Efterkrigstiden har ju i mångt och mycket varit Tyskland kanaliserat till de områden där det var accepterat och möjligt för dem att prestera internationellt. Idag finns möjlighet för så mycket mer för Tyskland och världen.
Samtidigt för att det ska vara meningsfullt måste Tyskland också ha förmåga att klara ut vad som egentligen är vad de tränat sig själva till att se att prestation är meningsfullt i från faktorer unika dom i arv Nazityskland och konsekvenserna det gav i efterkrigstiden.
Tysklands idéer i utrikespolitik idag är i det överdrivet extrema idag polariserade till att acceptera övergrepp från diktatur nära nog oavsett riskområde. En konsekvens kan vi spekulera det starka bias konfliktens verklighet i vad man konkretiserat i närhistoria innebär, och kanske också en cynisk-skepticism där man i ej jämförbara situationer och politiska entiteter applicerar erfarenhet av de bedrägier man i egna politiska system offrat liv på liv för.
Man måste upplever jag våga acceptera inte bara det moraliskt felaktiga i de övergrepp och anfallskrig man begick utan också att de ej gör verktygen i sig omöjliga eller olämpliga för människan generellt i alla kontext. Nazityskland var en moraliskt lågpunkt likt föga annat och påverkan på vår erfarenhet generellt bör ej från det vara att vi ska passiviseras internationellt i den grad Tyskland är en komponent av idag.
Att våga ta ansvar inte genom att göra ingenting i områden där man tidigare falerat totalt utan genom våga göra något bra. Kanske det sista arvet efter Nazityskland Tyskland måste våga besegra nu eller i framtiden.
Relaterat:
