Att begränsa vårt perspektiv här till förhandlingar och dylikt uteslutande i språk eller sanktioner är att underskatta potentialen för att reducera konflikter - åtminstone om vi glömmer bort människans benägenhet att opportunistiskt likt övriga rovdjur söka de energieffektiva lösningarna även när det inkluderar att fuska.
Längre bak i historien tydligare än idag var soldaternas direkta synbara ledare eller "hjältar" viktiga för att överhuvudtaget få dem att marschera mot fienden eller omvänt stå kvar. Av och till tycks rent av mer ritualiserade för-konflikter begränsat till mer kända hjältar skett initialt inte otroligt som ett gemensamt värde för båda sidors intresse-ägande att höja upp respektive sidas motivation så att folk inte springer eller smyger hem till bondgården eller båten för att röva lite själva istället. I en roman jag läste för många år sedan fanns en scen på det temat jag nu upplever hade en trolig - säkert när sannolikt bedömer jag förekommande närmast underförstådd - efterföljande händelse. De båda småkungarna från resp. sida beslutar att den av deras hjälte som vinner en envig (och nu minns jag en till roman med den komponenten med samma out-come och här en modern troja-tolkning från ett feministiskt värdeperspektiv: möjligen Facklan i svensk översättning). När den ena sidan upplever sig vinna ser den andra problem i hur det hela skedde med regelbrott o.s.v. särskilt som deras hjälte konkret inte är död eller ens skadad. Så slaget blir av ändå.
Idén om att lämna huvuddelen av en väpnad konflikt till ett oftare än vanligt idag mer intresserat fåtal som kanske rent av upplever ett värde av att specialisera sig på praktisk fysisk konflikt har givetvis värde att se i dom filosofiska dimensionerna. Tråkiga sporter snarare än fotbollslag med stora supporter-grupper är ex. på det. Post-sport-event slagsmål i större antal är nog närmast att likna vid händelserna i de båda romanerna. Först samlas man och tittar på varsin sida på motiverande för-events och går sedan iväg och gör ett fältslag efter att ha ölat, skrolat och viftat med gruppens symboler till varandra.
Och kanske har vi ett visuellt exempel på denna mänskliga företeelse från pågående nyhetshändelser i Egypten (om ej återanvänd arkivbild eller äldre eller arrangerad bild som sålts en aning felpaketerat vilket ibland är fallet) i Egypt’s Morsi defiant under pressure as deadline looms (Washington Post). Mannen i den vita dräkten har vi säkert bias för att tolka som representant för de mer religiöst motiverade medan mannen i mer västerländskt vardagskläder säkert är vad de flesta tror är en ivrig demokratikämpe som tänker sig att en envig kan motivera upp den intresserade publiken.
Praktiskt är givetvis många andra mer civiliserade och föga använda möjligheter existerande. Tänker vi oss Kina - utan att vara expert på deras sport-kultur - varför inte en känd ping-pong spelare. Minns jag rätt var åtminstone en väldigt lång också. Mycket synlig talande eller rörande sig i folkmassa.
På samma sätt för Egypten finns ett konkret och relaterat det möjligen systematiskt kvarvarande en allvarlig risk. Man har redan gått ut en gång och gjort det man gör nu. Det räckte nu inte så man gör det igen. Ingenting ovanligt finns i det jämförande med de Västerländska demokratierna där de tidiga åren ej var diskreta punkter efter vilka demokrati fanns och fungerade.
Emellertid gör man samma sak flera gånger och det ej fungerar stör det iden om att göra saker för att nå förbättring fungerar. Det tycks vara lönlöst (i abstrakt modell kallade jag det för a fruitless game: socker och födan varande grundläggande belöning som i så många grundläggande studier inte minst senaste åren på apor demonstrerats med små jos-belöningar i enkla spel medan deras hjärnaktivitet avbildats).
Och med det även om det kanske i sig inte hindrar nya ev. funktionella på samma tid försök ger det en större mängd a cynism, aggressivitet och också att man ser vad man kan tänka sig är resultatet av en spridning av samma sak mer direkt i ekonomiska domäner men som för mycket ganska grundläggande emotionellt hos en person med jämförbara approximationer för större grupper ej självklart att översätta till enskilda rationella beslut.
Emellertid är lösningen den samma som reducerar mängden ej utnyttjade parallella eller ersättande alternativ till envig mellan enskilda personer. Ett försök är endast samma försök igen om det känns lika. Gör vi något nytt är det inte riktigt samma sak. Går vi på bio och ser samma film efter att köpt biljetterna i en black-box känner vi oss snart nog lurade. Är filmerna skilda tar det mycket längre tid innan vi tröttnar - kanske aldrig om variation och intresse finns i och runt om också om vi antar att samma film-intensitets-upplevelse kan fås billigare för privat-visning.
Introduceras märkbart nya verktyg ger det direkt större hopp om att kunna förbättra övergripande allmänt genom att man märker att andra faktiskt gör något och det är vad som adderar tänkbar effektivitet tidigare saknad. Och det är mycket bra för hela samhället åtminstone när det inte handlar om konkreta vapen. Det minskar risker och för tankarna generellt närmare att man tror och förstår att man kan lösa problem adderande tid till hur benägen man är att agera.
Samtidigt kan det addera potens och styrka när man agerar därför att man ser att det inte är lönlöst utan ett gott nu mer genomarbetat försök med ny innovation och fler verktyg.
Det är förövrigt det värde jag såg - kanske egentligen mer än någon gedigen förståelse av relativ konkret slagkraft - i att ha sent 2011 väpnat upp de syriska rebellerna med lite tyngre anti-tank och anti-helikopter vapen. Motiverar, tillför konkret tydlig verktygspotens man kan känna och ta på och syns bra bland medarbetarna när man ska gå ut och skjuta en dag till. Dessutom var ju problematiken med helikoptrar och tanks vid tiden problematiskt och bromsade konflikten i en punkt där den fastnade. Ingen sida känner att de kan vinna men ej heller att de kommer förlora och man fortsätter i försök man ej tror kortsiktigt kommer lösa problemen samtidigt som problemen som resultat av konflikten i en totalt förstörd ekonomi, sjukdomar och civila dödsoffer växer. Ingenting att vinna och ingenting att förlora mer än allt och utan att du kan gå bakåt.
