The day is coming fast
And the time is here at last,
When each yeoman will be cast aside before us,
And if there be a need
Sure my kids wil sing, "Godspeed!"
Något av dess natur bär likhet med vad vi kan jämföra med inlärningens derivata nedåt kanske börjande tidigast på andra derivatan. Saknar vi förmåga till att hoppa kan vi jämföra det med ett tillstånd av att lärt oss (eller oftare är i ett kliniskt sjukligt tillstånd av egentlig depression) att det ej är meningsfullt att försöka åstadkomma något (d.v.s. försöka lära oss något i mening av att om det vi försöker lyckas induceras bl.a. hebbiansk inlärning).
För att fortsätta Jump (me kan vi fortsätta det med för åtminstone de sista exemplen här) har vi ett till exempel med anknytande till genom att hoppet här är uteslutande visuellt i video inledande den.
Förändring inleder vi genom att säkerställa att vi känner hopp. Man går ej ut och försöker förbättra något om man egentligen som population spelar för att förlora. Där börjar det och om det ska ge systematiskt värde inför nästa försök slutar det med hoppet - att det visade sig riktig ledtråd om framtiden och tog dom inpå en fruktfull väg. Det är något av problemet med bistånd som realiserat bl.a. av Sverige att överdrivet fokus (och ändå samtidigt görande just det ofta katastrofalt dålig noggrannhet i mening av vad vi kan jämföra med den ideala upphandlingen) finns på något avgränsat att leverera och för lite av att folk gör något de lyckas med och som var viktigt och fortsatt ger viktiga värden man kan uppleva så att man inser att det går egentligen att göra massor - en hel del ej fordrande någon väsentlig budget jämförbar med storlek när inducerad stat eller bistånd - som levererar.
Att lära sig att lära. Och inlärningen om än mer krävande kanske ej mer än från tidsperspektiv på arbetsminne och koncentration är i sig full klass-I reward jämförbar med värde av välkända potenti-atia (ev. böjande latinetgs potenti fel - Vad som inducerar potentiering) i den snabba tiden som pengar, relativ makt (varande makten i ett område eller slå automatkarbinens handtag i någon dryg idiots huvud - Moraliskt problematiskt men kan för "rätt" omständigheter vara potentiell belöning), intensitet, romantik m.m.
Våra preferenser grupp av potentiatia inducerande reward kan förvisso skilja sig. Men i grunden är deras mekanism den samma.
"This weekly treat of an only bone was Daisy’s one wicked pleasure. A tiny handful of luck. Listen:
A little fun is hardly a sin,
You might as well play to win.
Dom, dom, dom, dom, domino time!
Domino time! Domino time! —Blurbflies
Who could resist such urgings?"
Jeff Noon, Nymphomation
"Expect to feel pleasure. Knowledge is sexy. Expect to feel pain. Knowledge is torture. ”
Jeff Noon, Vurt
Jag lämnar osagt - eller inte kanske - om vi har en i framställd sång audio-similarity mellan lyrik runt crack around till crack cocaine:
"Everybody get your necks to crack around
All you crazy people come on jump around
I want to see you all on your knees, knees
You either want to be with me, or be me!"
Maneate (Nelly_Furtado_song)
Romantik, och användande romantik innan mer som vanligare än som bredare i mening eller omskrivning för sex också sex, intensitet, droger och relativ makt är teman som är starkare i musik som blir kraftigt populärt, och tycks det för mig i varians-analys (men ej trivialt område att kvantifiera nivå korrekthet i mening av hypotes) vanligare oberoende av popularitet normaliserad artists tidigare popularitet och faktisk popularitet men särsorterande populära artister med god budget. D.v.s. framgångsrika artister utnyttjar efter de blir populärare möjligt dessa tekniker oftare. Audio-similarity är en särskild metod som är extremt vanligare just för artister efter att de blir framgångsrika: De gör det normalt aldrig innan.
Den helt spekulerande brytpunkten - praktiskt att göra mer för ett enskilt fall är svårt utan någon tilläggsinformation från ex. artisten själv - bör för Furtado ligga post Turn Off The Light (om än givetvis för något vid tiden så populärt ligger extremt hög i flera av själva reward poolerna).
Samtidigt ska man ha respekt för risken att från perspektiv av något av världens utopi över romantisera romantisering av verkligheten. Ofta nog är det sunda realistiska hoppet att marschera ut och skjuta eller efter endast ytlig formalisering av lag och rätt hänga förtrycket. Hopp i mening av inlärningens inlärning är saknar utanför detta dessutom moraliskt bias (oavsett hur ditt bias vill förstå moraliskt).
Om vi lär att lära sig. Känna hopp. Är det så bra vi externt utan att inducera en massa problematik ingen egentligen vill ha i systemet. Vi kan ej förvänta oss att inducering av hopp nödävndigtvis ska konvergera i effekt samhälle till något som är vår idealiserade bild av oss själva som samhälle. Oavsett sådana ibland verkliga latenta förväntningar gäller vidare att i det mer allmän moraliska behöver vi se upp och ner som naturligt utan att för förfalla till att acceptera moralisk korruption. Du kan hjälpa hopp in i systemet. Du kan i rimlig utsträckning - ej på nivå där folk på plats ej längre ser att dom vinner i vilket fall du lär in något helt annat och ytterst problematiskt (hjälplöshet) för framtiden och om alls förhoppningsvis inkluderande beredskap att ge fortgående fortsatt hjälp under mycket lång tid - hjälpa att vinna. Du kan ej saknade expertkunskap gå ut genom att försöka och vinna mot energiproblemet genom att bygga ett vattenkraft men du kan få experthjälpen på sådant sätt att du lär dig att försöka (i mening utanför att försöka få hjälp från EU eller vad det nu är vilket om inducerat är skapad mental förruttnelse).
Vad jag gillar med Libyen post-2011 är att sunt moraliskt balanserade personer idag 2016 fortfarande försöker. Och av och till lyckas. Om inte någon annan varaktigt ska ta på sig ansvaret för landet eller alternativt att man tvingar folk levande i diktatur att ej få söka frihet kan vi ej kräva mer. En process av dynamik med upp resp. ner i toppar är förväntad varierad mellan land och land. Men så länge du som grupp försöker konvergerar du mot en bättre värld. Frågan har visat sig relaterat lösare en god indikation på moraliskt problematisk grundinställning till världen. När varelse kommer och menar att al-Gaddafis terrorism mot egna folket, mot UK, mot andra afrikanska länder, var att föredra framför den osäkerhet egentligen osäkerhet som sådant i systemet än realiserade händelser innebär som tänkbar risk för oftast USA (med bl.a. en om jag minns senator jag vid tiden kommenterade här) vet jag att personen ej är sunt människa.
Åtminstone givet att man via nästan vad som helst tror jag i domänen av mentalträning skapande förutsättning till awareness flödet av spontana tankar (eller säg implicit association potentiellt såväl idéer som noise när det kommer till de avancerade tankarna) där ex. mindfulness (väljande något som fått större uppmärksamhet sista tio åren såväl som har växande forskning gjord som tror jag sunt kan vara till hjälp att balansera in vad mentala övningar egentligen är och vad de förväntat ska ge oss. Med stor respekt värde relevans just mindfulness rekommenderas Christofflab.ca, University of Toronto.) är en övning man kan roa sig med att försöka uttrycka vad jag jämför här med som jag precis gjorde med en emotionell stillastående scenario - lite som ett foto - av en situation där emotionellt starka värden lockar eller indikerar fara - eller resp. ev. med mer samtidigt - utnyttjande musik.
Det hela kan ibland - lämnande ev. värden byggande förståelse av kognitiv-funktion resp. ev. riskområden eller potentiella motivatorer to call upon rationellt vid behov - vi kan ha som personer - skapa insikt i valet vi är på väg att göra och förståelse för hur vi just nu värderar dimensioner. Sådana värden upplevda oavsett uppenbart eller dolt inverkande behöver ej vara rationella eller om så vara långsiktigt stabila.
Och nedan har vi resultatet. Resp. kommentar ska vi korrektare se som hjärnans mer avancerade delars förklaring följande efter det faktiska valet av musiken givet vad vi önskar uttrycka.
Defense power and / or "brand".. Irritation av att situationen som sådan ej riktigt är som vi förväntat relativt tidpunkt just nu borde ha konvergerat närmare mot. Där vi ser möjligheten att identifiera individer med tyngre påverkan icke-optimalt fungerande. Risken från avsaknad av långsam (långsamma tidens behov av) prestigelöshet.
Power hunger. Välkänd motivator hos mig sedan ung vilken jag kognitivt resonerande allmänt har ytterst stor respekt för. Det stör mig idag inte mer än lätt - givet kognitiv kontroll från värdering över mig själv - att det bor emotionellt sannare i sin natur liten envåldshärksare i mig. Prestigelöshet är förövrigt värdedimensionen rollen som sådan här vinner mest på och i domän av påverkande information eller flöde händelser riktat mot diktatur en av de starkare områden där diktatorn överdrivet lätt jämfört med normalt falerar.
Kvinnorna. Sådan människan nu är givet att du är contestant på väg uppåt levereras mycket lättare än normalt vissa typer av basala emotionella belöningar också i rent reward-påslag ytterst potenta. Och det ligger i naturen av detta att det snarast - som något av nersida från perspektiv av längre relationer givetvis men å andra sidan tvivlar jag lite på att implicit emotionell värdering via orbitofrontala cortex resp. laterala prefrontala samband över områden hanterande discourse samband ser riktigt så långt - förändrande attityd hos yngre kvinnor. Jag har alltid betraktat fenomenet som samma som gör att rebellen hos ungdomar alltid måste vara stark romantiskt för att säkerställa populationens förmåga till förändring. Men då jag vid den tiden ej var den rebell jag kom att bli växande med ålder saknar jag egen erfarenhet där.
Battle hunger. Intensitet i sig är upplevt värde. Vi ser saker klart. Hjärnan fungerar på hela sin kapacitet vida överstigande allt annat vi kan uppleva. För personer som upplevt det längre tider är starkt lockande - snarare än tror jag vanligare i I-världen normalt ej utanför ev. katastrof tidsmässigt övergående där potential till association posiitvt varaktigt försvinner av att katastrofer oftare är traumatiserande. Kan ta ett tag - år kanske rent av - innan man igen känner att man är redo igen. Innan undviker man det snarare.
Nå innan jag ev. fotograferar och publicerar kontanta pengar - revolt kassa - är vi väldigt tidigt. Erfarenheten är att så länge man ser sig själv och ej faller för att lura sig själv genom att inducera inkorrekt tidigt eller mer generellt när ej korrekt balanserat intensiva situationer tenderar världen så länge god artig tydlighet bibehålls och det mellan-mänskliga behovet av starka symboler som ej förstås fel används så hamnar man normalt ej i den mer energi-kostsamma situationen lika lätt. Att börja ta in revolutions-kassan konstnärligt får ses som ett implicit sista lika mycket för att bearbeta det egna förhållandet till den.
Och här är vi nog resonerande i något ej skattat om någonsin aktuellt mycket mindre i Asien som någon annanstans i världen. Åtminstone som alldeles för tidit bedömt egentligen av att den större moraliskt problematiska aktören där lugnat ner sig ordentligt sista tiden.
Mer kanske spekulativt en person helt "oförstörd" saknande möte och erfarenhet i historik normalt ovan övergripande positivt men också balanserat av väsentliga kostnader. Bara den posiktiva upplevelsen framställd och om vi blandar in själva filmen framställd i väldigt avgränsade och ytterst mer allmänt jämfört ytterst säkra situationer (åka snabbt fordon: Stridsflygplan).
D.v.s. non-complexity gällande vilket oavsett hur nyttigt det för personer detta gäller för kan vara tänkbart har svårare (jag kan se något av det i mindre utsträckning yngre resulterande i onödiga tidskostnader underskattande svårigheten att göra något där vissa processer än idag kostar tid p.g.a. av den unga Hans hybris. Men därmed inte sagt att den pessmistiska lätt skeptiska - Bitter old man Hans - när han märks är mer rätt ute.).
Finns i en parentes från titel en särskild reward för error recognition? Jag har argumenterat att för komik är det ofta en del förklaring. Karikatyren är ett gott exempel där recognition kraftigt tydliggörs via det överdrivna och normalt är det just det från en enkel skattning av korrekt från stort population (socialt allmänt sett som rätt och fel) som är referens när något defekt som överdriven girighet, ätande, dumhet eller bara sub-optimalt värdeskapande (vi betraktar en komisk skiss i tror jag det var SvD från ett par dagar med ett äldre par som ska köpa ett boende och ser integrationen mellan ute och inne i huset / lägenheten som ej önskat ty de vill veta när den andra är ute resp. inne - underförstått innan de själva går ut eller in: Lokalt optimerad maximering belöning undvikande överdriven partner vi men suboptimalt jämfört med kanske tidiga år i samma förhållande mer globala maximum). Nå brand recognition i lyrik med viss belöning duktighet detekterande felaktighet kanske är rätt väg att träna fram en läsar-beroendesjukdom fixerande på mig.
Lyssnar ungdomen på den här fortfarande? Jag skulle verkligen inte förvånas om så. Problemområdet och utmaningen kvantifiering av förutsättning popularitet är här både trivialare såväl som komplexare jämfört med Powering up the old power train with anti-feminism där för enklare påstående ganska givet viktsystem och discourse-parsning automatiserad analys ej är svår.
Enklare därför att vi kan ta ut historik genom många år och bara göra prediktering på tidsserien (vilket jag ej gjort). Komplexare därför frågan kan likna internet-publicering (där jag nu för Sverige över publicerings produkter toppade en tre år på cirka 200 000 unika personer per månad skattade tio dagar cirka innan unik person går ny vilket i antal dagar vida överstiger tryckta tidningar på nätets normala 12 - 36 timmar såväl som nära dubblar Google Analytics) där frågan egentligen inte är att prediktera popularitet denna utan försöka efterlikna dess popularitet i något som skapas.
Det är relevansen som är det kritiska populariteten förlängt långt mer än en sommar. Det är en relevant skildring, det är nästan en relevant guidebok definierande normalitet i något nytt, det är ett erbjudande från ett annat perspektiv (oftare kvinnligt kanske men ibland manligt) om att betrakta sig som en scarce värdefull mänsklig valuta - så scarce att någon cyklar in till stan eller hur lyriken nu var och är det en sak vi alla vet så är det att varken kvinnor eller män är scarce i sig så då måste du vara riktigt värdefull.
Makt, pengar, romantik m.m. kan vara din naturliga preferens belöning. Det varierar verkligen med ingen mer objektiv eller sannare som generisk valuta. Något generiskt är väl emellertid att för hur vi översätter värde kollektivt oavsett small group eller large population är för individen alltid en av ett antal small groups han kan göra reward prediction för.
Power high (i mening av makt snarare än den svenska användningen av power som i power up) tema men emotionellt kanske en aning mer omogen eller korrektare och bättre uttryckt med centralitet popularitet någonstans post 15 år men utan tvivel tidigare än 30 år.
Det är som jag skrev så här man praktiskt funktionellt såväl som enkelt och värde-optimerande den egna upplevelsen inte bara i krig utan också i fred kan avgöra vilken krigsmakt som är bäst:
Och jag har då inte sett varken UK eller USA kommande muscierande och dansande för mig i Uppsala och då vet jag att nu och bakåt tills den ryska armén kom och gjorde sin musikal-föreställning att de är bättre än dom andra.
"Sist har vi exempel på kultiverad manlig musik (vilka storligen imponerade på mig när de för ett par år sedan var och hälsade på i Uppsala: Det är när en militärkör är stark nog att nå ändå till Uppsala som jag vet och förstår att de kommer från och i kraft - En riktig stridsmakt så att säga och åtminstone jag som förstår sådant här vill se fler exempel - alla NATO länder minst då det just nu och troligen flera år är vi som har mer att erbjuda dem och då är det viktigt att du visar sin kraft för oss i en annat än i katastrof-situationer konkret verklig mening - här i Uppsala innan jag tycker vi ska hasta iväg och ex. gå med i NATO)."
Från: Hans av nästa jul: Krigaren och Horan - Dansa för mig
Kraften i Storbritannien känns idag väldigt åldrad...
Medan kraften av den här framställningen än idag imponerar... Men närhet i ren geo-mening betyder än mer. Kan jag se dem sjunga och dansa framför mig är det oerhört starkt. Språket behöver ej (men kan vara det oberoende) för det optimala vara i personen som du talar med eller litar på - Snarare är det geo-närheten som är det som tar optimeringen längst oberoende i upplevd kraft / makt / slagkraft såväl som romantik eller komik.
Det är kanske lätt att glömma det här men det gör det ej mindre riktigt. Varför det fanns en anledning att notera det här samma dag som de nådde till en ändå ganska liten stad. Ett exempel på något vi kan se och notera bland mycket annat att man valde att prioritera investering i sin utrikespolitik och försvar i förändringens (så vitt jag kan se d.v.s. medan kanske andra som bedömer sådant från annan information kan ha föregripit det men jag spekulerar att vi då var i förändringens tidiga huvudsakliga indikativa kulturella fas).
Därav också att jag år efter år - säkert mer än fem - sex år - av och till här såväl som via annat föreslagit att Sverige (också därför att vi är ett export-beroendeland) borde införskaffa ett par fregatter och använda för att representera i andra länder.
Hur som helst kommer nog alltid UK och US verka lite svaga för mig tills jag sett dem komma hit och göra en musikalisk föreställning som jag konkret priseffektivt kan gå och titta på. Och gärna i pausen kunna inhandla någon kulturellt typisk artifakt till min samling (likt ikonmålningen jag köpte till ett korrekt-kultur-exporterande pris när Ryssland var här - En donaut och Beuwulf-översättning kanske för bättre lokal-anknytning). När jag sett dem dansa och värderat artifaktens upplevelse i samling relativt vad den kastade vet jag om jag ska ändra mening i om vi ska gå med i NATO.
Mer nedan - och kanske inte överdrivet mer heller - och valet hade kunnat sluta annorlunda...
Och något GEO-lokalt - havs-germanerna av idag - kulturellt förvirrade mellan sin vikinga-historia, amerikansk-film och en massa år utan krig:
Musikens är nu krig - om inte romantik (och komik mer sällan). Om några andra grund-centraliteter finns känner jag dem inte. Högre intensitet än normaliteten av övrig tid. P.s.s. som språket när uttryckt i ord och uttryckt över många personer samtidigt men optimerande nivån lokalt.
Vill du ha ett bra försvar eller angrepp gäller det sett från det här perspektivet (snarare än endast se det som optimerare av syftets styrka) att ha bra musik och bra ord.
Att sitta och musiciera eller orda utan att syfta till att kriga eller romantisera är bara oseriös mental tungrullning (tungrullning är vad kor gör när de saknar möjlighet att uttrycka en för dem sannare mening).
Och slutligen den ultimata belönings-dimensionen vi kan optimera mot realisering av.
Emellertid optimerat mot maximum i mening intensitet - upplevelse / uttryck per tidsenhet - är makt just konflikt.
Förutom ev. om vi skulle försöka oss på att införa religion som en egen dimensions-realisering - hela kyrko-musik kulturen om vi skulle begränsa oss till Sverige vilket vi avstår för något helt annat:
Och med lite tur och kanske viss hjälp av SEO givande Obama en sund ingivelse i samband med att han söker runt på nätet efter något att lyssna på medan de växande allt tråkigare - pratande allt mindre om honom och allt mer om den som kommer - nyhetsprogrammen får passera bakåt.
Jag skulle nog avstå det och snarare se ev. association endast som uttryck av samtidighet mellan särskilda relasieringar och religionen / kyrkan. Har du inte bra musik tror jag mindre på ditt religiösa budskap.
"Just because we're dancing
Doesn't mean that we're romancing too
Boy I hardly know you so I have to show you
That it's not as easy as it seems to be
To get all what you want from me
It takes more than one night, wait till the time is right
And right now I wanna pump it, pump it, pump it"
Att skatta storleken (?) av kulturen i skärning min generation, Sverige, och amerikansk musik-kultur... Så sällan nu på många år jag faktiskt ser den behöva konvertera något d.v.s. tagande ner den för första gången.
Även förlust och nederlag kan locka attraktivt. Kanske behöver vi inte förklara det med mer än att den hög intensiva sista striden varande just hög i intensitet är upplevd belöning nog. I film har musiken sitt värde för att addera på rätt känsla av intensitet.
Jag vet ej om Fortuna Imperatrix Mundi använts så eller om det ens är ett lämpligt exempel fungerande för alla men det var vad jag kom ihåg namnet på (eller korrekt vilken Youtube lista den var sparad i).
Och detta får vara en liten fortsättning till Göra "begå" på musiken efter att jag råkade publicera den av misstag här på där jag egentligen föredrar att ej göra notering musik eller vad som är så icke-konkret i mening vi enkelt konvergerar till istället hållande det på ett separerat blogg-noteringssystem. Men havande nu fel-publicerat här känns det rätt för mina läsande också få en känsla av min fin-kulturella sida och hur mager den än är i musik har jag i alla fall basal allmänbildning om antiken: Så ni inte bara ser den låg-komplexitets-frossande sidan av mig som anammar vad helst musik om den ger intensitet i närhet stimulering utan särskild energi lagd på att se musikens dolda värden.
Passande musik inför ett förstått stort nederlag inser jag nu bättre är säckpipe-musik. Skottland gick ju gång på gång genom historien ut och dog i strid mot the english när klanernas ledare önskade mer för sig (i vad kan man tycka ofta ganska givna förluster ofta nog). Då krävs musikens stimulans och i brist på bättre material var fårmage vad som skapade detta krigsmusikens mest storslagna såväl som estetiskt mest utmanande instrument.
Hur det kom sig att The Brave framförd med säckpipa hamnat bland min återkommande grupp av stridsmusik är jag inte helt på det klara med. Men inrepeterad där fungerar den lika bra som övrigt i kategorin. En kategori självklart inkluderande Colonel Hathi Elephant March. Mer stereotypiskt brittiskt än så kan det knappast bli.
I dagens taktiska verklighet som numera saknar stora samlingar av soldater nära varandra som gjorde marsch-musiken möjlighet är nog ukulelen (som jag av och till försökt lära mig att spela mest därför att det mer än stränginstrument är ett mycket prisvärtinstrument) egentligen vad som skulle passa bättre: Tar ej utrymme så lätt att ta med ut i fält i varje till antal begränsad stridsgrupp att höja upp stridsmoralen med när så krävs. Tradition tycks dock styra helt när det kommer till musik och krigföring medan kanske det ofta större avståndet till krigets realitet gör att vi ofta inte längre förstår det konkreta värdet den stimulerande informationen medför ibland kanske rent av en förutsättning för att kunna bibehålla funktionalitet över en längre tid av ej uppenbara segrar (eller ständig förlust).
Min ukulele fotograferad samma dag som Semesterprojekt: Matlagning, Ukulele, Hieroglyfer och Swahili (2012-06-30) publicerades.
Någon som faktiskt lärde sig spela ukulelen ordentligt...
Nu kom jag inte på något exempel anknytande till vad jag skrev om i
Och detta får vara en liten fortsättning till all diffus romantik i framgångsrik musiklyrik samtidigt bra ukulele. Men exemplet ovan om fotvandring kombinerat med att spela instrument får duga.
These boots are made for walking
And that's just what they'll do
One of these days these boots
Are gonna walk all over you
You keep playin' where you shouldn't be playin'
And you keep thinkin' that you'll never get burnt
Ah, I've just found me a brand new box of matches, yeah
Ett par till exempel från konflikt begående många år där musiken resp. tar sida med motståndsrörelserna (plural för såväl Sydafrika som Nordirland). I sanning att vi finner av vad som orkat nå ut bredare den mer intensiva musiken vi kan finna relationer till konflikt med (snarare än försvarsmakt representerande land i ganska lugn miljö åtminstone i hemländerna - eller nationalstaten så att jag inte upplevs skämta olämpligt om diktatur åren i Sydafrika)
Mer känd av Eddy Grant är givetvis Gimme Hope Jo'Anna som jag emellertid använt som exempel tidigare för något.
Engagemang är alltid en kostnad tillochmed i delar av vår kultur med föga risker eller rent av vissa värden. Motiverande intensitet är vad som när det når ut bredare kommer ta ett antal över threshold till att ta steget till att ta värdering, preferens, hat o.s.v. till praktiskt handlande. Det är som sådant från varje givet perspektiv generellt amoraliskt - Eller bättre sagt vad någon vi har preferens för eller mot kan utnyttja. Det är som jag berört tidigare så tydligt för mig att i mycket är entiteter i västerlandet i konflikt som tagit och kommer ta år sämre i detta än vad man vad förr. Mycket vetande verkar som glömts bort.
Konflikt är enkelt när det drivs av starkt hat och/eller skräck - antingen vinner du eller så förlorar du innan kraften går ur dig (sur långsinthet är om inte lika explosiv av visst värde när konflikt just tar många år) - men att hålla uthållighet gör musiken och all annan förstärkt information oerhört viktigt. Att minnas för de som faktiskt kan spela ett instrument bra (jag kan i alla fall sångtexten till mycket i denna kategori av musik jag roade mig av och till förr att sjunga med i för en mer direkt såväl som mer subjektiv upplevelse av potensen i den) till en eventuell invasion av Sverige (svagt agerande och förväntat svagt agerande av EU har satt Europa i head-land-lock i värsta fall svårt att bryta även om alla på alla sidor senare så önskar så i tidsperspektiv 20 år bör vi se som en något så när ej orealistisk möjlighet att vi hamnar direkt via närhet på marken av fienden eller troligare indirekt utan sådan direkt på plats närhet under kontroll av annat land) ty det är vad som mer avgörande avgör om seger eller förlust uppnås under en rimlig tid innan historien i övrigt gjort frågan sekundär innan föga relaterat. Din prestation är helst åtminstone ett konkret fysiskt vapen eller så ger det 10, 1000, 10000 eller fler väpnade över några år. Det sista alternativet varande en förmåga mycket scarce avgör konflikten.
Det kändes rätt att mena att lyrik om att köra är vanligt: Snabbt, En särskild upplevelse, föremål av status. Stor glädje att köra snabbt med musik (även om jag inte tillåtit mig sådana nöjen sedan säg 2001 men "ung" var jag road av det även om ett par "lätt" möten med andra bilar inte riktigt hade just med hastigheten att göra annat än som medel för att undvika en frontal-krock första gången för att istället försiktigt när farten inte riktigt räckte ta utrymme till höger flyttande bilen där förvånande behärskat - lite utanför normal natur för mig då men stresshormoner gör oss kanske behärskade potentiellt - 1.5 höger med utrymme vägrenen när utrymmet jag räknat med några bilar fram saknades p.g.a. av saknade halvljus på bilen där).
Dock insåg jag att förutom Born to Wild - trevlig att ta med därför att jag kan tänka mig att lyriken relativt ålder idag hållit sig bättre genom många fler i emotionell potens tidlösa koncept förutom en diskret som vanligt i musik meningsnärhet till "romantik" - att jag inte kom på något mer bilrelaterat än på längre avstånd West Bound and Down. Så jag vill inte påstå att de verkligen är vanliga (men kan vara det) och har man en bara lite snuskig fantasi tolkande lyrik lite fritt gäller att romantiska antydningar gör alla andra ämnen väldigt små (åtminstone bland de tydligt säljande: Verkligen att övriga ämnen är små). Spontant i upplevelse av att tänka mig upplevelse känns det i alla fall just nu som bil i hög hastighet med hög musik slår det mesta.
Att visst kan vi konceptuellt se det ännu en bit upp grovt kombinerande lyriken från de två exemplen jag kom på: Inte bara motor, kvinna och frihet utan dessutom sprit och öl. Och ett commit (men mer av "commit" i mening av nu gör jag det genom att köra fort utan att över-engagera mig vad som är på vägen och mindre av commit protokoll säkrade från sådant som deadlock - fryst väntande på resurs - eller möjlighet att efteråt stänga ner - dead mans hand: Gör du commit gäller det även om du eller processen dör: D.v.s. den manliga krigarens commit - Lite som att köra snabbt för att hinna fram ej accepterande risk så mycket som att få den skymd av intensitet) på uppgift med en känsla av battle kanske.
Att översätta commit till begå anar jag som utanför vardagen aldrig den som läst in mig runt svenskans historia gissar är relaterat till sådant som att gå på toaletten (där vi ju går på tills vi kommit fram oavsett mängd fibrer i kosten - Om vi inte innan går under). Med begå och för gå på märks den lite sävligare svensken formad av en historia med den ständigt närvarande snön (för att bara peka på något som kan tyckas förklara det när man rationaliserar: Mycket gå sakta nöjd med att komma hem trots all snö). Jag känner mig stark i mitt commit eller begå till musiken och kan tänka mig begå musik igen i framtiden. För ritual och protokoll stämmer så klart annars genomförande bra: De är ju planläggande styrande så vi för något i mål.
Även om musikens stimulerande kraft kanske förutom läten är beläten ("bild; avbild" men menar jag med närhet till den olämpliga lyxen tagande uppmärksamhet från vardagens hårda arbete eller de esoteriska intressen som flock-överskridande funktioner som religion kan förvalta: Kanske har jag dock fel men i ljud i alla fall har vi nog ofta just detta när det handlar om ord med en moraliserande historik som tror jag kanske typiskt börja på be - När den historiska svensken gör be (-svenskar) åkallar han flock-gemensamma koncept: bedragen, bebådelse, besjunga).
Get your motor [The Bandit] running
And head out on the highway
Looking for adventure
And whatever comes our way
Keep your foot hard on the pedal...son, never mind them brakes
let it all hang [the motor run] out cause we've got a run to make
The boys are thirsty in Atlanta,and there's beer in Texarkana
and we'll bring it back no matter what it takes
Cause you're a true nature child
We were born, born to be wild
We can climb so high
I never want to die
Kanske skulle jag publicera vikter för koncepten? Men jag beslutade för ett tag sedan att istället publicera något riktat för att "belöna" ansvariga för Ryssland penetrerad underifrån med för en fredsorganisation passande nog koncept från graceful cute kategorin för bl.a. emotionell intensitet. Istället girigare musiker lär dock hitta mycket där även om jag inte är säker på att beer, climb so high finns i den. En fascinerande dimension i denna mängd att läsande den från toppen och neråt rankat efter intensiteten väcker den upp stereotyper och fördomar relaterade kvinnor (men är i allt data underliggande byggd i ungefär lika delar av män - Dock finns ett ålders-bias motsvarande studenter resp. jämfört med personer från 40 år också att barn är överrepresenterade - i båda fallen p.g.a. av en dimension under generering där data från studier på ord-association använts - Student bias är en orsak till att graceful cute kategori används även när den i sig ej är intressant för att reducera den här lite "små-gulliga" "smalare" preferensen kanske större hos studenter än äldre): Tänkbart vad som varierar mellan personer. Jag ids inte gå närmare in på det och det lär vara uppenbart när jag exporterar ut den vad jag menar. Att jag gör det smalare lär tror jag säkert förstås av dom intresserade av området i och med kvaliteten ligger på nivåer idag många generationer efter första versionen tydligt överstiga allt i övrigt som finns att tillgå (däremot antagligen jämförbart med några ej tillgängliga system kan jag föreställa mig).
Det känns alltid bra att göra något positivt stimulerande den fredliga delen av världen (med dess abstrakta idéer om non violence, ge hellre än att ta, hålla fartbegränsningar även om man har bråttom) så att man har karma-redundans upparbetad om man behöver lösa problem i den konkreta världen driving fast and smashing heads. Eller man skulle likna det vid att ge Apollon respekt medan man som svuren till Lunar (eller hennes manliga ansikte - Mithra: Den vi dräper The Bull till) ger henne offer (en kristen munk på altaret kanske?) var fullmåne. Den mystiska dimensionen är ju också vad som ibland har stark närhet till musik. Det är som så mycket jämförbart nära musik lätt att förklara bara genom att musik är kraftigt stimulerande och därför kan verka förstärkande på alla upplevelser: Är något tråkigt kan det motverkas bara genom att bra musik spelas. Och ska starkt budskap fås in på kort tid (likt reklam) förstärker musik excellent. Och om samma budskap repeteras gång på gång är musik eller något jämförbart i potens nästan nödvändigt om informationen i sig inte är omedelbart attraktiv (ex. ganska starkt men likväl krävande något extra helst byggd från diffusa risker och faror likt helvetet). Vad som gav frikyrkan ett övertag och vad som är en förklaring till varför organiserad religion är mindre attraktivt idag (du kan lyssna på bra - rent av mycket bättre - musik utan att behöva besöka kyrkan).
James Hickok - från en kultur och tid livet hade få nöjen än småstäder, dålig sprit, hasardspel, risker associerade vapen och antagligen oftast ganska nergångna prostituerade - levde ett liv han tycks ha försökt undvika den annars säkert vanliga tråkigheten och lantarbetandet genom mycket intensitets-commit undvikande protokoll-commit (Väl illustrerat av följande exempel från Wild Bill Hickok: "Hickok was attacked by a large group of Indians, who fled after Hickok shot and killed two. In July, Hickok told a newspaper reporter that he had led several soldiers in pursuit of Indians who had killed four men near the fort on July 2. He reported returning with five prisoners after killing ten."). Och dog passande med commit på termonologi: Dead man̈́'s hand. Man kan reflektera med viss respekt över att han ändå levde ganska länge: Så väldigt mycket av commit av den här sorten så ofta kan man ju annars tänka dödar de flesta långt tidigare. Men delvis kanske det kommer ner till att när du gör commit så tvekar du inte därefter (så att dom andra om i den här kulturen hinner dra sitt vapen).
Notera: Jag ser att jag är på Hans Husman om Media men publicerar här även om musik och mindre text-kombinerade samlingar av visuella uttryck och brands hör mer hemma på systerbloggen. Visst värde av och till påminna om musikens kraft i känslor och intensitet finns även om lite utanför ämnena här. En sak att reflektera är att vi ganska lätt kan översätta och förstå koncept vi har i ex. figure-ground idéerna om hur koncept i meningar bygger vårt fokus växlande. Här länkar jag dock när jag får tid och slagit upp den en bra genomgång här görande ett par till dimensioner än åtminstone jag har sett eller tänkt i för meningar vanliga i musi (även om delvis kanske lite tekniskt klassiskt term-djupare än praktiskt för mig i alla fall).
En under allt trygghet och lugn om ett meningsfullt liv hur det än slutar är inte otroligt varande dom som bland i alla fall dom västerländska ländernas soldater sjunger bättre såväl för dom exempel jag hört mer allmänt accepterat smakfullt.
Här uppges de i Youtube texten under sjunga en polynesisk sång marscherande i Afganistan.
Mycket kraft i musik: Välkänt starkt. Kan motivera, skapa mod, lugna och förstärka pågående verklighet känslor och upplevd meningsfullhet i socialverklighet, något vi läser eller vad helst annars.
Att som de franska soldaterna sjunga bättre än dom andra kanske också är värt något ovanpå musiken. Kanske dricker de lite mer smakfullt? Och lagar sin mat med samma så ambitiöst övat sig som i sången. En av de mänskliga djupen som hör till vad som vinner civilisation såväl som mindre moraliskt riktiga krig tillsammans med orden, realisering i rummet kortsiktigt och etablerande av gemensamt språk från lagar till dagligt språk.
Just här bär ju musiken dessutom något lugnande med sig adderande en harmonisk - i mening av mentalt lugn - jag nog tror kan ge afghanern. något trevligt med soldaterna.
"French is the only official language of French Polynesia. An organic law of 12 April 1996 states that 'French is the official languag', Tahitian and other Polynesian languages can be used.' At the 2007 census, among the population whose age was 15 and older, 68.5% of people reported that the language they spoke the most at home was French, 24.2% reported that the language they spoke the most at home was Tahitian, 2.6% reported Marquesan, 1.5% reported Tuamotuan, 1.3% reported any of the Austral languages, 1.0% reported a Chinese dialect (half of which is still Hakka), and 0.9% another language.
At the same census, 94.7% of people whose age was 15 or older reported that they could speak, read and write French, whereas only 2.0% reported that they had no knowledge of French."
Också starkt: Krigsdansen. Co-locomotion med symbolernas och perceptionens kraft lyft och musiken ovanpå. Mycket korrekt i konveenans såväl som det spookes fienden.
Musikens värde för den mindre stridande aktören som slits under många år är ännu större. Ger värde bland civilbefolkning såväl som adderande trevlig upplevelse för soldaterna i deras verklighet i övrigt. Exempel från klonflikten i nordirland har jag publicerat tidigare: Nordirland eftersom Storbritannien nu faktiskt accepterat en försvarligt sund frihet att uttrycka sig är en fascinerande plats att se konfliktens symboler uttryckta visuellt längsväggar, statyer, gator m.m. Och ett par tre krigssångar värda att höra hittar vi också. Själv tror jag nog musiken tog jämförbart balanserad Irland från sedan barn anglofil. Givande något av energi att se kulturen lokalt görande det görligt att reflektera viket ofta gärna reducerar distans.
Och just så när vi går ut i strid går vi ut med musiken talande till vi såväl som dom.
Tänker vi oss att antalet certifierade Évolué sista åren i Kongo innan självständigheten är vad vi för en genomsnittlig individ kan skatta reward discounting mellan och till en genomsnittlig vanlig innevånare i den mening att yttre form uttrycker det värde, den relativa makt, det negativa värde, den motivation, och det hat man mer allmänt upplever mot kolonialmakten.
Kan vi lika förenklat så klart tänka oss att självständigheten är vad man gärna vill uppleva är själva symbolen för att hantera och lösa problem med dessa upplevda dispergenser.
Och från tidigare diskuterat i och där refererade inlägg Log-dynamik i hjärnans nätverk: Fördelning, interferens och inlärning och Subadditive reward discounting har vi förenklingen att vi betraktar distans som inte mer än reduktion i aktivitet givet en utgångspunkt i dom biologiska neuronnäten (ex. dopamin decay). Särskilt ligger det givetvis nära att tänka tid här eftersom det är den domän där vi vanligen tänker och diskuterar reward discounting bredare.
Men här ser vi det inte som ett antal år in i framtiden vi försöker skatta en vrädeförändring för utan som en fast inlärd given discounting som kommer in i dynamiken under befrielden. D.v.s. ett antal år i reward discounting som ska uttryckas i en absolut tid extremt kort. Minns jag rätt kom befrielsen ett fåtal månader efte rdom första förhandlingarna inleddes. En distans i upplevd värde grundlagd sedan inte fullt 100 år (État indépendant du Congo och Congo Belge avslutades 30 June 1960 när République du Congo grundades som ett fåtal år senare efter statskupp blev mer känt under namnet Zaire: "Zaire derives from the Portuguese word 'zaire', itself an adaptation of the Kongo word nzere or nzadi ('river that swallows all rivers')".
Jag har inte försökt mig på att försöka göra en skattning grovt förhand här (någon relevant statistik språk tvivlar jag på att jag har i tillräcklig mängd från tiden) men kan tänka mig att göra ett försök i morgon eller nästa vecka. Här blir det viktiga - mycket människovänliga - antaganden att p.s.s. vi i Subadditive reward discounting i enklaste fallet tänker oss samma symbol vi skattar discounting för gäller att det här när vi söker faktiskt funktionell skattning av dynamik nära befrielsen att évolués, vit man från Belgien, vilken som helst etniskgrupp i Kongo och alla i övrigt varande i landet ser vad helst man upplever har mer värde än balanserat jämfört med dem är approximativt samma symbol i mening att jämförelsen är fungerande att göra.
Att jämförelsen är ej fungerande att göra är vid denna tid tror jag huvudsakligen en passerad promsande faktor. En av mina böcker rörande kolonialtiden i Kongo inkluderar bl.a. intrycket från individer som besöker utställning i Belgien ganska nära inpå i tiden och får sin världsbild redan på rätt väg sunt normaliserat rörande det belgiska folket (inkl. ingen apartheid i Beligen för dem som besökare oavsett restauranger eller mer moraliskt och folkhälso-problematiska affärsverksamheter där kvinnnan snarare än specifikt färgade tenderar att oftare förtryckas). Men i allt från cargo-cult till att att ha lärt sig förlora riktigt dåligt mot tejniskt bättre utrustade kolonialtrupper kan bromsande faktorer där man inte riktigt ser förtryckaren fullt som vad som har samma dimension att jämföra värde i. Passerar sådana bromsande filter kan man tänka sig att det kan innebära att tiden nivå reward discounting beräknas för kanske delvis kortas ner? I mening att det etablerats oerhört snabbt i om jag tänker rätt nu färre antal diskreta tidpunkter men byggande från intensitet etablerad många fler år men i samma riktning när "pengarna växer sig större genom att gå bakåt i tiden" från exemplet i Subadditive reward discounting. Ett antagande jag kan se att vi inte behöver blanda in tror jag: saker lär bli inexakta nog ändå.
Den roade kan givetvis fundera över det. Jag kommer ej ihåg riktigt hur många certifierade évolués kontrollerade bl.a. inklusive stickprov i hemmet för att bedöma nivå civilisation (udda delar av servis ges som exempel i en av böcker om Kongo) det fanns vid tiden men jag tror ej jag minns fel om jag säger att de inte var över 2000 st. Och hela Kongo cirka 16.6 miljoner 1960. Tänkbart stort för en riktigt explosivt snabb direkt given kraft när så upparbetad "inflation" i människovärde som jag spontant kan tänka mig det i all rimlighet måste handla om med så här tydlig "diskriminerbarhet" i ytligt enkelt att se och märka i vardagen såväl som motsvarande konkreta värden.
Musik tidstypisk från befrielsen av Kongo.
Kan vi uppleva från deras hemsida:
Och lika intressant har vi tre från kulturområdets (jag vill inte skriva England eller något associerat men vi har åtminstone det som gemensam nämnare) mycket välkända stycken revolutions-musik.
Ye Jacobites by Name jag fann intressant i den humoristiska varianten. Medan jag tror jag kan ha uppfattat den första som på pro-jabote men ev. fattande den fel (lyriken framförs inte i någon version jag hört spelad för mig i allt riktigt tydligt rörande uttal relativt min motivation utanför själva upplevelsen) Humoristisk version här: Humoristisk anti-separistisk musik-lyrik: Skottland under jakobinernas och the Pretenders tidsålder. Inte helt olikt Irland upplever jag här viss ambivalens upplevande en ytlig preferens både för jakobinerna och England men mindre vetande just om Skottland.
Från tiden föregripande den Sydafrikanska befrielsen. Även om nu inte Storbritannien bär särskilt ansvar för förtrycket i Sydafrika ligger åtminstone polariseringen föregående någonstans såväl som styrande att lyriken nu är skriven just på engelska.
Annorlunda från resp. variant i har vi så vitt jag vet inte någon pro-engelsk-variant av pro-(vosoriska)-irländska:
Upplevd ambivalens när etablerad sedan evigheter tenderar gärna att kvarstå en evighet till. D.v.s. i konflikter tenderar just det volativt konflikt-uttryckande inte skrämma iväg dom andra utan är oftast mer av att göra vad resp. tycker speglar vad den andra gjort och utan att egentligen någon behöver ha fel i det skapar eller predikterar det lika rätt den upplevda orsaken.
Ett enkelt samband som emellertid inte just gör problemen enklare att lösa genom att de i mycket är mindre "ockuperande" hjärnans mer rationellt tänkande delar med istället kraftiga upplevelser av relativa (ex. ned i en riktigt föranledande försök att göra ner på dom andra) flock-värden (se t.ex. från 2011 Online social network size is reflected in human brain structure, Proceedings B of the Royal Society).
Men även om amygdala är associerad till dessa områden är sådana uttryck i sig ens när de är välutvecklade till direkt imponerande social graf-intelligens inte vad som säger något om reflekterande intelligens utan lika gärna att båda kan vara potenta bedömt från några möten individer presterande väl i båda områdena om än inte i konflikt-doäner och därav att jag ibland kallat det the LF projection efter LF som inte minst hade en vitt-spännande socialt nätverk på "nätet" år innan internet såväl som en ganska imponerande matematisk och liknandeinvolverande räkna som fysisk intelligens - lämnar vi matematik, fysik och BBS:er och återvänder till Nordirland ser vi samma motsvarighet som potentiellt problematiskt på resp. sida givet att analytiskt intelligens tenderar att lätt bli verktygs-betonad fokuserande på vad emotionellt upplevs värde-stort även om det senare i sig är irraationellt - och projektion från att uttryck i känslor tenderar att vid förändring tillstånd reducera information till en samlat upplevd "vikt" utan kvarstående detaljer).
Att vila blicken på och förundras över hur mekaniskt noga de tyska fabrikernas hantverkare var. Och hur konkret - ändå ibland lite vågat kreativt i mindre detalj - avbildade en enkel händelse likt spela en fiol eller fiska i repetionens enkla rörelser. När människans muskler nu drivna av sinnets önskan att höra musik enklare men inte utan värden man svårligen finner på Youtube.
Kraftfullare i det föga givna av mekaniken är musikens kreativa våg-rörelse och pågående såväl efter-vibrerande grund i lärd struktur såväl investerad energi i infrastruktur. Likt kraften i flawless victory över motståndare i politisk-strid kämpande om väljarna till the landslide i all abstrakt föga konkret mening här i alla fall.
För att klara ett gott värde fodras såväl vår tyska exakta natur som vår statistiskt kreativa natur. Två värden i definierad inlärda metod-rum och prospekterande reflekterande utåt för att nosa rätt på nya värden.
Segrande våg vinner alltid framåt av mindre av uppbyggd komplexitet. Liksom allt mänskligt är innovationen eller i aktuell mängd utifrån adderad kunskap eller verktyg avgörande för möjlighet lättare röra sig framåt.
Ibland mindre ett onödigt minimum tungd att kämpa sig igenom varande oväntat svårt. Likt den syriska utmaningen kanske lättande upp något hjälpande möjlighet att se att man i relativ mening mot innan kan se hopp om förändring konceptet med allt innan känt lättare att vandra österut väckande minnen om den vetskap redan känd.
Musiken delar värde besläktat i effekt med bl.a. vårens romantiska och kreativa ljus:
Humoristisk anti-separastisk propaganda i utveckling vidare från den mer hånfulla och dikterande första-versionen
"What is Right, and What is Wrang, by the law, by the law?
What is Right and what is Wrang by the law?
What is Right, and what is Wrang?
A weak arm and a strang,
A short sword, and a lang, for to draw."
God kvalitet på musiken som håller väl idag trots publicerad under slutet av 1700-talet och kanske äldre än så.
Se också Jakobiner | sv.wikipedia.org. Och för den yngre pretender Charles Edward Stuart.
Återpublicerad från musik-branschens etablerade centralitet i djupare förståelse av musikens lyrik med samma ansedda skribenter som vi har här: Förstärkt film och lyrik i Black and White (2013-08-23). Notationen där i taggar är ej överrensstämmande med hur de för "abstrakta koncept" används här: konkret black and white motsvarar ej det abstrakta konceptet som här använt (som istället handlar om intensitets-fördelning mellan koncept som uttrycker två mot-pooler och där vi oavsett sådan fördelning konvergerar ett val som byggt över tiden närmare tro d.v.s. motsvarande More or Less men med skillnaden att ett starkt bias etablerats där man ej kontinuerligt gör värderingen för enskilda instanser - medan länkat inlägg avser relativ sådan fördelning mellan färgade och vita i USA).
Av och till jag indikerat och kortfattat diskuterat fenomenet - faktiskt för musik oftare sista åren ganska vanligt ev. mycket vanligt för musik som säljer väl nog för den riktiga nivån (en möjlig orsak om så är att mycket möjligt är fenomenet något mer potent för en internationell publik som ej har engelska som första språk) - är koncept mer value potenta med mycket nära-liggande similarity i direkt sound resp. en del besläktat i konceptuell similarity rörande relationer ex. besläktat kontext.
Ett ganska otrevligt - men nog så verklig instans på ett bredare fenomen ej samma sak som ovan - på hur upplevelse oftare förr i film boosta:des var att uttrycka relativ makt mellan afroamerikaner och vita amerikaner genom att låta de senare vinna i någon begränsad situation. Exempel ej ovanligt är National Lampoon's Vacation när Clark pragmatiskt med hjälp av en pistol organiserar nöjesparken Walley World öppen (se ex. här).
Mer osäkert men indikerat potentiellt givet äldre datum och faktisk co-waning över orden givande troligt viss avtryck white male (jämför också relevansen för den lika ej explicit men med höga relevansen via andra koncept som natt, säng m.m. romantiska domänen) kontra white knight som det välrepeterade konceptet. Två kraft-domäner till koncept som förstärker varandra. För det första är givetvis male det mer potentiella men givet domänen diskuterad som instansierad i black and white infekterade nivå torde associationen praktiskt till white i segment relaterad relativ makt vara vid tiden ganska potent för att säga det minsta.
Också tror jag att det är viktigt att understryka att jag tror att fenomenet i sig har haft konkret negativ effekt antagligen på mer mätbar nivå. Avseende åtminstone filmer medan jag är mindre säker på hur kvarvarande en ev. negativ association närmare ett mindre moraliskt ställningstagande det egentligen är för musik-lyrik med så begränsat uttryck (mer utvecklad propaganda-artad musik riktat delvis troende är mycket troligare problematisk) men likväl olämpligt.
På tema av conceptual blending - inte 100% samma sak men ej heller vad som inte inkluderar som en komponent - har vi i den konstform Jay Z var en av de tidiga starka representanterna för: Kombinationen av befintlig musik, lyrik och kultur med nytt till ett samlat verk. Nedan i lyriken till Hard knock life (Ghetto anthem) direkt - som jag tolkar versen - refererande till den:
"I don't KNOW how to sleep, I gotta eat, stay on my toes
Gotta a lot of beef, so logically, I prey on my foes
Hustling's still inside of me, and as far as progress
you'd be hard-pressed, to find another rapper hot as me
I gave you prophecy on my first joint, and y'all lamed out
Didn't really appreciate it, til the second one came out
So I stretched the game out, X'ed your name out
Put Jigga on top, and drop albums non-stop for ya, nigguh!
Också dennes viktigaste framgångar. Notera gärna också hur han refererar den i elitistiskt subkulturell mening potenta rapparens varumärke - Biggie Smalls - en effektiv metod (särskilt här där verket är ett steg in i det verkligt publikt-friande med stora ytterst konkreta stycken från en helt annan och äldre såväl som större subkultur: musikalerna och just här http://en.wikipedia.org/wiki/Annie (musical) - big business sedan århundraden men ej riktigt gangster clean men Biggie Smalls är så gangsta kosher de kom) som kan argumenteras ha föregripit den nu större traditionen av ett flertal varianter av inspelningarna som görs tillsammans med korta stycken och varianter med andra musiker.
Det är ju också vad som normalt inte sker med någon ny inspelning av den ursprungliga musikern - och det är heller inte alltid vad som görs i direkt samarbete med denne heller även om det normalt är fallet i kontext av skivbolagen som del ab strategin för att optimera revenue d.v.s. det kan ses som en variant av samma koncept vi har exempel på här där ett befintligt musik-stycke får ligga till grund till något nytt.
I det uppenbara konkret artistiska som musikern eller orkestern ska inte anses ha mutat in hela området. Den första varande av kinesiska enheter håller i Battlefield Audio den högre kvaliteten. Den ryska är i Battlefield Visual intressantare med en spännande kollektion av forna republiker i Sovjetunionen och samlade västerländska enheter från åtminstone Frankrike, Skottland och USA, och soldater till häst.
Iran hör också till de upplevelse intressanta både i musik såväl som det visuella. Vietnam imponerade mindre men har ju indirekt i alla fall bidragit med ett enormt artistiskt stöd i Battlefield Moving pictures.
Det bådar gott för alla homosexuella att se att rädsla för den negativa stereotypen associerad till det inte sällan förstärkt i det militära uppenbart tycks ha reducerats. Ett karneval-värde adderande till samhällsvärdet.
Ryssland i den långa marschen:
Kinesiska leverans i Battlefield Visual: Kvinnliga soldater.
Iransk kart-musik:
Vietnam:
Citerad från Cypress Hill: Rock Superstar på min vulgär-kultur-blogg. Vid sidan om diskuterat gäller ju bl.a. att vi har av avvägning mellan värdet av ett cykliskt upprepa (jfr refräng, besläktade ord, "rim-nära" med flera fonetiskt-relaterade konstruktioner) och ytan inkluderande fler som kan upptäcka meningsfulla sammanträffanden relativt risk för att de ska stötas av innehåll. För subkulturen delvis isolerade är den senare risken oftare mindre: de tenderar att bli en aning likriktade av att få mindre möjlighet kommunicera hela kulturen (jfr ex. de judiska folken i förskingringen - ortodoxa judar resp. färgade i USA - rap-musik).
Alltid en glädje att möta lyrik oh musik man upplever ny där man kan se likhet i något meningsfullt aktiverat i en sjäkv, Allmännare - vanligen - koncept kombinerande n'rmare the beat i känsla medan koncept och meningen inte direkt emotsäger medan några i tolkning inte för utspritt utan gärna i poetiskt närhet passar in just från det egna perspektivet. En förstärkt förmåga att se vad som kan vara relevant - kanske viktigt - du annars inte lägger märke till.
"So you wanna be a rock superstar and live large?
A big house, five cars, you're in charge
Comin' up in the world, don't trust nobody
Got to look over your shoulder constantly"