Det har ju alla av åren här sedan inte minst 2009 varit en frågeställning hur aspekten amerikanska "valuta-bristen" och lånen från Kina ev. inverkar på relationerna mellan länderna. Frågan har inte på allvarligt direkt oroat mig särskilt som att en jämförelse med tänkbar praktiskt förändring relativt innan inte är sådan att referensen ska överskattas.
I ett större perspektiv har lite lugnar världsekonomi några har haft en hel del fördelar rörande demokratiutveckling och säkerhetspolitik i det långsiktiga perspektivet (snarare än övernervositet inför varje förändring även när den går mot ökad demokrati).
Tänkbart är värdet att få i det segmentet nu inkasserat eller ej utnyttjade inte längre p.s.s. omedelbara fördelar att realisera där ett annat mer "upp-hedonistiskt" perspektiv kan tillföra särskilt det långsiktiga lugn där man förvaltar ex. familjen in i framtiden och vad man har snarare än att prioritera att förvandla dom strukturer som hindrar att man har det rimliga att förvalta (som rimligt med mat, frihet, färgskrivare o.s.v.). Och tittar vi på frågor där förändring denna gång inte var mer aktivt men givetvis lär bli någon gång i framtiden är det kanske inte otänktbart att det är gynnsamt med lite mer bombastisk ekonomisk-tillväxt och tro på den egna förmåga i USA apropå Panettas över-diplomatiska pratande med den kinesiska diktaturen rörande bl.a. Japan.
Mer upp-intensitet känns strategiskt rätt.
Säg att vi nu beräknar en distans mellan ett känt maximum i tiden [nu - t, nu] och bedömer sträckan från det till ett okänt minimum som antal s.t. varians-beroende paradigm där jag inte skulle gå så långt att addera energi på autkorrelation är vi kanske om det nu känns rimligt enligt tidigare motivations-områden att vi kan ha det indikerat här mot vad som kan vara en så fall realiserad minimum-punkten passerad. Finns fortfarande värden i tidigare diskuterade motivationsområden som fortsatt realiseras aktivt är det mycket svårare att bedöma det eftersom sådana händelser både är väldigt emotionella per individ och inte sällan inkluderar väldigt många. Rörande ex. Nordkorea som kanske också kan vara aktuellt är det väl åtminstone inte orimligt att visst "hopp" inför den nya diktatorn ev. gör att folk står ut med ett års svält och djävulskap till.
För svensk del vet jag förövrigt inte om vi någonsin just hade någon riktig lågkonjunktur annat än som buzz-word inlånat från USA och kontinenten. Men givet att Riksbanken höjde räntan för nu ett par år sedan när jag tyckte de skulle sänka den med en procent och nu sänkte den när jag tror att det är dags för kanske rent av en liten höjning om inte nu så snart är det kanske att vi nu kommer börja se lite mer positiva förändringar. Men det är så klart lätt att ta fel.
