Vi har två stora kulturella artefakter som ännu ej återställt till jag / vi / mänskligheten: The Boondocks och Brickleberry. Den första lyckades genera i vad som hade kunnat vara min (icke-existerande) föreställning om att känna Nordamerikas problematik om fördomar felaktig men desto mer så sent som sista säsongen överraskande mig ett potent stycke propaganda-sång som oavsett hur välkänt var vad jag totalt missat. Oavsett tidigare på så många sätt potenta värden var det starkt...
Freedrom ride or die visade sig på alla sätt vara bättre än dokumentärer jag tittade på efterföljande.
Jag ska nu inte bara påstå att skapelsen Black Jesus vi kunde se efter Boondocks slutat saknade värde för det gjorde den absolut inte. Emellertid var The Boondocks högkvalitativ på det sätt som något likt Black Jesus aldrig kan bli.
Det vore fel av mig att säga att The Boondocks och Brickleberry är ett arv efter Obama som nu åligger Trump att visa att det republikanska partiet bättre kan hantera. Men det är knappast heller oriktigt.
Dessutom för The Boondocks kanske vad som krävs i den mån möjligheten alls visar sig finnas vad som ger nästa presidentval. Bringing the Boondocks back to Husman och alla andra. Jag har hur som helst tröttnat på att bara sitta och vänta på ett mirakel.
If a man hasn't something" worth dying for
I brist på citat Malcolm X ovan Dr King (också Freedromland). Givetvis hade värdet av Dr King varit ytterst mer begränsat menar jag utan kontrasten till Malcolm X. Själva den kontrasten som gjorde Dr King attraktiv för en försvarlig andel av marginalen som föredrar att gå i motsatt riktning in i icke-förändring så fort de upplever osäkerhet (inför förändring). Du behöver rovdjuret såväl som jesus för att skapa ett nytt equilibrium. Dr King må också passat många av de färgade formade in i en slavmentalitet ännu bättre vid den här tiden. Malcolm X är oavsett roll och värde emellertid den överlägset starkare talaren.
