Om vi ska tro New York Times: European Nations End Weapons Embargo, Creating Path to Arming Syrian Rebels vilket brukar gå väldigt bra. Och oavsett uppgifterna i artikel rörande ej planerat av något medlemsland bedömer jag det som att vapen till befintliga insatser redan är på väg via samarbetspartners relaterat det i Arabvärlden. Det är upplever jag tämligen typiskt för EU att man ej orkar en ärlig politisk process därför att man ännu inte klarat att organisera ett fungerande politiskt system.
Väsentligt positivt indikerande EU allmänt och EU i inverkan Syrien är i sig inte just att embargo vapen tas bort. Det lite underligt relevanta är att EU gör något alls förändrande en punkt där man stått oförändrat med varierade synsätt en tid. EU har tränats sig konvergerande osunt under år att låta sådant fortgå i evigheter. Allt mindre än fem till tio år också som här i ett direkt säkerhetspolitiskt hot i omedelbar närhet till mer än nu faktiskt aktivt agerande är normalt (jag känner inte till någon fråga inom utrikespolitik mindre än tio år men vill tro att EU mognat ner till kanske i bästa fall fem år som konsekvens av Libyen).
Det är bara att beklaga att Sverige var så pro-tyskt i frågan. Även om vi nu har en försvarlig del av vår utrikespolitiska handel med Tyskland innebär det verkligen inte att någon risk eller problematik "vardagligt" i EU finns med att ta opposition i sådant här. Tvärtom oavsett hur nu de politiska representanterna och många av de tyska väljarna ser det finns en mycket mer balanserad preferens mot de båda lösningarna bland anställda i de större industriföretagen företagen på ledningsnivå bedömt från ett stickprov med en tidigare begränsat prövad tolkning-modell av uttryckt till engelska värderings-system (innan prövad kinesiska relativt engelska och där som här utan särskilt annat än begränsat involverande mig själv men tror jag ungefär på normal nivå av vanliga attityd-undersökningar d.v.s. en indikation men just en ögonblicksbild). Också om begränsat i den bedömning ser jag från annat att jag vill se det som att Tyskland så försiktigt börjat röra sig till ett annat synsätt generellt. Även om kulturell-likhet i sig där ju co-locomotion är vad vi i co-occurance lätt bedömer från finns föga om något problem här relativt vad vardagligt likhet i språk finns skapar. Det samma kan sägas relativt Vita huset - konvergerad symbol-representation för Sveriges andra stora handelspartner - som troligt kommer röra sig också tämligen snart.
Vad som stör mig är inte minst att förtroende EU och den egna förmågan att lösa problem finns. Problemet är inte extremist-grupper trots att de är verkliga utan att en av världens tre väsentliga politiska organisationer i ekonomi, militärslagkraft och antal medborgare inte klarar att hitta ens metoder man vågar att överväga att hantera sådant. Vore vi inte så vana vid att EU är det psykiskt kastrerade hade vi alla riskerat att prestera försämrat i det akuta i den reducerade "manligheten" (vad en kvinna kanske skulle referera som kvinnlighet men konkret problemlösande antagligen är tämligen jämförbart i resultat).
Nästan att jag ångrar att jag gjorde fallstudien Sverige i framställning i språkområde Engelska i tidiga Warrior och växlade i det "samarbetande" via journalhusen inom vetenskap samt en del äldre mer befintliga relationer IT till press i framför allt mindre Europa och mer Nordamerika. Om än nu kanske inte vägande över så långt kunde jag nyligen konstatera att ingenting blev självgående för det och att Sverige tycks tillbaka på den normala nivån innan: Väldigt nyhetsintensiva händelser typ "katastrof", relaterat terrorism o.s.v. ger oss möjlighet att synas. I övrigt föga om något alls för de fyra veckor jag tittade på där man försökt titta lite djupare för värde. Det skulle förvåna mig med mindre än en förändring världsekonomi positivt mer allmänt att inte något mätbart ekonomi kommer från det (som sett indikerande d.v.s. därmed inte korrekt tolkande att befintligt bättre än omvärld ekonomi Sverige i sig har något att göra på mätbar nivå med nyhetsframställning Sverige senaste åren: i min värld räcker dock rörande sådant bra med om mätresultaten av nyheter är predikterande oavsett om kausala eller inte, och här tror vi på mätbar kostnad som kommer kännas).
Ett problem med vapen-embargot är att indikativt underförstått är att verksamhet mot diktatur, brott mot mänsklighet m.m. är vad medborgarna ej får engagera sig i utan är vad EU ska besluta för oss. Jag vill hellre se att när ett generellt hinder som här avlägsnat att jag får donera pengar till ex. en fond för att finansiera en pansarbåt. Eftersom EU saknar utrikespolitik samtidigt som deras inmutande av sådana frågor hindrar enskilda länder är det ju korrekt och lämpligt att låta det självorganisera i ett nytt system.
Vi har ju inte alla den unika erfarenhet av oss själva Tyskland har ledande till att misstro varje agerande som dyrt för handel och inte otroligt ledande till världskrig och värre brott mot mänskligheten än något pågående just nu i världen. Jag håller inte för otroligt att den risken varit konkret och verklig för Tyskland under ej oväsentliga delar av efterkrigstiden om de fått agerat fritt men som jag skrev igår och idag tror jag försiktigheten ej är nödvändig i Tyskland idag och att de behöver för att orka lämna de sista problematiska spåren i sin gemensamma kultur behöver klara att lita på sig själva och andra - att acceptera Nazityskland ej som mänsklig standard-risk utan som ovanligt moraliskt dåligt presterande av en kultur, ett folk och ett land - med viss rätta ska vi ta illa upp och protestera när Tyskland vill göra hela världen när de försöker agera mot omoral till potentiella Nazister. I någon avlägsen mening är det felet inte helt olikt vad som fick dem att acceptera Nazityskland stegvis till det slutligen innebar att allt i det värsta tänkbara anti-humana var helt normalt för dem.
- Tyskland idag - Ansvar är mer än ingenting (2013-05-28)
- Senator McCain gör en Bo (2013-05-28)
- "Article 40" (2013-05-28)
- Administrativt hanterat i reaktivt utan investerande tid mer än det rimliga (2013-05-28)
- Verkliga värdet av Shinzo Abe: Från WII till idag (2013-05-27)
Ibland vet vi ej heller hur stort priset blir för att vi agerat även om vi vet att vi tar en stor risk för att åstadkomma något. Förvisso när vi betalar gång på gång blir det enklare genom att vi står i ett tillstånd likt Markov-modeller där vi har bias från den punkten: I en strid vi redan är i. Samtidigt gäller att priset blir systematiskt så mycket lägre när överdrivna insatser inte krävs av färre för knuffa saker framåt. Likt United Kingdom och Sovjet unionen som vad som fick absorbera kostnaden av Tyskland för att trötta ut dem inför punkten där vinden vänder.
Att likt laman lämna möjligheter och vapen utan att någonsin klara ett balanserande mätbart värde är i sådan strid dumt. Vi ska ej vara naiva lika lite som abnormt tysk-mänskligt-cyniska. Handel på dolken när vi vet att man försöker skära halsen av oss.
Att orka betala vad det kostar att nå resultat är delvis en fråga om verktyg som underlättar. I det ska vi ej begränsa oss annat än från moraliska system när det möjliggör med begränsade risker.
