bara när han förklarar saker för kongressen och väljarna utan också i möten. Det kan nog skapa konkreta värden men andra ingångar till ledarskap och personlighet kan säkert fungera lika bra.

Kampanjerna och upp-intensiteten från Obama-lägret har på samma tema varit lika ramming speed trummande som förra valet. Han hugger snabbt också i det personliga med begränsad tid och utnyttjar sin förmåga att snabbt flytta perspektiv ner till detaljer för att vid behov flytta det ändå ut till abstrakta värden och förhoppningar om framtiden, och med folket ibland bitterhet över allt mer arbete istället för att snabbare marschera dit han tvingas till för att reda på alla ekonomiska problem situationerna så ofta ger möjlighet att ofta med detaljer peka ut tidigare politiker respektive republikanerna i kongressen som ansvariga för.

Jag har dock inte detalj studerat President Obama exakt för detta nu i denna situation men har "hälsat" på honom ganska regelbundet under presidentperioden och gjort ibland också noggrannare uppföljning av vad han skriver, säger, uttrycker med kroppsspråk, hur hans försök i en situation att visa ett sätt att se på världen klarar sig i det större havet av människans kollektiva språk. Jag tror jag ligger ganska nära indikerade möjligheter.

Mitt Romney har en viktig styrka och det är ekonomin. Han har en framgångsrik historik. Att han angripits i de moraliska dimensioner ex. rörande deklarationer ej publicerade behöver inte vara ett problem hos dom väljare han kan vinna. USA:as ekonomi går dåligt, lånen till Kina m.fl. är stora. En inte bara kunnig utan slug kanske lite ekonomiskt hal president kan så länge inte något konkret moraliskt tvivelaktigt visas upp av Obama-lägret vara styrka.

Nu sedan sista dagarnas rent rörligt visuella Youtube-angrepp av Obamas har det som om inte kronan på verket vad vi närmar oss givit Mitt Romney en till styrka han tidigt under presidentvalskampanjen saknade.

Folk vet att olika sätt att leda och tänka kan fungera lika bra. Rent av vet de att i mycket är det mer abstrakta övergripande ledarskapet bättre. De kan bedöma respektive person rörande det endast från deras beteende. Obama är en konkret detalj-människa.

Mitt Romney ligger i grov-jämförelse närmare Reagan i perception av det även om jag lätt misstänker att han egentligen är en siffer-pedant på sätt tror jag väldigt främmande för Reagan (och mig också).

Men sådant är ju knappt mer än en smakfråga vad folk föredrar. De flesta tänker nog bara att båda strategierna kan fungera utan att uppleva att de föredrar den ena eller den andra. Men det är här Obama-lägrets ivriga små-pedanteri rörande allt på Romney-sidan i intensiv upp där de knappt hinner med att svara eftersom dom är ute och talar idéer och värdering med rätt leverage bygger värde för Romney genom Thorbjörn Fälldin-effekten.

Ärligt talat vem gillar någon som blixtsnabbt dyker ner i detaljer bara för att få dig att verka inkompetent och sedan springer iväg när de börjar redovisa svaren? Många har mött dom själva och inte gillat dem. Inte sällan uppfattas de av många i organisationer som lite destruktivt engagerande genom att ockupera tid utan egentligen göra något av det riktiga arbetet.

Så med den utgångspunkten föreslår jag Romney & Co att dyka ner i den svenska politiska kulturhistorien att lära av Palme hur man förlorar ett val genom att få motståndaren att verka lantligt sävlig förstående naturen, balansen och varifrån maten kommer nära till vanliga människor snarare än trög och inkompetent när Palme tar rollen av varje dryg irriterande pedant folk irriterat sig på:


Förutom den visuella glädjen av att se det hela illustrerat också av Fälldins kroppsspråk och konkret svett notera gärna hur Palme flyttar perspektiv från höga detaljer i avgränsat område till höga breda frågor och så in i ett nytt område där detaljer i hög upplösning ges. Många personlighetstyper har svårt att argumentera mot den strategin. Den emotionella engagemangs-dimensionen är också potentiell strategisk-utgångspunkt rörande Obama. Palme är ju tydligare givet den svenska kulturen vid tiden mycket tydligare i sådant med färre något svagare symboler men uttrycker en del av vad Obama skapar värde från.

Konkret på valdagen kommer det ju sedan ner till hur många sista minuten röster en dera sidan behöver. Representerar man något eller har vägar till lämpligt stor intressegrupp värd kanske 20 - 30 000 röster i respektive diverse städer kanske man kan förhandla till sig något för dem. Rörande sådant tror jag Obama kan ha det lättare än Romney men om den senare tänker längre än de vanliga löftena sådant handlar om (respektive kontra sådana där man föregriper den andres löften lite bättre) kan jag tänka mig att utrikespolitiken bär värde. Israel ja visst men jag är mindre säker på att Obama verkligen har så lågt förtroende här eller att det är värt avgörande röster. Kalifornien vore däremot något för dig Romney... Ta dig en funderare på vilka som är de stora rörliga rösterna där och som kan vara särgrupper. Det är inte bara skådespelare, latinos och IT-arbetare.

Jag tror verkligen att oavsett senaste dagarnas angrepp har Romney fortfarande alla förutsättningar i världen att vinna. Men det börjar bli dags att få ordning på verksamheten. Saker har nog skötts acceptabelt men det räcker inte långt mot Obamas krigsmaskineri. Gå till vad du kan och vet, också i organisationens marketing men på det gäller för den senare att man lyfter blicken till oerhört uppmärksamt nu inte bara direkt i kampanjen utan bleeding-edge i forskning och kunskap om teknikerna för Obama-lägret är ganska snabba där. Ibland får jag en känsla av att man visst saknar funktionell samlad modell inte minst i maskin-intelligens men ändå klarat att ta in mycket av den ganska potenta vetskap som finns att lära från förra årets och årets forskning där en hel del övergripande mer enkelt dokumenterade koncept från 1950- och 1960-talets forskning om propagande, attityder o.s.v. nu fått möta modern brain imaging och nätverksanalys av sociala media.

Ev. kanske när jag borrat valet mer att jag följer upp med mätstatistik för en del dimensioner rörande koncept och relationerna runt dem. Det finns en hel del där Obama-lägret identifierar och korrekt använder men som Romney-folk inte ens tycks se med annan förståelse än vad själva orden säger. Möjligen rent av sent idag.

Förvisso tror jag nog att båda kan bli bra presidenter. Men ett spännande jämt val kan ha sina poänger. Dessutom stödjer jag starkt Romney's ställningstagande rörande Kinas valuta-politik. Önskvärt vore dock att han tydliggör bredare rörande aktuellt utrikespolitiskt segment. Det tror jag kan vara värt bra med röster.

Dags för positivt-upp i ekonomin

Det har ju alla av åren här sedan inte minst 2009 varit en frågeställning hur aspekten amerikanska "valuta-bristen" och lånen från Kina ev. inverkar på relationerna mellan länderna. Frågan har inte på allvarligt direkt oroat mig särskilt som att en jämförelse med tänkbar praktiskt förändring relativt innan inte är sådan att referensen ska överskattas.

I ett större perspektiv har lite lugnar världsekonomi några har haft en hel del fördelar rörande demokratiutveckling och säkerhetspolitik i det långsiktiga perspektivet (snarare än övernervositet inför varje förändring även när den går mot ökad demokrati).

Tänkbart är värdet att få i det segmentet nu inkasserat eller ej utnyttjade inte längre p.s.s. omedelbara fördelar att realisera där ett annat mer "upp-hedonistiskt" perspektiv kan tillföra särskilt det långsiktiga lugn där man förvaltar ex. familjen in i framtiden och vad man har snarare än att prioritera att förvandla dom strukturer som hindrar att man har det rimliga att förvalta (som rimligt med mat, frihet, färgskrivare o.s.v.). Och tittar vi på frågor där förändring denna gång inte var mer aktivt men givetvis lär bli någon gång i framtiden är det kanske inte otänktbart att det är gynnsamt med lite mer bombastisk ekonomisk-tillväxt och tro på den egna förmåga i USA apropå Panettas över-diplomatiska pratande med den kinesiska diktaturen rörande bl.a. Japan.

Mer upp-intensitet känns strategiskt rätt.

Säg att vi nu beräknar en distans mellan ett känt maximum i tiden [nu - t, nu] och bedömer sträckan från det till ett okänt minimum som antal s.t. varians-beroende paradigm där jag inte skulle gå så långt att addera energi på autkorrelation är vi kanske om det nu känns rimligt enligt tidigare motivations-områden att vi kan ha det indikerat här mot vad som kan vara en så fall realiserad minimum-punkten passerad. Finns fortfarande värden i tidigare diskuterade motivationsområden som fortsatt realiseras aktivt är det mycket svårare att bedöma det eftersom sådana händelser både är väldigt emotionella per individ och inte sällan inkluderar väldigt många. Rörande ex. Nordkorea som kanske också kan vara aktuellt är det väl åtminstone inte orimligt att visst "hopp" inför den nya diktatorn ev. gör att folk står ut med ett års svält och djävulskap till.

För svensk del vet jag förövrigt inte om vi någonsin just hade någon riktig lågkonjunktur annat än som buzz-word inlånat från USA och kontinenten. Men givet att Riksbanken höjde räntan för nu ett par år sedan när jag tyckte de skulle sänka den med en procent och nu sänkte den när jag tror att det är dags för kanske rent av en liten höjning om inte nu så snart är det kanske att vi nu kommer börja se lite mer positiva förändringar. Men det är så klart lätt att ta fel.