Abstraktionen Syrien: Reducerande bort ej fungerande abstraktion ger möjlighet exakthet värde enskilda perspektiv

Och naturligtvis här den dag man antingen har kärnvapen eller har slagkraft tillräckligt stor och tillräckligt nära gränsen Israel d.v.s. exempelvis kontrollerande delar av Iraq (vilket delar gräns med core-Iran: Emedan baser Syrien förvisso ej är önskat men i sig ej förhindrande Israel från att kunna hindra nya baser i sig därför att de ej är nog för att kunna förändra do-ability Israel genom att gå över gränsen in i Israel) är det ej längre möjligt för Israel att kunna neka Iran att etablera baser Syrien eller någon annanstans:

NETANYAHU TO RUSSIAN DEFENSE MINISTER: ISRAEL WON'T ALLOW IRANIAN PRESENCE IN SYRIA | Jpost.com
The United States Serves Up Kurdistan to Iran on a Silver Platter | Tabletmag.com

Spännande tider: Från (Syrien) till Iran via "Irak"?

För ganska många år sedan nu gjorde jag en automatiserad "komprimering" av koncept och relationer mellan koncept i Bluelight (min representation av mänskligt vetande). Enstaka koncept som verkligen inte borde tagits bort försvann och som det senare skulle visa sig inklusive Syrien.

The wave i arabiska Nordafrika och in i den arabiska halvön argumenterade jag ganska långt tillbaka nu var delvis relaterad förändring Sydsudan i tid påverkan för att ge effekten. Det kanske spontant tycks lite underligt men bandbredden mellan Sydsudan och omvärlden har gigantisk (också om kommunikationen är långsam) från det enorma antalet flyktingar. Hopp - att förändring känns fruktfullt är viktigt - för att försöka göra saker bättre (ej bara internet är kommunikation meningsfull förändring. Ex. etniska konflikter gav nu upphov till stora krig och brott mot mänskligheten - såväl som positiva förändringar - långt innan internet: Många gånger är annan kommunikation viktigare därför att det är kommunikation som ligger närmare resp. persons risk och möjlighet: Värdet internet också där ska dock ej underskattas för skattning samt också medium av samma kommunikation avsedd som "annan" sort.). Extrempunkterna på individbasis ligger mellan djup melankolisk depression (omedelbart konkret belöning framför person behöver ej ge upphov till något försök att få den trots inget arbete d.v.s. orörlig - positiv kommunikation värderas ej positiv ex. glada ansiktsuttryck tolkas ej så - läggs ej märke till och filtreras troligen ganska tidigt nära perception) och ("egentlig" snarare än hypomaniska tillstånd som antagligen ofta ej medieras lika tydligt kopplat reward utan kanske mer feedback-mekanismer via ex. serotonin mer globalt flera områden än nödvändigtvis lokaliserat sådant som orbitofrontala cortex) mani där upp till vad helst tycks fruktfullt och kunna med hög sannolikhet resultera i stora belöningar (och där arbete resp. misslyckanden redan givna "förlorade" ej hella nödvändigtvis alls upplevs kostnad eller kommer med som del av discourse reflekterad).

Predikterande framåt följande från Sydsudan var den tunga terminerings-punkten innan ev. fortsättande svagare mer utbredd österut över de gamla kulturområden relaterade Persiens historia indikerades utan just alternativ direkt som det på många sätt via andra metoder svårbedömda Iran. Dock som sagt hade delar av arabiska halvön i övrigt fallit ur Bluelight. Och saknas kultur-koncept där existerar de ej för mig (processande text kan ord utnyttjas också om ej existerande om de indikerar ex. emotionella polariteter men ingen upparbetning mot annat än BL-koncept sker). Det hela torde vara diskuterat några gånger om vi går många år tillbaka här.

Givetvis är kopplingarna många mellan Syrien och Iran. Tolkningen att det nödvändigtvis har värde att se Syrien som en offer-buffert framför Iran kan jag inte bedöma då det kräver analys av en typ krävande (för mig åtminstone) hel del mänskligt-reflekterande ovanpå mänsklig kunskap för att etablera vetande visande metod eller data för att bedöma data. Det attraherade mig aldrig att kompletterande mitt vetande om området: För mig personligen tycks det vara kanske jordens minst attraktiva region. Och om ej följt the wave innan hade jag otroligt intresserat mig alls för regionen. En del bra data har dock kommit ur det hela även om jag åtminstone ännu inte processat den. Jag gick några gånger utnyttjande bl.a. nationella sökmotorer m.m. för att ta ut snippets m.m. som enklare ögonblicksbild av deras corpus in the wild men nöjde mig med den försvinnande mindre andelen på engelska.

Iran är oavsett "fastkörningen" några år i Syrien och den allmänna bredare rekyleffekt i negativ-valence (som mer än kanske oftare närmaste åren är märkbart för vem som helst när det gäller regionen då själva utsträckningen över många länder av the wave innan i Nordafrika och mer självklart och kanske därmed mindre intressant arabiska halvön gör den tydligare. Egypten och Libya kom ganska tidigt.) en nation som med stor respekt och viss oro bör betrakta den tänkbara turbulens närliggande Bagdad tycks göra troligare nu:

• Tension grips Iraqi Kurdistan post-referendum | Aljazeera.com

Ty bandbredden över flera kulturer från detta område in i de delar av kultur-paraply Persien som finns i Iran är mycket stor. Större än något föregående i den geografiska vägen från Sydsudan längs Nilen in i Egypten och ut i Nordafrika. Vi adderar på kulturområden ovanpå vad innan befintligt (också inkluderande historiska i all nutid försvunna i tidigare regioner så som mameluckerna i Egypten - Mamluk_Sultanate till 1519 - ev. 1517 som Wikipedia anger - då det slutligen gick in i det Ottomanska riket. Aktörer vi väl känner i kulturella rester från det geografiskt lokala området i Irans närhet d.v.s. samma Turkiet som Iran samarbetar med i Syrien: Och allt jämförbart samma eller starka befintliga kulturer - betrakta också mer uppenbart kanske de huvudsakliga "huvudskolorna" Islam - men många fler till antal så vi adderar på potentiell kraft historien satt på plats och bredden över de kanaler som kan föra meningen som skapar intensitet över gränserna.).

Att addera intensitet gör händelse verklighet. På vissa nivåer befintligt innan kan man hindra förändring via intensitet. Huruvida det någonsin de senaste tiotalsåren var aktuellt i dessa regioner vet jag ej. Det tycks vara en vanlig föreställning att det är vanligt och funktionellt i området men nutidshistoria ger så vitt jag vet inget exempel här. Viss ganska låg turbulens och vi är senast ganska få år senare i väpnad konflikt och snabbare växling styrelse där på grövre nivå nationerna kan delas in i ännu ej lite högre intensitet resp. de som är i kontinuerlig turbulens (ex. återkommande förändring "statsskick" jfr Egypten och Irak) eller krig.

Känner sig folk hoppfulla i Iran? Verkade kanske så för kanske två eller tre år sedan (eller om det var fyra: bara nyhetsrubrikerna fick mig att sampla ut Iran över allt på engelska: Men som sagt ej ännu processat data.). Hoppfullhet är spännande tider. Eller kanske just i den här regionen ibland med risk för att man råkar kollektivt förstöra hela sitt land i den typ av konflikter som ej naturligt för människan stannar innan allt är förstört om stridande sidor båda är geografiskt lokala. Klokt att hålla sig från att hamna så långt in i konflikt (där börjar förövrigt påslag genuttryck ändras vilket går i arv några generationer efter att lugn etablerats. Jag tog det för självklart två till tre år innan man ganska nyligen visade det första gången för tror jag svält möjligen åtta till tio år sedan. Studien finns antagligen refererad längre bak här. Så det kan vara trögt och tidsödande och komma tillbaka till ett mer konstruktivt lugn än man kan förledas tro då det ej bara handlar om situation just nu föda och ekonomi m.m. eller ens det samt väldigt påkostad hantering PTSD, vapeninsamling m.m.).

I mer praktisk än kart-namn-mening börjar ju förövrigt Syrien nu år efter att jag råkade rensa bort Syrien ur Bluelight gå in i att "försvinna" som "koncept". Hela orelaterat den bort rensning som tittade på om jag minns rätt antalet relationer - för få i förhållande till indikerad typ - samt vissa "noise-mönster". Men känns ändå som ett meningsfullt sammanträffande nu 2017.

Konflikthantering i GEO-politik: Reward modellering och nor-adrenalinets återupptagning av dopamin

Enklast är kanske oftare för många att lämna signalsubstanser och receptorer som utgångspunkt. Jag har emellertid alltid funnit dem vara den utgångspunkt som lättast levererat fruktfulla ingångar. Det är här är dock inte korrekt att förstå resonemang som försök att modellera just specifik dynamiken runt membram-proteinerna som sådan utan som abstrakta prototyper för att underlätta resonemang.

Låt oss reflektera varför ilska är en fungerande metod att neutralisera effekten av negativa stereotyper akut. Om någon utlöser dem mot dig blir du eventuellt arg och deras effekt på kognition reduceras rörande varaktig effekt. Om du ej blir arg börjar du uppfylla dem i mening av:

• Ej nödvändigtvis beteende de ev. inkluderar.
• Utan vad de indikerar och säger om ditt värde - värde i samma lösa betydelse som vad vi kan mena ligger under sådant som självförtroende - relativt den implicit indikerat bättre flocken.

I reaktion har vi med andra ord två potentiella sidor vilka också resp. kan inverka under lång tid. De kan vara potentiella motivatorer men de kan också reducera ner den intelligens, din motivation, och din förmåga att klara försöka resp. lyckas med saker och ting.

Men varför just ilska? Att försöka förklara från vad vi allmänt tar som självklara sanningar i flockdynamiken på något av alla tänkbara teman av att du om utmanad antingen tar upp utmaningen eller accepterar den lägre maktposition i flocken indikerad förklarar ju varken mer eller mindre utan ger bara ett kanske bredare ex. på samma sak alt. förklarar samma sak med andra ord.

Men ev. kan vi prototyper av signalsubstanser få en utgångspunkt som åtminstone kan modellera det och där modellering går att möjligt få att fungera bredare (ex. in i sådant som konkret strid).

Låt oss förenkla nor-adrenalin till att vara en väg som hjärnan kan höja och sänka intensitet, och där intensitet skilt från dopamin ej lika enkelt kan uppvisa en dualistisk natur:

• För pågående process (d.v.s. ej ev. slut belöning med generellt påslag för att förstärka samtidighet av vad utnyttjat).
• Konvergens framåt d.v.s. steg för steg processer. Inlärningens belöning är extremt singulär i denna typ.
• Divergens utåt med aktivering av sidospår. Kreativt tänkande sökande något helt nytt uppslag bär denna natur medan process-aktivering tar över när vi börjar följa något singulärt.

Mani och lättare hypomani (av den ej serotonin-typ ex. SSRI kan ge upphov till utan snarare den kanske oftare medfödda typ av lätt plågsam aldrig ge upp något som är typiskt i process-belöning inte sällan på lärning-tema tror jag - En del personer här bär åtminstone ofta ytligt likhet med vissa stereotyper rörande forskare - och jag brukar kalla det hela med en symbol indikerande ett kreativt beskrivnings-kontext utnyttjande vår mycket exakta tyska forskare och om jag minns rätt också använd såväl som tecknad här för några år sedan) kan vi se som överdrivna uttrycka av konvergens-typen. Vid mani blir kravet på meningsfullhet för att fortsätta "ett steg till" ytterst lågt därför att grundaktivering är överdrivet hög.

Psykos är divergens-typen överdriven och funktionellt delvis jämförbart med manin kan tolkning och resonemang om verkligheten divergera ut till det direkt otroliga. Vidare utnyttjande den dominerande modellen av schizofreni kan det hela få kontinuerliga sjuka ingångar att starka processen från om och om igen genom att perceptionens delar av hjärnan fortgående skickar upp otroligheter till prefrontala cortex att försöka förklara.

Snarare tror jag att nor-adrenalin kan reducera åtminstone divergens-typen trots generellt påslag aktivering. Rent kemiskt är nu nor-adrenalin och dopamin besläktade. Båda är fenetylaminer (och jag noterar att Wikipedia uppger att själva typ-skelettet i sig ska vara signalsubstans med funktionalitet jämförbar med vad jag tillskrev nor-adrenalin vilket jag ej minns att jag kände till: Ej uteslutet någon missuppfattning Wikipedia-skribent gjort rörande aktiva och icke-aktiva former resp. nedbrytningsprodukter / kemiskprocess skapande resp. fenetylamin). Och till följd av detta kan återupptag (och vi kan tänka oss att återupptag förutom effektivisering genom återvinning är en feedback indikerande behov av grundnivå: Effekt av vissa antipsykotiska läkemedel initialt indikerar detta genom att deras blockering receptorer initialt kan ökad istället för minskad aktivering genom att större mängd fria signalsubstanser existerar men där något feedback-system hjärnan korrigerar detta troligen via mindre frisättning och/eller större benägenhet återupptagning eller ev. mer MAO-enzym - för mig saknar egentligen vilket betydelse och jag har alltid valt att se alla tänkbara feedback-system som ett ändå jag väljer att kalla återupptag) av andra fenetylaminer normalt förväntas av receptorer optimerade mot en särskild signalsubstans.

Framförallt när det gäller upptag annan signalsubstans är det förväntat från förklaringar tillskrivna effekt av psykofarmaka att det väsentliga fallet för påverkan beteende är återupptagning av dopamin via nor-adrenalin. Blockering återupptag nor-adrenalin hos ex. Strattera har man för effekt ADHD försökt förklara på detta sätt. En av mig spekulerad spegeleffekt av detta (som hos flera läkemedel som gör detta också bekräftades: Remeron, Effexor, Tramadol, under de idag vanligaste varumärkena, och predikterad är också Strattera men där jag vid tiden kanske sex år sedan ej på tid jag gav sökning kunde hitta studie som ännu visat på det) är att det också kommer med en tidsfördröjd aktivering av Substrata niagra via det opioida systemet (varför jag åtminstone själv aldrig skulle acceptera några av aktuella läkemedel oavsett diagnos varje normalt trolig diagnos därför att detta innebär att de kan utlösa depression om korrekt samt - vilket skiljer dem specifikt för diagnosen ADHD men möjligen ej för ex. Remeron mot depression kontra något arketypiskt SSRI så som escitalopram i det att permanenta strukturella förändringar ej är otroliga p.s.s. som att amfetamin-missbrukaren förvisso kan ha skadad kognition p.g.a. inflammatoriska processer av överaktivering men ej inkluderar att något kroppseget långsiktigt effektsystem förändrat hjärnan vilket är fallet för heroin- och morfin-missbrukaren där enzym-system varaktigt ställer om grundnivån).

Den tidsfördröjda spegeleffekten är ej svår att rationalisera från en evolutionär-idévärld. Även om sådant specifikt för att förstå dynamiken ej är en riktigt sund metod är den alldeles utmärkt när vi som här mer utnyttjar sådant här för att skapa en modell av populationer av människor. Där vi bl.a. och kanske mest uppenbar kan se behovet av en god prediktion av behov av att aktivera upp det typiskt långsammare smärtlindrings- och med det också system utläkning i kroppen. Hög aktivering stresshormoner (andra än kortisol) och besläktat är ju vad vi får vid flykt och strid. Att blockera återupptagning manipulerar mängden fri signalsubstans men med följdeffekt att feedback-systemet fungerar mindre effektivt och framförallt mindre exakt. Det är förväntat att oavsett om grundaktivering innan läkemedlet var för lågt (effekt och beteende mer allmänt motsvarande något vi kan försöka förklara med detta utnyttjande signalsubstans-modellen även om denna verkligen lika lite som resonemang här ska tas för att egentligen motsvara hur sådant här fungerar i hjärnan) att det ger en obalanserat hög indikation på spegeleffekten relativt nivån på den konkreta och sökta effekten nor-adrenalin (tänkbart ställer det om sig: Jag har vid sökningar på drogforum konstaterat att användning av tramadol för effekt självupplevelse - d.v.s. att det känns bra att ta dem - och ej smärta när regelbundet ger tämligen snabb tolerans efter om jag minns rätt några år senare cirka 4 - 6 veckor) indikerande att tolerans ej bara kommer från den strukturella förändringen opioda-system enzym-processer medför utan även något kring feedback närmare läkemedlets mest konkreta effekter.

Arketypiskt för det rena reward-påslaget vid slutmål ex. inlärning eller strid där stora system slås på föga diskriminerande för att säkert i genomsnitt fånga de komponenter aktiverade som var väsentliga för att lyckas (och ibland det rent irrationella som att man ska göra på ett visst sätt när man spelar enarmad-bandit för att vinna m.m. konstaterat i studier - Vad du gjorde föga diskriminerande associeras till att lyckas).

Typiskt för att bli arg när negativ stereotyp blir utlöst och dess effekt balanseras ut utan något annat indikerad händelse är ej förändring i någon positiv mening jämfört med tillståndet innan. Det är hindrandet av negativ effekt. Det kritiska i pågående strid är att kontinuerligt vinna i mening av ex. för en (mindre) tänkbar-typ av strid att klara att parera varje stöt värja mot dig. Generellt påslag belöning för att klara en sådan parering skulle föga otroligt döda dig därför att det slöar ner dig. Delseger här är att kvarstå på befintligt tillstånd: Stridande (ej död) fortsatt. Generellt påslag belöning är mer något som kan komma när vi total-segrar (stöter vår värja avgörande i fienden alt. att denna om under ritualiserad strid ger upp).

D.v.s. vi kanske kan se nor-adrenalin prototypen som vad som har förmåga att göra åtminstone process framåt som alternativ till dopamin men där delstegen klarade i sig är förändrande av vårt grundtillstånd, ej heller ställer särskilda krav på förändring eller predikterad förändring till följd av vad där indikerat, för att processen ej ska stanna av. Handlar processen om att överleva och varje delsteg kostar oss 1000 penga-enheter stannar vi som motsvarande typisk frisk-människa ej processen därför att vi upplever att den är för kostsam ty processen är driven nor-adrenalin.

Och om driven nor-adrenalin är större pågående frisättning nor-adrenalin förväntad vilket indikerar större kontinuerligt återupptag nor-adrenalin vilket kommer ha till följd att den absoluta mängden - såväl som den relativa mängden jämfört med annars typiskt tillstånd - av dopamin via nor-adrenalinets återupptagning reduceras. Ju mer kritisk processen i sig är för att bibehålla grundtillstånd antagande att skattningen via mängden fritt nor-adrenalin är funktionell i varje delsteg (för vårt modell-sammanhang är det ett rimligt antagande eftersom vi kan göra det så men det är ej heller orimligt för hjärnan eftersom en hel del delar i hjärnan associerade till påslag här tycks kunna gå in och göra detta allmänt i hjärnan utan får vi anta någon vetskap om vad som sker i varje del. Ex. amygdala) desto mer fritt nor-adrenalin och desto mindre dopamin som återupptas nor-adrenalin.

Spekulativt kanske det ökade återupptag dopamin via dopamin återupptagningen som en spekulerad ungefär konstant nivå av dopamin mot normalt innebär kan garantera att processen defektivt ej tolkas som meningslös bara därför att vi vårt grundtillstånd ej blivit bättre eller kanske rent av försämrats (försämrat grundtillstånd - mer ex. livshotande - skulle enligt vårt resonemang här dra upp nor-adrenalin globalt ännu mer och öka mängden dopamin som återupptas presynaptiskt och därmed kompensera den ökade benägenheten för att se processen som meninglös och ej fruktfull).

Vi inser det problematiska när denna process pågår kraftfullt på en population av personer länge. Behovet av att saker blir bättre för att man ska fortsätta försvinner. Och några år senare kan hela städer ligger i ruiner och antalet döda passerat 1 miljon (så som i Syrien) utan att förändrad strategi är ett koncept som naturligt kommer i tankarna seriöst hos någon inblandad i striderna.

D.v.s. det är kritiskt att lättare menar jag addera en till process-väg ej konkurrerande med den inarbetade (vilket jag menar är lättare: Att bekriga en process vars natur är att acceptera att saker är som nu om individen lever är svårt i annan mening än att döda personen d.v.s. sådant som fredsförhandlingar ej tagande hänsyn till detta lyckas svårligen annat än sällan) där hopp induceras.

Hopp är det kritiska för att den alternativa processen ska vara möjlig. Utan hopp är det ej förväntat att en process är möjlig som kan medföra förbättring i vilket fall processen ej normalt inleds (åtminstone seriöst försökande) ty det är bara energi-kostnad och risk utan tänkbart värde (lite som en stridslist av fienden vilket alltid med troligt påverkan går att påstå även dåligt argumenterat för att störa fredsförhandlingar: Utmaningen för den som stör är ju bara att hjälpa individernas mer kognitiva delar av hjärnan att rationalisera och förklara vad de redan vet - Att det är meningslöst att försöka).

Att skapa förmåga att utnyttja nor-adrenalin driven process är omvänt vad som är fruktfullt att skapa förutsättningar för i träning soldater. Mycket möjligt går det göra bra och effektivt oavsett normalt sammanhang (ex. för sådant i Sverige) och en uppenbar metod lär vi från den religiösa fundamentalismen (relatera gärna direkt redan nu till nationalism) där ett evigt och konstant värde definierats in i värderingssystemet. En grundförutsätt värdering av all existens men ej kritiskt beroende av individen: Guden / Gudinnan, Dess heliga skrifter, och tycks det oavsett tid i historien eller religion ej överdrivet svårare människor som antas representera den övernaturliga entiteten eller bättre än andra förstå vad dom heliga skrifterna egentligen menar (intressant domän här är självklart när de menas mena att man ska dräpa folk från andra religioner eller helt enkelt icke-troende på den egna entiteten). Så länge den eviga entiteten existerar vilket blir praktiskt samma som så länge extremisten själv lever är nor-adrenalin driven process mycket högt driven (antagande värdering övernaturlig entitet approximativt max för långsiktiga värden) under förutsättning att pågående verklighet utlöser den (d.v.s. är i ex. något motsvarande heligt krig med livsfara).

Det blir ej heller lika lätt filtrerande på benägenhet att gå in eller ut ur verklighet där denna process är möjligt utifrån tänkbara egna värden vunna eller förlorade.

Däremot att göra vad jag hotade med och inledde för att konkretisera hotet (finns här riktat en svensk jag tror jag fick som läsare under Libyen-revolten och som jag tror senare kom att hamna en tid position tre i ISIS Syrien: Nu ev. död eller så rapporterad medan jag kan tänka mig att det där liksom ofta nog annars ej är korrekt rapporterat och rent av har en dålig eller med ännu mindre krav två indikationer på levande) att föra i bevis att ISIS var den i koranen utlovade prövningen Satan nära existensens slut.

Värderingen är då ej ortogonal utan 180-grader omvänd från innan. Allt som motiverar agerande som pågående när accepterande stridande för guden blir istället i magnitud samma men nu helt felaktigt. Du strider på satans-sida.

Det går med andra ord att se åtminstone från sista exemplet att vägar nor-adrenalin drivna processer går att föra till förändring utan att behöva skapa parallella processer med hopp och reward. Eller behov av att inducera omdefinition av processen pågående (så som att försöka argumentera till resp. sida vid fredsförhandling med vad för dem alla redan är självklar vetskap direkt upplevt: Antal döda, förstörd infrastruktur, sjukdomar m.m.). Jag har ej något mer exempel här men har heller aldrig sökt något mer. Jag tror att det går att hitta en mängd möjligheter om man grovt förstår metoden och är motiverad (med hopp) att försöka. Det är ofta så att du först ser möjligheterna i en domän när du har behov av dem.

Avslutande noterar vi dessutom att nor-adrenalin driven process ej exkluderar att reward-värdering påverkar strategi. Det är ditt tillstånd varaktigt som nog det handlar om. Upplevelse och resonemang om att behöva inducera samma mängd eller större skada på fienden som de gjorde på folk man upplever höra till den egna flocken är något annat och ej påverkande eller påverkad. Jfr döda tre byar (för kontext är det naturligt att tala om byar än om individer eller grupper) för att balansera den 1 - 3 byar fienden dödade. En annan tidsdimension och därmed andra saker från verkligheten och vad inträffat som naturligt känns viktigt, vad man minns, resp. upplever viktigt vid beslutet (sådant aktiveras ju när vi följer den sekvens av neuroner som i inlärningen representerar tidsdimensionen) verkar då strategi och beslut av denna typ normalt är vad man gör ej under pågående livsfara. Och spekulativt därför lättare att påverka ned sannolikheten för. Optimalt vore induktion av en nor-adrenalin process vars syfte och meningsfullhet är att atrocity ej realiseras d.v.s. realisera dem och någon aktör tar kostnaden för att garantera att beslutsgrupp dör och tidsmässigt riktigt nära efter konstaterat. Ej bästa tänkbara steg mot fred men å andra sidan vad som ej givet otroligt svår att lyckas med (bedömt från all moderna historiens statistik för fredsförhandlingar som försökt få mer storslaget bättre lösningar att fungera: Bra att lyckas med men lyckas å andra sidan normalt inte annat än väldigt sällan. Därmed varför givet är satt kursivt att jag ser statistik för metod indikerad här - dödsstraffets misslyckande är tänkbart ej relevant eftersom det definierar det som del av pågående process av ex. brottet men därmed inte sagt att man ska ta god effekt som given men givet är ju också att utan hopp görande försök att lyckas möjliga blir med säkerhet ingenting bättre så det bör ej avskräcka någon tycker jag).

Värden utanför symbolvärdet Admiral Kuznetsov förflyttning medför

Kanske. Emellertid om Ryssland ser att man kommer vara internationellt mer engagerad troligare rent allmänt finns föga anledning (under förutsättning tekniskt underhåll och jämförbart ej kräver det) att ej flytta fartyget dit den är på väg. Det är svårt att någonsin se användning för den i vatten norr om Skandinavien eller i Östersjön utan att den förstörts. Samtidigt som Ryssland nu redan är engagerad i en ett flertal konflikter nära Medelhavet och Medelhavet är ju anslutet till Svarta havet. I dessa regioner finns ett flertal entiteter man ej kan utesluta konflikt med där fartyget såväl kan fylla funktion som att vara väsentligt mindre hotad. Vi kan ju också verkligen tänka oss att möjligheten att kunna göra just sådant är vad som bidrog till såväl konflikterna med Ukraina (särskilt Krim) som Rysslands engagemang i Syrien. Att faktiskt utveckla användningen man i dessa konflikter tar kostnad och allmän risk från tycks logiskt: De har knappast för var för sig kostnad användning det militära eller skadade samarbeten med omvärlden varit billiga.

"Sending the carrier and its escorts is in many ways a much more expensive and complex way of achieving the same thing. Nor is it without risk – in the past, Russia’s warships have sometimes shown an alarming tendency to break down, often traveling with their own oceangoing tugs.

Moscow clearly wishes to show that it can emulate Washington by sending a task force thousands of miles and then conducting weeks or months of military activity – an exercise that will highlight Russia’s renewed military capability."

Från: Commentary: Why Putin is unleashing his only aircraft carrier

Sedan kan jag också se att orsak spekulerad i Reuters kanske rent troligt hade betydelse. Ryssland har en (i rent privata allmänna preferenser) elegant förmåga till bombastiskt språk oavsett om det handlar om tal, bilder, symboliska händelser eller något annat.

Syrien: Snart krigsherren Syrien, Västerlandet och Arabvärlden behöver på plats - Nu börjar det på allvar

Jag ser föga som talar emot att risken är hög och högre än tidigare:

• U.S. Officials: Thousands of Ground Troops Massing Around Aleppo | NBC

Ändå har nu risken funnits där så länge. Hur mycket har ej regimen kastat mot staden redan?

Om något från perspektiv av modern krigföring lämnande kärnvapen (men kanske ser man även något rörande intresset praktiskt kemiska vapen trots kostnaden för regimen här) det paradigm skifte som en man och ett automatvapen verkligen innebär. Man känner närmast att man önskar förklara eller åtminstone tolka som viktig faktor närmast alla större konflikter efter ett WII från kraften av att ej överdrivet långt bort gärna med terräng eller än hellre byggnader (om trasiga eller ej betyder tror jag mindre) skjuta från siktade skott (närmare de enkelskott man försöktes lära under militärtjänsten att bäst skjuta med kpisten som nu - ej kanske helt fel egentligen - saknade mekanism för att ställa om det) till att bara skjuta oavsett man ser något eller ej (bara rörligheten naturligt om görande allt annat än att sikta är på ej överdrivet avstånd vad som bör avskräcka varje sunt tänkande person från att röra sig stående i området alls).

Visst regimen kan tänkas lyckas denna gång. Få genombrottet som avslutar i förlängningen hela konflikten. Jag menar därefter är det ju förutom de religiöst "extremt-övertygande" de nu väsentligt än vad som också ännu märkts alls välutrustade kurderna kvar. Men det kan också bli en till extrem kostnad.

Nå det är kanske dags för alla möjliga aktörer att sluta shitting around här. Och ta saker till avslut. Eller i brist på det ge utrymme för fri konkurrens även för säg europeiska intressenter snarare än som nu implicit genom lokalt europeiska mer politiska än juridiska hinder. Ett sunt bra koncept. Hur mycket investeringar har befintligt råd med? Hur mycket startande noll kostar det ett trevligt människo-vänligt demokratiskt-ej-anti-fientligt-men-kanske-lokalt-hanterande-saker-länge-mer-praktiskt alternativ? Det kan vara dags för EU's här helt onödiga icke-innovativa eller stabilitets-ivrande politiska lager att flytta på sig.

Annekteringarna i Ukraina stör mig. Därför att de som vedertaget koncept praktiskt verktyg för att lösa problem är konkret farligt. Det tycks nu som det kom närmast gratis. Därmed är det farligt. Så saker behöver börja kosta. Och varför inte Aleppo som första början givet att nu Europa i sitt i Europa politik falerat.

Jag hade inte tvivlat på att Ryssland hade kunnat bibehålla sitt hyrda utrymme Syrien utan engagemanget så konkret. Jag tvivlar inte på att de behåller tagen ockupation Ukraina. Och jag tror nog att vi kan komma att se diverse gräns-förändringar relaterade etniska grupper Ryssland vilka bäst hade hanterats utan våld ske genom våld eller implicit genom att främmande soldater går över gräns hotat våld är en nu otrevligt hög risk.

Otrevligt hög risk behöver ej vara ens troligt. Kostnaden av realisering har betydelse av hur vi ska se saker. Emellertid har vi nu ej låg sannolikhet heller.

Ett koncept av inlärning gäller för människa i allt relaterat risk och värde. Och det generaliserar sig lätt över dimensionen av tid. Känns saker oturligt just nu? Är du deprimerad just nu? Lyckas allt just nu?

Men var skapar man stabilitet från detta koncept. Jo i något görligt relativt kostnad. D.v.s. Aleppo. Att ej hamna där är dessutom i sig problematiskt. Det vänjer - lär in - verkligheten av att manipulation via våld följande bara orden av moralisk korrekthet nu gäller som vedertaget oprövat om någon oavsett som här så försvinnande liten risk av vad som helst som kräver mer av just den som säger nej. Inte "fegheten" (som är tror jag helt fel ord men jag hittar ej riktigt rätt här) så mycket som att finner fram till att nöja sig med att andra förstår och använder det utan att det stör en eller är ett problem så nära en själv att man måste agera.

Oavsett allt annat här. Om nu västerlandet ger upp här. Är det följande formen av västerlandet ok för ex. mig att ge mig in i det hela donerande något av vad som saknas och profiterande från värdena=? Vedertagen - om än som så demonstrerat löst som ISIS - nationalstat är ett enormt starkt koncept. Det mesta om kanske inte för en del av ett förstört Syrien kanske allt i företagsväg bara för något så trivialt som budget - lämnande mer riktiga värden som makt eller enklare makt lokalt över liv och tid - för företag globalt alla till ingenting. Jag kan se det som koncept sökande seed financering för att gå in och stabilisera ett stycke (gärna faktiskt utan oljan som kommer med brand risker såväl som att genom den tycks det möjliga snabbare kapitaliseringen kan öka kostnader security management emedan i reda pengar trivial på det stora hela). Något behov av annat än generellt exemplariskt agerande som stat rörande vapensmuggling eller narkotika finns ej. Och smuggling allmänt Europa finns heller inte något behov av ens utanför det för att ta in dom stora pengarna. Rådgivning och consulting service av etablerad expertis i sådant som krigföring eller mer allmän conflict inducing eller conflict handling räcker i sig tror jag bra långt.

Så säg så här. Jag Twitter-chattar lite med President Trump och därefter Putin, och så om det går riskar jag ett Syrien III tagande kanske en 1 / 10. Men så får det om så lugnande ner saker åt er med flyktingar m.m. får det vara slut med hela den här skiten av att man vill ha ansvar inmutat som man ej är stor nog att klara längre.

Och visst rent praktiskt skämtar jag väl eller gör något retoriskt. Men samtidigt jag kan lätt - lätt - se att så fort vi går lite längre så att det hamnat lite mer realistiskt att jag mycket väl kan börja fundera mer konkret här. Jag känner lätt en hunger ibland kring sådant här. Om något en av de drivkrafter görande mig övertygat generellt oavsett geo-avstånd motståndare diktatur. Men diktatur någon annan är ej riktigt samma sak som den utopi för dig och säkert bättre än nu i Syrien du själv kan göra. Jag kan se mig själv göra ett venture här med rätt finansiering. Likt Galadriel i Sagan om de två tornen när erbjuden härskarringen - för att romantisiera och boosta mig själv lite kanske - kan jag se hur mycket i väst skulle älska mig. Men abnorm relativt normalt för människan reward-påslag oavsett via makt, droger, eller något annat (kanske likt al-Gadaffi denna slav-grupp av kvinnor i uniform han förnedrade Europa och EU med när de festade runt i Italien tillsammans med Berlusconi: Gjorde oss alla till slavar under vad helst en ytlig symbol menar att vi alla ska stå för - något år eller så innan död) inducerande outliers "positivt" tenderar att inducera problem för det stora flertalet.

Nå lägg er inte i om jag gör något i Syrien och jag lovar att aldrig skriva något mer negativt om någon under det än jag redan gjort. I kontrast mot fortsatt skalande mitt tämligen veka (som funktion av snart 900 000 döda tror jag) engagemang här resp. andras lika ledes under-dog kombinerat snåla kombinerat lättare att acceptera som den verklighet man vill forma sin prediktion från som samma aktör har vi inte redan gjort nog en bit geografiskt från oss själva. Dock p.s.s. som vad helst i nationalstat från nivå ISIS upp till vad helst i FN är abnormt värdefullt gäller att varje geografiskt avstånd tenderar att vara vad vi (jag såväl som generellt menar jag) skattar felaktigt: Avståndet är inte bara reducerrat snabb kommunikation och transport, utan också ytterst konkret genom att stora värden (förstå här mer i materiel eller råvaror än elektroniska pengar) flyttas om än långsamt tillräckligt snabbt givet bandbredd (stort fartyg som drivs framåt av vad helst från tjära till diesel med för sådana vanliga motorer: Du tankar i vad helst mer eller mindre) för att representera enorm potentiell förändring. Container-trafiken är ej snabb per fartyg men bandbredden är hög per skepp, och någon egentlig teknisk begränsning människan någonsin kommit nära i vad vi kan skicka över stora vatten finns ej. Så emotionellt, om än idag ej i närheten (skämtar mest: he: Men är du intresserad och har soldater eller reda pengar över säg 10 stora budget-enheter att lägga - säg 30 - 35 svenska miljarder - eller mindre ev. om saker fortsätter "nedåt" för något mer blygsamt om än lika GEO-stort - att ansluta här så skämta gärna tillbaka - det är så "coolt" "på" att skämta... ... ... Om man förstår mitt skämt ;-) Vapen skämt skämt finns ju att handla på plats... GBH QÄ - SVMF JB BMM slint slint tangentbordet... blink... ), är jag intresserad givet att diverse som gör föga ej tänker sig sitta och lägga sig i utan realism den verklighet som gäller där nere. En bra sund krigsherre vi alla kan lita på: Den minsta av medborgarna i Min Nationalstat.

Nå tills dess. Låt oss vända flödet. Är det närmare demokratiskt är det bra. Invaderar det oss ej är det bra. Utlöser det ej flyktingströmmar likt Assad för att söka tvinga oss att se världen a-moraliskt är det bra. Ty svart eller vitt är relativt. Det är så vi formar reaktion. Blev det mer flyktingar här eller inte.

Rent tekniskt som jag förstått är förövrigt allt av flygstöd just nu Assad tiotals år - mer 80- och senast 90-tal än vad som klarar hanterande vad helst konceptuellt ens på nivå nära en soldat med maskingevär. Det var om jag ej fel förstår informationen (och det är möjligt: jag kan ex. inte se på en bild vad det är för flygplan från någon vetskap jag brytt mig samla bildanalys och än mindre har i min hjärna - för mig är det flygplan som kan se mer eller mindre - säkert helt irrationellt - moderna ut) defekt riktigt gamla - de äldsta - Ryssland förstärkte när irrationell toppstyrning sumpat bort det mesta Assad hade själv. Jag minns att jag spekulerade då (och har ej sökt information om ev. komplettering därefter Ryssland kanske gjort) att Ryssland såg ett marketing värde för att stödja egna investeringar försvar i möjligheten att uppdatera dessa gamla Sovjet-modeller genom att visa hur mycket de ändå klarar mot rebeller av idag (vilket passar excellent med stor andel av de många gamla Sovjet-kunder som sitter på dessa flygplan).

Nu är tiden tänker jag rätt för att orka göra bra Syrien igen och den reflektion jag gjorde om jag minns rätt 2011 rörande extremism hindrande mycket när kombinerat att så lite var känt gör jag void. Vi förstår Syrien nu.

Syrien: Snart krigsherren Syrien, Västerlandet och Arabvärlden behöver på plats - Nu börjar det på allvar

Jag ser föga som talar emot att risken är hög och högre än tidigare:

• U.S. Officials: Thousands of Ground Troops Massing Around Aleppo | NBC

Ändå har nu risken funnits där så länge. Hur mycket har ej regimen kastat mot staden redan?

Om något från perspektiv av modern krigföring lämnande kärnvapen (men kanske ser man även något rörande intresset praktiskt kemiska vapen trots kostnaden för regimen här) det paradigm skifte som en man och ett automatvapen verkligen innebär. Man känner närmast att man önskar förklara eller åtminstone tolka som viktig faktor närmast alla större konflikter efter ett WII från kraften av att ej överdrivet långt bort gärna med terräng eller än hellre byggnader (om trasiga eller ej betyder tror jag mindre) skjuta från siktade skott (närmare de enkelskott man försöktes lära under militärtjänsten att bäst skjuta med kpisten som nu - ej kanske helt fel egentligen - saknade mekanism för att ställa om det) till att bara skjuta oavsett man ser något eller ej (bara rörligheten naturligt om görande allt annat än att sikta är på ej överdrivet avstånd vad som bör avskräcka varje sunt tänkande person från att röra sig stående i området alls).

Visst regimen kan tänkas lyckas denna gång. Få genombrottet som avslutar i förlängningen hela konflikten. Jag menar därefter är det ju förutom de religiöst "extremt-övertygande" de nu väsentligt än vad som också ännu märkts alls välutrustade kurderna kvar. Men det kan också bli en till extrem kostnad.

Nå det är kanske dags för alla möjliga aktörer att sluta shitting around här. Och ta saker till avslut. Eller i brist på det ge utrymme för fri konkurrens även för säg europeiska intressenter snarare än som nu implicit genom lokalt europeiska mer politiska än juridiska hinder. Ett sunt bra koncept. Hur mycket investeringar har befintligt råd med? Hur mycket startande noll kostar det ett trevligt människo-vänligt demokratiskt-ej-anti-fientligt-men-kanske-lokalt-hanterande-saker-länge-mer-praktiskt alternativ? Det kan vara dags för EU's här helt onödiga icke-innovativa eller stabilitets-ivrande politiska lager att flytta på sig.

Annekteringarna i Ukraina stör mig. Därför att de som vedertaget koncept praktiskt verktyg för att lösa problem är konkret farligt. Det tycks nu som det kom närmast gratis. Därmed är det farligt. Så saker behöver börja kosta. Och varför inte Aleppo som första början givet att nu Europa i sitt i Europa politik falerat.

Jag hade inte tvivlat på att Ryssland hade kunnat bibehålla sitt hyrda utrymme Syrien utan engagemanget så konkret. Jag tvivlar inte på att de behåller tagen ockupation Ukraina. Och jag tror nog att vi kan komma att se diverse gräns-förändringar relaterade etniska grupper Ryssland vilka bäst hade hanterats utan våld ske genom våld eller implicit genom att främmande soldater går över gräns hotat våld är en nu otrevligt hög risk.

Otrevligt hög risk behöver ej vara ens troligt. Kostnaden av realisering har betydelse av hur vi ska se saker. Emellertid har vi nu ej låg sannolikhet heller.

Ett koncept av inlärning gäller för människa i allt relaterat risk och värde. Och det generaliserar sig lätt över dimensionen av tid. Känns saker oturligt just nu? Är du deprimerad just nu? Lyckas allt just nu?

Men var skapar man stabilitet från detta koncept. Jo i något görligt relativt kostnad. D.v.s. Aleppo. Att ej hamna där är dessutom i sig problematiskt. Det vänjer - lär in - verkligheten av att manipulation via våld följande bara orden av moralisk korrekthet nu gäller som vedertaget oprövat om någon oavsett som här så försvinnande liten risk av vad som helst som kräver mer av just den som säger nej. Inte "fegheten" (som är tror jag helt fel ord men jag hittar ej riktigt rätt här) så mycket som att finner fram till att nöja sig med att andra förstår och använder det utan att det stör en eller är ett problem så nära en själv att man måste agera.

Oavsett allt annat här. Om nu västerlandet ger upp här. Är det följande formen av västerlandet ok för ex. mig att ge mig in i det hela donerande något av vad som saknas och profiterande från värdena=? Vedertagen - om än som så demonstrerat löst som ISIS - nationalstat är ett enormt starkt koncept. Det mesta om kanske inte för en del av ett förstört Syrien kanske allt i företagsväg bara för något så trivialt som budget - lämnande mer riktiga värden som makt eller enklare makt lokalt över liv och tid - för företag globalt alla till ingenting. Jag kan se det som koncept sökande seed financering för att gå in och stabilisera ett stycke (gärna faktiskt utan oljan som kommer med brand risker såväl som att genom den tycks det möjliga snabbare kapitaliseringen kan öka kostnader security management emedan i reda pengar trivial på det stora hela). Något behov av annat än generellt exemplariskt agerande som stat rörande vapensmuggling eller narkotika finns ej. Och smuggling allmänt Europa finns heller inte något behov av ens utanför det för att ta in dom stora pengarna. Rådgivning och consulting service av etablerad expertis i sådant som krigföring eller mer allmän conflict inducing eller conflict handling räcker i sig tror jag bra långt.

Så säg så här. Jag Twitter-chattar lite med President Trump och därefter Putin, och så om det går riskar jag ett Syrien III tagande kanske en 1 / 10. Men så får det om så lugnande ner saker åt er med flyktingar m.m. får det vara slut med hela den här skiten av att man vill ha ansvar inmutat som man ej är stor nog att klara längre.

Och visst rent praktiskt skämtar jag väl eller gör något retoriskt. Men samtidigt jag kan lätt - lätt - se att så fort vi går lite längre så att det hamnat lite mer realistiskt att jag mycket väl kan börja fundera mer konkret här. Jag känner lätt en hunger ibland kring sådant här. Om något en av de drivkrafter görande mig övertygat generellt oavsett geo-avstånd motståndare diktatur. Men diktatur någon annan är ej riktigt samma sak som den utopi för dig och säkert bättre än nu i Syrien du själv kan göra. Jag kan se mig själv göra ett venture här med rätt finansiering. Likt Galadriel i Sagan om de två tornen när erbjuden härskarringen - för att romantisiera och boosta mig själv lite kanske - kan jag se hur mycket i väst skulle älska mig. Men abnorm relativt normalt för människan reward-påslag oavsett via makt, droger, eller något annat (kanske likt al-Gadaffi denna slav-grupp av kvinnor i uniform han förnedrade Europa och EU med när de festade runt i Italien tillsammans med Berlusconi: Gjorde oss alla till slavar under vad helst en ytlig symbol menar att vi alla ska stå för - något år eller så innan död) inducerande outliers "positivt" tenderar att inducera problem för det stora flertalet.

Nå lägg er inte i om jag gör något i Syrien och jag lovar att aldrig skriva något mer negativt om någon under det än jag redan gjort. I kontrast mot fortsatt skalande mitt tämligen veka (som funktion av snart 900 000 döda tror jag) engagemang här resp. andras lika ledes under-dog kombinerat snåla kombinerat lättare att acceptera som den verklighet man vill forma sin prediktion från som samma aktör har vi inte redan gjort nog en bit geografiskt från oss själva. Dock p.s.s. som vad helst i nationalstat från nivå ISIS upp till vad helst i FN är abnormt värdefullt gäller att varje geografiskt avstånd tenderar att vara vad vi (jag såväl som generellt menar jag) skattar felaktigt: Avståndet är inte bara reducerrat snabb kommunikation och transport, utan också ytterst konkret genom att stora värden (förstå här mer i materiel eller råvaror än elektroniska pengar) flyttas om än långsamt tillräckligt snabbt givet bandbredd (stort fartyg som drivs framåt av vad helst från tjära till diesel med för sådana vanliga motorer: Du tankar i vad helst mer eller mindre) för att representera enorm potentiell förändring. Container-trafiken är ej snabb per fartyg men bandbredden är hög per skepp, och någon egentlig teknisk begränsning människan någonsin kommit nära i vad vi kan skicka över stora vatten finns ej. Så emotionellt, om än idag ej i närheten (skämtar mest: he: Men är du intresserad och har soldater eller reda pengar över säg 10 stora budget-enheter att lägga - säg 30 - 35 svenska miljarder - eller mindre ev. om saker fortsätter "nedåt" för något mer blygsamt om än lika GEO-stort - att ansluta här så skämta gärna tillbaka - det är så "coolt" "på" att skämta... ... ... Om man förstår mitt skämt ;-) Vapen skämt skämt finns ju att handla på plats... GBH QÄ - SVMF JB BMM slint slint tangentbordet... blink... ), är jag intresserad givet att diverse som gör föga ej tänker sig sitta och lägga sig i utan realism den verklighet som gäller där nere. En bra sund krigsherre vi alla kan lita på: Den minsta av medborgarna i Min Nationalstat.

Nå tills dess. Låt oss vända flödet. Är det närmare demokratiskt är det bra. Invaderar det oss ej är det bra. Utlöser det ej flyktingströmmar likt Assad för att söka tvinga oss att se världen a-moraliskt är det bra. Ty svart eller vitt är relativt. Det är så vi formar reaktion. Blev det mer flyktingar här eller inte.

Rent tekniskt som jag förstått är förövrigt allt av flygstöd just nu Assad tiotals år - mer 80- och senast 90-tal än vad som klarar hanterande vad helst konceptuellt ens på nivå nära en soldat med maskingevär. Det var om jag ej fel förstår informationen (och det är möjligt: jag kan ex. inte se på en bild vad det är för flygplan från någon vetskap jag brytt mig samla bildanalys och än mindre har i min hjärna - för mig är det flygplan som kan se mer eller mindre - säkert helt irrationellt - moderna ut) defekt riktigt gamla - de äldsta - Ryssland förstärkte när irrationell toppstyrning sumpat bort det mesta Assad hade själv. Jag minns att jag spekulerade då (och har ej sökt information om ev. komplettering därefter Ryssland kanske gjort) att Ryssland såg ett marketing värde för att stödja egna investeringar försvar i möjligheten att uppdatera dessa gamla Sovjet-modeller genom att visa hur mycket de ändå klarar mot rebeller av idag (vilket passar excellent med stor andel av de många gamla Sovjet-kunder som sitter på dessa flygplan).

Syrien: Snart krigsherren Syrien, Västerlandet och Arabvärlden behöver på plats - Nu börjar det på allvar

Jag ser föga som talar emot att risken är hög och högre än tidigare:

• 
  U.S. Officials: Thousands of Ground Troops Massing Around Aleppo | NBC

Ändå har nu risken funnits där så länge. Hur mycket har ej regimen kastat mot staden redan?

Om något från perspektiv av modern krigföring lämnande kärnvapen (men kanske ser man även något rörande intresset praktiskt kemiska vapen trots kostnaden för regimen här) det paradigm skifte som en man och ett automatvapen verkligen innebär. Man känner närmast att man önskar förklara eller åtminstone tolka som viktig faktor närmast alla större konflikter efter ett WII från kraften av att ej överdrivet långt bort gärna med terräng eller än hellre byggnader (om trasiga eller ej betyder tror jag mindre) skjuta från siktade skott (närmare de enkelskott man försöktes lära under militärtjänsten att bäst skjuta med kpisten som nu - ej kanske helt fel egentligen - saknade mekanism för att ställa om det) till att bara skjuta oavsett man ser något eller ej (bara rörligheten naturligt om görande allt annat än att sikta är på ej överdrivet avstånd vad som bör avskräcka varje sunt tänkande person från att röra sig stående i området alls).

Visst regimen kan tänkas lyckas denna gång. Få genombrottet som avslutar i förlängningen hela konflikten. Jag menar därefter är det ju förutom de religiöst "extremt-övertygande" de nu väsentligt än vad som också ännu märkts alls välutrustade kurderna kvar. Men det kan också bli en till extrem kostnad.

Annekteringarna i Ukraina stör mig. Därför att de som vedertaget koncept praktiskt verktyg för att lösa problem är konkret farligt. Det tycks nu som det kom närmast gratis. Därmed är det farligt. Så saker behöver börja kosta. Och varför inte Aleppo som första början givet att nu Europa i sitt i Europa politik falerat.

Jag hade inte tvivlat på att Ryssland hade kunnat bibehålla sitt hyrda utrymme Syrien utan engagemanget så konkret. Jag tvivlar inte på att de behåller tagen ockupation Ukraina. Och jag tror nog att vi kan komma att se diverse gräns-förändringar relaterade etniska grupper Ryssland vilka bäst hade hanterats utan våld ske genom våld eller implicit genom att främmande soldater går över gräns hotat våld är en nu otrevligt hög risk.

Otrevligt hög risk behöver ej vara ens troligt. Kostnaden av realisering har betydelse av hur vi ska se saker. Emellertid har vi nu ej låg sannolikhet heller.

Ett koncept av inlärning gäller för människa i allt relaterat risk och värde. Och det generaliserar sig lätt över dimensionen av tid. Känns saker oturligt just nu? Är du deprimerad just nu? Lyckas allt just nu?

Men var skapar man stabilitet från detta koncept. Jo i något görligt relativt kostnad. D.v.s. Aleppo. Att ej hamna där är dessutom i sig problematiskt. Det vänjer - lär in - verkligheten av att manipulation via våld följande bara orden av moralisk korrekthet nu gäller som vedertaget oprövat om någon oavsett som här så försvinnande liten risk av vad som helst som kräver mer av just den som säger nej. Inte "fegheten" (som är tror jag helt fel ord men jag hittar ej riktigt rätt här) så mycket som att finner fram till att nöja sig med att andra förstår och använder det utan att det stör en eller är ett problem så nära en själv att man måste agera.

Oavsett allt annat här. Om nu västerlandet ger upp här. Är det följande formen av västerlandet ok för ex. mig att ge mig in i det hela donerande något av vad som saknas och profiterande från värdena=? Vedertagen - om än som så demonstrerat löst som ISIS - nationalstat är ett enormt starkt koncept. Det mesta om kanske inte för en del av ett förstört Syrien kanske allt i företagsväg bara för något så trivialt som budget - lämnande mer riktiga värden som makt eller enklare makt lokalt över liv och tid - för företag globalt alla till ingenting. Jag kan se det som koncept sökande seed financering för att gå in och stabilisera ett stycke (gärna faktiskt utan oljan som kommer med brand risker såväl som att genom den tycks det möjliga snabbare kapitaliseringen kan öka kostnader security management emedan i reda pengar trivial på det stora hela). Något behov av annat än generellt exemplariskt agerande som stat rörande vapensmuggling eller narkotika finns ej. Och smuggling allmänt Europa finns heller inte något behov av ens utanför det för att ta in dom stora pengarna. Rådgivning och consulting service av etablerad expertis i sådant som krigföring eller mer allmän conflict inducing eller conflict handling räcker i sig tror jag bra långt.

Så säg så här. Jag Twitter-chattar lite med President Trump och därefter Putin, och så om det går riskar jag ett Syrien III tagande kanske en 1 / 10. Men så får det om så lugnande ner saker åt er med flyktingar m.m. får det vara slut med hela den här skiten av att man vill ha ansvar inmutat som man ej är stor nog att klara längre.

Och visst rent praktiskt skämtar jag väl eller gör något retoriskt. Men samtidigt jag kan lätt - lätt - se att så fort vi går lite längre så att det hamnat lite mer realistiskt att jag mycket väl kan börja fundera mer konkret här. Jag känner lätt en hunger ibland kring sådant här. Om något en av de drivkrafter görande mig övertygat generellt oavsett geo-avstånd motståndare diktatur. Men diktatur någon annan är ej riktigt samma sak som den utopi för dig och säkert bättre än nu i Syrien du själv kan göra. Jag kan se mig själv göra ett venture här med rätt finansiering. Likt Galadriel i Sagan om de två tornen när erbjuden härskarringen - för att romantisiera och boosta mig själv lite kanske - kan jag se hur mycket i väst skulle älska mig. Men abnorm relativt normalt för människan reward-påslag oavsett via makt, droger, eller något annat (kanske likt al-Gadaffi denna slav-grupp av kvinnor i uniform han förnedrade Europa och EU med när de festade runt i Italien tillsammans med Berlusconi: Gjorde oss alla till slavar under vad helst en ytlig symbol menar att vi alla ska stå för - något år eller så innan död) inducerande outliers "positivt" tenderar att inducera problem för det stora flertalet.

Nå lägg er inte i om jag gör något i Syrien och jag lovar att aldrig skriva något mer negativt om någon under det än jag redan gjort. I kontrast mot fortsatt skalande mitt tämligen veka (som funktion av snart 900 000 döda tror jag) engagemang här resp. andras lika ledes under-dog kombinerat snåla kombinerat lättare att acceptera som den verklighet man vill forma sin prediktion från som samma aktör har vi inte redan gjort nog en bit geografiskt från oss själva. Dock p.s.s. som vad helst i nationalstat från nivå ISIS upp till vad helst i FN är abnormt värdefullt gäller att varje geografiskt avstånd tenderar att vara vad vi (jag såväl som generellt menar jag) skattar felaktigt: Avståndet är inte bara reducerrat snabb kommunikation och transport, utan också ytterst konkret genom att stora värden (förstå här mer i materiel eller råvaror än elektroniska pengar) flyttas om än långsamt tillräckligt snabbt givet bandbredd (stort fartyg som drivs framåt av vad helst från tjära till diesel med för sådana vanliga motorer: Du tankar i vad helst mer eller mindre) för att representera enorm potentiell förändring. Container-trafiken är ej snabb per fartyg men bandbredden är hög per skepp, och någon egentlig teknisk begränsning människan någonsin kommit nära i vad vi kan skicka över stora vatten finns ej. Så emotionellt, om än idag ej i närheten (skämtar mest: he: Men är du intresserad och har soldater eller reda pengar över säg 10 stora budget-enheter att lägga - säg 30 - 35 svenska miljarder - eller mindre ev. om saker fortsätter "nedåt" för något mer blygsamt om än lika GEO-stort - att ansluta här så skämta gärna tillbaka - det är så "coolt" "på" att skämta... ... ... Om man förstår mitt skämt ;-) Vapen skämt skämt finns ju att handla på plats... GBH QÄ - SVMF JB BMM slint slint tangentbordet... blink... ), är jag intresserad givet att diverse som gör föga ej tänker sig sitta och lägga sig i utan realism den verklighet som gäller där nere. En bra sund krigsherre vi alla kan lita på: Den minsta av medborgarna i Min Nationalstat.

Nå tills dess. Låt oss vända flödet. Är det närmare demokratiskt är det bra. Invaderar det oss ej är det bra. Utlöser det ej flyktingströmmar likt Assad för att söka tvinga oss att se världen a-moraliskt är det bra. Ty svart eller vitt är relativt. Det är så vi formar reaktion. Blev det mer flyktingar här eller inte.

Rent tekniskt som jag förstått är förövrigt allt av flygstöd just nu Assad tiotals år - mer 80- och senast 90-tal än vad som klarar hanterande vad helst konceptuellt ens på nivå nära en soldat med maskingevär. Det var om jag ej fel förstår informationen (och det är möjligt: jag kan ex. inte se på en bild vad det är för flygplan från någon vetskap jag brytt mig samla bildanalys och än mindre har i min hjärna - för mig är det flygplan som kan se mer eller mindre - säkert helt irrationellt - moderna ut) defekt riktigt gamla - de äldsta - Ryssland förstärkte när irrationell toppstyrning sumpat bort det mesta Assad hade själv. Jag minns att jag spekulerade då (och har ej sökt information om ev. komplettering därefter Ryssland kanske gjort) att Ryssland såg ett marketing värde för att stödja egna investeringar försvar i möjligheten att uppdatera dessa gamla Sovjet-modeller genom att visa hur mycket de ändå klarar mot rebeller av idag (vilket passar excellent med stor andel av de många gamla Sovjet-kunder som sitter på dessa flygplan).

Ryssland i Syrien: Att marknadsföra vapensystem med verkligheten?

Flygplanen Ryssland uppges stationerat och använt i Syrien var för mig helt nya namn och varumärken: MIG minns jag från yngre dagar från såväl film och nyheter medan dessa var för mig nya.

En liten uppföljning i Wikipedia visar att kombinationen av SU-25, SU-24M2, SU-30SM och SU-34s såväl inkluderar tämligen gamla flygplan som nyare. Dessutom är modernare vad som utvecklas resp. (om jag inte minns fel här) finns om än ej i Syrien (från vad som uppges). BBC ger förutom uppgifter om antal (från sekundär källa) också korta sammanfattningar av vad de antas kunna användas till utnyttjande någon som anses kunna sådant:

"As Michael Kofman, a US-based analyst with the CNA Corporation notes, Russia has some 34 fixed wing aircraft based at Latakia - a mixture of types, comprising: 12 Su-25's; 12 Su-24M2's; four Su-30SM's; and six Su-34's."

Från: Syria: What can Russia's air force do? (2015-10-01) | BBC News

I särklass de äldre modellerna är mycket spridda i världen och köpare inkluderar långt ifrån bara forna av Sovjetunionen kontrollerade länder och i Sovjetunionen regioner som blivit länder. Och heller inte bara till Sovjetunionen nära allierade länder. Av allt att döma när man surfar Wikipedia bredare är Ryssland en mycket i andel befintliga kunder kraftfullt ursprungsland till vapen som flyger i luften.

Sukhoi Su-24 (Wikipedia som ända källa till informationen nedan) som exempel:

• Producerad 1967–1993.
• Algeria 34 st
• Iran 30 st.
• Syrien 22 st.
• Ukraina 120 st.
• Sudan upp til 12 st.
• Angola, Azerbaijan, Uzbekistan, Kazakhstan, .
• Belarus 34 st.
• Iraq 30 st.
• Libyen 6 st.

Förutom Ryssland (antalet ska ses som tämligen ungefärliga och snarare övregräns för vad som är funktionellt). Inkluderar man övriga besläktade modeller expanderar dock antalet länder brutalt såväl som antalet sålda med ex. Indien som en stor köpare:

"Indian Air Force operates the Su-30MKI variant. Russia built the early Su-30MKIs; later Su-30MKIs are assembled indigenously under license by Hindustan Aeronautics Limited. The IAF has 200 Su-30MKIs in service as of August 2014[43]."

Från: Sukhoi_Su-30 - Operators

Vi noterar också för SU-30 flera befintliga kunder i Asien vilka kan tänkas ha värderat upp sitt behov av krigsmakten allt eftersom Kina blivit mer bombastiskt expansiv ut på havet:

"Indonesian Air Force (TNI - AU or Tentara Nasional Indonesia - Angkatan Udara) has ordered a combined 11 Su-30MK/MK2 fighters.[44] As of September 2013 it has all Su-30MK/MK2s in inventory.[44]"
[...]

"Vietnam People's Air Force operates 4 Su-30MKs and 20 Su-30MK2Vs in 2013.[27] Vietnam reportedly signed a contract for 12 more Su-30MK2s in 2009,[64] but the contract was reduced to 8 fighters.[65] On 20 July 2010, it was announced at Farnborough International Airshow that Vietnam signed a contract for 20 Su-30MK2s.[66] On 21 August 2013, Russia announced it would deliver another batch of 12 Su-30MK2s under a recent $450 million contract, with deliveries in 2014-2015.[67]"

[...]

"Royal Malaysian Air Force after a close visit to see India's Su-30MKI, ordered 18 Su-30MKMs in May 2003. The first 2 Su-30MKMs were formally handed over in Irkutsk on 23 May 2007, later arrived in Gong Kedak airbase on 21 June.[47] As part of the contract, Russia sent the first Malaysian cosmonaut to the International Space Station in October 2007.[48] Malaysia has 18 Su-30MKMs in service.[49]"

Från: Sukhoi_Su-30 - Operators

Jag hade stora svårigheter via Wikipedia och ett par jämförbara en kompetenskrävande källor få någon klarhet i priset (d.v.s. också uteslutande meningsfulla jämförelser med konkurrerande system) men jag kan tänka mig att för många kunder kan ett spekulerat lägre pris och möjligen mer robust system med färre krav på kompetens i roll-bredd rörande underhåll vara viktigare än mer större funktionell bredd och djup. Därmed inte sagt att jag säger att deras flygplan allmänt för jämförbara år alltid är sämre än ex. de svindyra flygplan Lockhead Martin med flera gör även om jag kan tänka mig att det är fallet för typerna som nu finns i Syrien. Jag läste ytligt längre tillbaka upp mig lite på flygplanen sista generationerna för att leverera kärnvapen och andra bomber vilka jag fick intryck av var tämligen kompetenta från också ej kunskapskrävande information förutsättande allmän vetskap (med tillhörande risk att jag missuppfattade både det ena och det andra).

Sukhoi SU-24.
Fotograf: Alexander Mishin.

Att sälja JAS till fler länder har ju visat sig genom åren vara en krävande operation. Men mitt intryck är att det kan ha lättat upp efter att flygplanet deltog i realistisk användning i Libyen.

Så jag kan tänka mig att dom ryska flygplanen visande på vad som kanske visar sig som en god prestation kan stödja försäljning av dessa och ev. senare generationer. Kanske också rörande tänkbara (och här föreslår jag bara möjligheten att sådana affärer alls kan vara aktuella: Jag vet inte om de alls ens tekniskt är tänkbara som alternativ till att köpa nya flygplan) moderniseringar av dessa väldigt vanligt förekommande äldre modeller. Använder de kanske i Syrien rent av någon form av modernisering som kan vara aktuell för dessa mängder av andra länder som har dessa modeller och nära besläktade?

Den sista möjligheten är kanske intressantare? Dels kan jag föreställa mig att det är affärer som kan tänkas vara aktuella mer näraliggande i tiden hos flera länder eftersom så många har flygplanen (om man faktiskt gör sig besvär att följa upp liknande affärer bakåt i tiden samt kontrollerar vad ev. redan diskuterat rörande det hade man kunnat säga något mer än allmänt funderande här). Dessutom är det kanske affärer som är svårare att riktat söka konkurrera motverkande utanför endast normal affärsverksamhet (jämförbart med sanktioner med tagande kanske viss kostnad i form av försvarsbidrag eller liknande) eftersom alternativet i vad som konkret skulle ersätta en sådan uppgradering om behovet i sig är tvingande (snarare än ev. länder som kan tänkas behålla äldre system om det kan gynna affärer med andra länder än Ryssland) skulle vara att leverera andra flygplan i sig modernare ej krävande motsvarande uppgradering.

Relaterat

Någon form av geo-strategisk tänkbar motivation:

• The Link Between Putin’s Military Campaigns in Syria and Ukraine (2015-10-02) | The Atlantic

Obama tror att Putin is acting out:

• President Obama says Putin is acting out of weakness rather than strength (2015-10-02) | Washington Post

Vi ska nog förstå acting out ovan mindre som konceptet används för barn och mer som en vuxen lite plågad statsman som lever ut psykologiska trauman: I en otäck värld som konspirerar mot en är det viktigt att etablera punktvis närhet längre ut så att man kan upptäcka amerikaner, tyskar, polacker m.fl. som smyger runt. Kanske ett förhållandevis sunt agerande bättre än ex. göra områden praktiskt i det mesta ogörliga att vara alls i som människa eller djur med hjälp av kärnvapen.

Men jag tror egentligen lite mer på vapenaffärer än acting out bearbetande psykiatriska feltillstånd. Men det är ofta lätt att rationalisera beteende som egentligen från person eller personer som "beslutade" byggde känslor m.m. som vi kanske hellre oftare annars kallar irrationellt. Och inte sällan finns såväl rationella som irrationella motivationer som kan tänkas ha påverkat beslut.

Det geo-strategiska diskuterat i första länken har jag ingen åsikt om. Sedan mycket allmänt handlar ju allt militärt som ej endast är potentiellt om just den geografiska domänen.

Jag taggade inlägget också med Weapon effect för den ej diskuterade effekten sådant här har på hur vi uppfattar här Ryssland.

Persiska kulturen sträcker sig österut: Det gör det ännu bättre att tala tydligt med samma språk

Inget här är annat än förväntat även om jag tror att effekten är ordentligt lägre - om än verklig - än man kan tro:

• After years of tension, anti-American sentiment ebbs in Pakistan (2015-05-03) | The Washington Post

Iran - eller om vi så vill Persien - är en gammal kultur i magnitud som gör det mesta till föga. Det var i detta geo-område nära nog där vi har den västra-centraliteten (skärande allt höger om där dagens Iran slutar på en normal karta till ej viktat) Gilgamesh rörde sig för evigheter sedan.

Irans kulturella avtryck Iran och så mycket annat österut är tydligt men inte alltid lika trivialt som att ge sig på att räkna huvuden man antar kan räknas in i någon historiskt sen (i persisk mening) religiös födelse-tagg likt i Saudiarabien och detta Yemen jag fram till nyligen trodde var två stycken (ett syd och nord men de verkar ha försvunnit).

Och rörande mer allmän preferens hos befolkning rörande US med kamrater i Afganistan och annan närhet får man inse att bas-state rörande vad som jag riktigt med andra preferenser hos befolkningen påverkar:

"At present, both countries are cooperating and forming alliances in a number of areas of mutual interest, such as fighting the drug trade along their common border and combating Afghan supported tribal insurgency along their border.

Iran has been a respected, popular, and favoured nation among Pakistanis, with 76% of Pakistanis viewing their western neighbour positively, making Pakistan the most pro-Iran nation in the world.[5]"

Från: Iran - Pakistan_relations | Wikipedia

Rörande referens Wikipedia gör är vi tillbaka i Washington Post som i källa väldigt distansierad ej i sig bedömande. Varande en viktig fråga ska några brutala utmaningar bedömande sådant här i Pakistan inses: Hela problemområdet att sampla upp Pakistan rörande preferenser är vad vi ska förstå som komplex och svår därför att billiga och effektiva metoder ej är lika enkla som i Sverige eller USA: Tagande vad som uttrycks nätet som en när kompetent gjort prediktativ mätning framåt i tiden. Att ringa upp några tusen och fråga dem är också svårt därför att välja ut dem och förstå var de hör hemma görande ett så verkligt litet sample trovärdigt är långt ifrån enkelt. Det är inte som i Sverige att postnummer räcker långt.

Tumregel jag tycker är vettigt rörande polaritet är om det givet en tänkbar nyhetshändelse vi kan se kommer kan prediktera resultatet i förändring någon månad innan. D.v.s. får vi en händelse som denna och vi kontinuerligt beräknar predikterad effekt av US-Iran kan vi få något indikerande trovärdigt förändringen här. Sådant här enkelt görligt i västvärlden medan jag är väldigt osäker redan rörande att ta upp tillräckligt stort sample med metoder jag skulle välja (vad folk uttrycker i text). Andra med mer språk-nära kunskaper kan finna sampling i Iran såväl kulturellt nära områden lättare: Men det är fortfarande svårare områden.

Magnituder i skillnad. Se detta som illustration: Vill jag sampla amerikanerna kan jag helt helt ta allt tillgängligt via ett antal kanal rörande allt publicerat. Och vill jag dumma ner datat jag har kan jag ta representativa stickprov av allt. Men hur kan jag ta allt här? Och om jag inte tar allt vad får jag? Går det att avgöra? Är det en religiös-övermotiverad-gubbe som svarar för frun, ungdomarna, grannarna, och hans anställda lantbruksarbetare? Kan jag ens avgöra det? Kan jag sätta personen ens som boende i stad eller var helst annat? Det blir svårt direkt när man inte bara kan utgå från allt med den då rimliga approxomationen att bättre sample av allt kulturen har finns ej så man slipper att sitta och försöka uttrycka ner representativa samples för olika grupper man tror är representativa (här vet vi ju inte vad som är represenativt heller: Säger något att X% har någon social psykologiskt sample grupp property är det i bästa fall tveksamt och ofta nog bara fel).

Likväl har man rätt i här utan att motivera det vidare..

När det känns allmänt smutsigt och otrevligt som grundtillstånd mellan Iran och USA smutsar det ner allmänt här.

Persien har verkligen potential såväl väster- som österut för något bra. Men de behöver se sina egna möjligheter också. Jag tror starkt på arbetet Obama pysslar med nu kring kärnvapen och Iran om än mer för att reducera ner all negativitet som smittar ner i onödan allt möjligt.

Men jag tror verkligen inte att man i reda veckor snabbar upp något på att tala otydligt. Är dom inte intresserade på en konstruktiv nivå finns tycker jag ingen anledning att sitta samtidigt och argumentera frågan internt eller mot Israel förberedande en faktisk lösning i Iran oavsett hur predikativ trolig. Det förvirrar språket och så kommer det prövande förvirrat språk tillbaka som att kidnappa ett artyg.

Rimligen om man ska ta republikanska partiet på allvar ska det vara funktionellt att kunna hantera Iran praktiskt säkerhetspolitiskt funktionellt. Så att när man ser frågan fel och försöker blanda runt det kan ta ett steg tillbaka och låta deras process gå. Lämnande intern-politik i USA till senar.

Kanske rent av bekräfta vad det nuvarande tillståndet är genom att uttrycka sanktionerna igen. Förstärka dem motsvarande en genuin kostnad som ökar.

Görande tydligt till att det inte är bra som saker är nu.

Jag kan ha fel men vill tro att man hamnar nära nog exakt - om inte per dag det samma - görande det så utan något försenat rörande generell mer avkopplad attityd i regionen.

Men med det utökade värdet att det blir enklare i Iran. Nyligen skrev jag något otydligt rörande Påven och argumentera preventivmedel:

"Det skulle faktiskt roa mig att göra det åt vem som nu kan argumentera det inför ev. ny katolskt-policy. Den liberala egenskapen ger en extra-dimension som behöver förutom själva argumentens primära egenskaper måste verka skyddande så att dennes konservativt korrekta natur inte störs av liberala beslut eller liberal natur: Det är ju detta som tänkbart bottnar hur liberal han egentligen kommer visa sig."

Från: Kristen miljö-politik: Vad svenska fiskare kan lära påven och UN

Och kanske är det lite samma sak men egentligen inte relaterat alls vad jag menar "de liberala" eller vad coola iran specialister kallar det. Utan "Iranska revolutionsgardet" - eller grönbardisterna jag av naturliga orsakar bakåt till revolutions-året kallar dem - det handlar ju inte att se vad de uttrycker "affirming" som en förväntad "spill-over" man ska blunda över utan man behöver ju uttrycka lite tillbaka görande det lättare funktionellt att ta ett praktiskt beslut där man önskar utan att det blir kostsamt i det.

Och det är tror jag säkert mer tidseffektivt om det kan göras via som jag föreslog på den US ledda sidan lite sanktioner extra ner ointresserade. Och svarande lite uttryck via vana symboler publikt medan man kan räkna kostnaderna och få ut själva värde-kostnad i det resp. mer produktiva möjligheter oavsett domän av ekonomi, maktpolitik eller något annat saker kanske öppnar upp för.

Och spela korrekt oavgjort.

Men nu pratas det ju av och till lite förbi varandra misstänker jag. Det ska ju bli oavgjort. Samtidigt tror jag saker blandas problematiskt med annat därför att man lät fokus gå in i en massa srunt kring Yemen. Så istället för att kidnappa ett fartyg för att göra oavgjort mot säg extra sanktioner så att man igen kan mötas lika och göra en lösning både kan se man vunnit är hela den fråga lika otydlig som där den lämnas spekulerar jag utan initierad kunskap men nu uppblandad.

När seg surande i Iran görande deras intern-politik skulle kan istället surat tillbaka och kostat ner dem en försvarlig summa. Så hade man tagit skeppet, bränt lite flaggor, uttryckt någon esoteriskt udda "speciell" konspirations teori o.s.v. och varit lika. Spå hade de grön-markerade - sepciellt för allt ökenfolk som likt Iran har en del växtlighet - vunnit också säkrande upp management som inte verkar veka.

Så här är det kanske. Och jag tror egentligen inte någon magisk lösning om någon alls relaterad Iran till Syrien finns. När saker är där Syrien är är det inte trivialt att lösa något. Vi har lite för många entiteter för att stabilitet ska hittas enkelt. Syrien var en lösning för år tillbaka innan tre-kroppsproblemet trädde. Men visst. Fria val och fullständig avväpning i allt som inte är direkt on-sight taktisk som handeldvapen: Så hamnar man i värsta fall i Irak lösning jag tvivlar allt annat än lätt rörande framtiden för.

En trivial - kanske lite dum - tumregel jag ändå tror starkt på är att om vi tydligt över tiden ser en mer stabil, moraliskt ej "udda", och internationellt samarbetande aktör finns något sunt att bygga på. Vi har något ej ovettigt och det är i sig själv redan ganska stabilt och man tror sig inte hittat en magiskt lösning i allt i en gammal bok man lärde sig utantill som barn massor av år gammal. Tar in nya intryck och lär i båda riktningarna med omvärlden.

Vi har rörande länder vi sett i nyhetstitlar nyligen oftar ett antal sådana saker:

• Kurderna. Detta tror jag är den kritiska lösningen om någon finns för stabilitet Irak - Syrien området.
• Iran.
• Saudiarabien.
• Israel.
(
• Jordianien men om man ska vara ärlig intullektuellt i praktisk politik mer presterande än diverse annat så jag tvivlar att de är praktiska alls kring något annat än väldigt avgränsat då och då.
).

Och värdet med Iran vs Saudiarabien är att Iran har sociala funktioner etablerade för att flytta fram till mer av funktionell verklig demokrati. Medan Saudiarabien har ingenting. När exportföretag här i Sverige vill gynna sin försäljning dit och betalar upp svenskar för att ljuga om Saudiarabiens politiska projekt på nivåer trovärdiga bara för den som ej brytt sig att lära sig något alls som skett där sista åren försöker man få saker till att Saudiarabiens diktatur kämpar hårt för demokrati medan folket hållet såväl som dom andra - domstolarna som kan vara islamatiska varande den starka negativa just nu bromsar. Det är bara strunt.

Så vi nu cyniskt se på verkligheten där nere nu så brinner allt upp spridande just nu. Diktatur i Saudiarabien är stabilitet när världen springer före runt om. Men det är potentiell förändring som kommer och den förändring kan slå snabbt. Är man van vid en symbol associerad till något och till det stabilitet köper man gärna att det blir fortsatt så. Men visst perspektiv på det lär väl allt runt om Saudiarabien ge. Ska jag bara gissa grovt håller det sig nog som nu året ut även om jag tror antalet arresterade kan gå upp till några tusen eller tio tusen om man börjar gå väldigt brett efte rnågot konkret, Går det längre i år kanske viss första erfarenhet av att göra saker med vapen nu gör det lite mer funktionellt. Men en långsiktigt stabil lösning saknas. Därför är det heller inte vad sunt ska utgå eller planera för finns när vi ser regionen tio år framåt i tiden. Det är en fråga Saudiarabien behöver lösa. För bra många länder har det varit lätt: Dessa länder har ej varit utfattiga. Det har också varit svårt att göra transformationen för många fattiga länder särskilt i Afrika saknande funktionell infrastruktur förvaltningsbar eller pengar att ta av.

I Syrien behöver man söka vad som ej är kurderna där men har en temporal stabil jämförbar egenskap. Och är moraliskt sund. Den första preferensen finns ju lämnande det andra: Religiöst. Men hela det som gruppering är redan defunct. Det samma gäller regimen efter blod spillt. Zå länge han är levande i Syrien och folk lever stannar ingenting: Om inte yielding möjligen.

Ett annat sätt att tänka är att inte stirra sig blind på dom gamla gränserna. Varken i Syrien eller Irak. Utmaningen här är verkligen den iranska teokratiska funktionen. Kan den gå bak saknande över-demokratiskt valda funktioner makt blir saker enklare. Situationen korrumperar upp Irak i jämförbara grupper: Så mycket hamnar under frågan. Annars kunde styckande Irak och en försvarlig bit av Syrien till Kurderna. Ett stycke till det persiskt-kulturella men som eget land och ett stycke kvarvarande där såväl i Syrien vad jag lämnar som fråga jag ej ger svar på. Men en bit till Jordanien när naturligt med gränser tycks vettigt, ev. ett eget land också även om andra lösningar finns. Och varför inte en bit formad efter den etniska minoriteten i Syrien motsvarande gamla regimen.

Och tänk om de mentalt-lurat till asserting flock rörande något man ser gemensamt i brist på annat går att ta till förhandlingar om bara några till i toppen dör bort? Finns det demokratiskt accepterande? Finns det talkable det kreativt tänkande att hjälpa? Osäkert. Men... Det kreativa skapande språket kanske finns.

Ty jag tror man känner att man tappat en hastighet man trodde sig ha. Det vore det mest otroliga av allt och om alls så att man klarar att prata vettigt begripligt med varandra. Sådant kan vara svårt men blir ibland lättare om man flyttar sitt perspektiv dit. Ibland om talar tydligt kan man nå fram sparande onödigt shit för alla. Om så finns kreativ möjlighet förändring. Jag längre bak indirekt ett litet exempel jag här ej ids referera varande unsure från start och inget man bör ge bad-luck när fortfarande gående i rätt riktning. Vi ska har inse att tiden flyter enormt snabbare där nere: Intensiteten är hög. Förändring per tidsenhet som upplevt är enorm samtidigt som föga förändras övergripande. Lämnande det mer otroliga med reflektion att mer dött i befintlig topp antagligen är bra och om inte bra åtminstone inte dåligt när det gäller ISIS. Men här i Sverige avstår vi bäst att prata vänsterpartiets politik vs kristdemokraterna med dem: Det blir bara komplext. Det finns inget föränderligt kreativt i sådant därför språket är inte begripligt så man tolkar det in i stereotyper innan och de är föränderlingståliga tåliga jämförbart eller bättre än allt. Oavsett om du säger bra eller dåligt blir det bara argument för befintliga stereotyper. Rent av bättre att säga dåligt på deras språk så pratar man.

Och sista året har vis ett mycket "pratande" i Libyen och Syrein: Det var inget av detta. Man pratade om något annat medan dom pratade sin praktiska verklighet. Det är ingenting och blir ingenting. När problemet är deras är språket också deras, Det går inte att komma ifrån när deras upplevda tid är snabb oavsett hur stationär det strukturellt övergripande varande som bara fortsatt inbördeskrig som vi ser det.

Situationen just nu fungerar inte. Irak tycker jag heller inte att man kan säga fungerande (dom är inte engagerade i konceptet: Ingen som påverkar saker bugar till Irak - dom har sina egna symboler, historik och shit som resp. bryr sig görande det bara jobbigt att ha det kvar utan en extern-stabilitets-skapare vilket likväl jag anar att många just nu saknar och gärna skulle se varit kvar där nere).

Bilaga A: Media suger rörande karthändelser: Reuters varken visar eller har alltid själva förstått var händelser i Syrien inträffade

Varför tror bl.a. Reuters att jag vet var alla möjliga mer eller mindre inexakt angivna platser i Syrien ligger någonstans? Jag vill inte lära mig det så jag kan det. Och jag vill inte behöv slå upp det.

Addera en kartera markera platsen så jag förstår var den ligger.

För mig är det fullständigt obegripligt hur man hamnat här. Så mycket redaktionell energi ska man kunna lägga på saker och ting oavsett hur man köper in nyhetshändelserna. Det är ju tidskostnad 20 minuter.

Kartor:

NASA Earthwinds är en fin utgångspunkt för vem som helst ännu mer ambitiös än vad Reuters per default i allt rimligt vad vi ska förvänta från jämförbart är. Exempelvis för revolutionärer planerande lite i förväg skapande ett GEO-awareness-system där man kan ha händelser uppdaterade. Bra sak att börja på verkligen: Mycket öppet i möjligheter med massor klart.

Visualisera kartor m.m. exempelvis för situation awareness stödjande management av protester (2015-03-13)

Bing Maps och OpenStreetMap har personellt släktskap sedan några år om det inte ändrats. Microsoft rekryterade den som brydde sig i OpenStreetMap i mitten från tidigt till så länge jag av och till följde det. Så sist ett par år sedan jag använde det stor likhet. Också ev. att de föregriper och påverkar varandra lite omväxlande bakåt i tiden (jag minns ej idag riktigt hur det är med plattformen här men ev. först i det visuella Microsoft ännu fler år bakåt).

Bing Maps: NASA World Wind förutom OpenStreetMaps (2012-10-18)
GEOData: Media, Business intelligence, Navigering, Kunskapsorganisation och Military intelligence
Riktad information - Navigation: Förstärkt i spatiell organisation (2013-12-03)
Kartor från Google Maps i bloggar och webbsajter (2010-05-16)
Geografisk lokalisering för anpassad presentation på nättidningar (2010-03-13)

Hela området är bara svårt om man inte försöker lära sig det. Gör man det är man klar efter en timme om det gäller inte mer än att visa en representativ och korrekt karta som bild förklarande var platsen ligger.

Det är en form av engagemang och organisatorisk möjlighet att ta värdet man levererar framåt till kontinuerligt bättre jag tror är nödvändig om publikationer likt Reuters inte ska stå still över tiden i redaktionellt värde undntaget stora nu ska vi lösa allt så får det bära eller brista förändringar av allt och ingenting ibland bättre men ofta nog störande i den plötsliga förändringen och tycks det för mig ej just fokuserande så mycket på att nyheterna får kartor och jämfört konkret värde man önskat så mycket som stora jätte-bilder på första sidan med endast rubrik (därför att PDA:er är coolt nu så då ska vi korrekt uppmuntra Hans m.fl. att alltid surfa på dem så att de slipper läsa ingress när de ska välja ut nyheter) eller annan navigering.

Media kostnad som straff implementerat: Sanktioner mot Reuters nu pågående

Som straff - lite orättvist - men för att uppmuntra övriga avstår jag nu minst tre veckor att alls surfa på Reuters. Och tills löst är de nu betygssatta på 2.9 av 5.

Komplettering: Reuters känns omotiverad och trög när jag reloadar dem. Ingen ny nyhet. Så för att verkligen understryka allvaret adderar jag en extra vecka. Hela 4 veckor utan mig.

Funktionella, snabba vissa tider jag ibland surfar, men bryr sig egentligen inte att ens se till att man själva såväl som vi enkla läsare begriper var orterna ligger. När man löser det kan man sunt ta sig en titt var på man skrivit att händelser inträffat också. Jag tyckte mig kanske en eller två gånger att det var "konstigt" (fel).

Tyngden i detta kan man göra hur liten som helst. Men det är verkligen en själv man gör liten i så fall. Själva det organisatoriska problemet visar ju om detta är malignt: Den statiska döden tappande lite kontinuerligt - att man inte riktigt ids bry sig. Just rörande Eeuters tror jag dock på att man kan rehabilitera sig. Annars hade jag inte varit så krävande sträng att jag nu många veckor satt dem i sanktioner: Sedan är verklighet som den är: Det här borde tjänster som Reuters haft många år. Ingen kostnad och stort värde.

Kreativ association när emergence i känsla inverkar II

Visuell intensitet tagande upp känsla är från diskret påverkande till brutalt potent. Men brutalt potent är som vi vet mycket mer till att handla. Kreativiteten ligger gärna föregripande. Samtidigt är det en fråga om perspektiv och vem vi är relativt informationen: Och vad som är görligt nu jämfört med senare.

Ibland riskerar man bara att spä på problematiska processer genom att överreagera på visualiserat man ändå inte omedelbart just kan föregripa hanterande av eller ens för vad konkret. Undvikande onödig risk för att utnyttjas för polarisering genom att överuttrycka information själv som kan tas upp bredare än dom man egentligen adresserar.

Vi har sett - eller jag har inte tittat på något exempel själv ännu - exempel här från tortyr-morden i Syrien. Att föredöma men ej att överdrivet uttrycka sig problematiskt för rörande vem man egentligen avser. Vad den långsammare visuella kreativiteten på dessa såväl som starkt men lägre vet jag inte. Insight förändrade attityder och därifrån ev. till handlande är inte vad jag menar då riktigt.

• Kreativ association när emergence i känsla inverkar (2014-04-14)

Jag får återvända till det här åtminstone veckor eller någon månad framåt först kontrollerande att jag är tryggt korrekt i när jag säger att inget med liknande intensitet mätbart gav något värde jagkan se i Kina. Men jag behöver följa upp det färskare: Tidsfönster här är ju tycker jag ganska osäkert eftersom det kanske inte är så enkelt att man kan ta ut ett fåtal - säg att man kanske behöver upp över 100 till 10000 koncept - som utgångspunkt för att mäta tänkbar påverkan. 100 om det är ganska uppenbart testkörande några epoker att just ingen egentligen brytt sig i tagande påverkande utanför kanske vissa nyckelgrupper (som närastående i kultur till de självmordseldande munkarna).

Samtidigt som när man väl agerar gör man det bättre havande kreativiteten och diskussion redan klar så att det inte blir en massa hattande hit och dit. Ska man väpna Libyen nu är det t.ex. att förvänta att frågor kring hanterande vapen är vad man i all rimlighet måste ha tänkt igenom sedan länge av alla inblandade. Och sedan om man gör det så gör man det bra från början så att problematiska processer ej drar ut eller så låter man bli.

Tempo har sina poänger. Argumenterat såg just ingenting särskilt illa ut i Nordafrika eller Mellanöstern så länge Västerlandet hade lite tempo i att dela vetande och resurser med tempo. D.v.s. innan saker sunkades ner först märkbart i Syrien där man blev så sent ute agerande.

Kim Jong Un överskattar hungerstrejkens effekt för att ta protester till revolution

Kim Jong Un intresse av revolution och inbördeskrig är begripligt men det innebär inte att han rätt tolkade den syriska revolutionen i den teori han uttrycker i sin hälsning till Syrien.

I all rimlighet var revolutionen redan i rörelse när hungerstrejken mars 2011 (som rapporterat) adderade till protester över stora delar av samhället åtminstone i regioner av Syrien. Även om det i mer konkreta och kanske mer "formella" beslut kan argumenteras att protesterna passerade en mer argumenterad gränszon till revolution dom här dagarna (litande på Wikipedias tidslinje):

"7 March, thirteen political prisoners in Syria went on hunger strike,[2] demanding an end to political arrests and the restitution of rights that have been removed from civil and political life.

10 March, dozens of Syrian Kurds started hunger strike in solidarity with those of 7 March.

12 March, Syrian Kurds protested in al-Qamishli and in al-Hasakah.

Tuesday 15 March, dubbed "day of rage" by activists, hundreds staged protests in Damascus and Aleppo, calling for democratic reforms. The protest in Damascus was violently dispersed.

Från Wikipedia (något förkortat med referenserna borttagna): Timeline of the Syrian Civil War (January–April 2011)

Jag ifrågasätter också hela gratulationen: givet Nordkoreas återkommande problem med undernäring och svält känns det smaklöst.

Och med något av samma osmaklighet kanske: Hade nu hungerstrejk varit så avgörande borde inte samma effekt uppstå mycket mer i Nordkorea? Valfriheten varande agerande resp. när hindrar påverkar självklart men ändå ska ju någon skaleffekt kunna förväntas om Kim Jong Un teori alls ska kunna verifieras.

Teorin uttryckt i hälsningen till al-Assad finns hos The Korean Central News Agency ("state-run agency of the Democratic People's Republic of Korea"):

"Pyongyang, March 5 (KCNA) -- Kim Jong Un, first chairman of the National Defence Commission of the DPRK, Wednesday sent a message of greeting to Bashar Al-Assad, president of the Syrian Arab Republic."
[...]
"The March 8 revolution in Syria marked the occasion of a historical turn in the efforts of the Syrian people for the political and economic development of the country, it said.

The message wished the Syrian president good health and bigger achievements in his responsible work, expressing the belief that the Syrian people will win victory in the struggle to meet challenges of the hostile forces at home and abroad and defend the sovereignty, dignity, territorial integrity and security of the country under his correct leadership."

Från: Kim Jong Un Sends Greetings to Syrian President | www.kcna.co.jp

Annat i Nordkorea kan finnas att lära av. Med avregleringen av europeiska elmarknaden kanske Sverige borde börja lyfta fram sin miljövänliga energi? Kanske rent av på officiella emblem likt Nordkorea. Det känns spontant rätt att se miljövänlig energi som något ett land vågar lyfta fram tydligt kanske i protest mot alla de problem Kinas folk lider av i städerna.

USS George H.W. Bush kanske gör statsbesök i Kina

Det känns så klart lite speciellt kanske inte bara för (former) President Bush när nu USS George H.W. Bush ska ha lämnat Persiska viken med deltagande i striderna i och runt om Irak (och antar jag mot slutet Syrien) (den ankom om jag minns rätt området februari 2014 antingen noterat i samband med min lilla fallstudie i ridcule i försök att motivera assert action i Nästan hela amerikanska marinen kan krävas för att klara Syriska diktaturens luftförsvar och flygplan (2013-07-23) vilket löste sig själv ca 1.5 år senare).

USS George H.W. Bush i namn såväl som uppdrag var förövrigt ett fint erkännande av President Obama till President Bush II (och kanske lite till Bush I). Man kan så klart tänka sig andra värden i namnet i så väl kanske associerad effekt från Bush II i realiserad till faktiskt militärt görande i tämligen svårslagen nivå sedan bra länge. Först kom Bush II med allt möjligt. Sedan blev det lite lugnare. Sedan kom han tillbaka igen i det kanske mest effekt-projiserande strategiska verktyget den amerikanska armén har (jag tror ett modernare senare skepp nu är klart men har inte suttit och jämfört dem i Wikipedia-tabeller: USS George H.W. Bush är stor och stark precis som Bush II när han kommer invaderande och ett fint kompletterande för efterföljande presidenter som kanske inte orkar invadera lika brett alltid - stor och dyr men ändå energieffektiv).

Wikipedia ger en mer bok-nördig förklaring till namnet: Georg H.W. Bush indikerande en metodik för att namnge vapen sämre än den jag utgår från här. Det bör väl något värde av en legendarisk invasion:är - skepnad med likhet av historiens krigare materialiserad av Necromancer Obama - blåsande in på slagfältet i form av ett stort vapen. Vad man kan anse om politiken och besluten Bush II fattade har ju egentligen inte alls med det att göra. En påminnelse om sällsynt stort uttryckt men likväl möjligt precis som det här fartyget var störst.

Granatgevär Sigismund III

Inte helt olikt om Sverige döpt Granatgevär Carl Gustav till lämplig kung från historien invaderande dådkraftigt (kanske var dåliga beslut men i varje situation dessa vapnen ska användas är det en icke-fråga och när de ej används är indikationen om motivation eller "non-cute" i dem också ett värde). Kanske inte helt avgörande just här men ett intressant värde att komma ihåg rörande det militära: Att se rätt ut kan spara in energi i framtiden.

Ett bra förslag på namn till nästa generation granatgevär kan vara Granatgevär Sigismund: Sigismund mer än bara en svensk kung är ju ett fint gammalt svenskt namn vi idag allt för sällan döper våra barn till: Sigismund III Vasa. Mer svenskt än så kan vi inte få våra vapen.

Bush II invaderar i Asien

Och ska kanske istället besöka Kina:

• McCain to Pentagon: Don’t let your aircraft carriers visit China | Washington Post

Jag har ingen åsikt om det är ett bra eller dåligt besökt (och ej heller ev. risker med det kring icke-relaterat "kris": jfr ta den i beslag). Konceptet att göra statsbesök med fartyg har jag ju förövrigt regelbundet 1 - 2 ggr per år nu försökt motivera Sverige till:

• Att tänka väpnat symbol-tungt: Inköpslista för Svenska försvaret (2013-11-11)

Det fodrar ju verkligen inte ett stort och dyrt fartyg för att representera. Men det ser heller inte bra ut på bild eller publiken i hamnen (kanske rent besökande på båten) med en korvett. Precis som Kina relativt nyligen illustrerat går det ju fint att köpa lite äldre större fartyg säkert bra några år för att åka runt med efter renovering om kanske inte effektiva som vapen längre. Jag tipsade Sverige för något år sedan kanske om fina brittiska (brittiskt är engelskt: Då vet man att man får rätt tradition - fregatterna ser ut som publiken förväntar sig utan känsla av SF likt den japanska fregatten utanför Somalia).

Nordkoreas Kinesiska Gräns

Vågar jag föreslå Nordkorea att Kina och USA kanske planerar något tillsammans? Kanske dags att börja flytta runt trupperna så man är förberedd norrut också. Och tar vi - jag och kanske Nordkorea - fel så är det väl knappast någon skada skedd: Att öva rörelse med trupperna är nog gott för kommande försvarsförmåga så väl demonstrerande för omvärlden att det faktiskt går att köra runt med sakerna.

Soldater är till för att köra runt med. Det minns jag från min värnplikt. Cirka var 14 dag kördes man under magrare omständigheter säkert 50 - 100 mil (eller vad det kan ha varit). Eller ibland flögs mer sällan. Antagligen mer 100 mil (Luleå - Uppsala och så tillbaka). Vi satt alltid alla och studerade läroböckerna så man tänkte inte så mycket på hur långt det var.