Som saker utvecklats upplever jag det inte fel (men så klart heller inte hela sanningen eller sanningen som de uttrycks i alla perspektiv) och tror nog andra kan känna p.s.s. att samtalen Iran har med andra länder och organisationer om hur man kan få möjlighet att utveckla kärnkraft fungerande även för de dom representerar går att vinna och förlora:
Färsk exempel på att seger för Iran kommer visa sig vara en betydande prestigeförlust för Israel. Och därmed omvänt stor-seger för Iran: Vi många som ej riktigt erkänner upplevelse av reward dimensioner här jämförbart med aktuell polarisering kan istället nöja sig med att det är ett bra problemområde att få under rimlig kontinuerlig kontroll även funktionellt i mening skapande ett nytt pågående värde för Iran (erbjudande positivt värde man har som kan förloras som alternativ till att nu eller i framtiden utnyttja struktur för just atomvapen under nuvarande "kontrolllösning" särskilt Israel försvarar mer ljudligt just nu):
Mycket ansikte och prestige att förlora för antingen Israel eller Iran. Stark eller vek. Klarar Iran alls av att leverera i sammanhang som dessa? Värdet såväl som prestigen lär ge oss en indikation.
Omvänt - och här blir det intressantare - är "ljudligheten" hos Israel när de nu mer märkbart sedan ett antal månader investerat prestige för att uttrycka risk och fara i att ändra något vad som gör det till en större förlust för Iran att ej klara att vinna i förhandlingarna. Nivån Israel speglar ju inte bara en objektiv risk efter förändring nuvarande kontrollsystem utan också möjligheten att nuvarande lösning faktiskt förändras. D.v.s. Israel tycks indikera - och så upplever nog många det - som just nu inte lika svår att besegra här:
- Därmed - ty den relativa skillnaden snarare än den absoluta objektiva skillnaden är alltid styrande när vi jämför från ett tillstånd till det direkt föregående - förlorar Iran desto större om de ej klarar att vinna i förhandlingarna.
- Och Israel istället för att förlora i en process där man inte alltid varit uttryckt tydlig spelare som kan förlora kommer vinna överraskande relativt mer än förväntat för dem: Vi räknade ju med gigantisk förlust här.
Vi har därmed plötsligt för Iran inte bara det ekonomiska värdet inom landet, de politiska möjligheterna utanför landet, och den respekt det ger att nå lösning i detta, utan nu kan de dessutom förlora medan de förr kunde vara i en evig process som ingen egentligen verkade intresserad av att bryta därför att det kändes jobbigt oavsett vem man var.
Iran kan förlora och förlorar man tappar man prestige. Trots att Israel verkar svagt i att stoppa detta och uttrycker att övriga verkar lätta att hitta en balanserad lösning med (som i någon mening kan göra vinsten tydligt mer Iran eller över i förlust genom att tydligt mer kommit dit Israel försöker vinna: Inga sanktioner rörande detta, möjlighet att bedriva kärnkraftsindustri o.s.v. stor seger Iran, medan någon form av del-mål inför något nytt är seger åt Israel).
Förr när stor prestigeförlust upplevdes av ofta mindre dignitet än aktuellt här (givet att Israel nu är så nära uttryckt här) försökte man ofta och inte sällan med viss effekt balansera upplevelsen hos det egna folket och kulturellt nära i geografiskt näraliggande områden via assert man skapande genom "kollektiva happenings" ofta på gatorna utanför ambassader, brännande flaggor (och ev. kanske andra symbol för andra) o.s.v. välkänt från nyhetsmedia i moving visuals, Emellertid är i all verklighet dagarna när sådant kan ha effekt använt jämförbart (snarare än väldigt annorlunda som del av ständigt pågående självgående likt tillstånd i stater on the brink of commotion) borta i dagens värld av pågående volativ förändring direkt utanför Iran's gränser, en statsbefolkning vars bandbredd till omvärlden ej längre är särskilt begränsad utan når djupt och brett in i Iran.
Förlust här är ständigt pågående relativt länge medan grupp-happening passerar snabbt endast en upprepning av samma-samma igen som alla år bakåt - medan konkreta värden i ekonomi m.m. fortsatt saknas. Ju uttryckte jag en längre (vad vi snällt kan kalla) fördjupning försökande ta in en konkurrerande tolkning mot min som jag brutaliserat försökte ge läsare möjlighet att jämföra mot vad de ev. befintligt associerar till mig (d.v.s. relativt så snarare än absolut: Är jag bra är dom kanske också jämförbart bra. Suger jag suger dom mer) från vilka jag inte fick bra data men däremot en bunt analyser. Jag adderar det sist så får läsaren göra vad man vill med det. Egentligen eftersom vi nu kanske rör oss lite mer in i Iran som topic kanske jag vid tillfälle skulle ta och diskutera språket och språkkulturen som ju är ganska intressant såväl lingvistiskt som kognitivt i några områden (all språkkultur tenderar ha några stycken intressanta). Brutaliserar jag högst ev. och föga troligt upp translation för att sampla ner Iran - och bredare den persiska kulturen själv - kanske det känns mer aktuellt. Hur som helst kommentaren fördjupat sist.
En upplever jag från sådant jag känner till dåligt osäker faktor jag inser att andra kan veta mer om är Iran's kompetens och förmåga att direkt prestera i processer likt detta. Och om deras statsskick klarar av att det ena förhandlar ev. synkroniserande men kanske avbryts när något obestämt delvis styrt av upphetsade landsbyggsbor irriterar sig på rörande någon religiös-skrivelse deras präst förklarat för dem? Jag har ju aldrig förhandlat själv med Iran så jag vet verkligen inte vad man möter här vid förhandlingsbordet eller diffust bakom det nere i Persien?
Man kan - som så klart väldigt begränsad i vad jag egentligen kan om Iran också om jag nu säkert vet mer än dom flesta här i den Europeiska delen av världen - tänka sig att kanske Iran kan förlora stort här i prestige och kraft annars associerat istället positivt till koncepten i och runt Iran som symbol därför att det ex. inte är funktionellt att skicka annan än någon mulla från landsbyggden som precis avslutat åtta år vandrande runt utanför varje urban-värld med fem st grönbardister lösande religiösa tvister bönderna har. Och innan det utan annat än jämförbar erfarenhet? Det behöver inte vara så: Jag kan tänka mig att det kan vara annorlunda. Men kanske är det ändå lite åt det hållet eftersom man nu aldrig tidigare riktigt klarat av det här förr (givet tillochmed nu att det definierats som ett "religiöst brott" / "ej korrekt religion" - lite osäker på rätt term här - att tillverka kärnvapen av teokratins topp).
Vi får se om detta slutar med Iransk seger eller om de fortsatt ska tappa prestige såväl som närhet och uttryck ut i världen. Som intresserad utomstående - egentligen inte brutalt engagerad oavsett polaritet - kan jag tänka mig att om prestigeförlust rent av går mer än förväntad för antingen Iran eller Israel att det kan vara intressant och lärorikt att följa nyhetsrubrikerna om.
Appendix: Fördjupning grekiskt stringent i struktur mer än tyskt analfixerad
Dessbättre litar jag ej här på någon tysk- eller för den delen grekisk-källa. Och egentligen kanske det är lite fult att göra sig "grekisk-reducerande rolig" över deras budget-problem (men säkert ofta upplevt helt ok p.s.s. för Tyskland vara stora och starka snarare än svaga). Men jag menar: De skötte statsbudgeten precis som dom barer och restauranger man besökt där nere: Förvirrat kring allt och dålig mat och heller inte tekniskt särskilt märkara (bra alkohol om flaskan med känt varumärke är stängd när den kommer på bordet: Manipulerande förseglingen är vad grekerna bottnade ut på om än inte bokföring och pengar). Hur som helst tillbaka till Iran - en jämförbart med Grekland gammal kultur - kanske på väg om vi tänker flera år in i framtiden bli en tydligt viktigare samarbetspartner i ekonomi till Europa:
"Många (inte alla) grupper bland de urbaniserade kanske (jag spekulerar lite här därför de är upplever jag svårare att se bra i text att tolka från) kan det tänkbart generera en aning: Inte otroligt är det grupper närastående grupper inom teokratin också närmare att söka nå en lösning alternativt till den tror jag också existerande och verkliga motivationen hos nuvarande teokratiskt top-management (här får jag tolka lite från andras uppfattning från data jag saknar varande heller inte entiteter jag upplevt förr i Mellanöstern nödvändigtvis tolkar alltid direkt bättre än jag rörande prediktion händelse men heller inte inkompetenta - i ett försök att skapa en "trovärdighets-nivå" i mening av ej om jag som ni kan vara vana vid har engelskt text-corpus tydligt bättre snarare ungefär jämförbart och ibland kanske lite sämre och andra gånger ev. något bättre där jag aldrig efter fallstudie revolution i Libyen början någon gång 2009 kanske - samma år al-Gadaffi besökte Italien - gjorde någon fortsatt bedömning så verkligen inte att jag där någonsin varit sämre - och min bild är att top-management i teokratin alltid varit stabil liggande rent i något av hur man definierat konceptet av iman såväl som realitet i effekt-dynamik dom tidigare åren inom religiös mytbildning potent bl.a. därför att så mycket konkret i islams tidiga historia tenderar - som för all religion tillräckligt näraliggande i tiden - att vara annars en aning "mänskligt normal trivialt" så som polarisering mellan två läger än idag kring vem som egentligen ärvde profetens särskilda roll, och vem som är släkt med vem runt dennes fmailj o.s.v. medan den gömda Imamen har större religiös möjlighet i större effectos especiales fri att för individen se effekt upplevd man vill associera eller se likhet till). Tänkbart kommer commotion ej icke-relaterat detta men jag tror föga att det är vad vi kommer se 2015 konkretiserat relaterat prestigeförlusten omedelbart utan snarare som del av en upparbetande process där värden konkretiserat märkbara tenderar att gå mot negativt samtidigt som management ej orkar att lösa tyngre frågor begränsade ökningar av värden folk i allmänhet - såväl som teokratiskt management med slät runt om kring kanske beklagande sig mer med dom om missnöje ekonomiska möjligheter och vad som där är problemet förutom dom välkända entiteterna utomlands just mer eget som ej klarar av att segra över dem i denna fråga och liknande kostsamma frågor - har nytta av (tydligare för allt fler nu än jämfört med förr storleken på dessa: Säg för kunnig arbetare inom oljeindustri 5000 - 15000 svenska kronor per månad)
Slutligen satsar jag nog fortfarande på att Iran vinner. Israel tycks så över-uttryckande här samtidigt som jag upplever att en hel del vi ser nyheter om relaterat Israel i kontext av "samarbeten" med flera aktörer Israel har diskussion med kring kärnkraften pekar på att man är ganska trött på dem. Så kanske att Iran om de inte är riktigt "landsbygds-iman utan vetande något om omvärlden eller teknik alls men styrande ändå" eller har ordentliga problem i förmåga att klara av sådant här ex. att staten ej kan fatta förändrande beslut p.g.a. intern turbulens som osäker men som egentligen styr o.s.v. eller helt enkelt har svårt att göra sådant som tolkning av överrenskommelse i teknik till juridik och/eller religion färdigt, tolkat och beslutat under rimlig tid - så bör de inte annat kunna vinna här. Om som rimligt förväntat "normal kompetent / begåvad" här så att säga.
Appendix B
Jag ska kontrollera tap:en på förbindelsen internet-dator till nätet vid tillfälle närmaste dagarna. Men komiskt nog - eftersom numera sedan ett tag beroende på var det relativt DC skedde kan utesluta om det inte är bland ett fåtal aktörer - såg jag ett fel rörande session mot Blogger jag vid jämförbara det samma tidigare kommit att se är att vi har entitet emellan försökande hanterande tillståndsinformationen där inte primärt tillståndsinformationen SSL utan enklare TCP är vad som gör att min webbläsare går till tappad session från time-out.
Skit kul. Det är prestige-tung strid mellan Israel och Iran med diverse intresserade utomstående emellan försökande ta situationen till en funktionell lösning. Verkligt illustrativt så jag hoppas att dumpen visar att jag har rätt här eller ännu hellre att man hittar något annat bättre värde i den: ha ha. Jag är utan att prova det så nära 100% att jag hade kunnat och editera inlägg kring 50 realistiska brott med internationell dimension utan att någon försökt komma i session realtid mot just Blogger. Men här eventuellt nu.
Jag hade en del liknande problem med ett par st. "trouble makers" - en västerut och en österut neråt Asien - förr om några år wayback. Det har man nog av och till fortfarande. Men viktigt besvärar det om så mig inte längre medan jag hoppas att mitt nätverk här involverande vissa mekaniska (människa flyttande medier bl.a.) säkerhetsmekanismer separerande internet-dator ej ger något värre. Men tog faktiskt lite "implicit" providing learning innan dom lärde sig att uttrycka problem ibland faktiskt kan skapa en kostnad också för dig - och om de ej riktigt tänkt igenom riktigt varför din motivation från början var som den var kanske du heller inte såg klart höjden på den kostnaden just rörande kontext av det värde du sökte går att ta. Medan kostnaden för mig där istället i all verkligen är 0 samtidigt som när trouble makers från mitt perspektiv tar jag hellre än extra än en för lite så kan de hjälpa varandra komma rätt också ibland. Faktiskt lite speciellt om vi har en ny här. I så fall kanske om jag gissade jag rätt var problemet sitter - där jag sett det för liknande problem jag såg här medan jag aldrig haft sessions-problemen liknande detta för Blogger åtminstone sista månaderna här för något annat - något kanske odefinierande bland nät västerut som kanske inte alls ska vara där oavsett vilket perspektiv man tar. Många skulle säkert ha förkärlek för att misstänka Israel om så men det är inte mer rimligt än alla möjliga entiteter mer eller mindre eller inte alls statliga såväl som i och utanför just denna fråga i Mellanöstern.
I den mån det kanske ändå är Israel tar jag direkt och uttrycker en smärtsam kostnad för dem som kultur. Tryckande ner dem över deras "infödings-primitiva" format på datum. Här antecknade jag min upplevelse av datum för nyheten jag länkande överst pågående för att bättre förstå människan och hennes natur:
"Från Kina till Grekland och Ryssland - såväl som mitt nyare tangentbord och ISO.ADVANCED KOMPILERADE Linux läcker infödingarna in med sina leksaks-"bokstäver" - ser mer ut som dåligt ritade teckningar ej föreställande något ens - så fort man råkar trycka lite fel på tangentbordet. Och så deras påhittade datum och år de alla ska göra - kanske en reaktion på kolonialismen men det är inget de vinner själva på att göra heller: det är bara löjligt - där man nu upptäcker att Israel håller på med något eget obegripligt datumsystem:
Published: 02.22.15, 13:26 / Israel News
Är det något nyt tkinesiskt datum strunt där man hittat på egna år i tron att det gör dom märkvärdiga snarare än att irritera alla andra. Är någon som ser kinesisk ut slö i kassakön tar jag alltid chansen att säga det: Era infödingsår flera tusenår efter den civiliserade världen är ingenting vi alfanumeriskt vettiga här i Sverige imponeras av.
Nå vi får väl gissa att dom lite mindre kreativt infödings-shamanserande än kinesen gjorde om 2015 till 15. Verkligt fördjävligt att man ska behöva ödsla tio minuter på en sådan sak samtidigt som man inte säkert vet om det här är 15, 22 eller 02 år efter Profeten Abraham eller Profeten Irgun."
Och faktiskt vilket jag inte tänkte på har dom något strunt med en punkt istället för bindestreck. I allmänhet är det så klart fel att kalla dem infödingar. Men jag har en känsla av att många oavsett var i världen ändå respekterar mig för det: De håller inte riktigt med men vet att jag ändå har rätt implicit genom att jag förr yngre inte alls såg dem som infödingar från Asien till Tyskland över Spanien, ner över Afrika m.m. utelämnande i princip Kanada och Japan i det enegelska språket helt för närvarande. Man vet att det är dom egna primitiva avarterna som tagit mig hit där jag riktigt jämförande med en tungt civiliserad man som jag inte kan se annat än en bunt infödingar. Precis som här: Hittande på egna datumformat för att göra sig märkvärdig är bara dumt. Sådant dumma infödingar gör. Kalla åren för vad det är.
