Givet Japans allt större donerande av kraft och vetande för en bättre värld resp. Tibet under diktaturen resp. i exil år av misslyckanden upplever jag rimligt att särskilt se det möjlighet att de från resp. kultur som känner sig kallade att läsa och begrunda konkreta möjligheter. Att jag har något nyttigt att lära Sydsudan i den konkreta verkligheten tvivlar jag dock på och i det abstrakta känner jag god förhoppning om att man ska orka till stabilitet och ett enklare, trevligare och lugnare land varaktigt.
Passande temat korrekt rytmisk jämntakt utan allt för mycket av upp och ner:
Inspirerad v President Reagan och dennes korrekta uuttryck för upplevelsen att Born in the USA var sunt nationalistiskt med mening av vad han såg representerade USA's själv menar jag nog att vi här uttrycker den korrekta pro-militära valence-bilden. Vad vi bäst förebygger därför att det är dyrt i liv och ekonomi men som vi ändå av och till kan behöva realisera.
Bland någras upplevelse att President Reagans var fel eller att det var underligt att han tyckte så - främst tror de som befann sig långt ifrån honom i den amerikanska politiken - missar man att se det större han tror jag såg just i Born in the USA.
Emellertid även om - där Mr Springsteen sägs reagerat själv - menade att lyriken avsåg att kritisera just vad man upplevde att Reagan var symbolen för var det knappast vad han såg som exempel på något anti-antiamerikanskt liksom heller inte just vad han såg värdet av skapelsen låg i.
Lyriken uttrycker ju just den frihet han såg som det viktigaste i landet såväl ut i världen. Möjligen var Reagan kanske inte en mycket exakt personlighet - de hör inte till de vanligaste inom politik även om President Obama utifrån kan upplevas mer exakt - hade han god förståelse av konceptens betydelse för att ge ett budskap djup och mening där inte orden i sig alltid är det viktigaste (allra minst i lyrik med eller utan muskk).
Att lyriken upplevdes av några som kritik av honom (den konstnärliga tolkningen såväl som direkta upplevelsen är ju ej vad konstnären kan styra över) förändrade inte de abstrakta symbolernas mening, inverkan och de symboler och associerade mening som adderades in av många fritt i upplevelsen. Springsteen uttryckte i det konkreta budskap han tänkte sig en riktning för vad han såg var den logiska slutsatsen om de djupare mer allmänna koncept om ex. "firhet". Men sådana mer riktade inte minst inom politik budskap är mindre påverkande än det abstrakta känslotunga och hamnar helt under.
President Reagan hade i hur han klarade att skapa politiskt nytta av det sällsam förmåga i området av de abstrakta symbolerna (bland det mer fascinerande i hur konkretiserat ändå inte riktigt vad man uttryckte så effektivt i den riktade informatione kan vi minnas "Star wars": en av flera komponenter som hjälpte den politiska eliten i Sovjetunionen att tänka praktiskt nödvändigt närmare i tiden från det gigantiska ekonomiska problem man skapat där strukturen var så icke-flexibel att den svårligen enkelt klarade att lösa upp det hela. Projektet var ju kostsamt och ej vad Sovjetunionen såg att de klarade att kapprusta mot. Detta talade ju bl.a. om att sätta alla kärnvapen strategiska urspel. Det mesta rörande sådant var vid den tiden ej i närheten av korrekt. En efectos especiales - special-effekt - fodrande också mycket av presidenten i den direkta kontakten med Gorbatchev.
Något av vad jag gjorde i det lilla när jag fritt adderade de stereotyper jag tyckte hade mer praktiskt värde i mening av förebild snarare än att med exakta mätinstrument och förstoringsglas gått igenom University of California Boss Napolitanos karriär:
President Bush II menas ibland varit mindre exakt i detaljer - oftare nu kanske - men har oavsett ev. riktighet i det något av av Reagans förståelse för det mer abstrakta och symbolernas betydelse. Lämnande hans egna uttryck kan vi aktuellt med aktuella (nu sedan igår mer hoppfulla) nyhetshändelser i Sydsudan att hatten så passande för President Kir när landet var nytt och investeringar i att bygga upp realisering av vad som tänkbart är världens största oljereserv på land (och mycket troligt är riktigt stor) var en gåva just från Bush II. Den hjälpte tror jag medier i väst att se möjligheterna och förde upp oljan i Sydsudan som en fråga av och till.
Hatten med flera symboler finns i:
Aktuellt magasin fotograferat är New African - den relativt värde med sin kostnad av 32 kr per lösnummer den mest prisvärda politiska pulikationen - från år 2009. En del av min privata samling av magasin med en från symbol-inverkan utsida intressant att spara (ex. när i funktion till lösnummers försäljning)- Nedan åublicerad igen...
Och bland mina favoriter bland aktiva politiker har vi en just nu med hög naturlig förståelse av de abstrakta symbolernas betydelse. Och jag tror det är precis vad Japan behöver för att få lite sund fart i ekonomin där man vågar lite förande in rörelse.
Foto: クリンク-2
Abe är ledare både i konkretgörande och i att visa att man kan göra saker. Det viktigare behöver i stillastående ekonomi inte vara alltid om man håller med om något konkret beslut rörande skatt eller ränta. Ger det förändringar och höjer upp känslorna en aning oavsett riktning är det strålande.
Jag är mycket imponerad. Har rent av gjort mig en aning mer än pro-japanskt än jag normalt är. Kanske är Abe när vi har fler år att bedöma det från kan passera Reagan i förmåga att förändra det övriga vant sig vid att ta för givet därför det pågått så många år utan förändring. Samma värde exil Tibet har stort behov av sedan länge men ännu saknar ledarskap för. Problemet menar jag är:
- De kämpar i form bättre och mer regelbundet än de flesta i och utanför diktaturen Kina.
- Men någonstans bakåt i tiden vande de sig vid - lärde in det kanske hårt - att det varje gång är givet att de kommer förlora.
- Jag har diskuterat det förr genom åren men inget där kan illustrera det bättre än sidta årens abnorma ökning av antalet självmords-eldare. Förlusten är så given att det känns för en försvarlig andel relativt normalt sunt att gå iväg till en politiskt protest med en dunk bensin och tända eld på sig.
- Problemet begränsar Tibets möjligheter till att komma ifrån de ständiga övergreppen och förtryck.
- Det kan vidare tänkas göra transformation till demokrati svårare för hela Kina.
- När protester uppstår mer potent längst kustoområdena har folket alla möjligheter att föra det till rätt slut med begränsade kostnader.
- Viktigt är att man klarar en symbol-tung seger över para-militär. Motsatsen med hur till blev förra gången på ett känt torg.
- Orkar man dit har vi ett nytt markov-antagande med pågående befintligt nutid - nytt i emergence - hur folket bredare och djupare bedömer möjligheter.
- D.v.s. att man reser sig i fler och fler städer och regioner.
- Och där bottnar strukturen oavsett hur slösaktigt överdriven idag snabbt ut även om vi antar att varje inskriven i arme eller polis faktiskt lyder order (när familj är på andra sidan d.v.s. växande troligt när i emergence minskar sannolikheten att alla står kvar samtidigt som nytt markov-antagande är lika verkligt för dem).
- Men marscherar nu tibetanierna igen ut - kanske fler rent av - tagande för givet att de ska förlora.
- Ställer upp sig på rad. Några eldar upp sig för att hjälpa fiende-soldaterna. Andra försöker le åt dom. Eller prövande vad som helst av allt de redan prövat och förlorat med gång på gång.
- Ges i värsta fall en initial tydlig förlust förstärkande motstånden mot att man ska orka till ett nytt markov-tillstånd från en annars trolig seger. Folk tycker att det känns dåligt, att det inte går, och resonerar att nu förlorade tibetanerna igen och de har ju tränat på sådant här så många år så då kan det inte gå här heller.
Vem om inte i en störd subkultur som resultat av egna idésystem såväl som ständigt förtryck, tortyr och förstörelse av vad som gör sunt tänkande möjligt går ut när det hela redan börjat förlora?
Tibet behöver se det symbolvärde man förvisso har i laman. Men också se att något av samma problem är lika verkligt hos honom och bland exil-tibet såväl som i landet. Tid av emergence fodrar mer av den åttonde Buddhans kraft att ta det fast störda till en friskare varaktighet om inte evigt så till nästa större transformation. Förändringens kraft associerad den är bredare men med ett annars så strålande exempel på vad som behövs i Abe kan vi ta ninja-munkarnas åkallade av denna Buddha som ett lämpligt föredöme. Namu ´[Amu] amida butsu. Äre vare Amidha Buddha i tyst åkallad ej röjande närvaro via dumt såväl som onyttigt eldande.
Åtgärder i exil likt detta kan tyckas oskyldigt ellr rent av bra. Men vem ber dom till?
Laman de har representerar ju just det undantag från trosföreställningen i övrigt som kan ingripa i världen. Övriga har lämnat den konretiserade världen. Om laman duger inte. Man behöver någon yngre som klarar att uttrycka kraftfulla symboler och vet att man både kan och kommer segra. Vill man vara otrevligt fundig (om än osmakligt talande på nivå med ) kan vi konstatera att dom förlorade redan två dar innan:
Tibet imponerar inte här. Den kinesiska diktaturens avlönade imponerar heller inte. Ingen utmaning för dem i Tibet. Bara att gå och om ny på tjänsten kanske fotografera några självmords-eldare som minne och sedan peka för ungefär var man hellre vill att de ska komma någonstans nästa gång för att göra administrationen av arresteringar m.m. enklare.
Sluta be och skaffa ett par som kan leda politiskt resp. i religion istället för dom man nöjer sig med nu. Vad som visar att lösa tillståndet man ligger fast i istället för att visa upp samma imponens år efter år. Klarar man inte att skaffa sig sunda ledare undr exil i demokratiskt land ska man inte förvänta sig att något blir bättre i Tibet heller.
Skämtteckning jag gjorde i samband med Libyens transformation (det finns en till lika oartig från ungefär samma tid):
Och munken Dalai Lama inte minst känd för sina bästsäljande böcker och en lång karriär som politisk och religiös ledare utan något egentligt faktiskt resultat alls i större frågor han drivit:
Fler (inte alla) från samma period kompletterade långt senare (leta bakåt så hittas övriga).
Abe är ledaren fler länder behöver men mest Japan har även om hans utrikespolitiska engagemang för en bättre värld är en god möjlighet till resurser och kunnande från en av de fem i vetande, teknik och ekonomi ledande länder. Engagemang är dessutom möjlighet att skapa långsiktiga relationer med delad kultur till länder ut i världen gynnande båda många år - samtidigt som det nu och några år för Japan är rätt tid att investera en del i det eftersom ökat en aning av tryckande av pengar knappast är problem men kan ge lite av den rörlighet Japan behöver (jämför momshöjningen p.s.s. här: lite högre priser, lite högre löner, lite mer rörlighet bland arbetskraften där många strukturer är ganska förstockande vilket är en del av dom probleme som gav Japan förstockad ekonomi så många år och förändring redan tidigt märkt även om Japan högre i "nyhetskraft" än Syrien, Iran och Kina
2012-02-22 mer pekar på värdet veerkligt att ta ut i ljuset).
Sydsudan med dess enorma oljereserver är möjlighet för både Sydsudan och Japan:
- Sydsudan behöver en moraliskt sund aktör som investerar för att bygga upp industrin.
- Japan behöver något av mer stabilitet i möjlighet att säkerställa energi oavsett ursprung. Mer så nu än åren bakåt givet katastrofen i kärnkraftsindustrin.
Värdet givet säkerställer investeringarna under förutsättnng av politisk stabilitet nu kan bibehållas. Stabilitet kommer vara möjligt att bibehålla enormt enklare när alla aktörer, alla medborgare, alla strukturer och allt i övrigt inte ständigt står om inte genomgående på svältgränsen inte långt ifrån. Statlig lön till beväpnade grupper med inkludering antingen beväpnad gemensam styrka eller ett civilt arbete är ju bara en av de möjligheter som direkt ges
Cirka 100 miljarder svenska kronor räcker tror jag långt när stabilt givet utbetalat under några år. 300 miljarder vore ännu bättre och tror jag kommer enkelt nog bara det första steget blir gjort.
Abe bör se här att för att fylla Japan till frisk nivå av kraft i känslor så att saker rör sig krävs också att pyntar upp när det krävs att en entitet vågar, kan och orkar leda samarbete större i bredd och högre upp i ansvar. utan den lätt kortsiktiga ej lönsamma små-snåla attityden med irrationell föreställning om att man ex. i Sverige har något att lära bbönder på hornet som överlevt en mängd svältkatastrofer när övriga dött.
Mycket värde finns i att erkänna kraften i starka kultuirer och ta den till positivt värde. Men att konkretisera till stabil framtid kräver att man också vågar paying the cost to business utan magiskt tänkande eller förnöjsamhet i att man lärt sig att saker är fel. Det gäller Japan såväl som Tibet. Två starka kulturer vi kan få mer värde av och där båda redan bidragit med mycket till världen i lite olika domäner från perspektiv här i alla fall. Och Japan är påväg att skapa mer för världen och dom själva genom att se vad man är. Tibet tycks fortfarande förvina.
