"Fifty-six foreign policy experts and former U.S. government officials signed a letter dated Friday calling for proactive U.S.-led steps against the government. It comes as Syrian citizens and activists plead for world powers to help stop the government's bloody crackdown."
Från: Conservatives urge 'immediate' U.S. action on Syria
Letter calls for no-go zones, self-defense aid
President Obama uppmanas agera för Syrien av konservativa
2012-02-18Spindlar RSS för företag, personer, myndigheter m.m.
Jag är en enkel man. Jag lever när internet precis som människan alltid gjort. Min dators OS har lite likheter med Sun OS även om det heter Linux Ubuntu. Jag bruks-programmerar i Perl precis som jag alltid gjort sedan 1999. Min webbläsare heter Chrome och liksom Mosaic är namnet after-waving efter tidigare längre perioders av buzz-words skapat från olika samhällsdelars generations-bilder. I relativ skillnad funktionalitet gör de ungefär samma sak och både gör i den relativa meningen mer än Netscape gjorde (denna var dock lättare och bättre konkret än Mozilla där det räknades www även om nu gopher m.m. försvann från den efter det ett tag).
När jag surfar webben efter företags RSS-adresser gör jag vad människan alltid gjort. Precis som allemansrätten ger oss svenskar rätt att gå ut och "säcka" (bröd i en säck) några änder från ankdammen i Uppsala kan vi alltid söka information på webben the hard way med robot för att senare kunna möjliggöra mer genom att kontrollera data. Här har named entities först extraheras från Wikipedia relaterat WWW-adress och därefter besöks dessa av roboten för att extrahera RSS. RSS-adresserna skickas vidare till Octopus (vars namn är inspirerad av bläckfiskarnas sanslösa sensuella och perceptuella intellektuella färdigheter liksom det tidiga 1900-talets nidbilder av kommunister respektive stor-kapitalet - respektive bilder av dom andra var relativt lika varandra) som besöker dem regelbundet för att importera data.
RSS-listan funderar jag på att publicera. Det beror lite på om man kan verifiera att inget data någon trott varit privat ex. i form av kommentarer på html-sidan kan via data- eller programmeringsfel hamnat i listan.
När jag surfar webben efter företags RSS-adresser gör jag vad människan alltid gjort. Precis som allemansrätten ger oss svenskar rätt att gå ut och "säcka" (bröd i en säck) några änder från ankdammen i Uppsala kan vi alltid söka information på webben the hard way med robot för att senare kunna möjliggöra mer genom att kontrollera data. Här har named entities först extraheras från Wikipedia relaterat WWW-adress och därefter besöks dessa av roboten för att extrahera RSS. RSS-adresserna skickas vidare till Octopus (vars namn är inspirerad av bläckfiskarnas sanslösa sensuella och perceptuella intellektuella färdigheter liksom det tidiga 1900-talets nidbilder av kommunister respektive stor-kapitalet - respektive bilder av dom andra var relativt lika varandra) som besöker dem regelbundet för att importera data.
RSS-listan funderar jag på att publicera. Det beror lite på om man kan verifiera att inget data någon trott varit privat ex. i form av kommentarer på html-sidan kan via data- eller programmeringsfel hamnat i listan.
Captain Margaret: Skapa civilisationen man faller med
Vilka minnen valence kan väcka som här slutet av Captain Margaret jag bör ha läst för troligt 20 - 25 år sedan.
Med ordentliga investerare i ryggen och med en flexibel kaparlicens seglar Margaret ner till Karibien på ett tungt bestyckat skepp med en gammal vän och buckanjär med sig för att introducera honom till friseglarna. Målet är att ena dem för att er än ta enskilda priser helst driva Spanjorerna från Panama (om jag minns rätt).
Det går inte dåligt utan lyckas i mycket. Men faller ändå slutligen av den vanliga kombinationen av mänsklig svaghet. Civilisationen och samhällsbygget mot något bättre med respekt för människan mer än att som spanjorerna förslava indianerna eller leva i den ociviliserande dynga buckanjärernas liv var.
Och ett fåtal sidor innan bokens absoluta slut möter vi Margaret när han återvänder till brohuvudet innan angreppet mot den spanska guld-driften i Panama besegrad senare än än de mindre skeppen han enade under sig p.g.a. av skador från striden:
Själva symbolen för den högre meningen: den lilla "stad" mer än bara hyddor som byggdes upp utan gemensamt skydd som byggdes runt fortet och de kanoner han tog i land från skeppet för att säkerställa lugnet mot den spanska djävulen.
Skadad, trött och deprimerad seglas han mot England. Konstrasten mot hans optimism när kom ner i det Karibiska vattnen och kunde skönja ankarplatsen buckanjärerna använde är stor.
Det här tror jag är uppbygglig läsning även om jag egentligen tvivlar på värdet i att reflektera sådant när man är närmare Margaret när han seglar hem än ner.
Med ordentliga investerare i ryggen och med en flexibel kaparlicens seglar Margaret ner till Karibien på ett tungt bestyckat skepp med en gammal vän och buckanjär med sig för att introducera honom till friseglarna. Målet är att ena dem för att er än ta enskilda priser helst driva Spanjorerna från Panama (om jag minns rätt).
Det går inte dåligt utan lyckas i mycket. Men faller ändå slutligen av den vanliga kombinationen av mänsklig svaghet. Civilisationen och samhällsbygget mot något bättre med respekt för människan mer än att som spanjorerna förslava indianerna eller leva i den ociviliserande dynga buckanjärernas liv var.
Och ett fåtal sidor innan bokens absoluta slut möter vi Margaret när han återvänder till brohuvudet innan angreppet mot den spanska guld-driften i Panama besegrad senare än än de mindre skeppen han enade under sig p.g.a. av skador från striden:
Själva symbolen för den högre meningen: den lilla "stad" mer än bara hyddor som byggdes upp utan gemensamt skydd som byggdes runt fortet och de kanoner han tog i land från skeppet för att säkerställa lugnet mot den spanska djävulen.
"'So that's the end,' said Margaret to himself. He would not go ashore there. He could see the ruins of his city, a mass of fallen earth, a heap of ashes, a sprouting crop blases. He would never set foot there again. That dream had ended like the other, in savagery, in waste, in cruelty. He would let it end.
[...]
The key would be jungle again, the Indians would be savage again, the privateers would be plundering vagabonds again. The dream was over. All that he could do now was to proceed to Jamaica, to sell his goods there, before sailing for England a beaten man, threatened by the law."
Skadad, trött och deprimerad seglas han mot England. Konstrasten mot hans optimism när kom ner i det Karibiska vattnen och kunde skönja ankarplatsen buckanjärerna använde är stor.
Det här tror jag är uppbygglig läsning även om jag egentligen tvivlar på värdet i att reflektera sådant när man är närmare Margaret när han seglar hem än ner.
Kina: Hundratals kidnappade av terrorister och Självmordseldare sprider förstörelse
Den kinesiska terroristgruppen kommunistpartiet:
"The Chinese government has detained several hundred Tibetans who returned from India after attending teaching sessions overseen by the Dalai Lama, and is forcing them to undergo political re-education, a human rights group said Friday."
China Detains Tibetans After Trip to India, Rights Group Says
Och problemen med tibetanska självmordseldare har fortsatt nu ytterligare nu igen. Och det var sista gången jag överhuvudtaget annat än om det skär mer tvingande indirekt från hela frågan berör Tibet eller vad de råkar ut för oavsett i vad jag skriver eller något annat som berör mig under två månader. Och läser jag om ett fall till när man tänt eld på sig gäller det ett år. Rörande:
Another Tibetan monk self-immolates against China's crackdown
Där ju också varför det inte kommer skapa värde lika lite som dokusåporna, narkotika påverkade kändiskar i tidningar eller vansinniga personer påverkar politik när de märks i media:
Att motverka "tända eld på sig själv" subkulturen: Positiva åtgärder
Enda effekten annat än kortsiktigt är att det blir vana och perceptionen av det minskar. Det är farligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)