Japan, Sverige, EU, Vietnam m.fl behöver räcka Japan en hjälpande världsledande industriproduktion

De två arketypiska personligheterna Gnälla, Klaga och Ylla som just kommer och gnäller - med insprängt ylande - som hanterar den publika informationen från diktaturen när det kommer till att folk råkar se deras brott oavsett om nu ekonomiska brott eller crime against humanity är såväl tröttsamma som genererande för världen. Jag tycker att Sverige, EU, Japan, Vietnam m.fl. med just nu särskilt intresse borde ge möjlighet till variation på temat genom att var och en ge ett försvarsbidrag till Indien:

• China-India border tension: Satellite imagery shows Doklam plateau build-up | BBC

Kinesiska försvaret är ej helt litet men man ska heller inte överdriva det. Effektiv investering - och vi noterar att man just nu påbörjat effektivisering bredare - är hiskligt stor när det kommer till flexibla möjligheter. Visar några stycken lite god vilja har på en 5 - 10 miljader svenska kronor (ej US eller Euro) och/eller kompetens (möjligen passar det senare bättre det tror jag lite fattigare Vietnam [Red. Drar jag till med - med förhoppningar att de skickar ett hiskligt stort bidrag till Indien. De hatar ju trots allt sedan 1980-talet - om inte tidigare - Kina. /Hans]

En poäng här är också att det skapar en konkret kostnad för Kina alternativt att man behöver avsluta sin strategi att aggressivt söka kontroll utanför sitt (ibland tveksamt så avseende Tibet) eget territorium. Ty försvarsmateriel kostar. Och oavsett hur totala summor budget nationalstaten Kina jämfört med ex. Sverige är deras relativa möjligheter att flexibelt öka investering snabbt hög-teknologiskt utan att känns begränsade. De kan ta kostnaden: Inte ens att kostnaden för omvärlden just visualiserar sig i någon annat som börjar klaga och gnälla men det är konkret stor kostnad som kommer någonstans ifrån. Det binder upp kostnad för hela det övergripande projektet trakassera och mobba länder man tror ej kan eller vågar skjuta deras ombyggda fiskebåtar i sank eller ner deras stridsflygplan - här såväl som övriga gränsområden. Distansen till eldgivning lär ej påverkas av försvarsbidragen men väl diktaturens kostnad för dessa projekt där man går från erfarenhet kunnande planerade projekt förnyelse befintliga sedan år till tvingas expandera snabbare prioritera väsentligt mer. Det kostar.

Vi kan jämföra med Iran / Persien. På sätt och viss upplevs de starka just nu genom att de projicerar makt österut i lugnare tempo, och i hög intensitet västerut i Libanon, Syrien, Yemen och i mindre utsträckning ytterligare några nationalstater på Arabiskahalvön. I ett annat perspektiv är de svagare än för tio år sedan därför att enorma resurser binds upp till kontinuerliga kostnader. Flexibilitet att kunna välja att involvera sig i ett nytt projekt där man projicerar makt är obefintliga. Det är tveksamt om de ens kan gå in i en regelrätt väpnad-konflikt med vilket som helst grannland utan att man troligare än inte faller på intern-turbulens inom några månader upp till ett halv-år ett år (där vi här får se ett år som ett "normaliserat år" antagande vissa händelser och kostnader, samt aktivering rörande konflikten - Jag tror jag ungefär kommer rätt jämförande med 2 till 4 första Syrien åren räknat från 2010 för 4-5 om vi väljer att se 4-5 snarare än 2-3 i vilket fall vi snarare börjar räkna vid första "väsentliga våldsutbrottet ej helt litet". Jag tror jag fick åren rätt här men ids ej kontrollera det: Givet att jag kritiserat Kina och kan tänkas semestra någon gång i nationalstater som ej klarar att försvara definitionen av sig själva d.v.s. försvara sina gränser får man tänka sig för så man inte blir kidnappad eller mördad och råkar utlösa ut WW-III.).

Genom att engage där energi effektivt d.v.s. kostande oss föga med diktaturen mycket binder vi upp dem reducerande deras möjlighet att kunna välja problematiska vägar. Och här gäller för resp. namngivna länder mycket viktigare att man någon gång behöver visa att det kostar att bete sig oacceptabelt. Annars fortsätter diktaturen att kontinuerligt knuffa nivån för vad omvärlden accepterar precis som de gjort konkret årligen sedan 2009. Ej tio procent sämre årligen utan cirka tio procent-enheter sämre per år. Tidiga år här ej lika perceptionellt stora men verkligen ungefär lika väsentliga i storlek. Lite upp - Lite ner beroende på hur omvärlden reagerar. Lite i en region, mer i samma region, och så känns det lite mycket och de börjar samma sak i region 2 (ex. området inom Bhutan refererat här resp. havsområden de ockuperat genom att bygga öar av miljö-orena sopor man "återvunnit". Rekommenderat att någon miljöorganisation söker istoper som thorium i områdena runt "öarna" och kontrollerar inlagringen matfisken).

Att som Trump förstå att slå till Xi när han försöker våldta dig och din nation är stort

Jag gillar med varje exempel-händelse indikerad där free speech begränsats och manipulerats utanför Kina av kinesiska diktaturen:

• Police investigating Singapore event involving Hong Kong activist Joshua Wong | Channelnewsasia.com

Ty det blir I någon annans problem i rätt riktning. Samma problematik i Kina blir i perspektiv världen utanför lätt någon annans problem (och har ju många gånger argumenterat i delar korrekt så såväl för Kina som många andra länder: Världen utanför en politisk entitet jämförbar med ett land kan bara göra så mycket och ansvaret om något varaktigt bra ska skapas går ej att komma ifrån kräver ambition hos folket själv) i mening då folk i landet. Det blir lätt därifrån att frånse omoral i vad som ofta kan beskrivas som amoraliskt (ibland omoraliskt) tänkande och handlande.

Men när diktaturen manipulerar politiska processer i andra länder blir det i omvända perspektivet någon annan än deras problem: Vårt problem. Realisering nu på rekordnivåer för vad jag bl.a. här bak tror jag 2008 diskuterade första tecknen på (i mening av en mer konkret nivå än att gnälla över lamans resande vilket förövrigt också det blivit större).

Vidare II har det nu efter pågående infiltrerat diktaturens inflytande i friska resp. åtminstone friskare mänskliga samarbeten har det etablerat som vedertagen accepterad (av åtminstone Kina självklart) metod-typ att mer konkret engagera sig i Kinas egen-politiska processer. Det ritualiserade dessa domäner är till sin natur balanserade mellan aktörer vilka ej faller under gruppen ekonomiska daglönare (så som en del afrikanska länder och menade en del USA ett tag när de behövde låna stora summor från Kina vilka bland få hade tillräckligt kapital i kassa skapat bl.a. från obalansen handel med just USA). Kulturen här har mycket mer av relationer viktade 1 i båda riktningarna mellan (länder som är daglönare till Kina) än havande något form av viktsystem. Ett land aldrig fördömt FN eller annan internationell organisation, haft åtal nyckelpersoner för internationella brott eller jämförbart brott mot mänskligheten erkänner ex. typiskt diplomater från länder med skurk-historik p.s.s.

Detta konkretiserar en problematik utanför Kina vi behöver börja hantera om vi ej indirekt ibland implicit där det om man ej med medvetenheten om risken aktivt söker efter det reducerat - eller om vi så vill ofrivilligt utkontrakterat till de billigare men i respekt mänskliga värden mycket sämre kinesiska legofabrikerna jämfört med i Sverige - sin nationalstats demokrati (är sådant ej annat än undantag är nationalstat ej det koncept jag skulle välja använda - snarare stat, lydrike eller bananrepublik: Eller något jämförbart med vad Finland var under svensk resp. rysk "maktstöd" (eller hur man i kontext av vårt samhällets mognadsnivå idag skulle se Finlands och Norges tid som delar av eller nära associerat Sverige - eller lämnande det mer historiska rörande relationerna Sovjetunionen efter Andra Världskriget).

Givetvis även om många runt om i världen säkert välkomnar den elegans i framställning / packetering av möjligheter som de omvända rättigheter Kina indirekt erkänner att de har att agera "implicit" i Kina. Så får behovet av att asiatiska länder samlar sig ännu mer vändande sina resp. starka sidor mot Kina ej ses som något som kan ta flera år att nå effektivitet i. Man måste förstå att inte bara en grupp av motivation för varför Kina agerar aggressivt finns. Hastighet i mening hur mycket de trycker sig fram per tidsenhet är ej styrt av bara en eller ett fåtal motivationer, och ej uteslutande från sådana som i exemplen nyhetsartikeln på något uppenbart sätt är relaterade till frågan man agerar i. Ökad utmaning diktaturen rent inrikespolitiskt i demokratifrågor kan exempelvis troligt öka agerande i frågor relaterat expandera territorium i eller jämförbart Sydkinesiska havet. Det är intensitet som sätter egna landets uppmärksamhet och samlar brett under nationalism. Det kan akut reducera hastighet inom landet i kriget om statsskicket (jag skulle ej bedöma det som något varaktigt problematiskt och i någon mening vad man kan se som exempel på vad som kan användas för trötta ut för att därefter vänta ut en tid, och provocera fram uttröttning resp. egen-expansion igen, kanske vad man kan jämföra med den subjektiva tolkning av dynamik eventuellt bidragande till Sovjetunionens fall jag gjorde i Sovjetunionen: Stressad situation awareness åren föregripande transformation till demokrati genom konkretiserad verkligheten (2015-06-09). Men också om jag rätt i detta gäller ju att begränsning skada av det ej inkluderar något utanför Kina i resonemanget).

Ökad intensitet ytterligare inrikes (och tror jag riktigt behöver vi se intensitet skapad partiet för att hantera given eller antagen intensitet riktad mot diktaturen som i sig drivande framåt och ibland rent av helt vad som för motivation för boosting nationalism bidrar jämförbart (med visst lagg följt efter ökad nivå).

Förövrigt relaterat börjar det så smått kännas som att ett bra värde med Trump kan vara att han ej för att utsättas för en grövre anal rape är beredd att acceptera Xi som sin herre. Hanhundar gör ju ibland ritualiserad symbolisk våldtäkt som del av att etablera rangordning. Men det känns som att Trump förstår att svara upp när Xi försöker dominera honom genom att konkret inkräkta på den amerikanska statens rätt som egen flock (d.v.s. försök att demonstrera att ovanför USA står kinesiska kommunistpartiets envåldshärskare Xi). Inte alltid just andra länder som personer på nyckelpersoner har ibland i Asien visat sig veka och hellre än att utsättas för den mer konkreta om än symboliska våldtäkten av XI de ej skulle våga säga nej till accepterat att överst över dem alla står the Beast. Trump kan visa sig samma styrka Shinzō Abe (安倍 晋三) demonstrerat när Xi försökt våldta Japan.

Japan tänker bäst Sydkorea

Japan och Sydkorea kan potentiellt ha enorm nytta av varandra åren som kommer. Såväl som många andra länder vars länder och vatten Kina börjar trycka sig in. Givet det är det nog klokt att höra upp på Sydkorea:

• South Korea, China warn Japan not to backtrack on apology over wartime past (2015-01-27) | Reuters

Låt Sydkorea skriva något de upplever paketerar historien. Och i den mån det tycks historiskt korrekt är det säkert en lika bra väg att lämna historien där den hör hemma som något annat.

Spara krigsansiktet till där det behövs.

Jag tror ju att om man tänker framåt en bit kan större avstånd för resp. Sydkorea och Japan innebära onödigt höga kostnader för försvar. Medan större samarbete istället kan reducera kostnaderna för båda såväl som för USA som ju är gemensamt för dessa såväl som många andra länder i regionen är ytterst engagerade.

Så slipper vi som stor bonus dessutom här såväl som återkommande sista året se Sydkorea och Kina gemensamt likt ett team motsatt Japan i nyhetstitlar. Jag tror verkligen inte det är bra.

Yasukuni Jinja: Abe offrar till japanska, koreanska och kinesiska "andar"

Rörande kinesiska uttryck beskrivna i:

• Japan PM makes offering to Yasukuni Shrine, angers China, South Korea (2014-04-21) | Reuters

, är två notering i kontrast är värda att göra.

1. Ej specifikt att Abe tillber och offrar till entiteter (i den domän jag i definition kallar _FICTION inkluderade film, romaner, religiösa föreställningar m.m.) av japanskt ursprung utan dessutom koreaner och kineser (taiwaneser men vi ska följande Mao's läror föreställa oss att Kina's hunger efter att inkludera Taiwan beror på osäkerhet kring ev. kraft Abe skapar för dem):

"There are over 2,466,000 enshrined kami (deities) listed in the Yasukuni's Symbolic Registry of Divinities. This list includes soldiers, as well as women and students who were involved in relief operations in the battlefield or worked in factories for the war effort.[2] Enshrinement is not exclusive to people of Japanese descent. Yasukuni Shrine has enshrined 27,863 Taiwanese and 21,181 Koreans without consultation of surviving family members and in some cases against the stated wishes of the family members.[40] Many more kami are enshrined at Chinreisha.[41]"

Från: Yasukuni Shrine | Wikipedia

2. Det är som allmän företeelse tämligen sunt att bearbeta stora problematiska händelser i publikt språk återkommande när det berör ett helt folk. Under förutsättning att det ej sker genom att jaga upp ex. irrationellt främlingsfientlighet eller revansch-hunger och jag tycker inte att det går att se några tecken på att Abe eller någon väsentligt påverkande i övrigt gör det. Tvärtom är de förändringar relaterat militarism (ex. budget) snarast framtvingade av Kina's ökade fientlighet (konkret jagande upp främlingsfientlighet kanske för att avleda folkets latenta frågeställningar om varför dom inte som folk i andra länder vid någon ålder blir politiskt myndiga).

Dynamik Kina - Japan stör mig. En del av problematik kan jag tänka mig härrör från att Kina genomfört liknande kombinationer av propagande-händelse med mycket jämförbar strategi utan att det kan sägas inneburit att ett större problem skapats. Snarare jag tänka mig att det upplevs associerat politiska värden man uppnåddes i och med att:

• Konflikten och händelserna finns diskuterad i Från gränsen Kina - Sovjetunionen till att sänka kinesiskt fartyg angripande andra länder inkl. tv-dokumentär.
• De i sig uttryckte ökad distans till Sovjetunionen.
• Där det för Sovjetunionen's var troligt kritiskt att se till att det ej eskalerade till värre än att hålla gränsen Kina tillräckligt beväpnad för att hantera provokationerna.
• Medan den ökade distansen Sovjetunionen kom något så när tidsmässig närmare distans USA vilket gav nya möjligheter att utveckla handel (jag är dock mindre kunnig utvecklingen av kinesiska handeln utanför Sovjetunionen då hela mitt bibliotek referenslitteratur kommunistisk ekonomi antingen är skriven i Sovjetunionen eller för ett verk sammanfattande icke-marxistiska ekonomiska teorier och då i mening dom klassiak teori-skolorna och ej överhuvudtaget berör en hel del dynamik jag vet inverkade Kina: Och givetvis fanns andra upplevda värde-dimensioner inte minst geo-politiska).

D.v.s. en positiv association till strategin kan finnas. Samtidigt betvivlar jag att den har relevans idag.

Ett värde jag kan se är att denna tillsammans med ett antal jämförbara ökar samarbetet mellan övriga länder i Asien. Det i sig är positivt och kan om vi lämnar alla frågeställningar Kina tänkas minska risken för konflikter (ex. Sydkorea - Japan) såväl som att skapa andra möjligheter.

Exempel på japansk upprustning från de senaste åren: ShinMaywa US-2. Ett search and rescue plan. Kanske vad som kan rädda piloterna till det ballong-projekt som stoppades av de kinesiska myndigheterna avsett att nå omstridda öar (jag såg nu ett passande meningsfullt sammanträffande att något liknande skett i år men vet ej om projektet avsåg att nå öarna eller om så i försök att uttryck nationalistisk "glöd": Did a Chinese Hot Air Balloon Just Expose Japan's Military? (2014-01-09) | RealClearDefens).

Strategin i speglad strategi - rescue mer än att skjuta ner - men med ej eskalerande riktning är kanske inte helt olikt den Sovjetunionen tillämpade: Notera citat i Från gränsen Kina - Sovjetunionen till att sänka kinesiskt fartyg angripande andra länder och del av dokumentär det kommer från.

Indien hyllar Abe: Republikens dag

Möjlighe helt säkert om han önskar se ett i alla konstnärliga värden större militärparad än vi oftare kan vara vana vid inkluderande kameler och hästare med förare såväl som den moderna världens uttryck.

• India likely to Japanese Prime Minister Shinzo Abe as Republic Day chief guest (2013-10-29) | India Today

Symboliserande skapandet av något större hela folket kan känna värde oh glädje i.

Utan den hotande fara vi från dikaturerna i Indiens närhet - Kina såväl som förr Sovejtunionen - uttryckte i ständigt upprepad minut, till time, dagar till och med av ständiga symboler för makt - vapen efter vapen - för att tala hot och väcka skräck hos det egna folket såväl världen och i all realitet alla upplevande styra det eller del av det. Där finns inte sannare värde: Endast symboler för förtryck och mord.

Att man visade även det vapen jag mycket hellre önskat man ej utvecklat uttrycker man mycket mer än dess slagkraft. Vapent behöver även i realitet förstås som ej endast förstörelsen utan även en prestation i tekniska domäner som för många i landet kan upplevas jämförande med länder man annars vant sig haft mcket mer i forskning och modern teknik.

Indien är i sitt innersta i sin mänskliga natur och kultur ett stort folk som gärna väljer rätt vid dagens slut. Ett land lätt att lära ifrån när vi vill se dynamik i möten mellan kulturer. Ett exempel - i nästan allt börtglömt idag - men även visande hur nära alla folk i och runt om Indien är till dem genom i historein är tiden när Tibet var dominerande makt-kraft varifrån armerna marscherade ut för att ta land. Idag är Indien ett av flera länder alla de som flytt och flyr fritt kan leva som man önskar utan förtryck och väljande religion. åsikter, böcker att läsa, var man vill gå m.m. utan att tvingas till livsfarliga risker. Indien är dynamiskt och säkert en god vän om tar sig tid att se kraften såväl som alltid ett större bredare samarbete som realitet inkluderande mer. Om något vi inte minst kan se från Kalla Krigets tidsålder kommande vettigt överrens med de flesta utan att de någon egentligen blev mer än den vanliga realitet av många kulturer, idéer och historien av tala och fungera med. Det finns kraft i Indien.

Och realitet kan vara att Indien känner sig lite utmanade av Kina efter deras Abe-hyllning:

• Jinping's kritisera-kampanj kultur revolutionerar Japan: Abe hyllad i första föreställningen utanför Kina (2013-10-29)