För mig känns det mer än märkbart tydligt och för politik i långvarig företeelse ovanligt rent allmänt den aktivitet och intensitet Senator McCain efter att ha förlorat presidentvalet presterat kontinuerligt. Ett värde från den medieuppmärksamhet och synlighet via parti-arbete m.m. presidentvalet lade ovanpå befintligt.
Intressant är att vi alla gärna vill att politik endast är en fråga om att ge som kostnad av tro på något. Praktiskt är det vanligen som annat en sammansmältning av mycket inkl. arbetsroll och del av "flocken" politiker med vad där normalt internt och relativt omvärlden.
Att som McCain skapa politisk uppmärksamhet för vad som engagerar honom från värdet uppbyggt av presidentvalet är ovanligt i denna utsträckning eller ens i närheten. Inte heller kommer det gratis. Det är möjlighet men intensiteten vi märker för McCain är en människa som vilken annan som gör väldigt mycket och det kostar relativt annat. Att göra är kraftfullt men alltid riskabelt därför att förluster kostar oftare mer än vinst när vinsten och förlusten ej räknas i kontinuerliga värden utan mer binärt. Det sätt det kan kompenseras och hanteras är via intensitet där förlust kompenseras med försök tills tillräckligt mycket binärt i vinst.
För en yngre ambitiös man skulle jag lätt människo-realist inte tyckt det allt för unikt i personlig kostnad (även om en yngre man motsvarande den rollen knappast klarat fram till president-kandidat eller ha en den kontakt-yta och kunskap i bredd relativt vetskap och förståelse av praktiska politiska lösningssystem förutom erfarenhet utanför det sociala inkl. enklare att förstå då varje flock av människor fungerar ganska likartat med andra politiskt inarbetad med kollegor och funktioner i senaten, kongressen, myndighetsfunktioner, och politiker inom både republikaner och demokrater).
McCain är dock inte en ung man. Ej heller medelålders. Det är en gammal man. Hans aktivitet ger helt säkert värde i hur ung han är i kropp och kognition men att realisera sådant värde oavsett om det är balanserande ålder, depression, ADHD eller andra tillstånd som kan tendera att ha negativ inverkan på kognitiv realisering av potentiellt värde är sällan lätt och fodrar respekt.
Illustrativt eftersom vi nu alla vet att resor och möten och nya frågor kan kosta i psykisk-energi är detta senatorn som valde att resa in i både Libyen och Syrien under inbördeskrig för att själv ta sig en titt på folk lokalt för att förstå och tolka vad man kan göra, och om så etablera en utgångspunkt inför ev. nödvändiga kontakter hanterande problem.
Jag kan uppleva - rätt eller fel - att hans personlighet är tämligen likt en hel del äldre män med lite jämförbar längd och utseende jag tenderat att ha närmare samarbeten med genom olika verksamheter och områden. Jag ser dock verkligen föga rationellt i erfarenhet eller analys McCain underbyggande det. Troligare mest att han är likt sådana som Torbjörn Bjurgert, Ekman, Herr T i "reklam", och bland de yngre Hallberg n.fl.
Ett aktuellt samarbete jag läste om från historien var mellan Winston och Stalin. Utan hänsyn moraliska frågeställningar är det två personligheter jag menar ofta går bra samman trots i delar väldigt olika. Det finns både likhet kanske vad man skulle våga sig på att referera till genetiskt dokumenterad drag rörande dopamin-funktion samtidigt i många av samma anlag väldigt olika. För mig där jag valt att tolka in profilerna p.s.s. likt egna kontakter tycks den ena tendera också att vara lite kortare och den andra lite längre (och senare även för fingrar och panna-uppåt) och om än ej så vitt jag vet relaterat människa finns något så när jämförbart relaterat anlag relaterade kognition via dopamin även inverkande "längd" (i mus-modell-världen).
Dessa kortare har ofta haft vad jag upplever en fascinerande förmåga till det intensivt agerande. Varande själv en lång person har jag ibland också lutat lite åt förklarande med att blodet lättare når huvudet på dem med syre medan man själv behöver arbeta mer för att få upp det. Men också givet sådana kanske medfödda preferenser imponeras jag efter jag tolkande räknar ifrån dem.
Det får mig också att undra över om vi fått mer eller mindre om McCain vunnit presidentvalet. Svaret är inte så enkelt att han presterat mer eller lika mycket med seger men med bättre verktyg. Ej heller kan jag säga med någon preferens att jag har skäl att tro att förlusten i sig skulle motiverat honom. Bäst uttryckt upplever jag mig inte se om vi i McCain-prestation vann eller förlorade på president-vals-förlusten.
Bland de första inläggen här inlett efter valförlusten relaterat McCain:
Ett flertal ytterligare finns varav en troligt mindre andel kan hittas via tagg McCain.
