Nyligen skummade jag igenom Russel's sammanfattning av filosofin genom historien (havande läst den förr) och ett "bevis" för Guds existens kom till mig när jag var i Platon. Dessbättre havande viss översikt över våra bias och vanliga feltänkt såväl som modernare tankar om vår kognition hade jag inget problem att direkt förstå det för vad det var (en miss-match typer, grov approximation eller förflyttning av i annan domän lärd funktionell "abstraktion" till något helt annat) och kunde se var konceptet var defekt.
Vi har upplevde Platon diverse perfekta koncept i vår kognition (med dennes motsvarande begrepp jag ej minns). I verkligheten existerar perfektionerna ej så vitt Platon kunde avgöra. Vi kan definiera och uppleva en perfekt cirkel men kan ej rita den.
Så hur kan vi ha lärt något perfekt när perfekt ej existerar? Någonstans bör det ha kommit ifrån. Accepterar vi att slumpmässighet i evolutionen kan skapa allt möjligt kanske det någonstans kommit den vägen. Samtidigt tvivlar jag lätt (här och nu i alla fall där det defekta tänket faller snabbare än så) på att alla perfektioner vi kan föreställa oss haft meningsfullhet relativt annan påverkan relation genuttryck. Det verkar ju trots allt vara endast ett fåtal ens approximativa (eller i enskilda uttryck perfekta realiseringar: när de ej just är geo-beroende eller ligger i annan domän där perceptionen gjort avrundningar innan ex, the golden ratio).
Så den perfekta cirkeln måste ha kommit från något odefinierat utanför mängden människa och vad människa kan föreställa sig och lära sig. Sådana externa saker fallande utanför mängd vi kan se, resonera om o.s.v. och där ingen historisk eller trolig framtida återkoppling till verklighet är troligt ha existerat eller komma att existera kallar vi gärna Gud, Rymdvarelse eller om fysiker resonerande om saker före vårt universum eller saker i andra universum (allt utanför mängd möjlig att resonera om via faktiska företeelser möjliga att följa upp). Åtminstone icke-fysikerna har preferens för att dessutom addera idéer om vägar via också helt odefineirade icke så vitt vi vet existerande vägar till det icke-verklig-mängd inkluderade konceptet: D.v.s. sådant som bön och ett liv före födsel eller efter döden.
Var det defekta tänket tror jag att man lättast förstår från en "skola" eller vetenskapsgren inom den vetenskapliga psykologin (där man mäter resp. idag också arbertar evidensbaserat istället för att resonera sig fram till något som låter rimligt likt Freud, Adler och Jung) som intresserade sig för fenomen där vi förenklar eller om vi så vill funktionellt effektiviserar perceptionen (d.v.s. upplevelsen av sensationen där viss databehandling skett i hjärnan):
Om jag ritar en cirkel (i den praktiska nästan alltid gällande definitionen av cirkel snarare än vad filosofen och matematikerna menar med cirkel) kan jag utelämna bitar av den och rita den med punkter. Det är fortfarande en cirkel.
Ser jag inte att punkterna utelämnas är det en väldigt trovärdig cirkel om någon annan mot all förmodan skulle fråga eller ifrågasätta att vi tycker att det är en cirkel (ex. en forskare inom psykologi).
Ser vi tydligt att bitar utelämnats är det fortfarande en cirkel. Särskilt och enklast att acceptera när det utelämnats med jämna mellanrum och inte "för mycket" relativt "bitarna som är kvar" (d.v.s. är ritade).
Varför är det en cirkel? Därför att hjärnan behöver arbeta funktionellt. Trots enorma resurser för beräkning och resonerande orkar vi inte göra saker med allt data som kommer in via sensationen. Även i situationen där vi typiskt än mindre än cirkel-exemplet tänker på det approximerar vi och kastar information brutalt. Går vi en sträcka upplever vi oss inte lägga märke till något alls som alltid finns där. Förändras det med intensitet (mycket relativt tid) eller visar något approximativt inlärt indikerande fara märker vi det. I övrigt fylls det på med vad vi lärt är förväntat där det går: Inlärt sträckan eller allmänt funktionella approximationer från att gå, gå på is (gå på vatten för Jesus kanske) o.s.v.
Avrundning är nu ett koncept man lärde sig i grundskolan (trots det - därför att det praktiskt är funktionellt i riktiga beräkningar där massor av data ska tas per tidsenhet likt hjärnan - så är antagligen det vanligaste förutom over- och under-flow eller transformation till en annan värld via log att ta en 32- eller 64 bitars datatyp för vad den är eller blir - och i sista steget göra en vettig approximation vi ser i testfall eller kan resonera oss till inte riskerar ha propagerat fel - kanske de första 16-bitarna). Så om det nu är funktionellt att avrunda eller approximera cirkeln gjord av punkter som cirkel: Det är vad som fungerar när vi databehandlar information från rummet resp. att andra personer (undantaget kanske forskare från psykologin) tycker att det är en cirkel eller begriper utan att ifrågasätta vad vi menar när vi säger att det är en cirkel så är det också en cirkel.
Perfekta cirklar existerar emellertid inte i hjärnan. Endast en approximation konvergerande till en neuron eller liten neurongrupp för konceptet cirkel finns. Att det är vad som givet alla approximationer okända - kastande på vägen genom sensation, perception och kanske kognitivt resonerande normalt okända för oss därför att vi egentligen inte har en aning om vad delar av hjärnan gjort på vägen innan vi märker något eller sitter och resonerar med från start i resonemang givna förenklar motsvarande begrepp som cirkel, namn på saker o.s.v.
Och i den statistiska mitten av denna neurongrupp relaterat saker vi kallar cirklar har vi det sista vi kan kalla cirkel. Och något annat än att det funktionellt är cirkel (ingen ny information eller indikation från andra delar av inlärt indikerar att vi ska ifrågasätta defekt konvergens - d.v.s. normalt att vi snarast än att ifrågasätta vad konceptet cirkel är eller att informationen indikerar cirkel att det egentligen praktiskt mer funktionellt kanske var något annat - säg en krigisk Taliban som maskerat sig som cirkel).
P.s.s. och noterat redan i klassiska Gestalt psychology finns idag mycket spridda exempel på vad jag här valde att säga resulterar i en approximation. Trots att denna skola hade sina glansdagar runt 1900 finns inte en seriös allmän introduktion till psykologi, andra kognitiva vetenskaper eller jämförbart som inte går igenom dem. Dessutom just genom att exemplen är approximativa upplever vi gärna att de förklarar allmänna fenomen (att hjärnan approximerar) vilket gör att alla möjliga andra teorier, skapelser av ontologier, teorier och modeller m.m. utnyttjat dem som utgångspunkter eller metoder för att förklara vad man gjort.
Ett excellent exempel - mycket tydligt visande att vi just approximerar mot funktionell verklighet vilket kan vara lättare att missa för ex. likt cirkeln där vi inte lätt ser motsvarigheter av att konceptet vi bedömer varierar - fågelflockar vi tenderar att se som en gemensam entitet när fåglarna flyger nära varandra och håller en gemensam riktning. Vill vi resonera i hjärnans mer automatiserade system om fågelflocken relativt oss: Kommer den träffa oss? Är det ordentligt dyrare (och för större flockar vad jag starkt betvivlar att hjärnan orkar för sådan tid som krävs för att det ska vara funktionellt) om resonemang sker för varje fågel. Istället resonerar vi för hela flocken vilket är funktionellt därför att de har en approximativ gemensam riktning enkel att skatta (mindre p.g.a. så mycket som vad som brukar kallas Swarm Behaviour). Bryts flocken upp tar vi istället vid behov fokus på den eller det fåtal fåglar som tycks approximativt vara mest protentiellt problematiska för oss (ex. den som verkar vara påväg mot våra ögonen).
D.v.s. cirklarna vi tycker ha som perfekta är inte perfekta. De är när vi upplever dem approximationer där information kastas. Och i övrigt bara en konvergens vi förstår från alla upparbetade funktionella approximationer vi gjort vars konvergens terminerat i den mindre neurongrupp där vi har en sista centralitet givande bara ett enkel gemensamt koncept för det hela: Cirkel.
Perfektion är just funktionell approximation fokuserande från vår upplevelse av vad som var bra. Kommer den upprepat - gick bra och kändes trevligt eller räddade vårt liv - ger vi det en benämning (vad som konvergerat upprepat mot samma grupp givande en mer varaktig representation).
När jag tidigare förklarade att så långt som är möjligt att förstå från faktiskt mätbara faktorer är dynamiken människan uttrycker relativt sådant som religion, subkultur, nationalism m.m. den samma oavsett vilken religion, vilket land, vilken subkultur är just besläktat detta (menar jag). Informationen i själva subkulturerna är just inte det kritiska. Den kan ha andra värden även om sådana värden i det mätbara saknas för ex. religioner där du kan välja vilken som helst (jag välde efter att rationellt tänkt igenom det hela att tro på en Gudinna: Det kändes manligt och var vad jag tänkte kunde skapa spännande möten med kvinnor som värderade mig mer som både mer manlig såväl som gender-politiskt korrekt).
I processer där en flock troende på ex. religion A kommer i delo med flock B troende på något annat sammanfattas resp. via funktionella approximationer. A och B. Och fokus tenderar istället att helt i skeenden och verklighet vara på sådant som faktiskt typiskt betyder något när händelser realiseras: Hur vi lärt att människor agerar i riskabla situationer när man står mot varandra, dynamik relaterat uttryck av flock-dominans d.v.s. att vi ger ett potent intryck i den egna flocken och visar den andra flocken att vi helst inte bara är lika bra som dom utan gärna om det går (enklast när egentligen den andra flocken redan tror det själva oavsett om de egentligen mer säger att båda flockarna minsan är lika bra båda två). Dimensioner som konkret välkänt för oss från så mycket verklighet påverkar risk och belöning.
Om det är Mohammed-flocken, Jesus-flocken, Vek-hammed eller Gay-jesus flocken för att ta ett par grova approximationer såväl som ett par mer sterotypiska representationer jag roade mig att uttrycka i:
- Vek-hammed kan vara nedavlad version av Mu-hammed (kanske korsad med den Gula Tibetanska Självmords-eldaren)
- Gay-hammed vs Gay-media
- Murderhammed
För att ge lite tryck på verkligheten via förenklingar kanske lättare att uppfatta. Såväl som göra uppmärksamhet att något finns att läsa enklarre som att motivera till att läsa något ej helt trivialt och kanske ganska tråkigt.
Stereotyper har ju fördelen att de gärna fångar uppmärksamheten. Samtidigt gäller att de när potenta gärna utlöser upplevd relativ makt vilket utlöser enkla inlärda flock-beteenden och processande av information trycks ner. Fokus blir på upplevelsen av att den egna flocken står mot den annan. Emellertid oavsett hur mer skissartat jag arbetar med information här ofta mest som egna anteckningar är vägar för att med bättre resultat än normalt hantera det och ta det till efterföljande reflektion som kan ge resultat i antal större än normalt men mindre än totala antalet (tydligast stannar en hel del direkt på titel och stänger av eller går direkt till agerande). Liksom övrigt diskuterat här är det mer av mönster approximationer och dom enstaka faktiska orden var för sig eller hur något enstaka uttrycks i en mening (stavfel är ex. om inte alltid självklart bra - ofta det därför att det ger lite relativ makt upplevelse tillbaka givet att det kan upplevas som en defekt hos mig läsaren saknar).
Det handlar med andra ord om att etablera en förenklad variabel som från funktionella antaganden om vad läsaren knyter till dem är fungerande för att leverera information. Och detta typiskt utan Koran-skola där de ej självbestämmande barnen får sitta och lära sig hela boken utantill (om jag förstått det hela rätt). En del koncept kan vi använda för att skapa intensitet nog för att få personer att faktiskt välja att läsa tillräckligt för att funktionell leverans av min världsbild ens möjligt ska kunna ställas mot den befintliga. Andra eller samma är vad som återkommande ger möjlighet till funktionella jämförelser i värde, intensitet m.m. trots att vi i resonemang agerar från perspektiv, relationer, sammanhang och slutsatser annorlunda än befintlig världsbild (som vi måste förstå varande när den är stabilt etablerad till stora delar representerade av rent sammanfattande enstaka koncept där bra mycket av exakthet som en gång kanske fanns innan det hela gick till ex. rent sekteristisk egen-värld där ett idé-system man inte ens tillämpar längre tas som given från enkla regler man någonstans kommit att approximera gigantisk komplexitet till: Jesus hates gays och att rita av Vek-hammed är värt att spendera sitt eget och diverse andra personer som troligen egentligen knappt bryr sig i Vek-hammed eller Mohammed på).
Precis som en subkultur ej funktionellt kan muta in och äga koncept kan jag heller ifrågasätta funktionellt hur det vägs samman. Snarare skapas en förutsättning för att en mer medveten process ska ses. Möjligen märker man något av den ganska tidigt trots att effekt av det ej uttrycks. Det är vad man kanske bäst en period låter vara så att kognitionens processer får tid att etablera relationer skapande förutsättningar att väga samman det hela. Så som vi alltid lär mer komplexa koncept från.
Och mina part of whole Hans som är mer inanimate såväl som non-living thing har givit mig en känsla av att processande nog sker (vad som ex. kan resultera i verbala reaktioner - särskilt just när distans i rum finns medan vi är mer återhållsamma om man måste möte personen man protesterar mot. Vissa möjligheter tycks för mig genom åren möjliggör särskiljande mellan när du läst resp. stannat på titeln.
Att läsaren stannar på titeln är ytterst lätt att realisera i många reaktioner trots att personerna uppenbart ej läst vad du skrivit senare oavsett om det handlar om religion, äta marsvin, politiska frågor eller något annat men allt annat vi ev. kan realisera förutsätter just att vi här får den intensiteten eller åtminstone hög men att de faktiskt fortsätter läsa, och när de läser att vad vi skriver accepterar intensiteten och av och till spelar med i enkla roller som approximationerna hos läsaren förutsätter (d.v.s. att du blir tydligt av och till fiende-flocken via enkla cues), resp. ibland vid behov trycker till med något kraftigt intensivt inte minns om man som jag inte ides strukturera upp det samtidigt som jag antecknade för egen del - d.v.s. långt och bitvis säkert riktigt tråkigt och svårläst - medan faktiska budskap med resonerande där man förklarar saker från ett mer sammanfattat funktionellt perspektiv från resten av världen utanför subkulturen får läggas emellan).
Vi kan - och bör varande korrekt artiga vilket är lärorikt för oss själva hjälpande till förutsättning att korrekt värdera egen såväl som andra "slagkraft - att ge entitet komplimang när så är korrekt. Intensitet av din komplimang om än svagare än tobak, alkohol, flockmakt, seger i idrott eller på arbetet m.m. är vad som är här möjlig i information av denna typ vilket inte så himla mycket egentligen är på god nivå än det tydligt negativt direkt personligt eller via flock-stereotyp resp. något positivt direkt på person eller för flocken. Intensitet särskilt - och så mycket enklare än som bör vara tydligt från diskussionen här - när positiv underlättar inlärande. D.v.s. i den mån man accepterar och ser värde i information kanalen ger blir processen effektivare.
I återpublicerade jag en skämtteckning (länk till ursprungligt inlägg finns) där jag artigt gav en entitet en komplimang för något de verkat ha presterat resultat för. Och det efter en period av mer krävande diskuterande. En viss förhoppning var också att ev. om några relevanta läsare alls finns inducera viss learning by shaming på stora men så ofta lätt förslöade EU så att det blir av för dem att ta saker till effektiv verklighet mer än att allt bara blir eleganta standarder, ontologier, publicerade artiklar i diverse leverantörer medan faktiskt slutmål fungerar dåligt och kommer flera år efter i övriga domäner normalt rörande ex. teknik. Lite vågat (eftersom jag kände till ganska lite då så väl som nu) realiserades visualiseringen med The Snake Effect tänkt att hjälpa till att ta upp intensiteten för de två flock-grupperna i upplevelsen av den relativa makten mellan den stora röda ormen som jagar iväg den lite feta vindrickande EU-gestalten. Även om bilder nu inte direkt är min expertis hoppas jag att ansträngningen uppskattades av flockar här ("Hans tycker vi är duma och förslöade men ansträngde sig verkligen för att vi skulle begripa det. Jag gillar honom. Ingen lägger sådan tid på att förklara mig som strunt utan samma brutala obehag ledande skämttecknare levererar.")
Samtidigt vill du ej att entitet ska bygga på sig och tro att de kan göra mer än som är bra för dem och andra, eller saker som de egentligen inte klarar av. I så fall är det bra att ge ärlig tolkning av det från ditt perspektiv. Ibland kanske man rent av behöver vara lite små brutal (vi ska heller inte övertolka effekt av enstaka inlägg och jämföra med sådant som irrationella ej vetande drivna systematisk mobbning person till person i hemmet eller kanske på arbete eller i skola). Ridiculo är en metod för det. Kanske kan vi se ett område entiteten har prestige inom som skickliga där vi kan visa på löjligt feltänk och defekter demonstrerande dem som mycket mindre än mycket annat. Det kan så klart störa lite. Samtidigt om det längre tidsperspektivet gäller (som diskuterat framåt) ska ärlighet ej underskattas generellt lika lite som systematiskt upparbetade problem om entiteten börjar blåsa upp sig och känner sig irrationellt stor. Komplimanger är bra men vi vill så klart heller inte själva glömma vem som är The Big Dog: Vilket är relaterat med omvänd dynamik hos aktören du talar till.
Och åtminstone om man väljer att göra det små-slarvigt som här snarare än med budget sitter och skapar avgränsad elegans därför att kanalen denna ska gå ut via kostar så mycket mer (ex. helsida tidning eller liknande) behöver man dessutom av och till särskilt närmare slutet (eller möjligen lika bra om det kommer naturligt sista stycket) är lite spännande eller en aning "roll-stereotypiskt-riktigt" kammoflage "gömt indikerande" så att det blir etablerat att man ska hålla ögonen på troublemaker Hans så att man inte missar om han gör något mer pissa på Murder-, Gay- eller Vek-hammed beroende av var du nu kom in först. För väldigt typiska företag brutala i vad vi enkelt sammanfattar funktionellt (ex. tillverkare av godis A kontra B) är sådant svårt. Det kan fodra tävlingar, känd musik man köper rättigheter till, sit-com artade reklamfilmer och allt annat som prövats och ibland fungerar. Själv har jag egentligen aldrig just upplevt att det här är särskilt svårt därför att jag nu har många intressen genom åren och gärna uttrycker bitar av dem i text vilket med det normalt mindre än att verkligen borra sig igenom allt från 1995 framåt via en myckenhet av kanaler gör det ganska enkelt att lyfta fram det lite mystiska bara genom att referera bakåt till vad man gjorde för några år sedan.
Alla komponenter är tror diskuterade åtminstone ytligt och med några exempel (en del mer än så) i riktad information där den tidiga mini-introduktionen Propaganda och förstärkt information: Elva vapen ger några enkla exempel vettiga tyckte jag för att få en övergripande känsla av ungefär vad det handlar om utan att kräva detaljerad information (ex. förstår vi ju spontant ungefär varför gulliga djur har effekt utan så himla mycket mer information i text) även om området av att göra spännande och mystiskt så att målgrupp gör sig besvär att följa upp dig regelbundet åtminstone en tid (de resursstarka vet man alltid gör det för den begränsade kommande alltid tills de blir av med alla dom resurserna vilket har poäng av att man faktiskt får möjlighet att små-prata lite med deras personal för det - om än implicit - såväl som ibland propagerat utan att ens behöva engagera sig själv i språk- och översättningsfrågor: Och när regelbunden är etablerad ser jag föga poäng nu lika lite som förr att inte uttrycka detta. Orden är vad orden är och vad de är är vad du gör med dem och det finns sund rättvisa - ty jag ser ganska väl lite varstans själv också så det behöver inte vara brutalt mycket av vad som verkligen intresserar mig helt utanför mina sensorer oavsett om det gäller big red eller enstaka andra även om jag inte på år sett en rapport eller analys av mig själv - såväl som människorespekt av att tala ärligt såväl som tydligt) att när det gäller tävlingar och liknande förvisso finns diskuterade långt bakåt kanske just på denna blogg men många år innan (men dom inläggen får den intresserade leta rätt på själv).
Relaterat göra spännande är ibland att göra tråkigt. Har du en viss regelbundet i någon mindre eller större subkultur samtidigt det ej känns riktigt motiverat relativt upplevt besvär att divergera kanalen relaterat annat man skriver om kan det ibland ha värde att introducera göra tråkigt så att motiverade i en annan domän "hinner" förstå att ett inlägg är vad som intresserar dem. En viss riskdomän kan när det handlar om subkulturer skapas när saker blir mer "svår predikterat" annorlunda för dem. Värde av information du ger dem för att förklara ditt perspektiv kan störas av det. Och är du väldigt snabbt stark i intensitet (ex. om du laborerar med bilder, musik, snabb upprepning i tiden m.m. jag väldigt sällan gör här även om jag experimenterade ett par år mest för eget värde med skämtteckningar) kan de bli mer konkretiserat relativt normalt irrationella. Konkretiserat mycket mer relativt normalt irrationell kan förvisso vara vad man är van från sina yngre år är kul, livar upp, får en att känna sig lite levande o.s.v. men man blir ju inte yngre och allt mer av överdrivet livet oavsett område blir kontinuerligt för mig i alla fall vad som inkluderar mer av a fucking bother shitting up your work or reading time).
Och skriver vi något i en egentligen annan domän men ändå lite besläktad: Flock-dynamik, gemensamma större ämnen som politik o.s.v. kan det för de ev. riktigt mer tydligt defekt resonerande bli potentiellt mer akut-psykotiskt vilket kan vara praktiskt att försöka hålla nere. Är subkulturen nu redan etablerad regelbundet ska det heller inte vara ett problem att inleda med en myckenhet tråkighet för att filtrera bort andra. De är ju också vad som går att etablera stegvis under några månader så att de lär in det som en implicit-symbol man använder för dem så att de kan skumma när man gör det. Dyker nytt upp i kanalen i givet kan man rent av ge sig på att förklara att man gör det tråkigt.
Begränsningen är emellertid att så vitt jag klarat att se får man välja en aktör man gör detta med. Annars skummar de alla allt. Inte otroligt går det att klara ut det men jag ser som inte spontant genom åren på den här bloggen sedan jag tog upp den för lite små experimenterande (alltid och regelbundet noterande för er) resp. små-pratande med den ena och andra ibland någon metod för text. Ändå har jag gjort det för olika ibland när jag inte tyckt det varit problem. Alla i kanaler här är ju heller inte sekteristiska: Faktiskt tror jag bara att vi har två aktiva nu (antagande att Vek-hammed o.s.v. fört in).
Istället för att vara avslutande spännande får jag peka bakåt där jag satte dit något i korrekthet sunt vilket är vad som korrekt för en publik kanal bör väljas (resp. bör för de flesta vara mest energieffektivt) egentligen för tidigt men passande var jag upplevde att jag var. Rent av var jag lite elegant utnyttjande () i förhoppning att det kanske upplevs en aning gömt (betvivlar det egentligen):
"Orden är vad orden är och vad de är är vad du gör med dem och det finns sund rättvisa - ty jag ser ganska väl lite varstans själv också så det behöver inte vara brutalt mycket av vad som verkligen intresserar mig helt utanför mina sensorer oavsett om det gäller big red eller enstaka andra även om jag inte på år sett en rapport eller analys av mig själv - såväl som människorespekt av att tala ärligt såväl som tydligt)."
Hade jag försökt varit både mystiskt och värde-påverkande just för personerna som direkt läser in ex. genom att antydda att man kanske har "out-of-band" kanaler på nivå att man kan påverka deras karriär hade det i alla fall här varit en ren lögn. Och en känsla jag har (utan att veta egentligen då jag känner ingen forskning som tycks motsvara det för mig samtidigt som jag själv aldrig sett möjlighet att vettigt praktiskt och etiskt experimentera här) är att det är svårt att göra bra på kort information - samt svårt att etablera i olika information pay-load in different word-gun-groups (olika bloggpostningar). Avstånd gör att det kan upplevas ej relaterat resp. även kanske när helt korrekt rent av reducera upplevd ärlighet och korrekthet m.m. relaterat till att läsaren väljer att värdera information mer än att leta regelbrott från den egna lilla redundanta lagboken de har i huvudet. Mycket annat ska dock sägas tycks för mig inte störa så mycket när regelbundet finns. Snarare gäller att det längre tidsperspektivet gör allt i sådant här (såväl som allt när det handlar om inlärning och effekt av information) mycket lättare: Många år med en regelbunden kanal är oavsett om vi säljer godis, vapen, tidningar, banktjänster eller producerar en teve-serie mycket mer potent. Det gäller bara att man inte blir tråkig i fel domän.
