Vietnamkriget i sig såväl som att Vietnam blev icke-demokratiskt var tråkigt. Att Vietnam nu börjar mer märkas utanför dom egna gränserna: På väg ut i världen kanske lite jämförbart med Kina för inte överdrivet många år sedan är viktigt värde för dem såväl som öpnnande möjlighet till ökad tillväxt även i andra länder.
Begränsad commotion - bättre sagt turbuluens - mellan Vietnam och Kina subkulturen där "havs-snattande" anses coolt kan vara möjlighet för Vietnam såväl som omvärlden. Vietnam's svårigheter med Kina kan göra det lättare för dem att etablera samarbeten med länder och regioner i världen som det annars kanske tagit längre tid för dem att komma sig för att ha dialog med.
Sammtidigt är situationen - oavsett möjligheter Vietnam såväl som i övrigt - fylld av konkreta risker. Mötet Vietnam - Kina är även om jag följt det mer sällan genom åren (teknik mestadels som ex. pingis spelande roboten och mer allmänt relaterat lego-tillverkning till kanske oftare Kina samt mer sällan mer välpacketerade koncept som likt kombinera med fair trade - och sådant noterat lösare likt MongoDB i Vietnam - se även Information i SERP: Tillståndsinformation sökmotor resp. läsare / sökare (2014-05-19)) tämligen nytt för mig där följande bäst ses som en kort sammanfattning av befintliga personliga bias.
- Artighet är gemensamma sociala spelregler: Att bryta dem innebär vad?
- Vågat hungriga? Frankrike, USA och Kina i kontext Vietnam
- Kina i Vietnam givet arvet efter Kamrat Ho
- Att hantera ett imperalistiskt Kina
- Relaterat
Artighet är gemensamma sociala spelregler: Att bryta dem innebär vad?
En intressant fråga:
För att få ett trovärdigt svar på den - utifrån dimensioner av repeterat varumärke, noggrant studerat och av och till drag av cult of personality såväl som tror jag säkert en vid tiden mycket kunnig person rörande Vietnam såväl som Kina - får vi fråga en tung auktoritet Kamrat Ho (Chi Minh):
"You fools! Don't you realize what it means if the Chinese remain? Don't you remember your history? The last time the Chinese came, they stayed a thousand years. The French are foreigners. They are weak. Colonialism is dying. The white man is finished in Asia. But if the Chinese stay now, they will never go. As for me, I prefer to sniff French shit for five years than to eat Chinese shit for the rest of my life.
As quoted in Vietnam : A History (1983) by Stanley Karnow, p. 153; also in A Phoenix Reborn: Travels in New Vietnam (2008) by Andrew Forbes"
Från: Ho Chi Minh | Wikiquote
Generellt oavsett var, när och hur kan att bryta artighet och likartade inarbetade regler för hur entiteter ej naturligt samarbetande vänskapligt agerar mot varandra innebära att:
- Att den andra entitetens innevånare - eller konkret den individ du bryter artighet mot - tycker illa om dig.
- Uttryck av att tycka illa om denne kan rent av gå för andra upplevt irrationellt d.v.s. kompenserande via ilska negativt värde uttryckt från bristande artighet (jfr som för negativa stereotyper diskuterat flera gånger tidigare).
- Samt även i sammanhang där vi kan våga oss på att (ofta felaktigt) approximera föregående verkan som betydelselös ändå se ökad risk för irrationella konflikter genom att det språk och system för kommunikation etablerat ej fungerar som förväntat. Fel språk jämfört med förväntat pratas och syftet med tycks vara att lura av dig naturtillgångar.
Vågat hungriga? Frankrike, USA och Kina i kontext Vietnam
Emellertid vill jag föreslå att även om Kamrat Ho vid tiden hade delvis rätt rörande skillnad mellan de "svaga" fransmännen resp. de "starka" kineserna är de senare tänkbart i omvandling. Deras ekonomi såväl som krav på medborgarna är i början av förvandling där ekonomiskt tillväxt och trevligare alternativ till motsvarande Frankrike att försvara relativt begränsade ekonomiska intressen i "gummi-plantage" och "konceptet" av en viktig internationell roll som kolonial fader till många länder börjar bli mer uttryckta.
Faktiskt vill jag spekulera att där Frankrike (såväl som det Brittiska samväldet) ungefär stod åren omedelbart efter Andra världskriget kanske är en något så när god approximation av var Kina står just nu i kontrast mellan förväntad insats relativt alternativ bekvämlighet hemma politiskt genomförbart. Jag kan kanske se att kinesiska kommunsitpartiet möjligen politiskt utan att gå helt motsatt till vad man orkar inom gränserna utan att helt givet fall kan orka en väpnad konflikt utanför landets gränser men tvivlar på att det annat än jämförbart Vietnam för Frankrike resp. USA (samt jämförbart men för andra regioner för United Kingdom i mening entitet där man röstar avgörande framöver för prioritet) blir det sista man vågar på många år.
Jag rekommenderar dessutom länder generellt att inte vara rädda för att betrakta väpnade konflikter under efterkrigstiden. Skillnad i vad de kostar jämfört med mer välkänt blodiga konflikter likt Amerikanska inbördeskriget, Första och Andra världskriget när vi normaliserar för befolkning i länder involverande är inte alls stor. Beväpnad konflikt kostar och värdet levererat är föga annat än när tvingad till det och en given kostnad av att ej strida existerar (jfr utrotningsläger, eller under många år pågående kostnad av att sakna demokrati).
Kina i Vietnam givet arvet efter Kamrat Ho
Jag kan alldeles för litet om Vietnam och påverkan Kamrat Ho's tankar - såväl som vilka tankar mer verkande - haft efter kriget. Ex. har jag aldrig läst något av Kamrat Ho. Men om vi spekulerar att citatet Wikiquote hade speglande en för en nationalist och notorisk självbestämmande-krigare uttrycker något typiskt för Kina (såväl för att gissa också vilket land som helst utanför just det egna) är det kanske en bidragande orsak till den större distans och delade politiska meningar Vietnam och Kina har nu såväl som före det (Wikipedia ger en sammanfattning i China–Vietnam relations vilken för någon med föga komplett bild själv tycks ganska ambitiös).
En känsla jag har är dessutom att under konflikten med Sydvietnam / USA med allierade förelåg skillnad mot konflikten Nordkorea och Sydkorea / USA med allierade i det att:
- Under Korea kriget var Kinas leveransförmåga i mer för tiden "avancerade vapen" sämre än under Vietnamkriget.
- Innebärande att även om Kina i större utsträckning tagit politiskt revir på Korea halvön relativt Sovjetunionen utnyttjades Sovjetunionen för avancerade vapen lagt stridsflyg.
- D.v.s. via Kina snarare än Nordkorea.
- Medan för det samma under Vietnamkriget utnyttjade Kamrat Ho med kamrater resp. Sovjetunionen och Kina närmare själv som huvudman och tekniskt också redundant givet en för Kina vid tiden bredare förmåga att leverera också mer avancerade vapen.
Battlefield Vietnam (12 delar vardera cirka 55 minuter om jag minns rätt) - en upplever jag lättsam sammanfattning av taktiska händelser under Vietnamkriget resp. mycket mer ytligt i första avsnittet vad som omedelbart föregriper Vietnamkriget under Första och Andra Indo-Kina krigen d.v.s. de post-koloniala konflikter Frankrike med framför allt vad som senare blev Nordvietnam som "motståndare" - ger intryck av att Kina förvisso försöker ta samma roll och levererar upp till den rollen i kostnad men trots att man tekniskt orkar hela vägen "konkurrerande" också med teknisk expertis och vapensystem från Sovjetunionen (om än kanske med viss preferens för att täcka upp kraftiga behov där Kina ännu vid tiden har sämre system så som radar för att detektera och skjuta ner amerikanska flygplan).
Efter att ha rekommenderat Battlefield Vietnam vill jag peka på en där såväl som allmänt menar jag feluppfattning om Vietnamkriget. Ev. speglande en felaktig uppfattning hos strategiskt beslutande grupper bland den amerikanska militären för tiden.
- Man refererar gång efter gång till önskan att kunna nå punkter där intensitet per tidsenhet blir mycket hög.
- D.v.s. att man kan få Nordvietnam's styrkor och/eller gerilla-styrkor i Sydvietnam att hamna "slag" involverande många personer på en yta man kan täcka upp med den kraftiga amerikanska förmågan att bomba med flyg och artelleri.
- Därigenom lättare kunna ta kriget till avslut snabbare genom att uttrycka större kostnader på nivå svårare att ersätta.
Emellertid tycks för mig när man kontrollerar kända antal rörande involverande personer hade man dessa slag gång efter gång. Där begränsande värde av det mer förklaras av:
- Svårighet att utnyttja det som tänkt som var svårigheter. Ex. preferens (av naturliga skäl undvika mycket kraftfulla bomber och därigenom ej når in i djupa bunkersystem vilkas omfattning i personer och utsträckning inte ens är vad man kanske fullt förstår.
Samt viktigast:
- Kostnaden i personer man uttrycker för både förband mer direkt från Nordvietnam resp. gerilla-förband ligger åtminstone inte långt ifrån vad man åtminstone första åren (om jag förstår saker rätt säg till fortfarande 1967 - 1968 men läsaren ska ha respekt för att jag kan minnas fel resp. tolkat uppgifter fel) jämförbart med nivåer man såg som tillräckliga för att konflikten ska gå till optimalt avslut.
D.v.s. man både har dom stora slag man önskar och uttrycker kostnad på nivå med vad såg som mål att nå upp till utan att riktigt inse det och utan att det tycks fungera. En förklaring till varför det inte räcker gissar jag är relaterat att förbanden har färre antal olika vapensystem och att de man har är ganska välfungerande krävande mindre i underhåll d.v.s. görande supply management såväl som utbildning enklare.
Påverkande missuppfattningen - om jag har rätt - var förutom säkert en mängd faktorer relaterade fog of war att motståndaren här som det tycks för mig kanske rent av oftast var den som beslutade när en pågående strid var klar eller skulle fortgå en tid till. När motståndaren beslutar när en strid slutar ger om känslan av att de konkret flyr framför dig inte är fallet större svårighet att bedöma det från att man har kontroll och därigenom kanske också förvirrande mätetal mer:
Motståndaren kan som du innan definierat det ha förlorat via relativt antal förluster. Men slaget i sig slutar oavsett inte förrän dom väljer det eller som en reaktion speglande vad du beslutar oberoende av hur du mäter förlust.
Liksom i säkerhetsfilosofi allmänt - ej åtminstone inte helt utan likhet här då många strider i Vietnam delvis medvetet sattes upp med en enhet försvarande för att lura ut nordvietnamesiska enheter eller som under Tet skedde angripande mot installationer och styrkor - säger oss att spårbarhet och möjlighet att mäta värden vi skyddar, kostnaden av risker, sannolikheter för händelser realiserande risker är viktiga såväl som kostnaden för åtgärder vi realiserar. För konflikterna i Vietnam oavsett Vietnamkriget eller innan tycks alla sådana faktorer vara notoriskt svåra att tänka sig att man kan skatta korrekt. Idag tror jag det delvis kanske är lättare via bättre situation awareness via satelliter och mycket annat såväl som mer direkt korrekt skattning av materiel förbrukade och vad det kostar: Men fortfarande tror jag ett väldigt komplext problem att bibehålla god kontroll över.
Att hantera ett imperalistiskt Kina
Frågan hur bäst omvärlden hanterar ett Kina uttryckande mer av imperalistiska eller koloniala egenskaper har jag diskuterat av och till förr med början kanske 2010. Det är ej en lätt fråga där jag gärna vill se att varje läsare har god respekt för varje entitets också oavsett mycket konkurrens-kraftiga system intelligens värde bäst som en av flera sådana vars bild och åsikt behöver vägas mot varandra. Frågan är känner jag givet risker och komplexitet en av de svåraste av de största frågorna aktivt verkande idag och jag vill ej att någon här eller givet vad någon annan uttrycker tror att något trivialt svar finns.
Jag känner också att det är vad jag snart kanske bör återvända till efter att en tid undvikit frågan då jag kände realitet i en dispergens tankar om frågan relativt analyserad mängd data (mer tankar givet samma mängd analyserat data vilket är föga klokt riskerande bygga defekta slutsatser ovanpå tveksamma slutsatser o.s.v.). Viktiga koncept från hur jag resonerar allmänt här är likväl:
- Den kommunikativa eller kulturella distans etablerad mellan Kina som konvergerad benämnd entitet relativt omvärlden innan man börjar öppna upp sig för global handel.
- Jämförelsen för den mest extrema polaritet som där kan uppkomma jag känner till med annat än lokal påverkan: Japan mot slutet av 1800-talet fram till inledningen av Japans deltagande i Andra världskriget.
- Politiska metoder för att skapa reward prediktion hos medborgarna kompenserande negativ värdering av diktaturen genom att utnyttja bl.a. nationalism (och där pågående medan jag avstår från diskutera ett par i nivå verkan tror jag även för Kina resp domän jämförbara "metod-ämnen" ännu ej utnyttjade av diktaturen) stärkt från upplevt konkreta värden ex. annekterade.
- Kontrasten mellan för diktaturen "kulturellt rätt-tänkande" resp. "bean-counting" / "statistik" / "ekonomiska teorier" där för det senare "historiskt corpus" / historik av händelser där teknik upplevs prövats tidigare med kända kostnader resp. värden.
Rörande sista punkten är realitet att när intensitet i antal instansieringar av en "teknik" ökar mycket tydligt gäller att resp. utfall där levererar historisk för hur övrigt bedöms. Det känner jag är nära besläktat till varför kinesiska diktaturens agerande i nära-liggande områden i haven kolliderande med i princip alla länder man gränser direkt eller indirekt till över haven är så farligt.
Förmåga att leverera en för omvärlden fungerande historik som inte osunt uppmuntrar till samma agerande har sitt största värde när samtliga i sig själva begränsade värden (ex. värden naturtillgångar) och begränsade risker försummas om det kan:
- Reducera risk för att stor kostnad uttrycks för Kina såväl som omvärlden.
- D.v.s. "träna" Kina till artigt fungerande med omvärlden och genom det tydligt minska risken för ett större krig.
Men för att det ska vara fungerande krävs så vitt jag kan se att man också i resp. händelse-punkt är beredd att ta konflikten och inte accepterar deras oartigt smyssla-åt-sig en bit hav här och en bit där. Samt i optimalt resonerande välja sådana punkter i tid och rum - tid kan vi förstå som när det är bättre fungerande med politisk realitet i Kina resp. omvärld och rum bl.a. inkluderande faktorer relaterade kortsiktig motivation "Kina" i form av värden vi från vårt perspektiv försummar att betrakta d.v.s. primärt sådant som skattade värden av en naturtillgång eller associerade risker military intelligence av mätnoder utplacerade på öar m.m. samt också vilka länder involverade från var det i rummet är placerat.
Vi vill ta konflikterna nu - menar jag - med Kina för att undvika att en eller flera aktörer längre fram behöver ta konflikterna mycket mer problematiskt involverande krig. Men vi vill inte ta konflikterna nu annat än att vi också vinner dem (annars får vi ju motsatt verkan) och vi vill ta sådana konflikter som i sig inte ökar på den beräknade risken för en större beväpnad konflikt mycket värre (eller från syftet inte ens i närheten av risk nivå vi skattar som möjlig om vi ej motverkar snatta-havs-bitar-kulturen redan nu).
Vidare återvändande till kontrasten mellan subkulturellt rätt-tänkande i kommunistpartiet resp. "teknokrati-kultur" kan vi se strategiska och taktiska idéer som går igen nu från förr. En grupp av exempel jag menar är verklighet gavs i Från gränsen Kina - Sovjetunionen till att sänka kinesiskt fartyg angripande andra länder (2013-12-14). Vidare reflekterade jag från en karta jag såg i Battlefield Vietnam hur många motsvarande potentiella risker USA såg och där efter diskuterat för konflikten Kina betraktat diskussionen av och oavsett hur egentligen realistiska eller inte via fenomenet jag kallar Refering to the enemy (menar fienden att det är risk att du gör A därför att det ger ett värde är värdet trovärdigt med föga bedömning av "fiendens" metod för att skatta det värdet: Ett fenmen etablerande utanför Afganistan för Sovjetunionen och Vietnam för USA mer eller mindre oprövade försvars-system).
Att leta rätt på aktuell karta givet väldigt många avsnitt är svårt. Men kärnan var risken för att om Vietnam i sin helhet faller (för tiden där jag upplever Nordvietnam etablerat) finns risk för en fortsatt realisering av samma problem i andra länder gående söderut kanske lämnande endast Australien i söderut.
Jag tror nu inte att Kina föreställer sig att starta upp en serie kommunistiska revolutioner i Asien. Men effekt vattenväg för Kina idag relativt möjligt kontrollerande militär-rörelse kanske spelar in. Resonemang värden i denna domän är ytterst falska. Värden är i sig själva sådana att de behöver sätta risker innan försök att realisera dem obefintliga icke-kausala. D.v.s. strategiskt värde av att kontrollera vatten-vägar förutsätter en värld väsentligt mer i pågående konflikt-realitet än är fallet ens nu givet påbörjad kultur av havs-snattande för att värde ska motivera risker det skapar. Och själva företeelsen i sig skapar själva de risker som kan motivera värdet: Farligt och helt irrationellt.
En känsla likt den Japan hade tidigt under 1900-talet när man allt mer öppnar sig mot omvärlden av att omvärlden är stor och samtidigt begränsad där man fångas - likt egentligen alla länder - av omvärlden liggande runt om kring en tycks för mig dock verklighet i vad som realiserar pågående havs-snattande. Och jag tänker att analyser strategi och taktik i USA efterföljande Vietnam-kriget innan realitet av dagens mer flexibla värld byggd mer av frihandel - eller subkulturellt där sådant tänkande fortsatt haft mindre inverkan - tänkbart påverkat hur man resonerar.
Och i slut-knorr tror jag varken man ska underskatta risken av att acceptera land-snattandet lika lite som att undeerskatta risken av att ta en godtycklig sådan konflikt. En tänkbar strategi är att försöka utnyttja:
- Att bred över många områden verkan respons kan givet teknokratiska kulturen bromsa upp nya liknande åtgärder.
- Samtidigt som den relativt tiden kan vara låg-intensiv.
D.v.s. icke-militära åtgärder är tänkbart fungerande men spekulerar och tror jag också måste bygga på att man akut kan och vågar försvara vedertagna gränser.
Relaterat
