Särskilda roller: Mujahideen och Crusader (och Obama tolkar båda rätt)

Mujahideen är en historiskt upplevt inarbetad (den historiska utanför religiösa signifikansen vågar jag inte kommentera) såväl som aktivt verkande roll. Den fulla signifikansen för olika grupper fodrar analys eller allmänt vetande kring kulturerna större än jag har. Rollens betydelse och mening från vårt perspektiv här eller allmänt bland de flesta som läser nyheter på engelska förstår vi alla utmärkt.

Skillnaden i mening utifrån perspektiv är allmänt viktig. Vi lägger ej samma mening, förståelse eller associerar till för oss relevanta koncept där värde och attityd minst lika kraftfulla kan finnas och aktiveras trots att dessa koncept för de flesta betrakta ex. en nyhet ej skulle bedömas relevanta. Detta gör att vi riskerar att felaktigt förstå värde och problem med hur vi själva ser värden för en händelse eller hur vi förstår värdet av andras språk eller agerande.

Crusader är ett historiskt etablerat koncept sedan länge i arabvärlden. Om det från det längre fram men föregående vår moderna historia sågs som en roll (istället för då kanske mer associerat som en allmän process) vet jag inte men idag har det gjorts till vad som också ses som en roll. Delvis genom att konceptet använts för att uttrycka polarisering och peka ut för andra en upplevd fiende.

Vi har fortsatt vad vi kan se som en "publik" extremister är intresserade att nå för rekrytering. Crusader är ett koncept man kan använda för att förklara världen utifrån det egna perspektivet - och om motiverat driven av sekundära frågor kanske introducera koncept man vet är falskt för att söka uppnå eget värde eller upplevt större övermänskligt värde.

En roll relevant här är den en religiös auktoritet kan ta. Vad som krävs för att bli religiös auktoritet varierar väldigt mellan religioner och kulturer. Här i Sverige typiskt för vår kultur finns en statligt finansierad utbildning i att bli präst. Utanför det är frågan om man är präst och därmed religiös auktoritet vad vi avgör från om personen har den kommersiella rollen präst d.v.s. har en församling eller kan försörja sig på att sälja böcker förklarande livet efter döden eller moraliska frågor.

Emellertid för regioner likt Syrien och Irak där informations kanalerna resp. vanan av internets bredare kanaler ännu är begränsad är det delvis en fråga om att märkas resp. välja ut information att skapa intensitet via (ex. vad någon i land A sagt rörande något).

Att för President Obama varande den mest uppenbara och kända representanten (bland individer) för USA (ett land ofta utpekat som crusader) av och till någon gång per år tydliggöra att man ej accepterar att man faktiskt uttrycker denna roll är rationellt, kan spara liv och reducera konflikt i världen, och saknar i all normal verklighet (undantaget när personer i det egna landet väljer ut en bit av vad han sagt för att försöka hetsa upp en associerad subkultur kring ex. spekulativt rörande vad en senator tyckte om Obamas senaste avståndstagande till religiös crusade attrahera kristna väljare):

"Humanity has been grappling with these questions throughout human history. And lest we get on our high horse and think this is unique to some other place, remember that during the Crusades and the Inquisition, people committed terrible deeds in the name of Christ. In our home country, slavery and Jim Crow all too often was justified in the name of Christ. Michelle and I returned from India -- an incredible, beautiful country, full of magnificent diversity -- but a place where, in past years, religious faiths of all types have, on occasion, been targeted by other peoples of faith, simply due to their heritage and their beliefs -- acts of intolerance that would have shocked Gandhiji, the person who helped to liberate that nation."

Från: Remarks by the President at National Prayer Breakfast (2014-02-05 9:13 A.M. EST) | Whitehouse.gov

Medan citatet nedan tycks drivet och motiverat av frågor och associerade värden ej mätbara eller ens relevanta (ej värden för USA allmänt eller Europa), och upplever jag inte ens resultatet av att ordentligt läst vad President Obama sa (eller alt. lyssnade igenom det):

“Hey, American Christians_Obama just threw you under the bus in order to defend Islam,” wrote shock jock Michael Graham. Rep. Marlin Stutzman, R-Ind., called the comments “dangerously irresponsible.” The Catholic League’s Bill Donohue said: “Obama’s ignorance is astounding and his comparison is pernicious. The Crusades were a defensive Christian reaction against Muslim madmen of the Middle Ages.”

Från: Was Obama right about the Crusades and Islamic extremism? (ANALYSIS) | Washington Post

Jag är långt ifrån imponerad av bra mycket i diskussionen jag sett. Rent av vilket jag återvänder till sist kanske ett systematiskt problem som förbättrats några år börjat gå åt andra hållet nu. Det är inte alls bra eftersom riskerna det kan realisera (kan öka risken i Europa såväl som USA) berör många fler än en mer eller mindre subkultur associerad religion eller väljargrupper. D.v.s. förutom en fråga om kultur m.m. också vad som handlar om risk management indikerande möjlighet till enklare kostnadseffektiva åtgärder nu istället för dyrare skador i morgon. Mindre "viktigt" men värt att peka på är många uttalanden jag sett ex. på just sådant som föder den negativa stereotyper bl.a. vanlig i Sverige (såväl som också i USA m.fl. länder) om kristna amerikanska politiker (bl.a. associerat stereotypen att de är lite okunniga och dumma föraktande att lära sig ett problem och lösning istället för att med tro bara göra något med rätt motivation).

Att istället uttrycka sig i publik discourse ogenomtänkt skapande feltolkningar eller faktiskt i någon mening korrekta tolkningar av vad man sagt (även om viss nivå skillnad mellan "verklig verklighet" och hur offentliga personer talar existerar) för att attrahera eller engagera egna lokala subkulturer eller grupper är ansvarslöst och tror jag normalt heller inte vad som normaliserat insats är bäst funktionellt för att få väljare. Trots den väsentliga risk dimensionen i mycket jag avser här finns frågor (med eller utan risk) väsentligt mer engagerande mot alla kristna grupper (för att ta ett exempel).

Det relevanta i möjligt faktiskt värde som kan uttryckas i siffror avspeglande något i verkligheten (snarare än om det känns surt att något oavsett faktisk historia är lite anti-kristet som man själv upplever det i det egna perspektivet med en upplevd "konflikt-linje" till något man lika irrationellt associerar till en annan religion) skapas här genom hur den viktiga målgrupper (d.v.s. de större grupper som kan riskeras attraheras in i väpnad konflikt).

Självklart är (och jag citerar mig själv direkt):

"snarare än om det känns surt att något oavsett faktisk historia är lite anti-kristet som man själv upplever det i det egna perspektivet med en upplevd "konflikt-linje" till något man lika irrationellt associerar till en annan religion"

Ett i domän av mänsklig natur argument för att Obamas tolkning av crusade historiskt inte otroligt (oavsett bedömning historiska dokument m.m.) var korrekt. Det är bara en nivå skillnad av effekt på agerande man uppmuntrar till mellan att hetsa väljare engagerade kring en religiös fråga för att få röster resp. att heta folk till att bli religiösa krigare. Nivå skillnaden avspeglar knappast (som historien demonstrerat för oss gång på gång) något i naturen hos dom kristna eller muslimska varianterna utan är allmän kulturella. USA, Sverige m.fl. länder är etablerade stabila demokratier. Företeelsen att kristna kulturbärare ändå försöker utnyttja detta (om än för mindre effekt intensitet än heligt krig) visar att samma potentiella företeelse finns oavsett religion. Längre bak i historien hade man istället kanske gjort sig en karriär på att hetsa bönder och riddare till att vandra från de tyska regionerna av Europa ner till "det heliga (eller kanske oheliga för en del religioner: vilket som för mig) landet".

Sunt ansvarstagande för att processen till att nå långsiktigt stabil mindre konflikt-benägen yta mellan aktuella kulturområden delvis handlar om långsam förändring där man kontinuerligt bättre för den egna kulturens utveckling om framtid behöver tänka igenom hur man uttrycker sig är viktigt. Offentliga personer talande till associerad subkultur etablerar också språk och också om effekten av ett uttalande inte behöver vara mätbart problematiskt (men ibland är det just akut problematiskt utlösande kravaller och våld när det citeras i syfte att hetsa upp folk) så aggregerar det en långsam effekt påverkande den långsamma förändring som faktiskt är möjlig.

En derivata effekt existerar också genom att när vi ser andra respektera vårt perspektiv (och inom rimliga gränser: vi ska inte acceptera våld eller förtryck) förändrar det ibland hur vi själva tänker och uttrycker oss. Oavsett samma "sida" som förändrar sig direkt eller den andra kan detta också öka kontaktytor mellan kulturerna vilket som välkänt reducerar avstånd i språk. Vår egen discourse - redan på nivå vad vi själva säger oavsett om ej först redan övertygande - påverkar och förändrar hur vi ser på världen: Att tala om våld i kontext av en företeelse gör oss mer benägna att tala om det i övrigt såväl som att acceptera våld allmänt runt företeelsen som etablerad verklighet oavsett om samma våld man avsåg när man talade.

Jämför i kontrast med en soldat i krig. Säg Vietnam kriget smygande runt eller liggande i bakhåll i djungeln. Inte hoppande fram för att försöka engagera upp eller reta upp fiende soldaterna för att upplevas häftig av dom egna soldaterna. Soldaten gör inte det senare därför att konsekvensen i faktiska problem det skapar är väldigt konkret för honom: Fienden blir mer motiverad och får lättare påfyllning av soldater.

Jag tror det vore långsiktigt väldigt bra för USA såväl som Västvärlden allmänt om särskilt (men inte uteslutande) kulturbärare inom det republikanska partiet ser över den här frågan och samlar folk för att diskutera genom det visande på såväl statistik på problemen det skapat som förklarande problematiska koncept. Time for the Explainer att besöka er. Ett värde ej mer än väl möjligt att ersätta direkt att pröva och mäta förloras ej. Metod en del vant sig vid för att möjligen uppnå något icke-relaterat kan självklart nära relaterat förståelse av det större området om effekt koncept ersättas (och effektivare finns där dessutom flera dessutom är expansiva rörande grupper man når).

Fler exempel på problemet

För några år sedan pekade jag på samma problem när Sarah Palin uttryckte sig offentligt. Inlägg och diskussion hittas säkert högt upp i tagg för henne. McCain har i kontrast generellt sundare åsikter och är liksom Obama kulturellt medveten.

Ett till exempel vid sidan om att attrahera soldater och bidrag resp. väljare på hur man kan skapa värden (här ekonomiska resp. fame) på koncept retande alla närmare till konflikt känsliga har vi i filmklippet nedan. Här kombineras koncepten dessutom med musik vilket kan förstärka omedelbar effekt såväl som att leverera ett värde i upplevelsen görande att man faktiskt hör lyriken (i kontrast är poesi en tämligen obefintlig kanal för dessa konflikt).

Effekt över räckvidd är självklart inte jämförbar med när kända politiska kulturbärare tycker och tänker kring frågor med ordentligt associerad intensitet.

Propagandistiska lögner om Syrien amerikanska väljarna utsatts för fortsätter falla sönder

Den centrala amerikanska frågan rörande detta givet att så mycket redan indikerat att man säger sig göra saker man faktiskt inte gör förvandlar varje frågeställning relaterat det till redan realiserad utan varför man implementerat "läckage" till media, givet officiell information m.m. till det egna landet (d.v.s. ägare och uppdragsgivare såväl som den demokratiska kontroller) som är falsk.

Mer problematisk vill jag föreslå är att jag upplevt att sökt läcka information som indikerar A utan att riktigt säga A. Kanske för att sedan kunna påstå när folk senare kommer och påtalar att man sagt A men att det var lögn. Det säger jag är indikation om att något gått mer fel än det någonsin gick fel under Clinton eller Bush II (många menar att under Bush II lurdades det amerikanska folket av stat men vad jag minns läckte man inte information som var till att missuppfattas som att risker realiserade ute i världen faktiskt hanterades utan det handlare snarare om att man antingen inte sa något alls eller att man indikerade att risker man indentifierade var mer problematiska än de egentligen var).

Varande svensk snarare än amerikansk väljare (mitt perspektiv här) gäller samtidigt givet att USA såväl traditionellt mutat in hela det här området (agera) i regionen såväl som att man konkret har tekniska förutsättningar och erfarenhet nog för att implementera att man kan välja att se det hela som en process. Oavsett hur cyniskt man ev. tycker det är så är det i alla fall vad som har grounding i verkligheten och om vi utgår från några punkter under den processen som tidigare berörts i inlägg börjande för nu bra många år sedan:

• Tiden när uppror börjar och jag såväl som många fler indikerar att det är möjlighet för Västerlandet att etablera närhet till kulturen genom att hjälpa. Och hjälpa i vad som är rätt d.v.s. stödja pro-demokratiska grupper. Samtidigt som problematiska entiteter kan motverkas genom att de får relativt mindre stöd.
• Senare säg kanske 1.5 år senare (leta bak i Syrien-inlägg) indikerar jag att jag inte längre tror att föregående lösning kommer fungera som jag argumenterat. Därför att möjlighet att se i Syrien är helt dött medan extremist-grupper förstärks i varje region pro-demokratiska grupper resp. regim lämnat. Internationella entiteter upplevde uppenbart detta inte som någon risk eftersom man ej agerade mer för det.
• Mellan föregående och nästa punkt har vi diverse underligheter i publik information från bl.a. USA jag de gånger jag noterade det valde att kommentera. Bl.a. att som jag tolkade informationen mer eller mindre "hela amerikanska flottan" skulle fodras för vilket som helst ingripande i Syrien p.g.a. av ett fåtal föråldrade ryska surface-to-air-ground-missiles (om sant väcker det givetvis frågor rörande besparingar möjliga i upphandling eftersom de nu köpt hantering av detta såväl som förr realiserat det i faktiska incidenter mot samma luftförsvar utan något problem alls).
• 2014 någon gång vaknar man dock till (jag tror detta bör ha varit två eller tre år efter föregående punkt) när extremist grupperna etablera geopolitisk-kontroll över stora delar av Syrien och Irak i form av en "nationalstat".

Nu har ju processen kommit till skott och man gör något. Att göra saker relaterat problem är vanligen bättre än att strunta i dem. Mycket tycks indikera att det är så här också. Men hur bra var det egentligen att små konstant små-ljög för sina egna väljare för att slippa göra något alls? Hade man inte kunnat nöjt sig med att ej göra något? Utan att överdriva risker till löjliga nivåer (som surface-to-air-missiles i Syrien) eller påstå sig göra saker man aldrig gjorde?

Och hur generande måste sådant här när det nu igen läcker ut (d.v.s. att påstått sig göra en massa saker man aldrig gjorde) vara:

"After the program was launched in mid-2013 [Jag bestrider "launched in mid-2013": Inget praktiskt vad jag vet förrän september / november 2014.], CIA officers secretly analyzed cellphone calls and email messages of commanders to make sure they were really in charge of the men they claimed to lead. Commanders were then interviewed, sometimes for days.

Those who made the cut, earning the label “trusted commanders,” signed written agreements, submitted payroll information about their fighters and detailed their battlefield strategy. Only then did they get help, and it was far less than they were counting on."

Från: Covert CIA Mission to Arm Syrian Rebels Goes Awry | The Wall Street Journal

Jag tror varken att lösningen är en republikansk eller demokratisk president. Denna typ av problem lider båda partierna av såväl som agencies av, av och till.

Lösningen jag vill peka på åren som kommer är istället någon som faktiskt visat att hon klarar att realisera kostnadseffektiva åtgärder som levererar allt önskat. Hillary Clinton klarade detta för Libyen. Hade inte republikaner tillsammans med Obama känt sig patriakliskt hotad av en kvinna större krigare än någon av dem skjutit ner henne hade Libyen idag varit något helt annat än det faktiskt blev. Och ändå trots alla problem post-Hillary Libyen fick så har de demokratiska med stödde och talande om för betydde något inte svagare än att de sitter kvar och kämpar kontinuerligt mot extremism. Det hade kunnat vara Syrien idag medan Libyen varit på väg mot en stabil demokrati.

Senator McCain har jag likartat förtroende för när det gäller att förstå nog för att kunna realisera resultat kostnadseffektivt utan att göra sig till mindre än medborgare i en demokrati genom att försöka föra folket bekom ljuset genom att säga att man hanterar risker som struntat helt i. Tråkigt nog kanske han upplever sig som lite för gammal idag för att ställa upp i valet.

Men som saker hanterats rörande Libyen efter Hillary, eller i Syrien, visar på så väl okunnighet och oerfarenhet som en illa-luktande syn på vad information till medborgarna egentligen har för syfte. Du ska inte ljuga för dina medborgare och särskilt inte i området som definieras av höggradiga risker som kan drabba mer än den lokala regionen USA såväl som Europa. Det duger inte.

Kombinerat så många brutala defekter nu flera år (ej endast berörande detta utan även ex. läckage till Kina) är nog införande av flera processer för quality assurance en riktigt bra start för vem som helst som blir president i USA. Och göra det på djupnivå d.v.s. följa upp var och hur en felaktig eller defekt-världsbild kommunicerades vidare och vilka del-entiteter som ej accepterade att vara del av det (tackande kanske nej till fördelar det hade givit). Och se till att man börjar med funktioner rörande intelligence och försvar man kan våga lita på även i riktigt farliga riskområden.

"Wary": Potentiellt lovande väg mot friska leveranser

Tungt förtroende-givande nyhets-titel för alla amerikanska skattebetalare:

• Defense contractors wary of a ‘Chairman’ John McCain

Är dessa företag skeptiska är det trovärdigt tecken på att saker rör sig vettig kvalitet vettigt balanserad kostnad.

Demonstrerat fint poängen med att ha en konkurrerande entitet. Så motiverar det dom som just nu styr och ställer i Vithuset.

Sedan får jag som intresserad utomstående att oavsett beundran McCain och tämligen icke-engagerad i Republikanska resp. Demokratiska partiet. Tror jag starkt att världen behöver en "riktig man" som president nästa gång: Bush II och Obama var inte helt fel (inga enorma misstag i alla fall). Men nästa gång behövs någon som klarar att tala begripligt till kinesiska kommunistpartiet: Hillary Clinton. Det är en djävla tuff shitstövel.

Riktad information - Exempel: Översätta gaskrämare till engelska i negativ känsla riktad Ryssland

Vi betraktar titeln i följande inlägg jag skrev irriterad över något relaterat Ryssland (minns ej exakt vad):

• Gaskrämaren Ryssland: Lika värdelös för kinesiska diktaturen som Iran, Syrien och Nordkorea (2013-02-21)
(Ev. kan också finnas ett exempel på distansierad prestigelös diskussion där eller i närastående inlägg från en av de sista kommentarna det blev av att läsa och godkänna för publicering.)

Men hur ska vi översätta koncept gaskrämare till engelska? Poängen som använd är att det ligger en negativ valence (inte nödvändigtvis perfekt för alla grupper relaterat effekt på associerad valence till den som talar men just för ämnets typiska läsare intresserade fungerar krämare acceptabelt). En språkligt i mening närmare direkt översättning är därför utanför själva poängen.

Viktigare än att ligga nära direkt översättning är att få in olje-industrin. Det är ju något Ryssland såväl (och viktigare) läsarna upplever som en styrka och kan imponeras av påverkande hur benägen man är att se en aktuell nyhetshändelse där Ryssland agerar defekt från talarens definition som given eller vad man ska agera relaterat.

Ett exempel på en översättning ges i ett färskt uttalande Senator McCain:

• McCain calls Russia a gas station (2014-04-22) | politicalticker.blogs.cnn.com

I USA är för något så när jämförbara grupper (och väsentligt bredare och större) där "krämare" är funktionellt utan att påverka talare negativt fungerande och associerad negativ valence. Vi har ex. ett antal amerikanska B-filmer med stooner arbetande pumping gas eller liknande roll med eller utan ganja-association.

Senator McCain och Senator Liebermann (Tyskland, 2010).

Foto: Kai Mörk (licens och information bild)

Jag bedömer alldeles för tidigt att konceptet gas station är något för artigt paketerat för det specifika uttalandet. Det skiljer emellertid ut sig tillräckligt mot koncept normalt använda i titel både för att nå dessa och ge större effekt än självklart annars enkelt. Jag gjorde följande anteckning personlig logg när jag noterade titeln publicerad:

"As expected given a single quote-even a bit to weak. Still easy enough to tire out the voice and if you like to talk a lot to exchange brand to effect one would as here be right not to go up to much now in the 20 - 35% time of the news even."

Att maximera utnyttjande brand när man kommer gång på gång under lång tid behöver ge hänsyn till risk att trötta ut varumärke. Varierade kontext men med en underliggande gemensam faktor (politik) är enklare. Likväl tror jag nivån på konceptet här är lagom och genomtänkt. Det ska ju också under pågående nyhetshändelse där kontext är det samma gå att höja nivån fortsatt. "Uttröttning" där är ej linjär utan ligger precis som intresset för hela nyhetshändelsen närmare en exponentiell fördelning.

Procent-satsen jag spontant utan att tänka efter skrev är fascinerande (men ej vad som ska tas allvarligt). Jag skrev den spontant utan att gjort rationell bedömning enligt system för det manuellt. Ej heller utnyttjat automatiserade verktyg. Men nyhetshändelsen kändes när jag skrev ligga där ungefär och jag är inte helt på det klara med vad som föranledde mig att uppleva det. Jag har emellertid följt ett gigantiskt stort antal nyhetshändelser nog för att reflektera ev. nya ledtrådar till detekterbara mönster perceptionens närmare hur mönsterigenkänning i artificiella neuron-grid'ar implementeras i bl.a. bildanalys. Kanske något perception tros sig se föranledande slutsats tillsammans med inlärda värde-associationer och sannolikhet i delar av frontala cortex? Samtidigt finns mängder av välkänt vanliga liknande igenkänningar som är fullständigt irrationella (bl.a. relaterat hudfärg hos många med felaktiga associationer och sannolikheter möte oavsett vilket kontext det sker i). Likväl kanske tiden - om det är dimension perception reagerar i: upparbetad intensitet kan vara troligare - visar sig stämma tills nyhetshändelsen konvergerat inarbetad verklighet för år som kommer.

Rehabilitering av General Dempsey möjlig och bör försökas

En alternativ tredje väg tycker jag värd att försöka - mycket inspirerade av det under 1900-talet starkt etablerade idé om den goda-arbetsplatsen - för att lösa General Dempsey problematiken är att President Obama och Senator McCain tillsammans söker arbeta tillbaka den sunda och friska krigare som kanske fortfarande finns rädd gömd bakom ett skal av icke-flygzoner.

Motiverande musik och bilder kanske kan försökas. Det tycks utan att vara expert eller prövat någon metodik för detta praktiskt på skarp- eller lös-försöksperson att vapen agerande agentativt förändrande världen i konflikt situation med visuell hög intensitet alltid vinnande kan vara värt att pröva med.

Spritande, ölande, nakendansande m.fl. manliga stereotyper tror jag mest är myt och av föga värde här. Det ska ju vara en arbetande soldat värdeskapande för den statliga ägaren vi önskar. Inte en förslöad hemmasittande som sitter och ölar med fru som passar upp på honom eller i fält riskerar att distraheras av det icke-konflikt-relaterade så som livsmedel, kvinnor, cirkus, humor m.m.

Den goda soldaten har roligt när han agerar soldat på toppen av sin förmåga. Det är de nöjesdimensioner hans värld bör definieras utifrån för att ge korrekt målfokus utan omanligt tvivel på sin egen och kamrat-soldaters förmåga.

Belöning vid god strid bör vara vad som kan bäras för status och skapa ökad motivation bland mindre soldater. Men ej vara högt i eget värde utanför den avgränsade subkulturen. Höga löner är en hög risk. Det bryter definitionen av rollen från det gemensamma vapen man tillsammans bildar. Det goda vapnet svälter nästan men adlrig, vinner alltid tills dom vet att de alltid kommer vinna och kan börja ta konflikter på den storlek man formade dem till.

Reduktion av lön kan därför också tänkas inverka positivt såväl som att rekommendera att problem-soldaten söker minska omgänge med folk utanför vapen-enheten han är en del av. Det är ju i vapnet han både kan donera motivation och motiveras av medaljer m.m. Och där en korrekt currency nivå på symbolerna finns möjliggörande de större vapen starkare i fler soldater genom lägre kostnad för ägaren.

Det ständigt segrande vapnets soldater ska heller aldrig behöva be andra än sitt eget vapen om något. Allt annat reducerar dem. President Obama kan därmed vara vad problem-soldaten kan be om saker men han bör ej under processen efterfråga tjänster av McCain. McCain varande senaten - ett av vapen-ägare Obamas politiska fiender - ska soldaten om alls bara ta från efter behov. Annars förveknar han, tappar kamplust och blir osäker om vem som är hans faktiska befälhavare.

Komplettering: Senaten försöker hålla General Dempsey ifrån försvarsstrategin

Kompletterande Senator McCain höjer upp Republikanska partiet med den sunda människovänlighet väljarna vill se mer av såg jag nu rapporterat att utfrågningen lett Senator McCain till att besluta att försöka fördröja Dempseys position som "Joint Chiefs of Staff chairman" (en tung förtroende position i strategisk analyssamordning och övergripande taktiska positioneringar): Sen. McCain plans to stall Dempsey's nomination.

Varande en engagerad utomstående utan någon kunskap om generalens karriär eller bakgrund. Havande endast färgats i min bild av honom och den amerikanska kamplusten kan jag tänka mig att McCain har rätt. Det känns som man tar en hel del för givit när man motiverar direkt från den militära ledningens sida varför några flygturer i och runt Syrien inte går med att ryskt luftförsvar (ej problematiskt andra länder med sämre flygplan) resp. spekulera om att en no-fly-zone skulle leda till krig (jag ser det överhuvudtaget inte annat än i en formell mening och i den praktiska betydelse att al-Assad resterna bättre isoleras i snävare geo-sida.

100% Dempsey's uttalande löpande under Syrien som fått mig att börja betvivla om de amerikanska stealth planen av sista generationen egentligen någonsin klarade vad som var beställt. Och att nivån istället hamnade på samma som den nivå man diskuterar försäljningar med till Australien.

Att USA verkar svagt tror jag är farligt. Även om långt ifrån perfekt finns ännu ingen funktionell ersättning och områden man retirerar från fylls lätt upp av problem om det handlar om regioner redan idag problematiska.

Dessutom också om möjligen mindre troligt (svårt för mig att bedöma) är indikerad svaghet i management ökad osäkerhet hos soldaten på fältet och det kanske ger fler rädda soldater och därmed fler fall felbedömda hot m.m.

Senator McCain höjer upp Republikanska partiet med den sunda människovänlighet väljarna vill se mer av

Republikanska partiet har haft problem med att lättare associeras lite längre ifrån begrepp vi kan associera runt "människovänlighet".

När Senator McCain i ett genuint outtröttligt engagemang gång på gång både tror på människan och vill hjälpa människan är det styrka Republikanska partiet kommer bära med sig i valen som kommer:

• Gen. Dempsey grilled about U.S. policy in Syria | USA Today

Klarar President Obama ekonomin tydligt är det troligt rent av mycket starkt och ger trovärdighet när en ny demokratisk-kandidat behöver stöd. Men jag har svårt att se att annat än mycket tydligt värre problem i risk-dimensioner relaterat utrikespolitiken resp. ekonomin att republikanerna kommer vinna presidentvalet utan den styrka i (inte minst givet att McCain inte är någon ungdom längre) i konstant engagemang McCain såväl som andra exempel klarar att lyfta upp attityderna närmare de lite mjukare värdena inrikespolitiskt.

President obama har haft konstant potentiella kostnader omvänt. Mest nyligen relaterat Syrien men presenten är mycket skicklig i språk såväl själva kärnan i nyhetshändelsen han skapar som när behovet finns att diskutera djupare för att förklara och presentera motiveringar långsamt såväl som snabbt (jämför vi med Bush II vicepresident D. Chain tenderar han att argumentera i djupet ofta snabbt och det är inte alltid bäst).

Ett bra exempel som följer Obamas tema i känslospråk men nu också förstärkt genom att vara associerat till en faktisk sak han gjort genom att utse en aktör som agerar för honom (FOR brukar jag benämna det som semantiskt named relation: hon agerar där Obama är agentativ men har också frihet att själv agera inom gränser definierade bl.a. av honom).

Någon rationell avspegling av stegringen av problemen med åtgärden finns givetvis inte. Men om Obama ser större värde i att ej engagera sig närmare i problemen är det heller inte ett språk vi kan se som annat än energieffektivt och som reducerar risken för att motståndarna i framtiden ska kunna etablera en politik som i liknande situationer ev. är mer agerande.

Jag ser absolut inte hans språk som inkorrekt eller manipulativt. Tvärtom väl inom normalt för såväl svensk som amerikansk politik. Utan vi pekar här just på att han har talang för det.

Minskande risken för att han istället allt mer associeras också till det världsfrånvända, den som är kall inför lidande, endast engagerar i ett fåtal projekt som bär hans namn försenade, kanske framstressade, medan säkerhetspolitik såväl som ekonomin lämnas till vargarna och slagbjörnen att slakta medan USA's framtid blöder ut på torr jord man hungriga tvingas lämna.

Det lätt överuttryckta ordvalet jag valde för risken i attityd-förändring Obama motverkar bör ses som en tänkt förstärkning mer var vi skulle kunna nå efter en tid av problem ej hanterade attityd om än kanske aldrig i en punkt just uttryckt så starkt i en dominerande kanal (jag undvek förövrigt dom vanliga stereotypa referenserna i amerikansk politik då jag rent personligen kan uppleva dem lite tjatiga givet analyssystem m.m. och koncept-strukturer som Blue light där man behövt tittat en hel del vid manuella kontinuerliga kontroller under utvecklat på koncept man lätt känner igen från olika områden: därav att vi bl.a. tog oss några år bakåt i tiden hamnande närmare Vredens druvor för "torra jorden").

Komplettering: Finns här Sen. McCain plans to stall Dempsey's nomination.

Varande en engagerad utomstående utan någon kunskap om generalens karriär eller bakgrund. Havande endast färgats i min bild av honom och den amerikanska kamplusten kan jag tänka mig att McCain har rätt. Det känns som man tar en hel del för givit när man motiverar direkt från den militära ledningens sida varför några flygturer i och runt Syrien inte går med att ryskt luftförsvar (ej problematiskt andra länder med sämre flygplan) resp. spekulera om att en no-fly-zone skulle leda till krig (jag ser det överhuvudtaget inte annat än i en formell mening och i den praktiska betydelse att al-Assad resterna bättre isoleras i snävare geo-sida.

100& Dempsey's uttalande löpande under Syrien som fått mig att börja betvivla om de amerikanska stealth planen av sista generationen egentligen någonsin klarade vad som var beställt. Och att nivån istället hamnade på samma som den nivå man diskuterar försäljningar med till Australien.

McCain i Vita huset intressant i det intensiva

För mig känns det mer än märkbart tydligt och för politik i långvarig företeelse ovanligt rent allmänt den aktivitet och intensitet Senator McCain efter att ha förlorat presidentvalet presterat kontinuerligt. Ett värde från den medieuppmärksamhet och synlighet via parti-arbete m.m. presidentvalet lade ovanpå befintligt.

Intressant är att vi alla gärna vill att politik endast är en fråga om att ge som kostnad av tro på något. Praktiskt är det vanligen som annat en sammansmältning av mycket inkl. arbetsroll och del av "flocken" politiker med vad där normalt internt och relativt omvärlden.

Att som McCain skapa politisk uppmärksamhet för vad som engagerar honom från värdet uppbyggt av presidentvalet är ovanligt i denna utsträckning eller ens i närheten. Inte heller kommer det gratis. Det är möjlighet men intensiteten vi märker för McCain är en människa som vilken annan som gör väldigt mycket och det kostar relativt annat. Att göra är kraftfullt men alltid riskabelt därför att förluster kostar oftare mer än vinst när vinsten och förlusten ej räknas i kontinuerliga värden utan mer binärt. Det sätt det kan kompenseras och hanteras är via intensitet där förlust kompenseras med försök tills tillräckligt mycket binärt i vinst.

För en yngre ambitiös man skulle jag lätt människo-realist inte tyckt det allt för unikt i personlig kostnad (även om en yngre man motsvarande den rollen knappast klarat fram till president-kandidat eller ha en den kontakt-yta och kunskap i bredd relativt vetskap och förståelse av praktiska politiska lösningssystem förutom erfarenhet utanför det sociala inkl. enklare att förstå då varje flock av människor fungerar ganska likartat med andra politiskt inarbetad med kollegor och funktioner i senaten, kongressen, myndighetsfunktioner, och politiker inom både republikaner och demokrater).

McCain är dock inte en ung man. Ej heller medelålders. Det är en gammal man. Hans aktivitet ger helt säkert värde i hur ung han är i kropp och kognition men att realisera sådant värde oavsett om det är balanserande ålder, depression, ADHD eller andra tillstånd som kan tendera att ha negativ inverkan på kognitiv realisering av potentiellt värde är sällan lätt och fodrar respekt.

Illustrativt eftersom vi nu alla vet att resor och möten och nya frågor kan kosta i psykisk-energi är detta senatorn som valde att resa in i både Libyen och Syrien under inbördeskrig för att själv ta sig en titt på folk lokalt för att förstå och tolka vad man kan göra, och om så etablera en utgångspunkt inför ev. nödvändiga kontakter hanterande problem.

Jag kan uppleva - rätt eller fel - att hans personlighet är tämligen likt en hel del äldre män med lite jämförbar längd och utseende jag tenderat att ha närmare samarbeten med genom olika verksamheter och områden. Jag ser dock verkligen föga rationellt i erfarenhet eller analys McCain underbyggande det. Troligare mest att han är likt sådana som Torbjörn Bjurgert, Ekman, Herr T i "reklam", och bland de yngre Hallberg n.fl.

Ett aktuellt samarbete jag läste om från historien var mellan Winston och Stalin. Utan hänsyn moraliska frågeställningar är det två personligheter jag menar ofta går bra samman trots i delar väldigt olika. Det finns både likhet kanske vad man skulle våga sig på att referera till genetiskt dokumenterad drag rörande dopamin-funktion samtidigt i många av samma anlag väldigt olika. För mig där jag valt att tolka in profilerna p.s.s. likt egna kontakter tycks den ena tendera också att vara lite kortare och den andra lite längre (och senare även för fingrar och panna-uppåt) och om än ej så vitt jag vet relaterat människa finns något så när jämförbart relaterat anlag relaterade kognition via dopamin även inverkande "längd" (i mus-modell-världen).

Dessa kortare har ofta haft vad jag upplever en fascinerande förmåga till det intensivt agerande. Varande själv en lång person har jag ibland också lutat lite åt förklarande med att blodet lättare når huvudet på dem med syre medan man själv behöver arbeta mer för att få upp det. Men också givet sådana kanske medfödda preferenser imponeras jag efter jag tolkande räknar ifrån dem.

Det får mig också att undra över om vi fått mer eller mindre om McCain vunnit presidentvalet. Svaret är inte så enkelt att han presterat mer eller lika mycket med seger men med bättre verktyg. Ej heller kan jag säga med någon preferens att jag har skäl att tro att förlusten i sig skulle motiverat honom. Bäst uttryckt upplever jag mig inte se om vi i McCain-prestation vann eller förlorade på president-vals-förlusten.

Bland de första inläggen här inlett efter valförlusten relaterat McCain:

• Vad McCain menar med Mod (2009-09-21)
• Ett till "Mod" John McCain inte menar (2009-09-22)

Ett flertal ytterligare finns varav en troligt mindre andel kan hittas via tagg McCain.

Senator McCain gör en Bo

Apropå Sen. McCain slips into Syria, meets with rebels och samtidigt förstärka värde och tid investerat i skapandet av Premiärminister Cameron tilldelades fyra President Obama och en Bo kallar vi Senator McCain's agerande för att performing the Bo. The act of förklara och tydliggöra för presidenten i enkelt mätbar förändring och verklighet just nu:

Varje gång Obama blir lite för aktiv utrikespolitiskt - ex. försökande lite lätt initialt kring Syrien - krävs lite mer resande och Bo blir nervös och pinkar ner i the Ovary office. Vi kan förstå hur de-motiverande det måste ha varit om nu inte Obama faktiskt abdikerat den roll US tidigare valt att ha mutat in.

Hur vi tänker oss att Obama kan fundera för att tolka, förstå och nå en beslutsväg framåt:

- Tycker den amerikanska väljaren att Senator McCain pinkar mer på mig som "passivt feg" nu än förra månaden? Eller tycker de att han är förvirrad medan jag är sunt avvaktande i mitt "göra ingenting"?

D.v.s. det är viktigt att våga ge av sig själv och pinka till när det krävs för att motivera till resultat. Även om nu ovary office är väldigt felaktig humor repeterande negativa kvinnliga stereotyper och lite obalanserat för en man vars vapen är pennan. En billig väg för att uttrycka den omanliga lite fega svaghet vi annars måste fäkta pennan runt i väldigt många ord samtidigt medveten om att den bäst ska in i de stora blodkärlen på första stick reellt och ej dimma. Annars uttråkade av balanserade analyserande ord i alla frågans delar tar fäktandet ej och fortsatt syresättning gör att striden fortsätter till föga nytta för någon oavsett åsikt innan striden i sig polariserade allt och alla.

Amerikanska muren öppnad

I verklig mening har USA aldrig varit igenmurat. Men frågor som dessa handlar mer än om konkreta värden också om vad det säger och vad det innebär som symbol.

Det är tror jag mycket gynnsamt i framtiden som i öppenheten varit i historien. Och kanske indikerar det att man kan relatera och hantera nuläges-historien med de många utmaningar terrorism inneburit. En trygghet som symbol sund både för USA och omvärlden att se.

Och knappast för vad som indikerat bör komma med några särskilda risker.

“That has to be also part of it,” McCain told ABC News’ Martha Raddatz on “This Week” when asked whether a pathway to citizenship would be a component of reform. “There’s a new appreciation on both sides of the aisle including, maybe more importantly on the Republican side of the aisle, that we have to enact comprehensive immigration reform.”

Från: Senate Immigration Proposal to Include Pathway to Citizenship

En god balans tror jag till dom förhöjda säkerhetskrav tiden efter 11 September innenbär. Jämför vi lite åt det kreativa hållet med kultur-psykologins acculturation (Berry 2001 länkad) eller än mer lite kreativt indikerande en likhet i personlighetstesternas välkända Big-five med dess dimension Openness to Experience (meta-studie länkad) är ju dessa och många liknande koncept inte binärt avgjorda i en sak. Värde kan komma på många sätt och ökade behov av säkerhet behöver som förslagen indikerade från Demokrater och Republikaner är värden oavsett andra begränsningar.

Nu som så ofta imponeras jag av den energi Senator McCain har. En god omsättning av varumärket presidentvalet förstärkte för att ge politik större utrymme i vad väljarna lägger märke till. Det känns också som han på många sätt är ger sunda perspektiv när vi från vårt svenska perspektiv betraktar det utrikespolitiska.