Visar inlägg med etikett Libya. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Libya. Visa alla inlägg

Riktad Information - Exempel: En krigare i Vitahuset: Vi argumenterar in Hillary Clinton

2015-09-09

Det är (för mig) lite små-osäkerhet att ge mig på att bedöma dom amerikanska opionsundersökningarna (och hela området oavsett hur - för allt normalt - gjorda är minst sagt underpresterande jämfört med såväl billigare som dyrare alternativa metoder men har så klart likväl en roll att spela) men det har föreslagits (se ex. Att våga vara kul fast det kan vara "fel" i fakta och blottar hur gender-biologisk verklighet gör mig till offer som är ett ganska sunkigt inlägg jag finner efter-rationalisering i görande möjligen något mer av det) problem som detta:


Tråkig och kanske lite osäker när det kommer till den nationella säkerheten.


Kanske att kvinnliga politiker i absolut ledning upplevs sakna humor (Och begränsas inte vi män lite också? Är det verkligen fritt att skämta som man brukade i Vitahuset på den gamla goda tiden när amerikanen ännu spenderade grovt och även om de kanske slutat att ta sig ett glas gärna bjöd - under Bush II?) såväl som mer utmanande än männen när det kommer till nationell säkerhet. Om den Stora Utmaningen - när vi män oavsett kvinnor eller män träder ut - kommer vill vi ha en kvinna i ledningen i krig? Och om nu allt faller och vi sitter och väntar på ett minst sagt osäkert öde är det inte bättre med en kul manlig ledare?


Till i en tredje variant: Att kvinnan ej har samma typ av humor (eller om vi så vill definierat saknar humor) som män resp. gärna naturligt kommer för nära att bli landsförrädare: Att våga vara kul fast det kan vara "fel" i fakta och blottar hur gender-biologisk verklighet gör mig till offer.


Jag har ännu ej följt upp attityder nyheter eller sociala media relaterat kvinnlig ledning och krig. Generellt är det ju ett bias som ofta refereras men det kan säkert vara om man är särskilt intresserad att titta själv resp. följa upp vad som publicerats i journaler sista åren (området om jag gissar rätt riskerar att ge en del filtrerings-problem för att hitta vettigt användvändare studier längre tillbaka inom vetenskap relaterat sociologi också om sociologin sista åren publicerat mycket mer studier där man mäter något man själv kan tänka sig mäta för att ta reda på saker snarare än pratat med en fem - tio personer "djuapre" eller bara tänkt fram hur det är).


Antar att vi en viss polaritet åt båda har vi svaret på hur det möts i paradoxens-mitt. H. Clinton kan nästan naturligt kompensera osäkerhet nationell säkerhet via att hon åtminstone av och till med lätthet ger ett dominant intryck. Kanske har hon avråtts från att göra det då de få gånger jag sett henne på CNN snarare prioritetat "allmänt" trevlig. Men när risken för krig är nära vill vi ha en ledare som korrekt avskräckande kan be folk att dra åt helvete. Det är solid trust. Och här vill man inte ha en president som låter en dryg fiende-politiker sätta sig på dem under debatt. Kraft.


Men antar vi den andra polariteten kan det tror jag om riktig (och då behöver vi anta en bredare mening ty ingenting är riktigt så avgränsat som man tycker att personer av roll, kön, ursprung x saknar humor utan det kommer med andra mer konkreta preferenser och åsikter: därmed inte sagt nödvändigtvis negativa i någon enkel mening).


Svaret i paradoxens mitt är att lyckas klara att vara trevlig och kul i rätt kontext riktat mot rätt personer. Medan man ber fienden dra åt helvete för att skrämma iväg den eller om det falerar går till våldssamt angrepp.


Så klart man kan prata Libyen-händelserna som de pratas så ofta med en massa gnäll hit och dit. Man kan också se det så här:


  • Det var en stor mycket "manlig" sak att göra.
  • För Hillary i en lednings-pool såväl för andra.
  • Revolution och krig är farligt. Ingen reste in som ej hade som arbete att ta stora risker resp. var mycket medveten om faran specifikt och att det skedde med hög risk att dö (för avliden amerikansk diplomat).
  • Det är svårt att göra saker i riktigt farliga händelser utan att ta stora risker. En del klarar att prestera under sådana omständigheter och väljer att göra det och många av dem dör.
  • Andra tvingas in i värre risker utan något val. Som staden diktaturen hade planerat att massavrätta.
  • Du strider för att vissa saker fodrar det och ej därför att Utrikesminister Hillary håller dig säker i konfliktzon (även om hon kanske inte klarade till att transportera dig dit på ett normalt sätt utan tråkig nog väldigt obekvämt). Den valda striden är striden oavsett den exakta roll.
  • Utan detta hos en del av oss hade vi tror jag starkt levt i allmänt helvete.

Det är en stor sak och ett för människan enormt värde att en del så väl kan prestera här som träder fram för det när behovet är stort. Det är ingenting att reducera i sig lika lite som man ska gömma sig i rädsla genom att tro att man i dessa domäner kan undvika all risk via att utrikesministern kommer med de som beger sig in i dessa områden för att hålla dem säkra. Det är lätt att göra en död person till ett försvarslöst offer men många sådana om ej döda hade knappast gillat det lika lite som de flesta av oss gör när ej rationellt korrekt (ett rationellt behov balanserar här en i vår natur ofta återkommande ogillande att göras mindre av andra än vi faktiskt är).


Här tycker jag dessutom att man ska ha viss respekt för risken att som frågan här diskuterats Hillary-kritiskt många gånger att ge intrycket av en lite feg överförsiktig attityd där man egentligen aldrig kommer till att lösa stora problem under stora risker.


Accepterar man den världsbilder och sin roll i det är det kanske bara att säga det i den paketering som detta kontext naturligt bör. Svårdomar är säkert i allmänhet fel för president-kandidater men vi kan tänka i illustration av att man inleder där och ger intryck av på väg närmare våldsamt angrepp.


Området möter naturligt det rationellt mindre besläktade området weapons. Vapen är coolt men är samtidigt riktigt kostsamma för samhället (d.v.s. oss alla i genomsnitt) att ha oreglerat. De är en billig boost av "manlighet" (här såväl som för att ge en egen-förstärkning av tilltron man har till den egna självbilden relaterat säkerhet såväl som konkret lokaliserat inflytande) även om stabiliteten över tiden precis som alla koncept starka i emotionell intensitet lätt kan gå ner ("glömmas") ganska snabbt för "kraft" projiserat till en entitet (som person eller företag):



Emellertid är fortlöpande kontext i varje möte en typiskt amerikan har (såväl som internationell media publik) kommande tid åtminstone fram till valet politiskt. En potent "manlighet" utan konkret vapen men som beskriven tidigare är här relevant och adderar till den samlade "bild" vi bygger upp. D.v.s. här har vi en naturlig uppsamling via symbol-gruppen runt Hillary där kraften lättare kan sparas.


En mellan-lösning jag minns mig sett under min ungdom men kan tänka mig är vanlig är att:


  • Visa ett "korrekt" politiskt intresse för en viktig verksamhet för nationell säkerhet. Man uttrycker sin bild.
  • Men konkretiserar genom att besöka verksamheten direkt.
  • Och gör detta så att media kommer med.

Jag är också nästan 100% säker på att det var presidentkandidat Dukakis (voice-stavat) som fotograferades sig i pansarvagn nära presidentvalet. Och tråkigt nog hade han (om vi kanske felaktigt antar att syftet runt fotot mest var att boost-manligheten runt nationell säkerhet) ej ovats korrekt i kroppshållning (vill jag minnas: vi får se om foto-internet visar mig fel) och verkade lite nördig som han inte riktigt hörde dit. Bush II hade i kontrast en naturlig fallenhet för att smälta in i alla möjliga situationer - dessa såväl som andra - och jag spekulerar att man nog kan hitta några bra foton i denna domän sökande via denne.


Mellan-lösningen är dock vekare än den första om man klarar den. Och med den första faller sig nu sådant som mellan-lösningen mycket mer naturligt. Det är en del av det övergripande intresset fortlöpande. Det bekräftar vår befintliga hypotes och intryck om personen. Och med en sådan grund behöver man inte som en kvinna med den större erfarenhet bara fler år kan ge sätta sig i en pansarvagn eller på anant sätt i allt troligt bara göra sig löjlig (åker man inte pansarvagn annars avstår vi i valet såväl som annars).


Andra händelser kan självklart (så är allt i våra liv: Vem vi är formar hur vi reagerar och uttrycker oss såväl vad konkret från nu och passerad tid som finns) få värde resp. bekräfta och förstärka. Finns det exempelvis några korrekt manligt anti-fiende-farliga e-post att publicera? Hillary with the bigger gun: Den wsom visar att ordet verkligen är större än revolvern (ty den väcker upp så många fler kvinnor och män som marscherar ut eller resp. beordrar det samma eller fattar det politiska beslut vilket som beroende på kontext). Sådant är ju inte vad man annars bara kan publicera iväg utan att riskera att uppfattas "tillrätta-lägga" (lite som att luras) informationen eller kännas out-of-natural-context (jfr Dukakis). Men givet allt prat om Libyen och e-post faller det sig naturligt. Bara att leta fram. Konkreta händelser så spännande som bara verkligheten är och korrekt starkt språk.


Dukakis "tank"

Första förslag på expansion sökkonceptet "Dukakis" Google ger är tank:



Wikipedia har en bild här (osäker copyright) som var värre än jag minns det. Jag tror emellertid min minnesbild är format av att sett vad vi idag kallar filmklipp via statstelevisionens nyhetsprogram. Det hade varit kul (men inte värt besväret känner jag) att titta på ev. pressbild Dukakis medarbetare gjorde tillgänglig.


Mer information

I tidigare inlägg refererad Sverige-graf (söker du något bra hos en Svensk nu när nationen närmare sig fara: Börja med att fråga dig om de gjort en graf över Sverige. Om inte förstår de knappast ens vad Sverige är och duger ingenting till i övrigt).


Hellre än att leta rätt på tidigare publicerat diskuterade exempelvärden via Google tar jag in några nya här istället. Värdena givna är emellertid "fördummande" ner till max-normaliserad för de koncept lokalt accepterade. Och konceptet är utvalda delvis manuellt (och därefter något expanderat auto men snabb-filtrerat manuellt men ej överdrivet ambitiöst då den person jag delade detta med har ett mer allmänt intresse). Ämnet står en bit från cell membrane och dess proteiner i det utanför biologiskt relaterade såväl som kommersiellt och medicinskt kliniskt tillämpade för läkemedel i och runt om jag (minns rätt: åtminstone dopamin och nor-adrenalin och ev. några fler som är av tyrosin) de tre i psykiatriska mediciner (förutom GABA) signalsubstanserna: dopamin, nor-adrenalin och serotonin. Vidare som relevant här inlärnings-funktionen (när vi diskuterar att lägga association attityd till de symbolgrupper i och runt en person - d.v.s. vad vi kan se som de neuron-grupper vi i olika positioner konvergerar en person till - är det just inlärning).


Beskrivning jag skrev när jag skickade detta till ursprunglig person:


"3.1. Vissa delar av "hjärnan", receptorsystem, ev. inkluderade jag också cell membrane proteiner och deras "system", flera delområden inom psykologi, psykiatri, ett antal fysiska, sociala eller motsvarande "tillstånd" hos personen som kan påverka psykiatriskt statisk (ex. "teenage pregnance", "breast cancer", arbetslöshet m.m.). Och på det en bunt till allt det troligen normalt irrelevanta koncept som dock ligger mycket högt i emotionell intensitet för att ge lite jämförelse (på de sista tog jag i princip toppen men censurerade bort i toppen av dem de som kan upplevas negativt för att inte sätta en negativ mind set hos dig). Aktuella filer här skickar jag i efterföljande e-post. De är alla csv filer med fälten tab-separerade sorterade så att högsta värde är överst. De kan öppnas i en text-editor, excell eller troligen vad som helst. Filerna är:

I övrigt har du tidigare fått första versionen av manual-boks kapitel vilka bör beskriva övergripande koncept utmärkt. I övrigt se det bara som tre sätt att se på resp. koncept samt en enkel indikation om hur nära associerade de är i ren statistisk mening (utan similarity).

all_rel_2.csv

Sannolikheten P ( koncept till höger givet koncept till vänster ) normaliserat mot det totalt högsta värdet. Vidare innan normaliserat så att P ( A | B ) = P ( B | A ) vilket dock ej bör märkas.

EMI_max_sorted.csv

Emotionell intensitet.

WP_max_sorted.csv

En form av sannolikhet för resp. koncept. Här gäller att när vi lämnar koncept bestående av mer än ett ord finns ett bias jag ej brydde mig om att korrigera för (det bör ej göra dig något) innebärande att ex. "cognitive psychology" är underskattat som funktion av "cognitive" och "psychology". Förskjutningen har att göra med att normalt är WP-värden avsedda att användas i ett kontext (ex. en nyhetstitel styrande hur ett abstract eller brödtext ska tolkas).

BLI_max_sorted.csv

Bluelight intensity. Mitt informationsmått tänkt att indikera hur spridningskraftfullt ett koncept är. Ex. berör Sweden många fler andra koncept än Uppsala oavsett hur sannolik resp. är i ett givet kontext. BLI är här nygenererat sedan tidigt idag enligt en ny algoritm jag egentligen ej är helt nöjd med även om resultatet är helt jämförbart i kvalitet mot tidigare versioner (kostnaden för att göra en kraftfullare algoritm i minne och beräkning fick mig att ge upp).

O_E__max_sorted.csv

O_P__max_sorted.csv

O_A__max_sorted.csv

Ej viktvärden omedelbart skapade av mig. Detta är Osgoods vikter samlade av mig från buntvis med forskning gjord sedan många årtionden. E == evaluation, P == potency, A == activity. Dock finns dessa troligen endast för ett fåtal av koncepten (jag tittade ej) då de knappast är fler än säg 5000 - 15000 totalt (minns ej riktigt). Några av koncept som är ord och kanske också ligger högt emotionell intensity kan jag tänka mig gav träffar. Med lite tur 10 - 20 för resp."


Lagrades - och med rätt rättigheter hoppas jag (religion har en så självklar roll i så mycket relaterat IT och datalagring) - utilisierade Google Docs (de har bytt namn på det hela nu och minns jag rätt kallas det nu för Automobile):



Jag hade hoppats kunna kopiera namnen i samma ordningen som jag laddade upp eftersom fanns i en liten behändig ruta i Google Docs. Emellertid ges istället helt annan information: "Comma Separated Data Uploaded Share". Detta problem löser vi enkelt tillsammans genom att jag adderar också en liten skärmdump av rutan där ordningen för namnen är samma som ordningen i listan. Sedan ska vi så klart imponeras av att Google så direkt detekterade att filerna innehåll tab-separerade fält. Men kanske också fundera över varför datat kommer så här. Jag blir faktiskt lite orolig. Kan det vara någon programmerare hos Google som är i fara? Kanske hålls fånge och försöker ropa på hjälp genom att ta bort data man kopierar ersättande med det här istället? Men vad kan jag göra? Kanske gjorde jag redan fel som skrev det rätt ut så här? Kan han eller hon råkat illa ut därför? Så här kanske man ska skriva ABOUT LINKS (DO NOT CLICK).



Kanske kan jag söka på min bild från Google Docs om jag glömmer vad mina lagrade bilder heter (troligen fungerar ej Comma Separated Data eftersom det angavs samma för alla filer).

kl. 9/09/2015 04:12:00 fm
. . , ,

Hur färg repas på ej exploderade klusterbomber

2015-03-15

Jag är inte en expert här. Ej gjort det förr. Men har nu bomben slagit ner avskjuten som jag fick för mig läsande tills jag såg bild två och tyckte att det var som nog läst tolkat som icke nyhetshändelse i verkligheten bör den ha repats enligt det givet att färgen faktiskt har repor. Där reporna ej är som förväntat kommande i en rörelse.


Notera repor gående åt sidor. Samt att reporna gått som i bågar ytligt. Det senare vill jag tänka mig men vågar inte hårt lova det att reporna ej är orsakat av något adderande väldig tyngd på det (typ draget ut ur lager med en massa ovanpå) utan lätt repat i färg visande tycker jag att åtminstone någon repa i rätt riktning är att förvänta från nedslaget). Jag menar träffar den sand eller jord går den ju ner. Och byggnad eller gata så ska det ju märkas än mer tycker jag. Den här ser ju mer ut som man tillochmed varit försiktig med så att man kan använda den till något annat efteråt.



Klusterbomberna är väl antar jag väl spridda. Så olika förklaringar till dem kan finnas.


Relaterat området av att förfalska - här konst - skriven nyligen:


Antal målningar som funktion av år, duk och "trä" (2015-03-06)


Jag tycker det är bra att jag såg defekten i den möjliga förfalskningen här. Nästa gång kanske det görs bättre så befintlig pågående verklighet av sådan här typ av tänkbar introduktion av förfalskade nyhetshändelser är bra att ha noterat.


Samtidigt ska sägas att jag har inget allmänt moraliskt standardförtroende för aktörer som varit i krig ett tag. Saker tveklamt och över det kommer alltid realiserats mer eller mindre där mindre är bättre. Men krig är smutsigt och clusterbomber i sig är inte som vad vi ska förvänta oss inte kan prövas av en entitet efter ett tag oavsett kontrakt man skrivit på när det som här är närmare jämstarka aktörer (snarare än något stort land göra en förstått begränsad sak man kan lämna).


Annat intresse av ej klusterbomber men väl carpet bombing (jag tror att jag kanske saknar cluster bomb bland mina bomb-verb: Lite egen värd och just från en typisk nyhetshändelse verben i ett av användningarna är till för att förstå så här kan man ta ett par exempel också samtidigt) får av mig här sista månaden:


Verb mening - Transfer: Bomb vs Send

kl. 3/15/2015 05:39:00 em
. . , , ,

Ordet finns ej i göra utan att Ordet är i Varför

2015-02-24

Ordet är och skapade kulturens gemensamma: Vad som ger att den har vi.


Att se formen och utan av vad som rör sig leder oss ibland fel. När vad vi ser rör sig är det ofta från kroppens helhet.


Att vi gör är inte innehållet skilt från Ordet. Vi kan inte säga att vi gör är Ordet om det är gör utan att följa - bära - Ordet.


Vi är flocken i gemensamt samarbete skapande det gemensamma värdet. Att Ordet kom där det ännu saknade vad som skapat enhet förklarar ej kraften i det vi det ger. Ordet med dess innehåll tillsammans med att det kom är gemensamt. Du kan inte ta ord vilka som helst där inga ord finns och skapa vi över människor.


Jag säger ej att det i vi med Ordet ej bär kriget. Det är Ordet över människan och i människan bor konflikten. Och inga är större krigare än ökenfolken ännu i öken.


Men du kan ej säga att det är krigets religion därför det separerar detta som något eget oberoende av Ordet. Kriget utan Ordet är av Satan.


Argumentationen given är vad den som tar fromen. Det yttersta av något mest effektfullt lämnande Ordet för att blanda in annat för att sedan gå och göra utan Ordet. Det är att blanda Satans lögn till vad man ljuger och säger är Ordet.


Det är vad barn gör. De som läser Orden utan att se Ordens mening. Den som upprepar för att visa att man upprepar utan att förstå.


Vem tror att "imponerande" (för barn och svaga) resa med stora bilar i lång rad är av ordet när bilarna har brutit Ordet fört droger mot Ordet? Den som är som barn eller är svag och ej kan se längre än ytan och de av Satan som ej ser eller talar ordet utan talar det av Satan.


Kommenterande här vad jag förtått publicerad på webbplats hörande till ISIS jag ännu ej besökt. Sägande att religionen är krigets religion utelämnande Ordet som del av det. Görande ytan: Namnet på religion och krig som egna ord vi kan ta och göra som vi - och Satan - så önskar lämnande Ordet och det gemensamma mänskligt.


Ej barn eller de dumt upprepande ej seende därför svag är det vad som förleder från Ordet. Varelse, Demon. Vet ej de av ökenfolken ännu boende i öknen glömde vad detta är? Är de som här där vi ofta ej ser något av det annat än i historieböcker? Det är det som förgiftar vattnet.


Är det vad ni glömmer. Varande de som antingen ser ytan utan att följa Satan. Och de förkastade i Varele? Men ännu i öknen? Hur kan styrkan segrande under timmar så få mot så mycket förletts så fort. Och nu fallande för detta. Om ej så tragiska händelser också så löjligt. Lite möjligt och ni faller ner på marken och slåss om strunt medan allt värde brinner och Varelse äter era liv.


Mujtahid

kl. 2/24/2015 02:37:00 fm
. . , ,

Lite förtid: Hej då Irak - Hej nya länder

2015-02-08

Få lär sakna dig Irak. Och bäst nu börjar man skapa man nu stabilitet där möjligt nu just de närmaste åren för gediget lugn under överskådlig framtid.



Och det var nog några månader sedan jag började ge Irak epitet (land eller vad man ska kalla det).


Kurdistan som nationalstat kan skapa långsiktig stabilitet såväl som adderande ansvar och en vedertagen form för det samarbete redan realitet i området. Tidigare diskuterat i:



Och att minnas nu därför att ibland glöms det senare och missbrukas som argument för att en utopi ska ha existerat innan förändring: Volation i arbetsamma processer är givna. En lösning som binärt tar saker till stabilitet känner människan inte till. Vi har sett volation i Sydsudan men ändå är problematiken i konkreta kostnader mätbara ej värre än konflikterna innan och saker rör sig tycks det åt rätt hålla trots dalar av och till. Och säkert kommer vi se volation ett tag i Libyen även om jag ännu inte tycker att det ser särskilt mycket värre än man hade kunnat förvänta sig i dalar även om jag hade gissat på en längre period lugnare initialt. Irak kommer ha varit idag som Irak är idag. Dalar längre fram gör inte dagens situation med krig, folkmord och ständig konflikt ständigt sedan evigheter (minns folkmordet på kurderna Saddam implementerade med kemiska stridsmedel såväl som det "eviga" kriget med Iran resp. invasionen av Kuwait, innan historia färskare i vårt minne fram till idag).


Mycket av problemet med ISIS handlar om att Irak inte är ett land med den tro och samarbete hos folket ett land behöver. Samtidigt inte en diktatur asserting tvingat samarbete. Att ta land i det blev öppet. Här är sunda skapelser viktiga att uppmuntra.


Medan ANC såväl som stora delar av Sydafrikas folk i övrigt bland såväl färgade som vita afrikaner uttryckte verklighet av ett samarbete definierande landet det blev från att i någon mening redan föregripande sig själv i existens.
kl. 2/08/2015 02:30:00 em
. . , , ,

Libyen trots flera år i försprång och lätta olje-pengar klarar inte saker länder jämförbara i allt (förutom själva folket) klarat

2014-01-23

Och alla väntar nu på Libyen:



Och jag tror vi alla är lätt missnöjda med Libya där jag tror många bör reflektera att varje värde ur ett land i destruktiv-process eller stillastående är ingenting jämfört med de ekonomiska värden ett välfungerande land. En lämplig övning kan vara att surfa runt bland andra länder inte särskilt många mil bort som Sverige och titta på vad man spenderar i statlig-budget på mest (antar jag här) anmärkningsvärt för hälsa och sjukvård.


Grundförutsättning behöver vara att börja med att acceptera det demokratiska systemet såväl som att gärna försöka som del av den processen övergripande gärna försöka vara detalj-noga med mer samlade koncept för hur budget kommer fördelas mellan delar och möjlighet för demokratiskt valda representanter för regioner att hantera det.


Det tycks väl inte otroligt att när man når så långt att stabilitet och respekt för dom funktioner (i mening att väpnande avbrott mot sådan respekt mest är en normal-polisiär uppgift snarare än stats-konceptet börjar argumentra internt synligt utåt och om inte för alla mer direkta problem och risker lätt löjligt reducerande eller mer bekrräftande den löjliga, komiska men samtidigt vansinnig och farlig association al-Gaddafi gav Libyen).


Värden från andra näringar möjliga att bygga upp via oljan (diverse påkostade byggnader allmänt finns ju såväl som möjliga turistmål besökande al-Gaddafis underjordiska bunkrar, tortyr celler, harmen, drog-lab m.m.) som givet stabilitet tror jag levererar mer i värde än vad någon entitet ens kommer i närheten av att sälja olja under föga industriella omständigheter.


Jag inser heller inte varför nu mer divergerade kulturbärare inte sunt ser att det i sig är goda möjligheter till en karriär politiskt i ex. nyckel-regioner eller ex. borgmästare i huvudstad om det nu finns. Rimligen innebär subkulturerna i sig en tämligen potent väljarbas. Nuvarande subkulturer lär ju inte kvarstå om saker slår ner regelbundet i våld och tankar och handlande relaterat att förstöra landet.


I all rimlighet ska heller vad vi borde förvänta nu snart av Libyen om det alls tänker försöka ta tillbaka den respekt det ytterst energieffektiva revolution mot en kraftfullt överbeväpnad gav inte resonera att något jämfört Ukraina m.fl. länder är rimligt. Rimligt är vad Libyens situation nu och bakåt sedan revolutionen bestämmer och det är mycket mer. Länderna refererade med nyheter är ju mer jämförbart där Libyen var för några år sedan.


I sammanfattning:


  • Skämmer ut folket allmänt och förstör landet.
  • Respekt för det demokratiska systemet viktigt.
  • Prospektera politisk-karriär där rimligen utrymme med viss flexibilitet givet åren som varit antagligen finns (om problem lugnar ner sig lär väl inte många tusen antar jag vara vad man försöker arrestera med nya problem).
  • Vapen bland medborgare bör vara vad man som medborgare naturligt förstår kommer med ett stort ansvar. Ex. förvaras inlåst i vapenskåp för att inte äventyra barns säkerhet eller skapa utbredd kriminalitet via stulna vapen, och givet denna och liknande rimliga grundkrav vapenlicens m.m. Ibland kanske möjligheten att genom att ha vapen som går in i stat kan möjliggöra arbeten troligt mer möjligt i ett par städer än kanske på landet med kanske en månadslön extra i sign-up-bonus.
  • Och på gränsen att hamna i vad alla mer permanent inlärt tröttnade på att försöka följa alla vansinniga och moralskt såväl som intellektuellt underlägsna misslyckanden och lär börja sortera alla medskyldiga eller inte nu och kommande generationer permanent till strunt man inte bryr sig i eller värderar.
kl. 1/23/2014 08:13:00 em
. . , , , , ,

Libyen känns fortfarande lovande: Men hjälp med en del saker kan göra allt lättare

2013-10-12

Mycket otrevligt:



Mer skrivit bakåt För Libyen: Libyen visade människans mod att tro på en bättre värld (2011-09-03) i mening av möjligheter de alla skapade och fortfarande har att göra ett vettigt drägligt land av det hela. En viss balansgång rent praktiskt krävs nog av de flesta aktörer där nu men man ska inte glömma att framåt är viktigt. Om man egentligen tappat sista är jag inte säker på: det är ganska svårt att bedöma från dom här händelserna nyligen. Givet är att man i regering inte har full kontroll i alla delar - och på problematiska nivåer - men samtidigt tycks man inte kompromissar där själva värdet man representerar förstörs svårt att hämta tillbaka. Mycket utrymme: Och ingen lär väl ha räknat med att det skulle bli lätt första tio åren.


Jag tror inte det är på väg mot pseudo-regeringen i Somalia men jag tror det är viktigt att man hittar väg att få hjälp utan att det problematiskt akut-stör balangången så att säga. Enkla svar på de är svårt att hitta här utan att se särskilt mycket alls om situationen i Libyen och antagligen inte mycket lättare att hitta där heller. Åtminstone 2009 - 2011 kunde jag se mycket av egentligen ganska ovanlig förmåga att få saker stabilt gjorda. Jag var flera gånger fullständigt fascinerad - timmar rent av - över att de inte haveererade i värsta tänkbara scenario.


Givet bortförande av representant för folket (jämfört med det är spräng-terroristdådet en struntsak oavsett med svenskt bakgrund: vi annat än i undantag bor inte där och problemen är många och verkliga för många värre - men när de symboler man vann reduceras kommer dom långsiktiga risker i att man inte längre vågar se vad man har möjlighet till) - och mer symbol-tungt i regeringen - är det antagligen bra att försöka fundera lite och se som kan fungera. Nordafrikanska legosoldater kanske? Men jag ska verkligen säga att riskerna där också är svåra för mig att bedöma. Jag antar att kontroll över tillgång till vapen - och sunt kontinuerlig utbetalning av löner liksom att se till att möjlighet att kapitalisera utländskt-kapital hålls kontrollerad - kanske är viktigt men betrodd kontroll lokaliserat bör väl gå att få fungerat. Jag tror man kan få hjälp med det men viktigt att göra sådant genomtänkt: ett bra ideal i befälstruktur jag tror är sunt för många lite varstans att läsa (inte minst i diktatureer men så klart naturligt länder i transformation till en av vi rika välgödda demokratier där lugn och frihet råder - för det mesta: Polisen: En Man av Staden / En Man av Folket (2013-09-10). Och det måste verkligen vara polis därför att problemet är linjer diffust dragna demokratiskt odefinierat gör man krig av det förstärks dom mer och inte mindre men polis är gemensam om man accepterar att vara del av samarbetet ett land är.


Slagfält information var folk i Libyen duktiga på när historia skapades. Det ska inte glömmas nu oavsett sekteristiska divergenser från det gemensamma samhället. Språket är människans samarbete.



En polishand kan vara bätre än ett stort svärd eller primitivt närstridsvapen med föga modern slagkraft.

Kompletterat: I lösare mening relaterat här . Även om det där framgår dyligt finns egentligen mer i direkt paketering motsvarande sista referensen för flera av områdena. Den var längre tillbaka bredare använd för fallstudier kring dem medan ett mindre antal är pågående i dokumenterande uttrycks mening men rörande sådant här av mindre informations-paketerings-värde. Letar man bakåt finns dock mycket.

kl. 10/12/2013 03:49:00 em
. . , ,

Mer lyckosamma tecken: Goda antiterrorist-operationer

2013-10-06

Också ett lyckosamt järtecken liksom Malcolm Gladwell: Lyckosamt järtecken levererade DoD under helgen:



Därför att det förklarar i "doability-språkets" mer omedelbart förklarande kapacitet att man inte reteterrerat områden man mutat in och där föga annat tycks redo att addera andra eller samma mekanismer (om än självklart många undantag finns ex. Frankrike nyligen). Och särskilt lyckosamt givet allt (tror jag ofta i ordens kraft ganska överdrivet) aktuellt kring den amerikanska inrikespolitiken relaterat budget.


Vidare finns en traditionell bild av hur mer "manligt" ska slåss där det menar jag ganska tveklöst är starkare att göra det on the ground against on the ground snarare än via ex. och särskilt en fjärrstyrd dron. Det senare - mycket irrationellt rörande allt undantaget möjliga risker relaterat att ta fel vilka jag emellertid lätt betvivlar för en given operation inte nödvändigtvis skiljer sig mot på-marken pangande med automatvapen - kan kännas fel, onaturligt och fegt.


Att uttrycka viss traditionell manlig såväl jämförbara kvinnliga uttryck (ex. feminism jag tror är mycket sunt motiverande i att försöka göra saker bättre vilket regelmässigt i genomsnitt har stark preferens till att leverera något bra) kan ha varit mycket lyckosamt. Ett gott tecken.


Lyckosamt här nära vad jag menar med orden är inte allt för olika som för Malcolm Gladwell: Lyckosamt järtecken.

kl. 10/06/2013 08:51:00 em
. . , , , ,

Hoppets behov av synligt nya verktyg vid upprepade försök till revolution

2013-07-03

Att begränsa vårt perspektiv här till förhandlingar och dylikt uteslutande i språk eller sanktioner är att underskatta potentialen för att reducera konflikter - åtminstone om vi glömmer bort människans benägenhet att opportunistiskt likt övriga rovdjur söka de energieffektiva lösningarna även när det inkluderar att fuska.


Längre bak i historien tydligare än idag var soldaternas direkta synbara ledare eller "hjältar" viktiga för att överhuvudtaget få dem att marschera mot fienden eller omvänt stå kvar. Av och till tycks rent av mer ritualiserade för-konflikter begränsat till mer kända hjältar skett initialt inte otroligt som ett gemensamt värde för båda sidors intresse-ägande att höja upp respektive sidas motivation så att folk inte springer eller smyger hem till bondgården eller båten för att röva lite själva istället. I en roman jag läste för många år sedan fanns en scen på det temat jag nu upplever hade en trolig - säkert när sannolikt bedömer jag förekommande närmast underförstådd - efterföljande händelse. De båda småkungarna från resp. sida beslutar att den av deras hjälte som vinner en envig (och nu minns jag en till roman med den komponenten med samma out-come och här en modern troja-tolkning från ett feministiskt värdeperspektiv: möjligen Facklan i svensk översättning). När den ena sidan upplever sig vinna ser den andra problem i hur det hela skedde med regelbrott o.s.v. särskilt som deras hjälte konkret inte är död eller ens skadad. Så slaget blir av ändå.


Idén om att lämna huvuddelen av en väpnad konflikt till ett oftare än vanligt idag mer intresserat fåtal som kanske rent av upplever ett värde av att specialisera sig på praktisk fysisk konflikt har givetvis värde att se i dom filosofiska dimensionerna. Tråkiga sporter snarare än fotbollslag med stora supporter-grupper är ex. på det. Post-sport-event slagsmål i större antal är nog närmast att likna vid händelserna i de båda romanerna. Först samlas man och tittar på varsin sida på motiverande för-events och går sedan iväg och gör ett fältslag efter att ha ölat, skrolat och viftat med gruppens symboler till varandra.


Och kanske har vi ett visuellt exempel på denna mänskliga företeelse från pågående nyhetshändelser i Egypten (om ej återanvänd arkivbild eller äldre eller arrangerad bild som sålts en aning felpaketerat vilket ibland är fallet) i Egypt’s Morsi defiant under pressure as deadline looms (Washington Post). Mannen i den vita dräkten har vi säkert bias för att tolka som representant för de mer religiöst motiverade medan mannen i mer västerländskt vardagskläder säkert är vad de flesta tror är en ivrig demokratikämpe som tänker sig att en envig kan motivera upp den intresserade publiken.


Praktiskt är givetvis många andra mer civiliserade och föga använda möjligheter existerande. Tänker vi oss Kina - utan att vara expert på deras sport-kultur - varför inte en känd ping-pong spelare. Minns jag rätt var åtminstone en väldigt lång också. Mycket synlig talande eller rörande sig i folkmassa.


På samma sätt för Egypten finns ett konkret och relaterat det möjligen systematiskt kvarvarande en allvarlig risk. Man har redan gått ut en gång och gjort det man gör nu. Det räckte nu inte så man gör det igen. Ingenting ovanligt finns i det jämförande med de Västerländska demokratierna där de tidiga åren ej var diskreta punkter efter vilka demokrati fanns och fungerade.


Emellertid gör man samma sak flera gånger och det ej fungerar stör det iden om att göra saker för att nå förbättring fungerar. Det tycks vara lönlöst (i abstrakt modell kallade jag det för a fruitless game: socker och födan varande grundläggande belöning som i så många grundläggande studier inte minst senaste åren på apor demonstrerats med små jos-belöningar i enkla spel medan deras hjärnaktivitet avbildats).


Och med det även om det kanske i sig inte hindrar nya ev. funktionella på samma tid försök ger det en större mängd a cynism, aggressivitet och också att man ser vad man kan tänka sig är resultatet av en spridning av samma sak mer direkt i ekonomiska domäner men som för mycket ganska grundläggande emotionellt hos en person med jämförbara approximationer för större grupper ej självklart att översätta till enskilda rationella beslut.


Emellertid är lösningen den samma som reducerar mängden ej utnyttjade parallella eller ersättande alternativ till envig mellan enskilda personer. Ett försök är endast samma försök igen om det känns lika. Gör vi något nytt är det inte riktigt samma sak. Går vi på bio och ser samma film efter att köpt biljetterna i en black-box känner vi oss snart nog lurade. Är filmerna skilda tar det mycket längre tid innan vi tröttnar - kanske aldrig om variation och intresse finns i och runt om också om vi antar att samma film-intensitets-upplevelse kan fås billigare för privat-visning.


Introduceras märkbart nya verktyg ger det direkt större hopp om att kunna förbättra övergripande allmänt genom att man märker att andra faktiskt gör något och det är vad som adderar tänkbar effektivitet tidigare saknad. Och det är mycket bra för hela samhället åtminstone när det inte handlar om konkreta vapen. Det minskar risker och för tankarna generellt närmare att man tror och förstår att man kan lösa problem adderande tid till hur benägen man är att agera.


Samtidigt kan det addera potens och styrka när man agerar därför att man ser att det inte är lönlöst utan ett gott nu mer genomarbetat försök med ny innovation och fler verktyg.


Det är förövrigt det värde jag såg - kanske egentligen mer än någon gedigen förståelse av relativ konkret slagkraft - i att ha sent 2011 väpnat upp de syriska rebellerna med lite tyngre anti-tank och anti-helikopter vapen. Motiverar, tillför konkret tydlig verktygspotens man kan känna och ta på och syns bra bland medarbetarna när man ska gå ut och skjuta en dag till. Dessutom var ju problematiken med helikoptrar och tanks vid tiden problematiskt och bromsade konflikten i en punkt där den fastnade. Ingen sida känner att de kan vinna men ej heller att de kommer förlora och man fortsätter i försök man ej tror kortsiktigt kommer lösa problemen samtidigt som problemen som resultat av konflikten i en totalt förstörd ekonomi, sjukdomar och civila dödsoffer växer. Ingenting att vinna och ingenting att förlora mer än allt och utan att du kan gå bakåt.

kl. 7/03/2013 04:14:00 em
. . , , , , , , , , ,

Skillnaden mellan marken och luften

2013-02-04

Inte att glömma skillnaden mellan mark och luft. För en entitet som ju varit på linjen internt och mot omvärlden under så många kan det rent av vara mer känsligt än man kanske tror. Mer än att bara riskera den ständiga upprepning av alltid misslyckade insatser i bistånd och väpnade operationer betraktat i allt förutom kortsiktiga vinster (utanför det ekonomiska) med föga bestående värde relativt kostnaden samtidigt som andra regioner an klara sig bättre i varaktig stabilitet. Kan det orsaka störningar resulterande i uttryck av intensitet därför att du är i flockens revir på markens konkreta värde. Kortfattat diskuterat i Libyen och Kina - Några tankar (2011-04-22) men mer komplett diskuterat innan över ett antal inlägg från början 2011 ungefär. En bit citerad direkt:


"Jag har flera gånger också argumenterat för att Västerlandet inte ska gå in på marken. Jag håller fast vid den synen. Att gå in i ett land påverkar befolkningen. Att inte göra det kanske kostar människoliv där men samtidigt måste vi också se att invasion inte är någon kostnadsfri väg heller även när vi lämnar den ekonomiska frågan. För att nå mötet mellan Västerlandet och Österlandet på det sätt jag ser är möjligt - och det är det största värdet gigantiskt i möjlighet överstigande allt annat - krävs flexibilitet att uttrycka, förstå, resonera och lösa problem. Invaderar vi kastrerar vi bort det under överskådlig framtid. Inte säkert. Men det är en risk. Säg att risken om vi utgår från att förutsättning för att försöka undvika det finns (vilket jag inte tror är fallet jfr invasionen av Tyskland där den kulturella distansen trots kriget som upplevd mer än konkret var mycket mindre från båda sidor).

Vi vill inte invadera. Men ingenting magiskt runt folk på marken i sig finns. Det är invasionen där vi tar makten om än bara periodvis som är problemet. Det abstrakta värdet. Värdet här motsvarar personers förmåga att omvandla mellan information och energi. Främmande trupp tar bort den möjligheten. De styr kontrollerade områden. Effekten kommer sitta i länge tror jag. Vi vill inte gå den vägen utan vi vill ha den goda möjligheten.

Vad vi ex. såg när Senator McCain besöker Libyen är excellent. Att Utrikesminister Clinton träffat dem är perfekt. Men jag vill se många fler göra samma sak från alla länder. Mer eller mindre skytteltrafik. De ska känna att det inte är Väst som löser ett problem de representerar och att deras ledare är högt värderade mycket mer än andra. Det är absolut inte för mycket att bjuda in en av dem till Vita huset (men det är givetvis inte troligt av inrikespolitiska skäl och en mer praktisk väg som adderar stort nog värde är ännu fler möten mellan personer i kongressen gärna med den tyngd vi redan sett)."

I Libyen går man bäst med största försiktighet på marken åren som kommer. Det finns skönhet i Libyen som liksom allt stress-skadat reagerar antingen med abnorm intensitet eller apati där det första här där FN, Sida m.m. inte stympat landet till det apatiska i klumpig ständigt bistånd. Luft - Inte mark.

kl. 2/04/2013 04:45:00 fm
. . , , , ,

Libya's leaders keep impressing me

2013-01-18

I find it hard now as many times before express how impressed I am and has been with Libyas new political movement towards freedom. A good compression of several of the values indication we have recently pbulished view of the current state of affairs in Bloomberg by Ali Tarhouni ("was minister for oil and finance in Libya’s National Transitional Council and later deputy prime minister and interim prime minister"):



Libya also have intense sun, beaches and the kind of fantastic architecture ain the modern that only countries with dictators or who previous suffered from them without regard of much values but the very grand have. One of few other values of al-Gaddaffi would be that he as did the freedom movement help to make the concept of Libya well known.


Hence I do feel that Libya can reach a nice tourist industry also. Myself if I get time and the cost isn't high will for sure visit Libya. Previous thoughts on Libya as tourist venture in:




Not only did I learn much from the case study I did on Libya as a volative measurement point but also if not for the value I did see in the persons involved I would never bought Arabic phrase book & dictionary. Ana laa atakallam al-'aarabeeya jayidan!


I can often the dark winters here feel need for sun and if anything the Libya freedom movement resulted in as personal conclusion is that it might a suitable cheap but still good living country with much sun one might perhaps re.locate to formuch more sun next winter. I see little value by itself to over-pay for living as in Sweden when it is pretty certain the prices since 6 months is volative high, and I do see a point in buying something I want have to borrow for which woud require a bit of effort here currently. Nothing I done for so long have either been associated to anything but GEO without my personal need at any such GEO-point.


Good luck!

kl. 1/18/2013 07:08:00 fm
. . , , ,
Prenumerera på: Inlägg (Atom)