Konflikthantering i GEO-politik: Reward modellering och nor-adrenalinets återupptagning av dopamin

Enklast är kanske oftare för många att lämna signalsubstanser och receptorer som utgångspunkt. Jag har emellertid alltid funnit dem vara den utgångspunkt som lättast levererat fruktfulla ingångar. Det är här är dock inte korrekt att förstå resonemang som försök att modellera just specifik dynamiken runt membram-proteinerna som sådan utan som abstrakta prototyper för att underlätta resonemang.

Låt oss reflektera varför ilska är en fungerande metod att neutralisera effekten av negativa stereotyper akut. Om någon utlöser dem mot dig blir du eventuellt arg och deras effekt på kognition reduceras rörande varaktig effekt. Om du ej blir arg börjar du uppfylla dem i mening av:

• Ej nödvändigtvis beteende de ev. inkluderar.
• Utan vad de indikerar och säger om ditt värde - värde i samma lösa betydelse som vad vi kan mena ligger under sådant som självförtroende - relativt den implicit indikerat bättre flocken.

I reaktion har vi med andra ord två potentiella sidor vilka också resp. kan inverka under lång tid. De kan vara potentiella motivatorer men de kan också reducera ner den intelligens, din motivation, och din förmåga att klara försöka resp. lyckas med saker och ting.

Men varför just ilska? Att försöka förklara från vad vi allmänt tar som självklara sanningar i flockdynamiken på något av alla tänkbara teman av att du om utmanad antingen tar upp utmaningen eller accepterar den lägre maktposition i flocken indikerad förklarar ju varken mer eller mindre utan ger bara ett kanske bredare ex. på samma sak alt. förklarar samma sak med andra ord.

Men ev. kan vi prototyper av signalsubstanser få en utgångspunkt som åtminstone kan modellera det och där modellering går att möjligt få att fungera bredare (ex. in i sådant som konkret strid).

Låt oss förenkla nor-adrenalin till att vara en väg som hjärnan kan höja och sänka intensitet, och där intensitet skilt från dopamin ej lika enkelt kan uppvisa en dualistisk natur:

• För pågående process (d.v.s. ej ev. slut belöning med generellt påslag för att förstärka samtidighet av vad utnyttjat).
• Konvergens framåt d.v.s. steg för steg processer. Inlärningens belöning är extremt singulär i denna typ.
• Divergens utåt med aktivering av sidospår. Kreativt tänkande sökande något helt nytt uppslag bär denna natur medan process-aktivering tar över när vi börjar följa något singulärt.

Mani och lättare hypomani (av den ej serotonin-typ ex. SSRI kan ge upphov till utan snarare den kanske oftare medfödda typ av lätt plågsam aldrig ge upp något som är typiskt i process-belöning inte sällan på lärning-tema tror jag - En del personer här bär åtminstone ofta ytligt likhet med vissa stereotyper rörande forskare - och jag brukar kalla det hela med en symbol indikerande ett kreativt beskrivnings-kontext utnyttjande vår mycket exakta tyska forskare och om jag minns rätt också använd såväl som tecknad här för några år sedan) kan vi se som överdrivna uttrycka av konvergens-typen. Vid mani blir kravet på meningsfullhet för att fortsätta "ett steg till" ytterst lågt därför att grundaktivering är överdrivet hög.

Psykos är divergens-typen överdriven och funktionellt delvis jämförbart med manin kan tolkning och resonemang om verkligheten divergera ut till det direkt otroliga. Vidare utnyttjande den dominerande modellen av schizofreni kan det hela få kontinuerliga sjuka ingångar att starka processen från om och om igen genom att perceptionens delar av hjärnan fortgående skickar upp otroligheter till prefrontala cortex att försöka förklara.

Snarare tror jag att nor-adrenalin kan reducera åtminstone divergens-typen trots generellt påslag aktivering. Rent kemiskt är nu nor-adrenalin och dopamin besläktade. Båda är fenetylaminer (och jag noterar att Wikipedia uppger att själva typ-skelettet i sig ska vara signalsubstans med funktionalitet jämförbar med vad jag tillskrev nor-adrenalin vilket jag ej minns att jag kände till: Ej uteslutet någon missuppfattning Wikipedia-skribent gjort rörande aktiva och icke-aktiva former resp. nedbrytningsprodukter / kemiskprocess skapande resp. fenetylamin). Och till följd av detta kan återupptag (och vi kan tänka oss att återupptag förutom effektivisering genom återvinning är en feedback indikerande behov av grundnivå: Effekt av vissa antipsykotiska läkemedel initialt indikerar detta genom att deras blockering receptorer initialt kan ökad istället för minskad aktivering genom att större mängd fria signalsubstanser existerar men där något feedback-system hjärnan korrigerar detta troligen via mindre frisättning och/eller större benägenhet återupptagning eller ev. mer MAO-enzym - för mig saknar egentligen vilket betydelse och jag har alltid valt att se alla tänkbara feedback-system som ett ändå jag väljer att kalla återupptag) av andra fenetylaminer normalt förväntas av receptorer optimerade mot en särskild signalsubstans.

Framförallt när det gäller upptag annan signalsubstans är det förväntat från förklaringar tillskrivna effekt av psykofarmaka att det väsentliga fallet för påverkan beteende är återupptagning av dopamin via nor-adrenalin. Blockering återupptag nor-adrenalin hos ex. Strattera har man för effekt ADHD försökt förklara på detta sätt. En av mig spekulerad spegeleffekt av detta (som hos flera läkemedel som gör detta också bekräftades: Remeron, Effexor, Tramadol, under de idag vanligaste varumärkena, och predikterad är också Strattera men där jag vid tiden kanske sex år sedan ej på tid jag gav sökning kunde hitta studie som ännu visat på det) är att det också kommer med en tidsfördröjd aktivering av Substrata niagra via det opioida systemet (varför jag åtminstone själv aldrig skulle acceptera några av aktuella läkemedel oavsett diagnos varje normalt trolig diagnos därför att detta innebär att de kan utlösa depression om korrekt samt - vilket skiljer dem specifikt för diagnosen ADHD men möjligen ej för ex. Remeron mot depression kontra något arketypiskt SSRI så som escitalopram i det att permanenta strukturella förändringar ej är otroliga p.s.s. som att amfetamin-missbrukaren förvisso kan ha skadad kognition p.g.a. inflammatoriska processer av överaktivering men ej inkluderar att något kroppseget långsiktigt effektsystem förändrat hjärnan vilket är fallet för heroin- och morfin-missbrukaren där enzym-system varaktigt ställer om grundnivån).

Den tidsfördröjda spegeleffekten är ej svår att rationalisera från en evolutionär-idévärld. Även om sådant specifikt för att förstå dynamiken ej är en riktigt sund metod är den alldeles utmärkt när vi som här mer utnyttjar sådant här för att skapa en modell av populationer av människor. Där vi bl.a. och kanske mest uppenbar kan se behovet av en god prediktion av behov av att aktivera upp det typiskt långsammare smärtlindrings- och med det också system utläkning i kroppen. Hög aktivering stresshormoner (andra än kortisol) och besläktat är ju vad vi får vid flykt och strid. Att blockera återupptagning manipulerar mängden fri signalsubstans men med följdeffekt att feedback-systemet fungerar mindre effektivt och framförallt mindre exakt. Det är förväntat att oavsett om grundaktivering innan läkemedlet var för lågt (effekt och beteende mer allmänt motsvarande något vi kan försöka förklara med detta utnyttjande signalsubstans-modellen även om denna verkligen lika lite som resonemang här ska tas för att egentligen motsvara hur sådant här fungerar i hjärnan) att det ger en obalanserat hög indikation på spegeleffekten relativt nivån på den konkreta och sökta effekten nor-adrenalin (tänkbart ställer det om sig: Jag har vid sökningar på drogforum konstaterat att användning av tramadol för effekt självupplevelse - d.v.s. att det känns bra att ta dem - och ej smärta när regelbundet ger tämligen snabb tolerans efter om jag minns rätt några år senare cirka 4 - 6 veckor) indikerande att tolerans ej bara kommer från den strukturella förändringen opioda-system enzym-processer medför utan även något kring feedback närmare läkemedlets mest konkreta effekter.

Arketypiskt för det rena reward-påslaget vid slutmål ex. inlärning eller strid där stora system slås på föga diskriminerande för att säkert i genomsnitt fånga de komponenter aktiverade som var väsentliga för att lyckas (och ibland det rent irrationella som att man ska göra på ett visst sätt när man spelar enarmad-bandit för att vinna m.m. konstaterat i studier - Vad du gjorde föga diskriminerande associeras till att lyckas).

Typiskt för att bli arg när negativ stereotyp blir utlöst och dess effekt balanseras ut utan något annat indikerad händelse är ej förändring i någon positiv mening jämfört med tillståndet innan. Det är hindrandet av negativ effekt. Det kritiska i pågående strid är att kontinuerligt vinna i mening av ex. för en (mindre) tänkbar-typ av strid att klara att parera varje stöt värja mot dig. Generellt påslag belöning för att klara en sådan parering skulle föga otroligt döda dig därför att det slöar ner dig. Delseger här är att kvarstå på befintligt tillstånd: Stridande (ej död) fortsatt. Generellt påslag belöning är mer något som kan komma när vi total-segrar (stöter vår värja avgörande i fienden alt. att denna om under ritualiserad strid ger upp).

D.v.s. vi kanske kan se nor-adrenalin prototypen som vad som har förmåga att göra åtminstone process framåt som alternativ till dopamin men där delstegen klarade i sig är förändrande av vårt grundtillstånd, ej heller ställer särskilda krav på förändring eller predikterad förändring till följd av vad där indikerat, för att processen ej ska stanna av. Handlar processen om att överleva och varje delsteg kostar oss 1000 penga-enheter stannar vi som motsvarande typisk frisk-människa ej processen därför att vi upplever att den är för kostsam ty processen är driven nor-adrenalin.

Och om driven nor-adrenalin är större pågående frisättning nor-adrenalin förväntad vilket indikerar större kontinuerligt återupptag nor-adrenalin vilket kommer ha till följd att den absoluta mängden - såväl som den relativa mängden jämfört med annars typiskt tillstånd - av dopamin via nor-adrenalinets återupptagning reduceras. Ju mer kritisk processen i sig är för att bibehålla grundtillstånd antagande att skattningen via mängden fritt nor-adrenalin är funktionell i varje delsteg (för vårt modell-sammanhang är det ett rimligt antagande eftersom vi kan göra det så men det är ej heller orimligt för hjärnan eftersom en hel del delar i hjärnan associerade till påslag här tycks kunna gå in och göra detta allmänt i hjärnan utan får vi anta någon vetskap om vad som sker i varje del. Ex. amygdala) desto mer fritt nor-adrenalin och desto mindre dopamin som återupptas nor-adrenalin.

Spekulativt kanske det ökade återupptag dopamin via dopamin återupptagningen som en spekulerad ungefär konstant nivå av dopamin mot normalt innebär kan garantera att processen defektivt ej tolkas som meningslös bara därför att vi vårt grundtillstånd ej blivit bättre eller kanske rent av försämrats (försämrat grundtillstånd - mer ex. livshotande - skulle enligt vårt resonemang här dra upp nor-adrenalin globalt ännu mer och öka mängden dopamin som återupptas presynaptiskt och därmed kompensera den ökade benägenheten för att se processen som meninglös och ej fruktfull).

Vi inser det problematiska när denna process pågår kraftfullt på en population av personer länge. Behovet av att saker blir bättre för att man ska fortsätta försvinner. Och några år senare kan hela städer ligger i ruiner och antalet döda passerat 1 miljon (så som i Syrien) utan att förändrad strategi är ett koncept som naturligt kommer i tankarna seriöst hos någon inblandad i striderna.

D.v.s. det är kritiskt att lättare menar jag addera en till process-väg ej konkurrerande med den inarbetade (vilket jag menar är lättare: Att bekriga en process vars natur är att acceptera att saker är som nu om individen lever är svårt i annan mening än att döda personen d.v.s. sådant som fredsförhandlingar ej tagande hänsyn till detta lyckas svårligen annat än sällan) där hopp induceras.

Hopp är det kritiska för att den alternativa processen ska vara möjlig. Utan hopp är det ej förväntat att en process är möjlig som kan medföra förbättring i vilket fall processen ej normalt inleds (åtminstone seriöst försökande) ty det är bara energi-kostnad och risk utan tänkbart värde (lite som en stridslist av fienden vilket alltid med troligt påverkan går att påstå även dåligt argumenterat för att störa fredsförhandlingar: Utmaningen för den som stör är ju bara att hjälpa individernas mer kognitiva delar av hjärnan att rationalisera och förklara vad de redan vet - Att det är meningslöst att försöka).

Att skapa förmåga att utnyttja nor-adrenalin driven process är omvänt vad som är fruktfullt att skapa förutsättningar för i träning soldater. Mycket möjligt går det göra bra och effektivt oavsett normalt sammanhang (ex. för sådant i Sverige) och en uppenbar metod lär vi från den religiösa fundamentalismen (relatera gärna direkt redan nu till nationalism) där ett evigt och konstant värde definierats in i värderingssystemet. En grundförutsätt värdering av all existens men ej kritiskt beroende av individen: Guden / Gudinnan, Dess heliga skrifter, och tycks det oavsett tid i historien eller religion ej överdrivet svårare människor som antas representera den övernaturliga entiteten eller bättre än andra förstå vad dom heliga skrifterna egentligen menar (intressant domän här är självklart när de menas mena att man ska dräpa folk från andra religioner eller helt enkelt icke-troende på den egna entiteten). Så länge den eviga entiteten existerar vilket blir praktiskt samma som så länge extremisten själv lever är nor-adrenalin driven process mycket högt driven (antagande värdering övernaturlig entitet approximativt max för långsiktiga värden) under förutsättning att pågående verklighet utlöser den (d.v.s. är i ex. något motsvarande heligt krig med livsfara).

Det blir ej heller lika lätt filtrerande på benägenhet att gå in eller ut ur verklighet där denna process är möjligt utifrån tänkbara egna värden vunna eller förlorade.

Däremot att göra vad jag hotade med och inledde för att konkretisera hotet (finns här riktat en svensk jag tror jag fick som läsare under Libyen-revolten och som jag tror senare kom att hamna en tid position tre i ISIS Syrien: Nu ev. död eller så rapporterad medan jag kan tänka mig att det där liksom ofta nog annars ej är korrekt rapporterat och rent av har en dålig eller med ännu mindre krav två indikationer på levande) att föra i bevis att ISIS var den i koranen utlovade prövningen Satan nära existensens slut.

Värderingen är då ej ortogonal utan 180-grader omvänd från innan. Allt som motiverar agerande som pågående när accepterande stridande för guden blir istället i magnitud samma men nu helt felaktigt. Du strider på satans-sida.

Det går med andra ord att se åtminstone från sista exemplet att vägar nor-adrenalin drivna processer går att föra till förändring utan att behöva skapa parallella processer med hopp och reward. Eller behov av att inducera omdefinition av processen pågående (så som att försöka argumentera till resp. sida vid fredsförhandling med vad för dem alla redan är självklar vetskap direkt upplevt: Antal döda, förstörd infrastruktur, sjukdomar m.m.). Jag har ej något mer exempel här men har heller aldrig sökt något mer. Jag tror att det går att hitta en mängd möjligheter om man grovt förstår metoden och är motiverad (med hopp) att försöka. Det är ofta så att du först ser möjligheterna i en domän när du har behov av dem.

Avslutande noterar vi dessutom att nor-adrenalin driven process ej exkluderar att reward-värdering påverkar strategi. Det är ditt tillstånd varaktigt som nog det handlar om. Upplevelse och resonemang om att behöva inducera samma mängd eller större skada på fienden som de gjorde på folk man upplever höra till den egna flocken är något annat och ej påverkande eller påverkad. Jfr döda tre byar (för kontext är det naturligt att tala om byar än om individer eller grupper) för att balansera den 1 - 3 byar fienden dödade. En annan tidsdimension och därmed andra saker från verkligheten och vad inträffat som naturligt känns viktigt, vad man minns, resp. upplever viktigt vid beslutet (sådant aktiveras ju när vi följer den sekvens av neuroner som i inlärningen representerar tidsdimensionen) verkar då strategi och beslut av denna typ normalt är vad man gör ej under pågående livsfara. Och spekulativt därför lättare att påverka ned sannolikheten för. Optimalt vore induktion av en nor-adrenalin process vars syfte och meningsfullhet är att atrocity ej realiseras d.v.s. realisera dem och någon aktör tar kostnaden för att garantera att beslutsgrupp dör och tidsmässigt riktigt nära efter konstaterat. Ej bästa tänkbara steg mot fred men å andra sidan vad som ej givet otroligt svår att lyckas med (bedömt från all moderna historiens statistik för fredsförhandlingar som försökt få mer storslaget bättre lösningar att fungera: Bra att lyckas med men lyckas å andra sidan normalt inte annat än väldigt sällan. Därmed varför givet är satt kursivt att jag ser statistik för metod indikerad här - dödsstraffets misslyckande är tänkbart ej relevant eftersom det definierar det som del av pågående process av ex. brottet men därmed inte sagt att man ska ta god effekt som given men givet är ju också att utan hopp görande försök att lyckas möjliga blir med säkerhet ingenting bättre så det bör ej avskräcka någon tycker jag).

ISIS från Twitter till Telegram: Men följer inte mångas lösenord med i flytten?

Det är nog inte vad som ger utbetalning om så för:

"Telegram is so confident of its security that it twice offered a $300,000 reward to the first person who could crack its encryption.
But it is the app's new public broadcast function that jihadists have been quick to latch on to and it is not just IS that has started exploiting it."

Från: IS exploits Telegram mobile app to spread propaganda (2015-10-07) | BBC News

Hela domänen av lösenord och användarnamn här är tänker jag ett fruktfullt område för bredd tjänste-scanning över i princip alla tillgängliga tjänster som de kan tänkas använda återanvända vad som kan ha tagits upp i enskilda tjänster ex. via sista halv-året kanske mycket diskuterade defekter i SSL (som jag tror vi diskuterade en del kring för ett par år sedan om än inte täckande upp allt aktuellt i år rörande SSL men en del potentiella problem vi sett det nu i det detalj-lösa mer konceptuella).

Ny teknik och nytt på nätet lär man sig i kyrkan

Personligen mindre politiskt eller mänskligt engagerat rent allmänt känns det lite speciellt att en utanför dess osmakliga uttryck i våld riktigt tråkig religiös organisation är vad man får höra om någon ny teknik, tjänst och kanske ansedd "next cool internet stuff" som kanske blir av att pröva om man någonsin hinner arbete sig fram en fem år fram till idag. Jag är väl lite kvar fortfarande när Flickr kändes nytt förmånga och därmed som så mycket annat tydliggjordes mer via den kontrasten

Väldigt tråkiga när inte bara problematiskt våldsamma.

Och av det lär jag mig att se upp med att surfa Svenska Kyrkan, Pingstkyrkan o.s.v. så man inte får en mer medtryck självbild om ens närhet i vardags innovations nu.

Hamnar man där är det kanske bara 5 år kvar innan man tillsammans med pensionärerna går i söndagsskola för att lära sig skicka religiösa böner till vänner via satelliter på rätt sätt närmare guden eller gudinnan (eller två-könat beroende på vad det kan tänkas vara för kyrka: Jag söker som fortfarande efter dom är vildare riterna häxorna ska ha ute i skogen trots år utan att träffat på dem oavsett Blodmåne eller lägre offer-högtid - Det är nog mycket roligare att lära sig använda Telegram av dem än ISIS).

Vilken kontrast mellan en grupp unga kvinnliga studentskor som blivit intresserade av dom gamla religionerna med all den överdrivet oanvända tid dom har på humanistiska utbildningar skapande en massa annat i livet under studie åren - postande bilder från någon form av hednisk ritual till skogsandarna eller Gudinnan i skogen vs en religiös-tros-sekt: Inte bara en av öken-religionerna (i deras grund för alla tre dom tråkigaste) utan en som i princip försökt tagit det hela från hur man tänker sig att det kan ha varit för tusen år sedan bland de som öken-folken när de efter en hård dag i solen sökande vatten och mat samlades för att repetera religionen tills det var dags att somna. Jag har ingen svårighet tycker jag att se ett alternativ som det självklara för oss män även om det alternativet uppenbart tycks attrahera i huvudsak kvinnor av mindre självklara orsaker.

Guden och Gudinnan, Ra och Apep / Appolon och Gudinnan, Solar / Lunar. De forna egypterna i så mycket trots den bördiga jorden längs Nilen ett ökenfolk tyckte det viktigt att sätta stor religiös-nit i en mängd riter för att "hjälpa Ra" dräpa Gudinnan. Precis som de andra ökenfolken. Men jag är verkligen mer inne på att det i vår tid av innovation och kunnande (som preventivmedel och åtminstone i Sverige föga självklar katastrof om en kvinna får barn som ogift eller för den delen riskerar livet än mer redan under graviditet utan utökat försörjningsstöd åtminstone bland dessa ökenfolk) att man inte behöver vara nitiskt i sådant man inte kan se någon konkret orsak med relevans idag: Det är nog normalt bara gammalt skrock eller samhälls-reglerande funktioner vi idag saknar behov av som överlevt kulturellt.

Så träffar jag någonsin på en tillräckligt trolig grupp kvinnor i skogen för att jag ska våga ta dem för en hednisk-sekt görande vad man lärt från populärkulturen gör i skogen så lär jag göra det mänskligt mest sunda såväl som mer manliga (jämfört med att på knä stirra med längtan upp på en naken man på ett kors) och prövar att klä av mig: Kanske presenterande mig med lämpligt kulturellt-epitet beroende på vilken sekt de hör till. Kanske "Skogshanden X boende under vattnet borta i träsket" eller vad som verkar religiöst korrekt. Jag bangar ingenting här som kan vara aktuellt från att de alla förgriper sig på mig sexuellt till att offra en biskop eller några koranska krigare. Man tar seden dit man kommer.

Men som sagt: Fortfarande efter bra många år eftersökande dom här kvinnliga paganisterna har jag ännu att hitta någon av dem. Men jag lär knappast flytta ut i ISIS-öknen (eller vilken öken som helst) eller lägga in mig på kloster för det: Bara dumt att göra världen ännu sämre för en.

Relaterat

Rekommenderad bok att lära sig hieroglyfer hjälpligt från: Semesterprojekt: Matlagning, Ukulele, Hieroglyfer och Swahili (2012-06-30). Vi har nog en del skrift uttryck med bild på de två objekt jag har: Mitt Afrika i bild.

Andra exempel finns i Riktad information - Navigation: Förstärkt i spatiell organisation (2013-12-03) (ej mina objekt).

ISIS i Syrien

Inte noggrant skattat utan mer allmänt subjektivt bedömt från Google News var mitt intryck en tid efter jag lät mitt lilla projekt att visa att ISIS bättre stämmer med vad Satan förväntas visa nära "slutet" av världen som nu känd än något att förekomst av sådana händelser genomförda av ISIS jag fann mer mänskligt problematiska reducerades. Och jag lät projektet vila.

Möjligen bedömde jag reduktionen av problematik fel och möjligt kan det förändras till mer problem igen. Det är emellertid ingenting man heller gör snabbt (heller inte vad som nödvändigtvis behöver ta många veckor heller) så det är i sig kanske inte en problematik.

Dock såvida inte viss turbulens mot slutet av mars ökar vilken subjektivt viktande kan upplevas balanseras av att man börjat släppa gisslan ökar kan projektet få vila fortsatt. Rörande afrikansk aktivitet utanför möjligen Libyen beaktar jag det inte eftersom det inte är självklart för mig att det ger en meningsfull koppling p.s.s. som att kopplingen mellan dessa grupper och ISIS centralitet i propaganda-maskin antagligen är minst sagt lös.

Projektet där det står nu:

• Mujtahid

Sista inlägg:

• Sura 5, vers 32 och vers 33: Begå ohämmat övervåld på jorden (2015-02-28)

Verbens mening: Transfer och kontroll och likheten mellan Äta och att Bränna gammal konst

Kontroll över transfererat, och transfer i tämligen bred mening.

Transfer näring: Eat och Feed

A har troligen kontroll över B innan uppäten:

Mrs A eats B

Därefter utanför det mesta av den kognitiva kontroller hamnande mer på nivå med akuta åtgärder om förgiftad.

Men Mrs A gör inte när hon ska mäta C. eats själv utan ex. feeds eller kanske breast-feeds:

Mrs A feeds Baby C B

Transfer Ljud: Hear och Say

Vi hör men säger. Kontrollen över informationen är tror jag som default bäst att se som att entiteter som haft den har grundnivås kontroll över där typ eller medium huvudsakligen i effekt är relaterad vem och varför de kan vilja göra något med den resp. möjlighet att realisera informationen från ett perspektiv utifrån (ex. sökande som utomstående information skickad säg relaterat smuggling tycks det mer görligt om passerande datorer snarare person till person utan sådant medium känt).

Men Mrs A hör inte Baby C ett stycke information. Utan hon får säga.

Transfer omsättningsbart till konkret tillgång: Give / Receive

Också transfer med resp. riktning för entitet kontroll går mot (d.v.s. som argumenterat näring är det inte säkert att vi faktiskt får kontroll efter åt: en riktning som positiv tas för resp. verb även om jag när jag äter upp 1000 kr faktiskt har mindre kontroll över pengarna efteråt).

Diverge, Converge, Allocate, Archive, Converge, Converge o.s.v. i många hundra

Så vad är det som ses speciellt med just perceiver som roll? Jag kanske i och för sig minns fel där men jag minns som av och till uttryckt som att vi där mer unikt har mer uttryckt två roller.

Är det kanske att det är information? Mer i mening att vi kan behöva referera vad vi sett eller hört? Görande transfer eller riktningen för det som man lättare lägger märke till.

Det är kanske delvis det. Om vi gillar något är det etablerad kunskap vi kontrollerar. Medan när vi anger or humour någon uttrycker vi information som kan inverka på sådant tillstånd.

Självklart kan jag säga att Mrs A har en roll när hon äter resp. matar men då tar vi riktningen för transfer som given. Jag ser hur som helst ingen skillnad i hur många mini-roller man hamnar på för 10 - 15 transfer fall. Du får två som förväntat: Causalt initierande eller utgående från ett causalt givet tillstånd (agent eller perceiver som ofta skrivit) och något indikerande riktning för kontroll över transfer. Två roller.

Jag minns det säkert från ett lätt kognitivt transfer-stört tillstånd. Kan ha rört något helt annat. Efter att gått över kontroll transfer för kategorier är man tror jag lätt skadad. Mycket likt give och take men över tämligen många i tämligen många kategorier åtminstone jag ser föga av i grammatisk form att utnyttja.

Hur som helst kan man så klart gå upp till tre dimensioner - en sundare basnivå tror jag - hanterande "inkluderad" normal "container-menings" indikation ("payload"). Jfr. eat till nutrition (om ej ätande arsenik och kvicksilver från färg projekt), letter bomb via bomb - "explosive payload". Missile launch till? Launch? Nja där har man ungefär var "Indikation" slutar och vad man tar från det vidare kanske börjar.

Distribute, Publish och Share

Här har vi våra kommunistiska verb förutom att publisera och distribuera information eller dela fritt på social media får man lika lite där som i andra diktaturer.

Kanske jämförbart med att tala till hela flocken på 17 människor för 10 000 år sedan vandrande in från Grönland ner till Sverige (jag vet inte när folk vandrande in här så man lika bra göra det tydligt med Grönland: Vi kom så klart inte så mycket till Sverige slugt döljande att jag inte är säker på att vi vandrande in från resp. Danmark för mer "germanska folken" resp. över Norrland för mer "samerna" tror jag brukar sägas).

Eat resp. Förstöra gammal konst

Just det: Så kan man göra attacks och defends utan att behöva värdera det i sig. Likväl tror jag alla verb utan så mycket manner som bomb inbyggt kan fås i kategorier ungefär motsvarande något tudelat i en liten i lokala flocken power-struggle. A Attacks B -> transfer av något minus-värde som funktion av A's muskelstyrka till B. A defends B p.s.s. men nu positivt. A carpet bombs B -> n1 * size1 + n2 * size2 ... o.s.v. Utan tvivel enklare förr när A sa något om storleken på payload om man sett A och det inte var en fråga om mer nivå av vad man väljer att "uttryck" när ett verb som carpet bomb eller liknande dyker upp. "Dessbättre" om ej normalt ännu i en konflikt eller direkt för ny konflikt har vi något här såväl som ännu tydligare för a-bomb. Default värdering utan någon hänsyn till faktisk slagkraft.

Och det är kanske just här vi är i det snabba arbetsminnet vi utnyttjar att tolka meningar. Default roller övergripande verb, default roller för entitet vi känner, och riktningen saker och ting går. A goes west to California to dig for gold. B goes west to raid and burn England a church or two for slaves and silver. Kan vi bränna England en kyrka? För att kompensera våra historiska övergrepp? Är det kanske bra marketing av Sverige demonstrerande att vi bryr oss samtidigt uttryckande sund relativ makt av något idag mindre versus idag större. Jag tror de skulle gilla det: Deras historiska centrala kristna "sekt" är ju varken just katolskt eller egentligen särskilt närmare någon av de större protestantiska grupper. Lite egna så. Kanske någon gammal norsk stavkyrka från vikingatiden om vi har någon precis över den svenska gränsen så kompenserar vi lite för Norge också.

Problemet är vad transfererar vi till England? Ej silver och slavar och egentligen inte någon ödmjuk-flock-bow-to-higher-moral. Mer uttryckande moralisk överlägsenhet. Ska man få ut något av sådant ska det verkligen vara vad den egna flocken implementerar och med upplevt större distans än jag tror de engelska kristna upplever efter så många år ekumeniskt fjollande lämnande dagarna av att kapa och bräna papisterna skepp resp. omvänt brännande engelsmännen om jag känner Rom rätt. Och bjuder man hit några english för att elda en kyrka eller två är det ju inte en seger värd något heller riktigt.

Så varför bränna vad du har kontroll över? E eats B. Du tappar förvisso i all verkligheten kontrollen över B men samtidigt transformeras B till ett upplevt värde. Apropå att förstöra stora symboler man tycker känns kulturellt främmande och kan associera till vad helst man upplevt vara fiende förr oavsett om fornminnena är många tusen år gamla som i Afganistan eller Syrien. Ganska många blir brutalt påverkande när stora forminnen och konst förstörs. Och visst det är tråkigt men människans kultur överlever det. Jag tror man ska oroa sig mer för de koncept i kultur inför framtiden pågående problem mer allmänt oberoende av detta orsakar: Från befintlig våldstradition och PTSD till tagande några år bakåt i mänsklig kulturell utveckling.

En kanske svårare fråga att besvara rätt om man är uppeldad inför att hacka ner ett enormt stenmonument i ökenvärme är om man kanske skulle få en långsammare och svagare men över några år ändå större värde-effekt av att bygga upp en enormt stor symbol för den egna föreställningen om vi och dom. Kanske en stor fot trampade på något folk huggit in i en klippa och folk fått för sig i Västerlandet hade med religion att göra (snarare än flockens makt lika gärna om det nu var just någon skillnad) så att infödingarna där nere tror att de måste förstöra den nu (eldar man upp sitt land är man per definition inföding som begreppet tidigare införts: det ska inte ses som exakt motsvarande mer allmänna begrepp historiskt associerade till negativa stereotyper - tvärt om att man är mer av ett spännande utvecklings-folk som kan bli allt möjligt i framtiden någon gång).

Svårare att som diktator någonsin lämna enkelt givna gemensamma symboler utan stora monument. Du är fast med skägget så att säga tills man konkret bygger något i positiv mening folk gillar. Du kan bränna så länge innan det börjar bli magert. Dock här ska man inse att något av detta verkar man förstå. Det är väl något av vad man kanske söker i process av att tydligt uppmuntra sägs det kvinnor utifrån att invandra. Vad folk associerar just till att bygga samhälle vilket antar jag adderar en del tid till hur saker kan upplevas även om nu förstört avlopp m.m. väger väldigt tungt och är inte helt enkelt att återställa. Lätt kanske att glömma den långsiktiga informationen såväl som konkretiseringen för den kraftfulla informationen just nu och uttrycksfullt brännande ner hela landet man sedan tänker sig bo fortsatt.

Riktad information - Exempel: Musik i propaganda från ISIS

Och känt är att musik samtidig med ett budskap kan förstärka det såväl som att förstärka bredare inte nödvändigtvis lika direkt till budskap associerade känslor.

"But most share another quality — they feature jihadi nasheeds. Nasheeds are Islamic song-poems."
[...]
"In some videos, the music has been Westernized to appeal to Western youth. In others, the tunes and rhythms relies on local musical traditions to cater to regional Islamic nationalists."

Från: The Religious Chants the Islamic State is Using to Woo Recruits (2015-01-16) | Northwestern University

Vad man reflektera (i mening av att jag reflekterar lätt här utan att försöka mer systematiskt gå över information känt rörande ISIS) över är vad som skiljer Islamic State från så oerhört mycket av jämföra organisationer utnyttjar av metoder för att förstärka informationen (från den subkulturella fältet motsvarande "nationalstat" till musik m.m.). Nu ska man ändå inte övertolka effekten: Särskilt finns ju en etablerad kultur föregripande med lättare rekryter bara religiösa krigare. Samtidigt ska inte de kanske färre utanför dessa man når underskattas bl.a. därför att det kanske ger tillväxt just på den subkulturer fortsatt med eller utan att någon påverkad reser iväg till Syrien eller Libyen.

Jag hoppas att man inte suttit här eller på annan informationskälla eller kombinationer av sådan och nått längre än vad annars är normalt därför att man är relativt normala entiteter är oerhört motiverad. Samtidigt gäller ju som jag diskuterade rörande min tro tidigare längre bakåt när jag lät anteckningar till något annat under skapelse resp. och/eller utnyttjat i annat publiceras att så länge världen nu faktiskt konvergerar åt rätt håll gäller nu att vetande i sig inte kan ses som annat än en förstärkande faktor av det.

Emellertid gäller i all realism också att konvergens om än realitet åt rätt håll övergripande kan gå periodvis åt fel håll i subkultur, geografiska områden, eller kanske övergripande totalt också en kortare period i felriktning. Vi kan ex. se att givet att diktatur X har jämförbar kunskap som tillgängligt från säg entitet Y till resp. X och motstånds-funktion Z, kan när Z tar längre tid initialt att få utnyttjande fullt ut ev. effekt på motivationen / prioriteringen hos X rörande "propaganda" ge viss försämring under en kortare period - likt hur jag tyckt mig när jag följt entiteter argumenterat relaterat frågan kan ha skett och passerats som fas.

Oavsett hur man resonerar här tycker jag att det är sunt att åtminstone inte konstatera defekter eller mer än normalt effektiva komponenter IS utnyttjar. Jag kan heller inte minnas att jag sett ex. på detta på nivå med tycks det IS leverans-kompetens här även om förvisso många publicister i form gjort just detta. Men samtidigt: Utnyttjar IS en sekundär källa tillrättalagd för argumenterat jämförbara funktioner med motsvarande krävande motivation att identifiera och utnyttja kan deras kompetens vara väsentligt lägre.

Därmed inte sagt att jag bedömer något här som troligt om se eller att just något sådant var påverkande ett litet långsamt sidoprojekt här relaterat störande vissa dimensioner i information från IS den intresserade ev. lagt märke till. Men jag har konstaterat det som i alla fall möjligt sedan en fyra - fem månader (cirka - i kalender tid bakåt analyserande / läsande i fatt inträffat snarare än jag då lade märke till det: Vid tiden ytterst fokuserad något helt annat ej följande något relaterat alls) och är inte road av det (d.v.s. ordentligt mer fodras innan jag bedömer att saker konvergerar till det vi kan kalla en "långsint Husman" som fortfarande 10 år efter att inträtt fortfarande kan påverka saker och ting jfr ex. kinesiska diktaturen).

Jag bedömer med andra ord - liksom är jag säker på det mesta som skulle göra det seriöst - att ev. sekundär källa påverkande ej troligare involverar något publicerad här i det för anti-diktatur tillrätta lagda men motivations-krävande informationen publicerad än något annat jämförbart (vilket säkert finns mycket av på engelska om man söker), och kanske troligare några i området kompetenta man med lite tur lyckades etablera tidigt under ISIS-processen. Men är cynisk nog att inte utesluta något heller. Nu har jag hur som helst som argumenterat korrekt rört lätt vid denna fråga om än som del av inlägg egentligen avseende något annat. Om något alls mer konkret indikerar här lär jag säkert återvända till frågan (och vi säger att frågan sorterar under "Esoteriska Kvalitetsproblem").

Libyen ännu netto-vinst i risk-reduktion: Men tid för världen att börja resonera rationellt för att förebygga framtida problem

Givet volationen i Libyen kan det tyckas enkelt att ifrågasätta interventionen av världen utanför under revolutionen. Särskilt riktas kritiken mot amerikanska utrikesdepartmentet och Hillary Clinton (en orsak kan säkert vara att hon ev. ställer upp i nästa presidentval och en del söker problem under tiden som utrikesminister men man ska absolut inte ta det som ända orsak: oro för terrorism är legitim och har många år långt utanför konkreta händelser likt interventioner eller terroristdåd varit en stor dimensioner av nyheter såväl som annan publik diskussion - tänkbart är det senare mer styrande oavsett om och hur den första faktorn ev. spelar in).

Färska exempel är:

• Exclusive: Secret tapes undermine Hillary Clinton on Libyan war (2014-01-28) | Washington Post

Föga är ännu sunt förankrad i risk management baserad på historiska data och ej heller är diskussionen heller ännu fokuserad på förebygga det problem som kan realiseras i framtiden. Att utgå från historiskt data är värde som inte ska underskattas. Det är så lätt att tänka fel när risker är så pass emotionellt intensiva som här. Där intensitet är hög med viss likhet till händelser man vet innebär enorma problem är det lätt att där se en mängd problem från händelserna man tycker se likhet med. Genom att faktiskt titta på händelser som inträffat och konkretiserat skilja dem från resonemang man gör direkt själv minskar man åtminstone riskerna för att missa verkliga risker därför att man ser samma risker återkommande overkligt i alla möjliga andra processer. Klarar man inte det är risken istället att man springer omkring runt om i världen utan att något egentligen blir löst eller alternativt att man gör ingenting mer än att peka på som i bästa fall lika ofta inbillade risker som verkliga.

Skräck och oro allt närvarande uttalad eller inte

En upplever jag implicit dimension i den kritik vi sett försiktigt börjande kanske sista kvartalet förra året (igen i en ny period så att säga) är faran från islamsk fundamentalism.

Att utnyttja det som argument är känslomässigt säkert ofta ganska funktionellt men är åtminstone ännu ej förankrad i sund risk management baserade på historik av faktiska incidenter.

al-Gaddafi Libyen: En av historiens största ekonomiska bidragsgivare till terror

Situationen före revolutionen var en regim - diktatur utan annan kontroll än vad al-Gaddafi med familj begränsade sig själva med - med historik av att ha finansierat en mängd terroristgrupper. Inkluderande muslimsk fundamentalism men också alla möjliga organisationer i övrigt (inkluderande samarbete med "katolska" IRA. Terroristdåd hörande till de i effekt mer omfattande är vedertaget haft mer eller mindre direkt relationen till al-Gaddafi (samtalande och mötande terroristerna).

- direkt personligt möte mellan al-Gaddafi och ansvarig - relaterat till regimen. Lockerbie (totalt antal döda i själva incidenten cirka 300 st) torde vara det i antal döda största kända exemplet (även om vi ännu inte ska utesluta att större exempel med al-Gaddafi involverad kan visa sig finnas).

Instabilitet i Afrika: Diktaturerna Libyen, Kuba och Sovjetunionen

Regimen var vidare under långa perioder (om än tycks för mig mindre de sista åren för vilka vi dock återkommer relaterat en större mer slumpmässig risk i etablerad tillväxt hos diktaturens topp) verkande i Afrika utanför de egna områdena. En instabil faktor vars verkan jag tror är ett feltänk att underskatta givet att Afrika i flera områden varit instabilt där finansiering och stöd med utrustning tänkbart oavsett om från Libyen, Kina, Sovjetunionen, Kuba eller annan aktör vars intresse ej är att nå en långsiktig stabilitet (där långsiktig stabilitet givet att antal diktaturer stabilt och varaktigt minskar över historien behöver inkludera åtminstone att man ej stödjer diktatur). När det kommer till stöd från diktatur till problematiska afrikanska aktörer sökande kontroll hör Libyen tillsammans med Sovjetunionen och Kuba till dom som skiljer ut sig i problem man spätt på med resurser och stöd.

Att acceptera detta från Libyen är och var inte bättre än att acceptera det från ex. Kuba åren under Kalla Kriget när de tillsammans med Sovjetunionen (Kuba gott tränade soldater välmotiverade och materiel, bidrag och andra andra resurser från Sovjetunionen).

Det är mycket möjligt inte nödvändigtvis vad som tillför värde att gå i krig över. Men det är heller inte rationellt att betrakta det som problem icke existerande endast därför att det pågick under så pass många år.

Men hade al-Gaddafi inte blivit gammal och föga intresserad av våld och maktspel? Rent av ofarlig för folk utanför det egna landet?

Indikationer åtminstone relaterat realiserade incidenter likt Lockerbie har så vitt jag vet inte inträffat på några år (inte särskilt mycket). Men relationerna till internationellt verkande terroristorganisationer fanns även om mycket menar jag kan indikera att regimen var mycket försiktigare. Själva resurserna USA adderade efter 11 September kan tror jag indikera att man både kunde få en relativt bättre bild resp. praktiskt motverkande det ev. mer effektivt än endast åren Libyen isolerades från omvärlden inom en mängd områden för att söka hindra nya terroristdåd.

En stor osäkerhetsfaktor finns förutom de som alla som följt al-Gaddafis Libyen genom åren känner till:

Excesser i drogmissbruk utan ekonomiska, juridiska eller polisära begränsningar.

Känt efter regimen föll är detta ej var problem minskande utan att excesser bortom normal förståelse vi har från enstaka i media uppmärksammade fall kring någon rik och känd sångerska var återkommande.

Allt mer av det irrationella - mer än bara periodiska psykotiska episoder - snarare en process allt djupare in i en väldigt annorlunda upplevelse och förståelse av världen vet vi nu pågick. Bara en sådan sak för att ta en trivialitet att diktaturens topp höll sig med ett enormt harmen av kvinnor (utan frihet att lämna rollen och regelbundet för flera av dem torterade) som man dessutom tar med sig när man är på statsbesök i andra länder för parad. Distansen i en av mycket få (ända?) situationen där diktatorn ej själv har 100% (upplevd vet vi nu givet revolutionen) kontroll över sin omvärld bedömd av i någon mening jämförbara roller och dessutom följd av media är enorm: Unikt i all så vitt jag vet modern historia. I uttryck av våld och omoral finns värre och otrevligare exempel inom landet men detta exempel räcker väl för att ge en grov illustrativ skattning från distansen där relativt normalt för sin roll av hur upparbetat sjuk diktatorns världsbild varaktigt blivit.

För en regim så ofta historiskt - oavsett allt destruktivt - volativ och irrationell ska man absolut inte undersöka riskerna som sådana abnorma excesser i droger kan innebära. Inträffar en kraftigare psykotisk episod utanför det normalt pågående vridna i tillväxt efter veckor av kokain i allt större doser finns ingen som regimen etablerade sin makt som praktiskt kan begränsa vilka händelser det kan orsaka.

En historik av att redan varit del av planering och finansiering av terroristdåd (likt Lockerbie) förutom pågående finansiering över längre tid är en etablerad historik i minnet av yngre år när saker inträffade regimen var agentativ till. Det är mycket väl förutom geografiskt lokala konflikter (ex. försöka invadera något) som ev. kanske är något rörande där realiserad mer bombastiskt kanske passande de mer problematiska kokain-inducerade psykotiska tillstånd vi kan tänka oss här är begränsade av öken-mil till städer i omgivande länder (saker kanske hinner bottna ner i kognitionen hinner man hunnit problematiskt långt över gränsen).

Vad hade al-Gaddafi klarat under sitt liv som han kan ha upplevt som mest bombastiskt storslaget?

• Terroristdåden han var del av att realisera.
• Revolutionen när han tog makten.
• Knappast Afrika-politiken oavsett i samarbetsorganisationer eller stöd till diverse destruktiva grupperingar ty där falerade det mesta.

Att jämföra rationellt

Faktisk historik av händelser som inträffat i verkligheten istället för att vara tankar om framtiden man känner sig till utan just något data visar att al-Gaddafi regim var så problematiskt en regim kan vara för omvärlden. Jag är som en jämförelse inte alls övertygad om att teknikstöd och vapenförsäljningar Nordkorea försöker bedriva i smyg når upp till vad Libyen arbetade upp. Dom gånger vapen tas i beslag tycks det ju vara ändå relativt litet av äldre modell: Panama seizes North Korean ship carrying weapons (2013-07-16) | The Guardian.

Mycket bombastiskt större passande mycket bättre för ett psykotiskt tillstånd inducerad av kokain m.fl. droger med kraftig mani om diktatorn i Nordkorea nu ev. missbrukar (och om så i samma abnorma omfattning) är dock Nordkoreas kärnvapen. Att nu Libyen saknade kärnvapen diktatorn okontrollerad av annan kan smälla i väg innebär inte att riskerna självklart praktiskt är lägre.

Problemen i Libyen ska man absolut ta på allvar. Men situationen just nu är att Libyen attraherar problem snarare än att vara utgångspunkten för problem i omvärlden. Tvärtom från hur det var under al-Gaddafi. Att just "exportera problem" med kärnvapen (d.v.s. smälla av dem) är ju dessutom om än möjligt under mani tänkbart varande mer slutgiltigt mindre sannolik kanske relaterat efterföljande kraftig depression (självmords-scenario) men innebär där ju också praktiskt större möjligheter för familj och nära samarbetspersoner att hantera honom (än under bombastisk mani).

Givetvis kan dagens Libyen försämras skapande export av problem i framtiden. Viss turbulens var dock i all rimlighet förväntad från revolutionen givet historiken från motsvarande processer runt om i världen. Sovjetunionens upplösande är ett känt ex. med en uppsjö av del-processer mycket problematiska både lokalt och ut i världen vi kan lära från rörande vad man konkret kan göra nu för att reducera risken för problem i framtiden. Så lång tid av förtryck, våld och tortyr såväl som ovana att resonera med och se värden just nu i koncepten runt demokrati fodrar ett arbete av folket för att orka fram till stabilitet. Det tar tid men processen börjar normalt just med diktaturen faller.

Diskussion vi märker nu och fortgående av och till egentligen sedan revolutionen i Libyen har emellertid fokus på hela tiden oro för risker i framtiden relaterat terrorism men utan att diskuterar hur man kan stödja processen till att snabbare balansera till rätt sorts stabilitet (d.v.s. ej stöd likt hur Sovjetunionen, Kuba, Libyen m.fl. diktaturer ibland bedriver Afrika-politik).

Problemet kanske delvis är att man tänker fel förutsättande att processen kommer misslyckas därför att länder realiserande omfattande resurser relativt mot vad man förväntade kom att ta mycket större kostnader för interventionerna i Irak resp. Afghanistan. En föreställning om att en positiv process fodrar åtminstone kostnader på sådana nivåer kan finnas. Det är dock en föreställning som ej har grund i historiska data. Undantaget där sådan process kan argumenterats varit nödvändigt för att nå stabilitet är endast när aktören är offensivt utåt (mest problematiska exempel i vår geografiska närhet torde vara Nazityskland). Att Irak och Afganistan kostade mer än beräknat är helt orelaterat processen i Libyen och jag varken tror att folket där ser släktskap med sina verktyg och metoder lika lite som att accounting, hanterande pension och ersättning, hanterande risker för support-personal m.m. är vad de kan lära särskilt mycket av. Det är väldigt olika verkligheter.

Jämför vi med ISIS uttrycker organisationen däremot just export av problem: De realiserar våld i länder runt kärnområdena inom Syrien.

I Libyen gäller heller inte att fundamentalism tycks vara på väg att vinna. Och rent av trots problematiskt höga kostnader i infrastruktur och än mer kortsiktigt märkbart i intäkter flödande in i landet är förstörelsen inte jämförbar med en mängd länder som varit i jämförbara processer de sista 20 åren. Det är bara att vandra över några av Sovjetunionens forna delar, Mellanöstern närmare Libanon, Syrien och Irak så har vi fler exempel.

Därmed finns aktörer i landet som själva verkar för att lösa sina problem. Det är väldigt sunt. När andra ska komma in och ta ett helhetsansvar för att lösa alla problem över en region blir det väldigt dyrt därför det är så mycket man egentligen inte vet ens om vardagskultur, man är inte välkommen, och att projisera resurser - i princip byggande upp ett litet samhälle hanterande material, föda, sjukvård o.s.v. - kostar abnorma summor.

För omvärlden är det sundare att proaktivt stödja entiteter som verkar i en sund moraliskt frisk riktning samtidigt som man är vaksam på tecken på att spridning av terrorism eller jämförbart uppstår. Det senare kan ex. bli fallet när en problematisk entitet har varaktig kontroll över ett geografiskt område med kommunikation till omvärlden (utan att vara Libyen expert föreställer jag mig här kanske en hamn om vi nu inte antar att entiteterna etablerat flyglinjer). Och så att säga kan slappna av med basfunktion där - kanske inkluderande eller rent av fodrande en där lokaliserad intäkt (olja föreställer jag mig är tänkbart givet uppgifterna om att ISIS klarade att tjäna pengar på oljekällor de kontrollerade: möjligen svårare i Libyen eftersom andra uppgifterna menade att ISIS sålde oljan till al-Assad regimen varande väldigt geo-nära).

Att förebygga att man etablerad sådan infekterad varaktig kontroll tycks övergripande inte annorlunda från vad redan argumenterat: Att stödja entiteter som redan idag motarbetar detta på plats i landet.

Här tror jag det är understödjande för resonemang att söka skatta faktiskt "potential" och etablerat intresse och målsättning. Entiteter historiskt geografiskt ytterst lokalt intresserade likt klaner är förvisso problem (och stödjande positiva entiteter kanske hjälper till att balansera det). De gangster-liknande grupper som kom fram i städerna efter revolutionen och ibland uttryckande något av muslimsk fundamentalism på ytan tycks för mig över åren från det inte riktigt vara vad som alltid är just jämförbart med internationellt verkande terroristorganisationer. Ibland är det kanske snarare gangster-grupper tagande ekonomiskt värde utnyttjande den paketering på ytan som tycks kunna tillföra något en del kanske upplever som mer "historiskt vederhäftigt" (som religion bland troende).

Men problemen och riskerna inför framtiden finns också. Självklart kan Libyen tänkas gå från att attrahera problem till att exportera dem. Och möjligen kan det sluta så problematiskt som tiotals år av stora bidrag i kompetens, materiel och pengar till terrorism eventuellt rent av med något större än Lockerby. Men det är en process som går att motverka och det behöver inte alls vara särskilt dyrt för omvärden. Huvuddelen av kostnader tar trots allt positivt verkande grupper inom landet redan och lär så fortsätta.

ISIS: Propaganda utanför intensitet och skräck i domän av "gender-politiskt balanserande" kan indikera nya risker

Perspektivet från kvinnan i vissa länder såväl som mer spritt områden eller subgrupper i den muslimska värden visar oftare än vi är vana vid i Sverige såväl som hela Västerländet (varande kulturellt längre ifrån tidsperioder när mannen varande starkande från arbetet på fältet resp. förvärvsarbetande styrde och ställde som han ville i hemmet medan kvinnan överlevde barnafödandet för att sedan hantera matlagning, kokning, städning, tvättning m.m. maskiner ännu inte förenklat) mer förtryckande.

Perspektivet är potential som kan vara del av vad som omsätts till förändring i processer verkande från den motsatta motpoolen av mer eller mindre teokrati med för oss "historiska ideal". D.v.s. bland annat processer som kräver demokrati ty demokrati inkluderar ju rösträtt även för kvinnan vilket gör områdena sammankopplade. Minns jag rätt begränsade kvinnligt engagemang hur långt de vid tiden nya reglerna (jämfört med åren innan medan jag ej känner till vilka regler som kan ha funnits längre tillbaka) om täckande av huvudet i Iran under tiden direkt efter revolutionen. Resultatet av protesterna i Tehran blev den mer begränsade huvudduk som nu krävs snarare än något mer totalt täckande (jag är inte 100% säker på detta: jag vet att jag såg det refererat men minns ej om jag kontrollerade det i andra källor).

Att en kvinna deltog i terroristdådet i Frankrike nyligen upplever jag (d.v.s. ej inkluderande utnyttjande av analysverktyg) ej som problematiskt i mening av det potentiellt "skymmer" risken för kvinnoförtryck ISIS kan resultera i (såväl som antar jag realiserat i områdena ISIS kontrollerar men ej vad jag försökt se om någon refererat faktiska problem relaterat).

Att man särskilt prioriterar att efterfråga en kvinna frigiven i möjligt utbyte med gisslan upplever jag dock har något av potential mot kulturområden lokaliserade i regionen av kunna skymma i frågan.

Det stör mig en del därför det kan tänkas indikera att man har viss kompetens hur man talar "effektivt" optimerande värden för egen del via hur man upplevs än som normalt upplever jag brukar vara fallet för såväl denna typ av organisation (i något bredare mening än bara inkluderande just terroristorganisationer med muslimsk teokratisk agenda) som för länderna i regionen. Sådan kompetens om den tillämpas bredare kan vara problematisk genom att göra förändringsprocessen svårare. Det kombinerar värden i upplevelse "uppåt" med värden som istället går nedåt där de senare inkluderar i varje fall skräck. Görande kanske det senare lättare att rationalisera som ett delsteg ev. nödvändigt snarare än som jag övertygad om etablerade den nivå som kommer gälla fortsatt.

Nyligen har vi även sett en hel del liknande exempel i regionen där dock istället länder talande var fallet. Faktiskt har jag endast (utan att sökt efter det bredare) för Saudiarabien och ett exempel diskuterades i Saudiarabien: Religiösa polisen föregrep Kung Abdullah's, Saudiarabien, död (inlägget länkar tillbaka till de som ursprungligen diskuterade det hela). Möjligen kanske en gemensam kreativ-impuls eller att den ena lärt av den andra. Vi kan reflektera att lämnar vi Saudiarabien har andra länder i regionen arbetat mycket mer systematiskt (och arbetat upp försvarliga mängder kompetens tydligt när vi jämför budskap förra året mot för flera år sedan) mer marketing ut i världen (Qatar är ett sådant land). Kanske ska dimensionen av att Saudiarabien tagit inspiration av ex. Qatar adderas till de förklaringar jag implicit lade i min diskussion från bias av att faktiskt sökande tecken på volation i diktaturen (som vi ju senare kunde se också troligt varit fallet när kungen dog efter pågående sjukdom). Kanske är kross-förbättring mellan organisationer och länder också intressant att följa för den som vill söka förstå dynamiken i konflikten?

Inte otroligt är vad som representerar kompetensen i ISIS här (om nu just kompetens är försvaret) resultatet som förekomst i organisationen av att rörelsen som jag uppfattat det är mer internationell än förr varit fallet (ex. jämfört med Afganistan). Inkluderande muslimer i större antal från länder utanför de huvudsakligen rörande religiösa trosföreställningar muslimska. Därmed kan man kanske sugit upp folk utbildade eller som rent av arbetat med marketing. Hur som helst känns det trots få tecken på att ISIS orkat längre än att paketera effektiva budskap kring egen agentativ intensitet resp. skräck oroande bara från detta exempel. Intensitet och skräck är när effektivt kommunicerade problematiska i sig både relaterat rekrytering såväl som hanterande folk i regionen resp. potentiellt entiteter som kan tänkas försöka hjälpa folken i områdena och kanske avstår troligare med effektivare skräck-propaganda trots inte mer problematisk i risk dessa faktisk än ex. Afghanistan var (frågan kring personer som återvänder i sådana länder från konflikter skiljer sig men av allt att döma har ju dessa regelmässigt utnyttjat riktiga pass vilket torde ge goda möjligheter hantering). Men när andra budskap läggs ovanpå intensitet och skräck kommer mycket mer i effekt: I värsta tänkbara effekt av mer systematiska uttryck kan det handla om att man uttrycker nationsbyggande till något som kan bli mer än bara stridens intensitet. Sådan effekt kan tänkbart göra hela processen mer problematiskt än jag tror någon riktigt förväntar sig idag (men verkligen att vi har sett föga om något vid sidan om detta som ens pekar i en så pass problematisk riktning: troligast spammar man nog fortsatt på men intensitet och uttryck av relativ makt och skräck från perspektiv av ej del av rörelsen när det nu tycks ha fungerat bra för rekryteringen särskilt givet att jag föreställer mig att flygunderstödd bör ha kostnat en hel del i förluster skapande fortsatt behov av rekrytering).

Det finns kraft i konceptet av nationalstaten - landet - riket. Kraft som kan lösa problem likt den pågående processen i Sydsudan eller som jag tror är möjligt ett Kurdistan. Lösande problem genom att reducera krig, våld, övergrepp o.s.v. Att ta den kraften till att etablera varaktiga länder - eller jämförbara entiteter - cementerande system av terror i staten är ett enormt missbruk av koncept vi istället vill mer än bara i faktiska uttryck av värde resp. problem associerade till realiserade koncept bör söka associera till positiva värden generellt. D.v.s. att försöka få konceptet stat associerat till att bygga riktiga värden för medborgarna i förhoppning om att starkare sådan association både kan stimulera till realiserat mindre terror i befintliga länder såväl som att processer mot nya länder mer troligt tidigt får in sådana tankar.

Att acceptera att ISIS uttrycker någon form av stat istället för att vara en terroristorganisation är vad jag avstått i mening av hur jag refererar till dem från i andra inlägg. Konkret verklighet är dock att de associerar till stat i hur media skriver om dem. Det är också vad som kan göra annan propaganda än vi idag typiskt ser från ISIS mer problematisk än vad den annars skulle vara.

Delvis stör det mig något att media så lätt accepterar att en ny stat kan vara en stat och ändå baserad på terror. Fortfarande helt uppenbart är nationalstaten som definierad av geopolitisk kontroll dominerande möjligen något kombinerat med deltagande i gamla mellanstatliga organisationer som tydligast FN. FN är ju också en organisationer som inte har några egentliga hinder när det kommer till att stoppa in representanter från länder styrda i terror-regimer i arbetsgrupper kring människorätt m.m. Nationsbyggandet rörande vad associerat till det har därför föga egna barriärer mot problematisk propaganda.