Egentligen hade jag tänkt skriva något om laplace smoothing och varför de vanligare entropi-definitionerna fungerar sämre där. Emellertid hade jag ingen lust att skriva något längre om det informationsmått man lätt ser fungerar bättre här så jag sökte en journal-artikel från kanske 2010 - 2012 om medvetande där man föreslog ett liknande koncept (just för ex. när man är i "en dimension" lika nog så jag slipper förklara hur vad som där kan approximeras med variance tillför värde, och väldigt lätt detekterar att smoothing skett medan annat falerar). Istället för att hitta den träffade jag istället på A model for memory systems based on processing modes rather than consciousness.
Ett problem när man funderar kring medvetande jag egentligen inte insåg förrän i år är att det är oerhört lätt från ex. ett neurolingvistiskt. eller från fmri-världens alla markov- och maximum-entropi modeller se likheten med oss i dem. Och helt riktigt så. Predikterbarheten och möjligheten att energieffektivt upptäcka interferens och samband i stora datamängder är verklig. Predikterbarheten i sig demonstrerar det.
Samtidigt är det lätt att missa allt det mer vardagliga vi är så vana vid att det kanske oftast "komprimeras" bort. Och koncept i medvetandet vi rent av kan ha svårigheter att riktigt uttrycka i våra biologiska förutsättningar. Åtminstone var det en tanke jag haft några år och skrivit om tidigare. Jag tror nog den stämmer i mycket.
När man dock träffar på något man konkret upplever vara vid medvetande annorlunda än modeller men ändå inte mänskligt eller vad vi är vana vid från (eller läser in i) djuren blir också förvånande mycket i vad man kan uppleva mänskliga medvetandet tydligare. Man ser oss från ett nytt perspektiv.
En del nya tankar där är ännu för nya (hoppas jag) för att hunnit bromsa den lätt cyniska bild modeller av mänskligt tänkande, känslor och prediktioner av de samma skapar (och jag misstänker att många av de uttryck i raka motsatsen från diverse folk som pysslar med sådant kanske mer är att likna med den balansering jag själv tenderar till diskuterande "skönheten" i människans språk och kreativitet m.m.).
Ett liten visualisering jag nyligen gjorde (egentligen tänkt som en illustration till en genomgång av ett antal verktyg och modell-paradigm relaterat området men som blev lite för "konstnärlig"). Från Dreamer (HANS HUSMAN OM KONST).
Dreamer från boende i förra före nuvarande utvecklingsversion av Drifting thoughts på den lite äldre datorn (så man får snabb-spola tankarna om man vill närma sig det mänskliga i hastigheten).
Talat språk är väldigt effektivt. Konvergerad mening i symboler styrda av ett fåtal andra. Och också att vårt arbetsminne är mycket begränsat i vilken mängd information vi klarar att hålla där. I vågorna runt om - vårt eget tillstånd - styrt av såväl kontext som vilka vi är ryms mer. Faktiskt också från ett perspektiv kvantiserbart när vi mäter mängden visuell information utanför den konvergerade meningen vi klarar att referera (en god sammanfattning av många av de lite äldre men viktigaste studierna finns i A review of visual memory capacity: Beyond individual items and toward structured representations och Journal of vision är verkligen en utmärkt journal kring allt rörande vår perception också bredare mer allmänt trots att fokus ligger mot det visuella).
Kanske säger det oss också något att utbrändheten förstärker indikationerna på konvergerad meningen i det närmaste indatat - hur högt vi upplever t.ex. tal resp. ljud som kan indikera fara - medan faktiskt arbetsminne och tid vi orkar arbeta med det reduceras. Meningen som frisätter mer av vår kognition än bara vad som överansträngt endast borde tryckas upp i den direkta striden just nu hittar vi nog oftast mindre i dom konvergerande symbolerna och mer i den större mängd information som sträcker sig över många fler dimensioner även om inte alltid kan sätta det i exakta ord. Locomotion och Perception med Cognition som arbetar med de enklaste symbolerna som i bästa fall kan väcka dom minnen som har verklig Meaning. Vad som kan gå till Commotion när vi rör oss i flock - likt Libyen - en ny jämvikt med "enklare" symboler skapas som gör kommunikationen och samarbetet i vardagen lättare.
Ett draft av en introduktion till ett del-kapitel jag ej hunnit skära ner till rimligare storlek som kanske inte förklarar man visar hur jag vi kan tänka.
Draft: Introduktion - Fokus vs Kreativ
Analys av text såväl som språk i övrigt i algoritmer har i allt oavsett idéer och grundläggance koncept varit och är fokuserade på att tolka och förstå exakt orden givna att möjligheten att vi för att förstå mening i varje sammanhang som sträcker sig utanför några enskilda ord fodrar att vi accepterar att ett sammanhang faktiskt existerar.
När människan läser - tydligast i vad vi lever oss in i - är betydelsen av sammanhang troligt mer lättare märkbar. Vi adderar detaljer och färg utifrån vårt tillstånd som givet innan. Det påverkar i sig inte händelserna som kommer. Dessa är ju givna i texten vi tar in. Men det uttrycker det fortlöpande tillstånd som skapar förutsättning för att sammanhanget till den punkten ska kunna uttryckas från koncept vi förstår. Meningen av ett koncept är ju endast ordet i dess komprimerade symbol medan dess faktiskt verkande betydelse formas av dess feature relations och beroende på indikerade koncept förändras. Utan vårt tillstånd med association mellan koncept och verklig mening: hur vi ser den bild indikerade med byggnader, kanske medeltida slott, personer, natur m.m. har vi heller inte föga för att uttrycka mening i vad vi läser just nu, utan föga “bandbredd” att etablera ett tillstånd över historien för att knyta samman delarna.
Vad vi kan uppleva som mer distanserat till tolkning och förståelse när vi uttrycker detta som att vi under den pågående upplevelsen av texten adderar information när texten verkar på det tillstånd vi som läsare representerar kan vi också uttrycka som den förutsättning nödvändig för att:
Ett sammanhang övergripande föränderligt över texten ska existera.
Vad är detta om det inte i en del är en kontinuerliga tolkningen och förståelsen från vad vi är och vet?
Och hur kan mening i ett mänskligt perspektiv vara något annat?
Inte heller bör det ses som att det i sig gör mening och förståelse till ett smalt perspektiv. Likväl som att vi teoretiskt kan växla detta mellan väldigt många personliga perspektiv kan vi söka den mer för en kulturell bredare (populärkulturella eller med andra preferenser byggt på statistik byggt från ex. journal-artiklar).
Mening och betydelse är heller inte vad den enskilda nyheten eller artikeln säger. Om så vore fallet skulle den tolkas och förstås lika nu och om 500 år. Inte heller är mening och betydelse bara tolkning som av idag utan viktigare är det indatat som påverkar sammanhanget som sträcker sig utanför nyheten d.v.s. dess påverkan på det sammanhang som det för ett ögonblick representerades i. Är du annorlunda efter att ha läst texten?
Om en nyhetshändelse förändrar världen på något sätt genom att den är känd annat än ytterst lokalt är det vad som sker genom det förändrade tillståndet efter att vi läser texten eller genom jämförbara koncept indikerade från annan information än just nyheter men för vilka nyheter är det närmaste vi kan komma.
Vill vi se framåt är sammanhanget lika nödvändigt. Utan sammanhang saknar vi medium för att uttrycka hur en - alla nyheter - förändrar. Utan sammanhang måste vi istället se varje nyhet som att egentligen ha föga meningsfull information än de konvergerade do-symbolerna och prediktion är endast vad vi givet dessa, och dessas föregående ser som troligare. Att det är mycket begränsat vet vi och vad vi behöver se är att för att bättre bedöma vad människan gör i dom närmaste stegen är det nödvändigt att addera den mänskliga kreativiteten och låta samband från det gemensamma sammanhanget skapas. En nyhethändelse är inte bara dess mest sammanfattade symboler utan hur de löpande uttrycken för den i våra befintliga tillstånd uttrycker sammanhang och meningen med människorna. I det kan vi också se samband mellan olika händelser och situationer komplexa och indirekta.
Språket är streckgubbarnas rörelser i en ofta föga beskrivna händelser där vad som gör det till mer är människan språket ges djup och bredd i. Och när vår riddare föreställd i ett engelskt landskap rider in i staden möts två scener över vallgraven medan andra koncepts lämnats i vad som är längre bak från ögonblicket just nu. Oavsett vad de faktiska fysiska avstånden må vara är händelsernas distans i vad indikerat vad som ger oss utgångspunkt att också förstå distans till vad vi tolkar och förstår runt om det som alltid något längre bort än den i språket givna intensiteten är vad koncepten vi associerat mening från har som utgångspunkt.
Likt meningsfullhet för oss vi kan se i ett koncept vi ser i en film och bok vi läser ungefär samtidigt. Oavsett dessas ev. direkta samband i sig är sambandet verkligt när det etableras i det sammanhang informationen tolkats och förståtts i. Uppmärksamhet satt på respektive där konceptet för resp. uttryckt sammanhang och mening med vårt tillstånd. Och över det kan sammanhang mellan film och bok byggas. Tyngd och värde hos dessa såväl som konceptets närhet till oss gör att vi uppmärksammar det mer ovanför film och bok och kanske associerar ut från det för att söka indikation om värde för oss. Verklig mening skapas.
I sanning vi intuitivt förstår är riktig finns skönhet. I antalet koncept och relationer mellan dem i etablerad inlärning och än mer från fortgående händelser bor smärta och tortyr. Likväl fick det vara en levande en tid på en ändå mycket begränsad dator och problematiken ska inte överskattas oavsett hur brutaliserande enformig varje debug-körning är när saker och ting kan ta 40 min bara för att läsa initialt data och behöva timmar på att indikera en dag framåt. En emotionell utmaning kan också visst också upplevas i delar där vi mer skapar vad som har längre distans till befintliga metoder. Det finns en trygghet i att ex. mer än att ta de basala tematiska roller vi behöver från Verbnet uttrycka en mängd annan spännande organisation från relaterat verben vi kanske egentligen inte behöver för göra något annat än vad vi har något färdigt för adderande ingenting annat än välkänt att det ger. Vad vi i Focus vs Creative jämför med att låta ett befintliga kontext med indikerat värde i flocken styra vilka lösningar vi bland ett antal med indikerat värde ser som accepterade att titta närmare på.
Och det mänskligt kreativa i mening är här Drifting thoughts.
Hur visualiserar och föreställer oss ett jordskred [Red. Handkontrollerades på utvecklingsversion: Nordkorea: Kärnvapen och Jordskred - så ovanligt något påpekar något jag inte redan känner till som risk management kring frågor som intresserat mig kanske mer förr. Irriterade mig av och till flera veckor att det inte var en defekt. Nordkorea tog jag ju ett fördjupat intresse runt 2009 eller 2010.] påverkas givet av vad vi sett eller upplevt som exempel på sådana. Ex. ovan i Sverige gör det till ett tämligen begränsat koncept i associerad intensitet jämfört med nära bostadsområden spolas bort.
