Utifrån relativ risk där nu den politiskt valda givet måste vara beredd att lämna det han har gäller givetvis att den relativa risken är helt dominerande kinesiska diktaturen i frågor som dessa:
Det verkliga svaret på att optimera ekonomiskt värde är inte att ta fel riktning utan att förhandla exakt hur mycket mer man ska än idag för att avstå. I kontext av handel är det givetvis knappast möjligt utan att bryta mot om inte mer andemening för EU såväl som bredare mellan-statliga funktioner. Reda pengar går ju dock bra. 50 - 100 miljarder Svenska kronor för ett par år kanske.
Når man inte samförstånd kan jag inte förstå annat än nära nog vem som helst med åtminstone lite resurser omräkning mot någon normaliserad valuta i timme eller pengar kan inducera tämligen troligt ganska jämförbara handelskostnader som något aktuellt ännu.
Att Cameron nu inte ändrat policy förändrar heller inte detta. Därför att händelsen i sig är fullständigt trivial där han utan någon egentlig kostnad utanför vad nu diktaturen kan inducera - för vilket vi redan konstaterat att de äger den enormt större risken - utan hur mycket UK ska ha i kompensation. Säg motsvarande 75 miljarder svenskar kronor efter alla kostnader o.s.v. De tror jag UK kan få.
Varande lite mindre än UK i utrikespolitik och en myckenhet färre i antal nöjde jag mig med att sätta mitt pris till en kungspudel och två elektroniska lexikon:
- Kan jag få saker av Kina? Jag vill ha Eurowordnet och en Kungspudel (2013-05-14)
- Genererande prestigelöshet blir dimma: CIA i Ryssland (2013-05-15)
Och min indikerade kostnader en ej ännu skattad summa - lite svårt att bedöma som jag refererade - i skadad trovärdighet inom telekom-branschen förhoppningsvis någon gång under året.
Inducerar man inte en kostnad för den här typen av aktörer som praktiskt drivna av rädslan och den fria tillgång till makt de vant sig vid internt växer problemen. Man måste säga ifrån och göra det på sätt som kan kvantiseras bra och i mycket tror jag (men saknar bra populationer att mäta i trovärdigt antal liksom sannolikt alla andra givet få länder och kort trovärdig historia kring diplomati) att inte ha huvudfokus på att slå mot prestige utan i pengar och gärna konkret ökad risk upplevt personligt (ex. stödja demokratirörelse). Att slå mot det abstrakta värde vi har i ansikte, prestige och självförtroende kan för sådana här organisationer i sig diktatoriskt och konkurrerande få svårbedömda effekter med skada i olika riktningar:
- Reducerad förmåga att klara att göra vad man rent kanske vet är det bästa. Mest extremt men inte alls otroligt inducera steg mot fria val.
- Abnormt personligt ilsken och sur på ett sätt man låter realisera i konkret handlande påverkande medborgare i landet eller andra länder.
En stor summa är en kostnad och en tydlig nackdel i relativt maktperspektiv för personer i partiet. Men det är inte omedelbart punktformigt kännbart på ett sätt inte sällan kraftigt överdrivet mot hur andra ser det.
D.v.s. sådant jag för att få ett exempel (trots jag flera gånger innan indikerat hur fel det är på så många sätt) "roade" mig med i ett litet språk via en kanal som når få är när det skruvas upp världs-globalt vad som kan vara riktigt bra och skapa välbehövlig intensitet men som samtidigt är enormt svårt tror jag för de flesta att veta om man klarar att få det värdet eller om det blir problematiskt utan värde. I exemplet mot all förmodan att det påverkar personen är det ändå en aktör i ett demokratiskt land. Det är att betvivla att går iväg och skjuter några lägre generaler eller liknande eller har möjlighet att skicka iväg ett bombplan mot Uppsala:
- Affärsplan: Det komiska vapnet (2013-05-15) [Red. - komplettering: För att vara onödigt ärlig får jag erkänna att jag gjorde åtminstone två - tre som var mycket mer problematiska i negativa stereotyper. Det hade haft större poänger att återanvänt den värsta av dom men jag tog fel bild och får komplettera. Den i exemplet är tämligen oskyldig. /hans]
Diktaturen har dock personer med sådan makt att saker verkligen kan få sådan inverkan. Det i sig illustrerar också just behovet att alltid se till att kostnaden finns där.
Ibland ett bättre alternativ än att förfalla till den irrationella glädje och hunger uttryck av relativt makt kan ge oss när vi gör poänger mot enormt större aktörer. Men inte på vs men kom inte på :-)
