Och alla väntar nu på Libyen:
- South Sudan Factions Sign Cease-fire
- [Libyen ej här]
- Syria Talks Move to Crucial Stage (the world stage mer besökande fysiskt där allt ytterst crucial inte är trasigt, döende eller skjutande).
- Truce in Ukrainian Capital As President Meets With Opposition Leaders
Och jag tror vi alla är lätt missnöjda med Libya där jag tror många bör reflektera att varje värde ur ett land i destruktiv-process eller stillastående är ingenting jämfört med de ekonomiska värden ett välfungerande land. En lämplig övning kan vara att surfa runt bland andra länder inte särskilt många mil bort som Sverige och titta på vad man spenderar i statlig-budget på mest (antar jag här) anmärkningsvärt för hälsa och sjukvård.
Grundförutsättning behöver vara att börja med att acceptera det demokratiska systemet såväl som att gärna försöka som del av den processen övergripande gärna försöka vara detalj-noga med mer samlade koncept för hur budget kommer fördelas mellan delar och möjlighet för demokratiskt valda representanter för regioner att hantera det.
Det tycks väl inte otroligt att när man når så långt att stabilitet och respekt för dom funktioner (i mening att väpnande avbrott mot sådan respekt mest är en normal-polisiär uppgift snarare än stats-konceptet börjar argumentra internt synligt utåt och om inte för alla mer direkta problem och risker lätt löjligt reducerande eller mer bekrräftande den löjliga, komiska men samtidigt vansinnig och farlig association al-Gaddafi gav Libyen).
Värden från andra näringar möjliga att bygga upp via oljan (diverse påkostade byggnader allmänt finns ju såväl som möjliga turistmål besökande al-Gaddafis underjordiska bunkrar, tortyr celler, harmen, drog-lab m.m.) som givet stabilitet tror jag levererar mer i värde än vad någon entitet ens kommer i närheten av att sälja olja under föga industriella omständigheter.
Jag inser heller inte varför nu mer divergerade kulturbärare inte sunt ser att det i sig är goda möjligheter till en karriär politiskt i ex. nyckel-regioner eller ex. borgmästare i huvudstad om det nu finns. Rimligen innebär subkulturerna i sig en tämligen potent väljarbas. Nuvarande subkulturer lär ju inte kvarstå om saker slår ner regelbundet i våld och tankar och handlande relaterat att förstöra landet.
I all rimlighet ska heller vad vi borde förvänta nu snart av Libyen om det alls tänker försöka ta tillbaka den respekt det ytterst energieffektiva revolution mot en kraftfullt överbeväpnad gav inte resonera att något jämfört Ukraina m.fl. länder är rimligt. Rimligt är vad Libyens situation nu och bakåt sedan revolutionen bestämmer och det är mycket mer. Länderna refererade med nyheter är ju mer jämförbart där Libyen var för några år sedan.
I sammanfattning:
- Skämmer ut folket allmänt och förstör landet.
- Respekt för det demokratiska systemet viktigt.
- Prospektera politisk-karriär där rimligen utrymme med viss flexibilitet givet åren som varit antagligen finns (om problem lugnar ner sig lär väl inte många tusen antar jag vara vad man försöker arrestera med nya problem).
- Vapen bland medborgare bör vara vad man som medborgare naturligt förstår kommer med ett stort ansvar. Ex. förvaras inlåst i vapenskåp för att inte äventyra barns säkerhet eller skapa utbredd kriminalitet via stulna vapen, och givet denna och liknande rimliga grundkrav vapenlicens m.m. Ibland kanske möjligheten att genom att ha vapen som går in i stat kan möjliggöra arbeten troligt mer möjligt i ett par städer än kanske på landet med kanske en månadslön extra i sign-up-bonus.
- Och på gränsen att hamna i vad alla mer permanent inlärt tröttnade på att försöka följa alla vansinniga och moralskt såväl som intellektuellt underlägsna misslyckanden och lär börja sortera alla medskyldiga eller inte nu och kommande generationer permanent till strunt man inte bryr sig i eller värderar.
