Är ilska generellt funktion av värdering?

Jag ser att:

Mapping discrete and dimensional emotions onto the brain: controversies and consensus
Stephan Hamann Department of Psychology, Emory University, Atlanta, GA 30322, USA.
Trends in Cognitive Sciences, 2+12
http://dx.doi.org/10.1016/j.tics.2012.07.006

Ger mappning:

Arousal -> Amygdala
Valence -> Orbitofrontal cortex

Happiness -> Dorsal anterior cingulate
Sadness -> Subgenual anterior cingulate
Fear -> Amygdala
Anger -> Orbitofrontal cortex
Disgust -> Anterior insula

Jag publicerar min reflektion utan att läst artikeln huvudsakligen som påminnelse att läsa den och varför.

Att arousal (såväl fear uttrycks via amygdala accepterar jag som vad jag redan förutsätter.

För valence via Orbitofrontal cortex också så även om valence som använt i lingvistiska skalor troligen inte utan eftertanke och hantering kommer till att visa riktigt samma sak eftersom vi bör se en personlig värdering mer "konkret" för personen samt normalisera för dessa också hur "konkret" själva denna värdering är (hunger, "romantiskt omedelbart") till abstrakt (pengar och ex. värdering av konst, social status m.m.).

Men för anger via Orbitofrontal cortex är det vad jag förutsätter och accepterar när det reaktion på ex. uttryckt av annan person en reduktion till personen som reagerar med ilska. Ex. utlösande negativa stereotyper reducerande ditt värde. Och att det är ett delsteg med senare involvering av andra delar i frontal cortex - hur vi reakgerar - såväl amygdala d.v.s. tänkbart nivå på arousal det hela förtjänar i reaktion resp. från behov risk / fara värderat situationen.

Jag vet ej om ilska generellt skulle medieras via Orbitofrontal cortex om det egentligen inte alltid är en fråga om värdering av oss själva eller värdering av något vi värderar och reagerar beskyddande på. Det kanske är så men jag vet det ej. Värdering (valence i artikel) resp. aktivitet (arousal i artikeln) hanterar i värde-uttryck numeriskt men jag egentligen aldrig försökt sett mer semantiska språkliga koncept just för ilska i alla fall (men en del andra kanske mer uppenbara för sådana mötet mellan resp. värld) som vad jag tänkt riktigt i dom termerna.

Även om jag kan ta fel tror jag inte Orbitofrontal cortex är del av ilska generellt om inte ilska generellt handlar om värdering. D.v.s. exempelvis att någon trampar på din självbild nära, eller kanske mindre uppenbart nära via religion, nation, eller mellan resp. nära och längre ifrån så som familj eller den dataspels-maskin du föredrar (ex. Sega) av anhängare till fiende maskinerna (ex. Nintendo, Sony eller Microsoft Xbox).

Gäller detta generellt för ilska upplever jag att det erkänner dimensioner av konflikt jag redan ser såväl som viktigare möjligen förenklar genom att bekräfta en väg och kanske reducera andra.

Vilka olika grupper av värden verkliga för individer som rekryteras extremist-organisationer får vi ut? Och hur är deras relativa uttryck i aktivitet Orbitofrontal cortex relativt andra värden?

Att välja mellan kontext och känsla vid betraktande av "minnen"

Låt oss betrakta:

• NEW STUDY SUGGESTS A BETTER WAY TO DEAL WITH BAD MEMORIES (2014-04-18) | Beckmann Instiitute, University of Illinois

Koncept-metoden i sig inser jag är ej ny utan tycks för mig ungefär motsvara befintliga kliniska behandling av PTSD där dessa bl.a. kan innebära att händelsens faktiska komponenter återberättas flera gånger via olika kanaler (ex. röst till behandlare, röst i grupp, skrivet o.s.v.).

Allmänt kan vi först notera att vi ännu en gång ser nära nog binär skillnad mot vad den icke-vetenskapliga psykologin tagit för givet. Ett till färskt exempel på samma sak är att vid faktiska försök snarare än antagande vad tyckt rimligt i olika skolor påverkar "förträngda minnen" oss mindre omedvetet än när aktiverade:

• Suppressing unwanted memories reduces their unconscious influence via targeted cortical inhibition
Pierre Gagnepaina, Richard N. Hensone och Michael C. Andersone,
PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America,
2014-02-10,
doi: 10.1073/pnas.1311468111

Det riktigaste att säga om kunskap kring den icke-vetenskapliga psykologin är att det kan vara användbart för att undvika klinisk behandling eller logik rörande ex. reklam i bästa fall ej meningsfull men som ofta nog innebär kostnad individ resp. samhälle (ex. för set senare finansierar stat utbildning vid svenska universitet inkluderande icke-vetenskaplig yrkes-utbildning psykologi b.a. vid Uppsala Universitet resp. trots formella krav på att skatte-finansierad behandling ska vara evidensbaserad och SBU i utredning efter utredning aldrig klarat hitta evidens bedrivs icke-vetenskaplig psykologisk behandling vid svenska landsting).

Intressantare är att skillnaden i hur antingen kontext eller emotionell association får möjlighet att påverka motsvarar hur jag själv kom att organisera nätverken av koncept. I vad jag kallar "uppslagsbok-tid" innebärande koncept och deras relationer långsamt förändrade skapades först och där finns alla koncept accepterade som verklighet oavsett tid (i core varande mest optimerade cirka 140 000 och i största något över 10 miljoner) med resp. relationer (typiskt mellan ca 70 st upp till för ex. länder ofta 5000 - 15 000) till andra koncept och vad vi kan jämföra med långtidsminne. Vikter existerar endast beräknade från uppslagsboks-tid utgående från hur inverkat och påverkande ett koncept är efter en mängd epoker (konvergerar till entydiga världen) vi kan välja att jämföra (ej helt korrekt teoretiskt) med ex. år i världen. Här existerar inga "känslor".

Känslor existerar i andra tidsperspektiv (som jag byggt snabb-tid motsvarande ex. vad som gäller idag eller för en pågående nyhetshändelse) resp. mellan snabb tid och uppslagsboks-tid nyhetstid där vi utgår från nyheter i pressen (d.v.s. vad vi når via internet och publicerat på engelska upp till cirka 80 000 källor för närvarande).

Vidare gäller att känslorna utgår från ett perspektiv (liksom flera andra operationer och viktsystem ex. similarity) motsvarande i enklaste tänkbara fall ett koncept. Eller mer komplext en grupp av koncept. Och relativt andra symboler. D.v.s. känslorna avseende en händelse inbegripande säg endast koncept A resp. koncept B kan "upplevas" annorlunda beroende av om perspektivet utgår från A eller B. Skillnaden är tämligen väsentlig mot uppslagsboks-tid (även om nu praktiskt vikter m.m. där också är utgångspunkt för perspektiv rörande similarity) därför att som i vår vardag uppslagsböcker praktiskt fungerar tenderar de att ha eller pågående konvergera på en enkel minsta gemensam sanning där konvergensen i sig kan vara mycket turbulent (jfr editerings-krig i Wikipedia) men också när konvergens nåtts efter en tid gärna är ganska stabil.

Känslor när vi kastar ut begreppet och förenklar till reward bär motsvarighet i vår egna inlärning. Vi kan när inlärning pågår uppleva belöning när det lyckas. Vi kan därför prediktera belöning av att göra samma sak men när inlärning är etablerad är det endast prediktionen av belöningen som håller medan faktiskt känsla av belöning när vi lyckas blir lägre.

Komplexiteten i sig av att representera relationer och samband mellan koncept d.v.s. motsvarighet kontext är både delvis separerat resp. där kolliderande (som antaget utan att neuro science ännu är fullt på det klara med var det senare d..v.s. arbetsminne finns alt. kanske troligare existerar över andra system) är i hur jag implementerat delvis en strategisk fråga om hur dataresurser prioriteras och det samma kan gälla för vår hjärna. Sätter vi fokus på koncepten och deras relationer via uppmärksamhet kan gälla att även implicita relationer motsvarande de jag har i Blue light d.v.s. uppslagsboks-tid aktiveras för att kontext (i länkad nyhet en vän) meningsfullare ex. sammanhang inlärnda från tidigare runt vännen (hur stor vän är det, hur man möttes, hur ofta man gör saker tillsammans, likhet för aktuell situation med andra situationer vän varit i med eller utan dig).

Väljer vi istället att sätta uppmärksamhet på känslor representerar detta också komplexitet. För närvarande för hur jag implementerat gäller tror jag ej att komplexitet här blir riktigt lika stor trots att antalet dimensioner per koncept vida överstiger de samma i uppslagsbokstid men väljer vi att se varje relation från ett koncept till andra i uppslagstid gäller att ett koncept typiskt åtminstone har 10 ggr fler dimensioner från uppslagsoks-tid. Att sätta fokus på kontext kan därför innebära att det helt enkelt blir svårt rent beräkningsmässigt att också samtidigt betrakta känslor.

Att förstå mening: Mitt sunda förnuft dominerar helt övrigas känslor

När importen från ConceptNet sammanfördes diverse befintliga resonemangssystem såg jag bra exempel på ett annat exempel relaterat de två strategierna i Marknadsföring och politisk information: Komplexitet vs Uppmärksamhet.

När man går igenom relationstyperna mellan objekt oavsett från ConceptNet, kategorier från andra system, mina SI-enheter associerade entiteter o.s.v. är förståelsen av att relationstypen är rimlig för subjektet normalt alltid fallet när vi vet vad subjektet är. Ex:

apple

is a

fruit

Även om vi långt ifrån alltid ens känner igenom vad relationen pekar på (ex. om vi istället har ett latinskt namn istället för frukt ovan).

För bl.a. mitt delsystem Visual Light är det samma inte fallet. Här gäller att de symboler en symbol har relationer till regelmässigt känns naturliga för oss. Däremot har vi svårighet att riktigt förklara varför den hör samman och vad som gör att en ofta synonym inte känns lika naturlig.

Till ex. beautifull hittar vi både vad som kan upplevas vara vackert i en viss instansiering eller i ett givet sammanhang, vad som snarast är egenskaper som målsättning i vad man skapat eller vad man söker, och vi märker språkets kreativitet hur beautifull har bredd över egenskaper personlighet, moral, natur, människors utsida, orter m.m.

Totalt oräknat Visual Light (och den just nu ej aktiva More or Less som konceptuellt har likheter med detta sätt att extrahera fram mening) har vi för beautifull cirka 30 relationer (givet hård-filtrering i konfiguration). Bara Visual Light för beautifull omfattar troligt mellan 100 och 300 relationer mellan symboler.

De typer av relationer Visual Light indikerar är dock oerhört viktiga för common sense. Att förstå relationer är också viktigt men det fångar inte den mening som ligger utanför klassifikationer, ngram-detektion, kategorisering m.m. och har svårighet med omskrivningar, sub-kulturella uttryck m.m.

Hade vi definierat noggrant vad olika aspekter och förekomster av beautifull är (vilket jag har en excellent bok för inspiration kategorisering som ungefär försökt göra detta för konst - i det lätt komiskt men föga förvånande en fantastisk övning i kategorisering) och börjar lära ut det i skolan händer får vi något väldigt annorlunda.

Optimerade relationer mellan användning av konceptet beautifull i samman till i undervisningen införda beteckningar etableras i hjärnans biologiska neuronnät. Ett i undervisningen givet rätt svar gör att den optimerade vägen förstärks.

Betydelsen av beautifull är inte längre som nu vad vi har svårt att uttrycka generellt men som vi alltid förstår i varje sammanhang där betydelsen formas närmare real-time genom att relationer med omgivande neuron-grupper med konvergenser till andra symboler verkar och styr vinkel och intensitet för hur vi når beautifull.

Att klara fånga sådana egenskaper är oerhört viktigt i common sense. Utan det klarar man endast att ta ut konkret-betydelse-nära informations-segment och deras sammanhang: namn, orter, händelser, vapen m.m. Men oavsett hur stort värde som finns där är det bara halva problemet.

Vad Visual Light och More or Less är inriktat mot är cirka 1/3 av den andra halvan där en något större och viktigare del är de egen-dimensioner som uttrycker nivåer av känslor, intensitetstyper m.m. associerade med symbolerna (cirka åtta grundläggande viktiga ex. positivt - negativt, up - down, news power, blue light intensity, known - unknown, entropy, och 30 - 50 st som är den normala minsta nivån för nyhetsanalys). Och i den sista delen ligger mötet mellan de två perspektiven inkluderande för att klara det dom största mängderna eget data bl.a. i form av sannolikheter för koncept ska förekomma tillsammans.

Mängden data nödvändigt för att sammanföra perspektiven resp. antalet egen-dimensioner och en hel del mer kan via ett antal olika teoretiska vägar reduceras i vilket fall man får principiellt färre dimensioner. Nackdelen med att göra detta ex. via LSA eller PCA som optimering av utrymme minne, hårddisk och hastighet är att det bygger på principen att de antagande som påverkar hur denna process ska ske går att approximera som känt konstatera när det sker.

Det enda sättet så vitt jag vet vi kan göra det med More or Less och Visual Light utan att bryta orimligt mot antagandet är att reducera upplösningen och därmed förståelsen av vad vi ser. När Osgood's faktoranalys hamnade i tre dimensioner för adjektiv varit det ett oerhört viktigt arbete som positivt kom att styra forskningen fram till idag. Men oavsett hur värdena fördelar sig mellan de tre dimensionerna för adjektiv har vi givet kontext tappat information i den mening att vi inte längre fullt förstår meningen och heller inte praktiskt klarar att ta värdena vi fått i algoritmer som tolkar dem vidare.

För att ta fram vikter för att skatta olika uttryck av dimensioner är det bra teknik men söker man därefter konkret reducera rummet tappar man mening. Hur är det möjligt? Därför att dimensioner här till stordel är co-occurance och samspel med andra symboler. Dessa dimensioner definierar betydelsen från ett samlat kontext inkluderande mer än situationen bl.a. också ditt humör och mycket mer. Det är ett dynamiskt uttryckt som inte konvergerar annat än som ett första utgångsvärde där detta heller inte efter faktoranalys är funktionellt annat än att med stor försiktighet projisera vad vi från det kan säga om motsvarande indikation för symboler genom att analysera samspelet med många ord tillsammans i en text.

Den värdefulla ibland kritiska analysen alltid svår oavsett om den görs av människor och/eller datasystem är människan ensam och i grupp och hennes motiv. Det konkreta i situationen precis som vi lättare upptäcker kända vapen på flygplatser kontroller är på samma sätt som föremålen är konkreta vad vi kan identifiera konkreta kontroller för. För övrig analys behöver låta systemet bli konstnärligt inexakt för att exakt förklara känslor.