Riskanalys kinesiska ekonomin: Skada från avsaknad rättssäkerhet och annan omoral

Konceptet att kräva ansvar av Kina för Nordkorea är inte helt orimligt. Tvärtom kan man åtminstone betraktande några år - säg tio år - tänka sig att Kina hade kunnat tillföra värde. Förvisso finns en del mindre smakfulla aspekter i det tänkande men å andra sidan är det svårt (från mitt perspektiv) att vettigt kvantifiera risken som Nordkorea egentligen innebär för tätbefolkade Sydkorea såväl som Japan.

• Pressure grows on China to rein in North Korea; South launches propaganda barrage

Men det är ej vad de gör. Om något gör symbol av att göra det i samband med att man söker ta större utrymme i icke-acceptabelt handlande i Kina utnyttjande Nordkorea som ett argument för att likväl uppfattas som ett positivt värde: Tagande den mer okända risken i Nordkorea (kanske gigantisk i människoliv) som ett "positivt värde" som diktaturens övergrepp i Kina ska räknas av mot. Sista gången (pekande just på det självklara: Att hela diskussionen är poänglöst om det aldrig levererar något) var i:

• Ubåtar och Nordkorea: Kina är faktor (2015-05-11)

Och troligen två - fyra år sedan jag mer "upplevande" att det kanske är en bra strategi lärande världen ett och annat om den kinesiska dynamiken på vägen samtidigt om man gjorde ett seriöst försök och verkligen gjorde det till kinesiskt ansvar med en kostnad om man ej lever upp till det tänkbart kunde leverera kanske en bra lösning (istället för en sämre verklighet som det sedan dess konstant blivit).

Verklighet nu är en konstant försämring: fler kärnvapen tycks ha utvecklats. Ty oavsett typ av kärnvapen man provsprängde (och jag är lätt - men minns ej nog fysik för kraftigt - skeptisk mot de som menar att det ska vara ett så stort tekniskt steg för Nordkorea upp till den typ av kombinerande fusion och fision vapen jag tror normalt kallas thermonuclear weapon - jämför löst med pansarbrytande ammunikation med tunga-atomer där energi frigörs för de fortsatta reaktionen och här lite som att en delkomponent "tillverkar" mer av den andra komponenten under "explosionen" - och för Nordkorea - och tror jag minnas vanligast så - med en vätebomb - Vi måste ju acceptera här att de prioriterat området många år, började med tekniskt stöd från flera länder med befintliga vätebomber d.v.s. Kina och Sovjetunionen och har "biprodukterna" från övriga kärnvapen att arbeta från) är provsprängningen i sig en tror jag trovärdig indikation om att man tillverkat mer material att omsätta till kärnvapen och avvägande värde av att:

• Lära en del från sprängningen. Det är tror jag lätt (jag ser detta i mig) att se endast "propaganda" effekten av provsprängningen men det finns har jag fått för mig konkreta lärdomar att göra också.
• Givet att vad man spränger ev. är scarce välja att "offra" en viss andel utan att kanske tillverkat "nog" nytt på att nå "propaganda effekten". Förutsättande här att provsprängning ej tillför värde för uppnå ett faktiskt funktionellt vapen (materialet i sig här är alltid för vissa vapen funktionellt: De kan helt enkelt ta det in i Sydkorea via flygplan, ubåt eller vad helst och om det lyckas potentiellt döda ett enormt antal genom att förgifta mat och vatten). Men funktionellt möjligt att bära effektivt - hastighet, träffsäkerhet m.m. versus "risk" att skjutas ner - via raket eller liknande som man kan leverera till exempelvis Soul eller Tokyo utplånande staden / städerna i fråga.
• Ev. tagande större kostnad för att som föreslagits ge sken av att ha en vätebomb.

Sista punkten gör emellertid punkt två mer tvivelaktig. Jag minns för lite kärnfysik för att riskera än mer att generera mig i små-fel (och seende risken att jag minns nog begrepp och termer för kanske ge felaktigt intryck om förväntad korrekthet) mer än jag redan gjort (medan jag egentligen inte upplever just intresse nog att sätta mig och kontrollera vad jag tror är vettigt resonemang) men jag tror att man kan göra reaktioner av samma typ som bulk i ett vanligt kärnvapen som är mer effektivt men som medel snarast utnyttjar atomer mer arbetsamma / dyra att arbeta upp. Ungefär samma princip som Sverige skulle utnyttja om vi skulle välja att se våra kärnkraftverk som återvinningsbar-energi genom att utnyttja avfallsprodukterna för fortsatt ännu effektikvare energiproduktion (Sverige exemplet plutonium istället för uran där ni huvuddelen av energin ligger). Men också där tvivlar man lite på punkt två ovan.

I den mening finner jag att resonemanget av att utnyttja Kina just nu som problematiskt. Det har ej levererat något förr. Givet det menar jag att man bäst lämnar Kina bortom resonemang och snarare redan borde ha implementerat en kostnad för att Kina ej levererat här sedan flera år. Och i den mån problemet Nordkorea blir permanent löst rörande kärnvapen där Kina givit värde att man då kunde ta bort sådan kostnad. Men att hålla på att låta sig luras igen - och sedan igen - genererar bara resten av världen.

Vidare kommer nu Nordkorea problematiken som vi säkert alla noterat igen - precis som förra gången och gången innan i samband med att en del protester även i omvärlden relaterat Kinas övergrepp på sin befolkning kommer. Och med likhet åtminstone förra gången samtidighet med att dessa kinesiska övergrepp börjat passerat in i domäner där det mer etablerat ligger i domän av omvärlden eller indirekt påverkar omvärlden. Då spränger Nordkorea ett kärnvapen och omvärlden genererar sig igen med att sitta och leka konstruktivt samtal med kinesiska diktaturen. Låt oss istället lämna Kina utanför detta och lösa problemet. Bunker-booster är ett koncept jag vet existerar och vars relationer till andra koncept indikerar att det kompletterande kanske en del annat kan ta ut Nordkoreas slagkraft? (? därför att jag kan inte föreslå det eller någon annan "teknisk-lösning" här givet risk - oavsett hur otroligt - att någon värderar det utan föreståelse av att så mycket om inte nästan allt relaterat Nordkorea är svart för mig: Snarast som språkligt uttryck för en typ av lösning jag tycker kunde passa snarare än att jag gjort någon risk management på den).

Riskanalys Kina: Arena Ekonomi - Slagfält Bokhandel

Och så lämnande den större och kanske i värsta fall påverkande ekonomin i Asien de närmaste åren (om risk Nordkorea realiserar sig med kärnvapen görande stora delar av Sydkoreas och Japans bidrag till världsekonomin defunct) låt oss reflektera kort om Kinas "börs-problem". Så mycket har vi redan förstått förra året som att en försvarlig andel av kraftiga börsfall kan vara relaterat:

• Korruption hos stora investerare / ägare av stora företag och fonder.
• Diverse mäklare och jämförbara funktioner som varit delaktig i handel när börsen fallit.

Många av dem har förhörts sägs det. En del uppges ha försvunnit.

Jag tvivlar egentligen inte på att just detta delvis är utmaningen i samhälle övergripande (frisk moral, rättssäkerhet) såväl som ekonomi kortsiktigt och på medellång-sikt för Kina.

Och jag tror också att det finns en kultur när analys av ekonomi görs att ofullständigt om alls värdera dom risker som kommer associerade med instabilititeter i samhället. Sådant ska ej underskattas då samhället är infrastrukturen övrigt verkar i. För en diktatur är det som att vända på en hand när folk tröttnar och städerna går i ruiner (för att ta ett worst-case). Betraktande ett enklare mindre långsiktigt problematiskt fall gäller att:

• Föga förtroende fanns för två - tre år sedan rörande diktaturen hos befolkningen när det kom till hur "välmenande" och "stabilt accepterande" de var relaterat "dina besparingar" och "dina besparingars tillväxt".
• Givet förra kalenderåret vågar jag påstå utan att givit mig på att försöka sampla Kina färskt november eller december (ev. att viss sampling gick in i det mindre i november? Jag tror det om så ev. går att kontrollera här men jag minns det som tidigare och får erkänna relevant här att jag ej hunnit kört mer än ca 10% datat än) att många känner att partiets inte är vän till deras besparingars tillväxt. Mer att partiet plötsligt kan komma och förhöra åtminstone investerare lite större än dig eller folk hos din brookers: Och det just när du begåvat säkrar dina vinster eller begränsar dina förluster.

Denna effekt (snarare än problematik vilket jag egentligen inte bara vill kalla det betraktat lite mer långsiktigt: En del pedagogiskt värde kan nog finnas av att diktaturen konkretiseras kortsiktigt ekonomiskt) är nära relaterad diktaturen som sådan. Det är i en mycket verklig mening samma sak som andra övergrepp och övergrepp i ett land där rättssäkerhet saknas. Det vet folk där.

Så när investerare, företagsledare, bokhandlare m.fl. försvinner på långrad blir folk nervösa. Och tänker: Nu börjar jag få nog och det kan nog gälla många fler så då säljer jag bäst ut en del (eller allt kanske) och om möjligt flyttar jag lite pengar utomlands (innan renminbi trycks ner en bit till) så har jag pengar kvar även om det blir revolution.

Lägg på det diverse aktörer - kanske skulle jag spekulera - ganska få i antal och storlek jämfört med huvuddelen som spekulerar just denna effekt och tar nyheter om diverse bokhandlare, viktiga ägare företag (de senare har jag får jag erkänna ganska dålig uppdaterad bild av men för mig utan tvivel spekulerar i det sedan mitten av förra året).

I en sådan värld får också datum av symbolisk natur större betydelse. De är inte bara löst abstrakta som svenska flaggan ständigt verkande men föga konkretiserade kortsiktigt (utanför majstången och "över-nationalistiska" manifestationer som går överstyr och hamnar i våld och andra osmakligheter). Ty det är symboliska datum man vet är symboliska och därför värda att spekulera.

Så visst jag tror lite på att partiet ändå begrep lite vad det här delvis handlade om. De systematiska ekonomiska problemen är nog verkliga nog. Men kortsiktigt är det nog i stora delar en anti-effekt mot dem som realiserar sig. Men det behöver inte just avgörande eller i huvuddel vara diverse bad eggs som i konspirationer säljer värdepapper i Shanghai för att uppmuntra till etniskt våld långt ute på landsbyggden (men ej heller att man korrekt ej ser att det av och till kanske är medvetet "protesterande" av och till) men mer en reaktion av vad den stat och de åtgärder diktaturen fortlöpande realiserar.

Olämplig rättsosäkerhet → Osäkra investerar → Pro-nationalistisk försäljning av värdepapper i peak av och till → Reward bekräftelse för alla utom de sista eller alternativt Negativ reward-association diktaturen som ingriper hindrande de som försökt sälja innan fortsatt tapp.

Olämplig rättsosäkerhet är dåligt. Olämpliga arresteringar av som nyligen diskuterat de här bokhandlarna är utmärkt exempel på aggregering av latenta övergrepp som blir mer synliga som i Hong Kong och därmed inducerar en ökad bedömning av risken att Kina är påväg in i brinnande revolution snarare än en trevlig mjuk övergång till demokrati.

• UK, Sweden express concern over missing Hong Kong booksellers | CNN

Självklart givet den svenska kopplingen och den börsnedgång vi lidit av p.g.a. dikaturens omoral och allmän miss management åligger det ett ansvar för varje svensk investerare att ge igen. Här får man ta en utökad kostnad vidsidan om vad som är givet. Den första kostnaden kan ses som mer av öde men det är starkare just att uttrycka lite kraft och anta något annat: Oavsett rätt eller fel visar det vad man är och det kan vara bra här. Bra lokaliserat generellt också oavsett Kina givet all synlighet allmänt Sverige fick 2015: Indikerande potens.

Får diktaturen för sig att du upplever dom som stora och otäcka utnyttjar dom dig. En förslavande faktor kommer in i allt mer.

Sådan är diktaturen: Kostnad och risk för dem är väldigt tydlig där det räknas och för övriga med vissa muskler är det bara att slå till dem tämligen hårt så riskhanterar dem på sätt som vanligen är tillvärde snarare än något annat (d.v.s. du behöver inte alls hora för diktaturen genom att noggrant sitta och översätta deras undervisningsdokument för partimedlemmarna och sedan filtrera vilken politiker eller religiösledare du träffar eller inte: Utan du utnyttjar att dom egentligen skiter i dig som risk och endast söker missbruka dig versus för dem verkligare risker och implementerar en kostnad för dem).

Att tala tydligt betalar sig i den turbulenta verkligheten. Och om något blir åren som kommer turbulenta.

Men vad kan det kostat diktaturen så här långt att uttrycka varelse snarare än människa? $50 US miljarder hittills? I år. Jag har ingen aning och ser heller inte hur man bra ska skatta det heller då kostnaden nu efter förra året ligger för dem på så många fler delar. Billigt är det inte och jag har svårt att se hur det investerar till att inte göra kostnaderna regelbundna mellan resp. "mer turbulent" situation där man påbörjat en massa mer dyrt. Sedan självklart kan man sätta enorm betydelse och tilltro till antagna stora summore säkerställda som räcker till vad som helst men riktigt så är inte verkligheten ens i dom enklaste beräkningarna. Kostnaderna var lägre och den systematiska företeelse man säkerställde överskott från är förändrade.

Mindre varelse. Minskade ekonomiska turbulenser (eller vad nu korrekt subkulturella begrepp är bland ekonomer - Styvkuling eller hård-bris på den här nivån kanske? Hur många sekund-meter blåser det egentligen? Blåser det mindre än storm ids man knappt när det är så här återkommande komma ut och "simma den").

Ekonomi och politik i Kina: Försiktigt positiv utveckling

Jag delar den uppfattningen:

"But I believe the prospects for restructuring China’s economy — bolstering the role of the market, expanding opportunities for small and medium-size businesses, allocating capital more efficiently and improving the balance between consumption and investment — are better than at any point since the 1990s. At a time when global growth remains sluggish, reinvigorating such reforms is more important than ever to the world economy."

Från: China’s Economy, Back on Track (2013-10-05) | Henry M. Paulson, The New York Times

Ett från vissa aspekter kanske problematisk egenskap är att regimen i viktigare segment klarat att relativt andra faktorer som lätt går till överdrift i diktaturer klarat att etablera kompetens. Vanskötta områden finns inom ekonomin men ofta hanteras det hela tycks det ganska rationellt i meningen av att man tar in data, behandlar data och har en bild av saker och ting (därmed inte att jag tycker det är rimligt att andra aktörer ska bedöma data aktöreer i Kina oavsett statliga eller icke-statliga på samma sätt som om medelandesystemet varit demokratiskt kontrollerat).

Associerat och kompletterande tycks det för mig sedan - om jag minns rätt för mig första gången indikerat att det kändes vettigt - mars i år att Kina's ekonomi i sig själv är stor nog. Lego-industrin är viktig i själv men tror jag allt mer balanserad.

En liberalisering av ekonomin fortsatt tycker jag att man korrekt ska se som ett nödvändigt steg i en mjukare övergång till etablerad frihet och i förlängningen demokrati. Men där - kanske enklare för alla i införandet med bredare högre levnadsstandard - det logiska nästa steget måste vara etablerad rättssäkerhet om värde för någon ska vara stabilt såväl som relativt uttryck av värde-reducerande verklighet ska göra något värt vad man har och kan få.

Rörande frihandeln i områden i och runt-om Shanghai tycks det för mig i alla fall inte orimligt att det kan attrahera tillväxt som ex. etablerar bredare kunskap om tillverkningssystem, teknik m.m. och erfarenhet av verksamhet bredare såväl som att med snabbare levererat värde skapa god tillväxt i arbetstillfällen lokalt. Jag tror samtidigt inte att man ska överdriva värdet av det samlat för Kina eller förledas till att tro att det ger "ett i genomsnitt" korrektare värde när vägt samman man andra områden ekonomin som kanske halkar efter. Arbete övergripande för liberalisering - såväl som etablerad tilltro rörande juridisk korrekthet, accounting o.s.v. - av ekonomin i åtminstone alla regioner med etablerad industralisering blir indre mindre viktigt p.g.a. av ett enskild frihandelsområde.

Betraktar vi detta som ett nödvändigt delsteg i konceptet av att skapa ett fritt Kina tror jag substansiellt värde ligger i att se ekonomin själva värdet av att söka hitta en lugnare väg men som likväl är trovärdig hellre en snabbare möjligheter (d.v.s. upprör vilket att döma av historik vanligen fungerar men också tenderar att komma med höga kostnader verkande under väldigt lång tid). För trovärdigheten tror jag att en väg för att försöka få det att orka framåt kan vara att börja med själva mötespunkten mellan den liberaliserade ekonomin och rättssäkerheten som en naturlig väg fortsatt direkt för att under nästa år orka till nästa steg bredare över fler frågor och givetvis inkl. politiska frågor.

I det är jag mindre oroad av uppgifter som dessa eller själva konceptet att man just nu är mer benägen att skryta kring head-counts av olika slag:

• China employs two million microblog monitors state media say (2013-10-04) | BBC News

Att man över-uttrycker i relativ mening givet att det ej är vad man förr valt att uttrycka närmare uppgifter kring bör spegla en önskan att inducera själv-censur. Det i sig är en lika mycket - eller möjligen större - indikation om görligheten att praktiskt klaa av sådant här. Oavsett också som särskilt konstaterat i följande studie gjord vid Harvard University finns också en hel del IT-stöd riktat leverantörer av internet-relaterade tjänster:

• Reverse Engineering Chinese Censorship, Gary King

Men oavsett hur långt dessa går kommer alltid gälla att en brytpunkt när föregripande publicering ej finns där själva antalet inducerade börjar göra åtgärder som ej-funktionella. Vad alla gör är full effekt och om enskilda riktade åtgärder ej förändrar det är de meningslösa endast levererande negativt värde oavsett perspektiv och målsättning.

Blickar vi tillbaka här på bloggen indikerade jag att uppgifter då citerade från om jag minns rätt Journalister utan gränser rörande cirka 150 000 antällda var för lågt, och att jag då beroende vilket år jag diskuterade det snarare var cirka 300 000 personer. Jag tror det är en korrekt tolkning att man ökat upp antalet pågående ett tag närmare i tiden. Det behöver emellertid i sig inte vara problematiskt för utvecklingen där problemet i sig det relaterarr till är censuren, hindrande diskussionen och i potentiella risker om verkligt den rädsla det kan avspegla hos regimen. Vågar man fortsatt vandra framåt på vägen i lugn takt ser jag mindre troligt systematiskt konservativa risker från denna faktor och i den domänen knappast något av sådana risker vi annars kan se geografiskt associerat politisk-organisation lokaliserat då jag tror Beijing har mer centraliserad kontroll över dessa personer.

Väljer vi hellre det - verkligt eller inte - nödvändigt eller onödigt - mer "konflikt-betonade" perspektivet där det är ett motstånds energikostnad att hantera finns är det en för stor och komplicerad fråga att försöka diskutera här (särskilt som jag betvivlar att jag har en i närheten av korrekt uppdaterad bild) men det är precis som studenter utomlands, yngre partimedlemmar på nätet m.m. målgrupper lämpliga att oavsett kontext ta sig tid när möjlighet ges att prata politik med.

Tämligen omfattande diskuterat av och till sedan 2009 rörande koppling föroreningar och impulskontroll kan vi kort utan bredare uppföljning notera realisering utan något indikerande omvärdering. Ex. biljettkontor som tas över av turister missnöjda över att ha fastnat i trafiken och åtminstone som tolkat av dom lokala makthavarna fodrande att militariserad polis sätts in för att ta kontroll över situationen.

I sammanfattning: Varje utveckling oavsett realiserad väg och oavsett perspektiv av motivation med tillhörande grupper vi tar är balansgång men där viss buffert-tolerans existerar. Och jag är inte främmande för tolkningen att den lugna förändringen är vad vi rör oss i.

Relativt perspektiv: USA slutar betala lånen - Diskussionen 2009 / 2010 jämfört med nu

Det bör ha varit 2009 och 2010 riskerna relaterade den amerikanska inlåningen bl.a. från Asien diskuterades mer med viss adderad ambition än idag när det är en fråga mer standard-diskuterad rent allmänt. I samband med det gjorde jag åtminstone vid några tillfällen samma relativa perspektiv bakåt några år mellan världen där den enda vägen framåt mot stabilitet är att lita till att öppen kultur och öppen handel ej motverkar utveckling till demokrati (i kontrast givetvis inte minst Sovjetunionen med dess på alla sätt ytterst kontrollerade handel oavsett från perspektivet Europa, USA, Sovjetunionen eller Sovjetunionens handelspartner i det kommunistiska blocket). Av och till kan jag upplevt att öppenheten mot Kina kanske var fel men jag lutar nog svagt åt att det var korrekt. Revolutionsledare från dom tidiga årens strid levde väldigt länge och diktaturer faller svårligen så länge sådana personer finns i livet (därför är indikation om förändring i Kuba mycket större nu när Fidel närmar sig slutet på livet eftersom hans bror är mycket mindre av en revolutionens hjälte) och en större verklighet i Kina av ingen relativ skillnad i värde i vardagen som konsekvens av det ekonomiska systemet fanns (d.v.s. stora delar av landsbyggden med redan innan revolutionen svag verklighet eller relativt tidigt efter revolutionen körd i botten).

En möjlighet diskuterad 2009 / 2010 relaterat den situation USA nu hamnat i där man kontinuerligt har köpt och har en upparbetad artificiell efterfrågan på skuldebrev potentiellt påverkande andra aktörer om man mot förmodan slutar att försvara sina åttaganden är att differentiera aktörerna man är skyldig pengar: handlar det om lån från eller nära associerat aktörer som saknar fria val omvandlas dessa lån avseende villkor till att löpa upparbetande på "default" ränta att börja betala när man haft fria val m.m. rimliga villkor. Givetvis också vad man vid intresse kan ta upp till diskussion med resp. aktör för att försöka avtala en praktisk funktionell väg.

Jag har idag ej någon upparbetad bild för att kunna avgöra om något väsentligt mot scenariet motsvarande kan ha tillkommit som gör det riskabelt. En grupp av sådana problem är givetvis i vilken mån den kraft i världsekonomin som nu börjat vakna (se ex. den inhemska konsumtionen med fler konsumenter avspeglad i "vardags-kinesens" - utan rikedom eller tillhörande de högre grupperna i intäkter som normaliserat den lokala geografi man tillhör d.v.s. i många industraliserade kustområden har också de nedre inkomstgrupperna en tämligen hög inkomst jämfört med hela Kinas genomsnitt - "lyx-konsumtion" i form resor under semestern: Turism fortsätter förstärka Kinas ekonomi genom ökad konsumtion). Det är mycket möjligt att det påverkas föga men det är också möjligt att det störs. Vidare skulle relaterat en annan riskfaktor mycket mer av seriöst långsiktigt management av inlåningen krävas för att möjligheten att låna i sig inte ska störas. Rörande både dessa riskgrupper vi ej här seriöst bedömt känns det som direkt fel år att ge sig på att försöka bedöma dem.

Omvänt är jag emellertid inte heller i någon utsträckning inte redan realiserat redan sista åren oroat över risk-inverkan avseende demokrati rörande lånen som sådana. Och om något håller jag det inte för otroligt att möjligheten i sig nu uttryckt som en konkret möjligheten ganska snart - om nu gränsen för inlåning, relaterade budget-frågor, funktionell möjlighet att fatta beslut o.s.v. i USA's övergripande statliga samarbete behöver lite mer tid att komma till beslut - att inte betala någon av dem ett tag kanske erbjuda sund normalisering av alla faktorer relaterat detta runt om dem.

Jag kan heller inte annat än betvivla nytta av default lika mycket - om inte mer för det senare - hur enormt överdrivna riskerna är för världsekonomin. Mer långsiktigt är jag förövrigt inte övertygad om att upplevda risker associerade lån till och från statliga aktörer i allmänhet värderas korrekt trots regelbundet återkommande väsentliga problem. Men mycket möjligt får vi se som det hela resulterar i en enorm härdsmälta påverkande många år tagande världen ner i depression (som IMF spekulerar om utan att erbjuda rationell motivation för det och ej heller från att vara en aktör vars tidigare prediktioner varit predikterande utan lika ofta som någon annan kommit fel) eller om vi fortsätter uppåt med ungefär samma andra-derivata från några tydligare drivande och i vad som sker där enklare predikterande med stabilitet än vad USA lika lite nu som sista åren varit.

Konceptuellt läckage i den affektiva valuta-handeln?

Är inte helt ovanligt. Om så är fallet här har jag inte undersökt i statistik men har av och till fått känslan kanske sista året att termen i fråga blivit vanligare bland affärsnyheter:

"When the yuan began rising anew in the fourth quarter of 2012, companies that had accumulated large dollar holdings earlier in the year scrambled to sell them, accelerating the yuan's climb."

Från: Analysis: Bullish yuan herd leaves China fundamentals in the dust | Foxbusiness.com

Från a-new till anew affektivt (University of Florida)? Oavsett vilket mycket av affektiv handel lite varstans just nu spekulerar jag.

Jag tror förövrigt att för åtminstone två av tre dimensioner inkl. positiv-negativ är det inte den optimala utgångspunkten för just nyhetsanalys. Den tredje dimensionen tror jag håller ungefär samma kvalitet som övriga alternativ även om jag inte ser att de numeriska värdena där heller tillför något givet att den kontextuella och föränderliga situationen för en nyhet måste hanteras.

Rörande själva ämnet för nyheten blir det lätt komplext att resonera om vad investerare tror och inte tror om valutan när nu staten i sig direkt resp. indirekt valt att ta hem stora stycken-valuta-investeringar från "regioner" utanför Kina in till Kina som investering. Jag tror i det mer abstrakt egentligen mer på det tyska investerings-paradigm:et på relativ överskott mot sina närmare handelspartners: investera i dem men gärna på en nivå där man kan abstrahera värdebyggande åtgärder mer pan-geografiskt i kontext av politiska samarbetsformer. Förvisso är möjligheten värde-tillväxt kortsiktigt helt säkert trögare men å andra sidan lugnare investeringssystem som knappast lära riskera att blåsa upp tysk-ekonomi eller orsaka problematiska tappade värden, samtidigt som det tyska värdet över tio till trettio år bibehålls.

Ekonomins slagbjörn: Dimmans panda tuggar sönder Kina

För att bli riktigt mätt efter år av att ätit en myckenhet av blåbär krävs nu det efter att ha tuggat sig mätt i kött och druckit sig fet på den åldrade stammens förhöjda kolesterol.

Illustration: Staff artist Hans Husman for the conglomerats instance Hans Husman om Media i

Entails i realiserad risk när risk management balanseras av fler upplevda incidenter

Värde och risk tenderar att förändras snabbt när realiserade ex. på sedan länge identifierad risk kommer. Risk management är ofta problematiskt i att identifiera sannolikheter relativt kostnad. Något förövrigt hela den ekonomiska vetenskapen lider av (hur stor population av relevanta ex. av ränteförändring har vi t.ex.? Och vilka kontrollerade försök om några finns?). Emellertid långt innan risker ens trovärdigt kan argumenteras väga över möjligheter gäller att människans natur gör att de gärna omnämns. Därför när de börjar realiseras värderas de inte sällan snabbt som viktiga. Från en idé av att agera effektivt och våga lite kommer en känsla av att man p.s.s. lika bra tidigt inser att faran man undvikit innan medan intäkter genereras och inför förändring.

Händelser lik dessa vanliga sedan födelse av det nuvarande Kina och mycket troligt under all historia vi kan överblicka bakåt innan dess tenderar nu att upplevas mer av relevant risk givet instanser av annan risk. Desto mer företag agerande i området uppmärksammas relaterat likartade problem ju större blir densiteten av realiserad risk och förväntat i fortsatt tillväxt.

• Dozens Detained in Beijing at Lantern Festival Dinner | Radio Free Asia

Förväntad entails 2013 och 2014:

• China Factory Growth Slips From Recent High | Reuters via The New York Times

Perspektivet vi själva befinner oss påverkas lätt av kulturen från personerna nära oss. Det kan vara bedrägligt om vi inte inser problematiken och själva ifrågasätt. Uppfattade motståndare tenderar vi ju gärna att värdera ner i automatik.

Det tragiskt onödigt blodiga Syrien noterade jag ett möjligt värde i som ex. på var man kan hamna när diktatorisk styrning för ett land fastnad i det psykotiskt låsta. Som jag informerades om mycket nyligen har det samma hos entiteter i styrande för Kina nyligen uttrycks som precis samma sak men omvänt. Varande avskräckande för likartad förändring varande ett motiv (som m de i utan att se om sak skulle behöva det) för att noggrant försöka blockera liknande igen.

Att se det "omvänt" är ex. på hur lätt det är att lura sig. Diktaturen har stake i det också högst personliga d.v.s. egendom, familj och vänner. Går saker förlångt är det inte säkert att det går att rädda för någon ens om man lyckas lämna landet. Förutom juridiska system utanför det egna landet finns också risken för annan payback vilken rimligt blir högre än kanske någonsin tidigare i historien givet antalet innevånare. Både i det systematiskt statliga (motsvarande Israel hanterande nazister som kom undan) eller i det personliga med personer som upplever sig ha förlorat något väsentligt.

Stake hos befolkningen agerande är dock p.s.s. fungerande. Dels finns en konkret kostnad och risk som betalas kontinuerligt. Vidare är revolt i det verkliga inte sällan mycket förankrat i det kollektivt agerande där ögonblickets intensitet gör det till ett något jämförbart med ett markov-tillstånd där just vad vi ser och upplever med det emotionella (som ju är kognitivt billigt verkande jämfört med att intellektuellt och noggrant värde risker i olika tidsperspektiv mot varandra) upparbetade värderas. Inte olikt när vi se som individer tappar behärskningen och i värsta fall förfaller till våld utanför det moraliskt eller juridiskt korrekta (vilket i min världsbild inte ger slutsatsen att våld generellt behöver vara moraliskt fel om förändring inte nås på annat sätt även om jag samtidigt inte ser det som ett beslut annat än aktuellt folk som individer ska förhålla sig till d.v.s. "hypotetiskt" ser jag inget problem med att dela kunskap, verktyg m.m. - vilket inte riktigt är vad jag gör här när frågorna diskuteras - om jag ser det som verkande för en bättre värld medan jag skulle se det som problematiskt att som svensk mer direkt tända eld på en region och också mer allmänt för hur vi alla bör ge hjälp menar jag att det har långsiktigt värde för ett folk att utan tveksamhet känna att man klarade förändring själva och därmed också bär ansvar för sitt land in i framtiden).

För de senare är Syrien bara en event som förvisso kan addera till obenägenhet att agera men som snart nog ligger utanför det aktuella påverkande markov-tillståndet, och tror jag säkert redan just nu relativt i reward-upplevelse mer konkret negativt påverkande är försumbart (ex. att reducerade ekonomiska förutsättningar kännbara i det systematiska också ökar benägenhet att uppleva ökad bland annat ch ex. moralisk upprördhet, och jag kan mycket väl se att ett mer akut riktat smalt tapp där kan utlösa allt möjligt, och särskilt om det samtidigt föranleder folksamling direkt relaterad händelse som i ett exempel av något över hundra som jag kan tänka mig bankrusning där ju konceptet att avkylning av fastighetsmarknaden huvudsakligen sker för att personer med makt ska hinna flytta sina ekonomiska investeringar innan större nedgång ökande på utflödet av valuta ännu mer från nu väldigt höga nivåer inte gör det helt orealistiskt givet möjlig påverkan medelstora banker också om nu för sådana händelser mycket annat är troligare - interferens mellan förtroende för den som beslutar och dennes möjlighet för att hantera den typ av problem ex. genom att säga sig säkra upp finansiering m.m. finns och kan bottna ut snabbare än man kan tro när samtidigt stora statliga kommersiella aktörer under 2013 lär behöva växande kapitaltillskott).

Om nu saker går närmare rätt håll, bakåt eller står still tänker jag möjligen ta mig en ytlig titt på under söndagen men inte tidigare. Denna missuppfattning så fullständigt baffling roade mig dock att få in innan dess. D.v.s. tillskillnad från vad som är motivationen (men utan någon formell-grund) är nyheterna som användes som retorisk-utgångspunkt inte vad jag nödvändigtvis ser som "typiska exempel för någonting.

Komplettering

Här är ett till ex. på hur vi kan tänka oss hur "reward-bas" kan gå ner smalt och snabbt nog för att märkas där citatet (som också passande nog var i fetstil) bra exemplifierar samma mekanism jag valde som exempel (varande passande genom att mer välkänd och därför inte behöver diskuteras för att det ska framgå ungefär vad som avses):

"In fact, a lot of credit growth that we’re seeing is inter-company or buyer credit — companies pretending they have sales when in fact they may or may not ever get paid.

Second, it’s hard to tell how much of that credit expansion is being 'eaten up' by the need to roll over bad debt at interest, rather than financing new investment."

[...]

"So it’s an opaque process that depends, in large part, on the willingness of everyone to believe that they will, somehow, get paid in the end. If that ever comes into doubt, credit suddenly disappears and everyone rushes to cash out, and there isn’t enough cash to meet all claims. "

Från: China’s riskiest property market just collapsed. Is this how it starts? | Washington Post - World views

Samma egenskap - att mycket i Kinas ekonomi är odokumenterat och oreglerat - innebär också att falskt upplevda snabba förändring från bilden som ges kan kännas starkare än annars. Fler kan bli överraskade mycket mer (jämför med hur dom stora populationerna också i välreglerade Sverige notoriskt överraskas likartat ex. kanske tydligare än annars när webbkonsulterna föll på lång rad för några år sedan).

När de udda affärsmodellerna spekulerande uppåt i det moraliskt defekta (ex. köpa och sälja fastigheter och lägenheter till sig själv) begränsas genom minskade möjligheter att ta in kapital för nästa skumrask-projekt skapas kanske också ökade incitament att aktivt spekulera neråt. Stora kanske jämförbara (beroende på typ av handel som utnyttjas) möjligheter finns i det och föga - mycket mindre - möjligheter att reglera dom affärerna finns liksom att skatta vilka summor representerar riktad spekulation, panik resp. normalisering av värdering som konsekvens av det. Det går att sätta militär framför bankernas kontor men i handeln med dom abstrakta värdena saknar Kina nära nog helt möjligheter att hantera konsekvenserna liksom metoderna.

Om jag accepterade det som moraliskt korrekt att själv investera samtidigt som jag kommenterade ser jag åtminstone ett antal segment där jag ser det som ganska tilltalande att titta neråt istället för uppåt med bedömer jag genomsnittlig vinst högre än möjligt att ta ut i Europa oavsett om vi "gissar" upp eller ned. Inte säkra investeringar men relativt troliga och spekulerande på idéen att andra aktörer kommer "manipulera" (termen är inte korrekt för en oreglerad ekonomi) ner marknaden.

Kina största nation när det gäller handel? Kommer DARPA ge oss svaret?

Rörande följande:

• China rejects status as world's biggest trader | The Miami Herald

Resp. tidigare uppgifter om att Kina är störst är hur man normaliserat valutorna inte oviktigt. Och om man klarat att hålla sitt big-data sunt utan datafel som propagerat.

Jag noterade nyligen i nyheter men har inte läst rapporten att man värderat om Kinas handelsöverskott med ca 25%:

THE Organisation for Economic Cooperation and Development (OECD) and the World Trade Organisation (WTO) released intriguing results of their joint Trade in Value-Added Initiative last month.
The study analysed "the value added by a country in the production of any goods or service that is then exported".

[...]

That is the reason China's trade surplus with the United States was estimated to be 25 per cent lower than using the conventional exports-minus-imports measure, indicating "the high level of foreign-sourced content in Chinese exports".

Från: Trade talks take one small step | New Straits Times

Min erfarenhet av den sorts statistik sådana här rapporter och analyser bygger på är att man går uppåt från en mängd detaljer till sammanfattade slutsatser som blir görliga. På den vägen är dock risken för att datafel ska propagera väldigt stor (precis som att det motsatta också kan vara möjligt d.v.s. att datafel försvinner långa perioder av "slumpmässiga" orsaker för att sedan plötsligt få betydelse). Kan man för sin applikation acceptera en felmarginal på ca 25% har vi ju åtminstone ett exempel på att det inte ställer mindre krav än datat orkar.

Problematiken är absolut ingenting unikt för ekonomiska uppgifter utan jag har genom åren när jag importerat från olika organisationer, datarepresentationer för universitet, grupper m.m. kunnat konstatera dem i det mesta från ontologier, Wikipedia-extraktioner till ekonomisk statistik.

Ett exempel diskuterades i:

• Kvalitetsproblem i Världsbankens statistik för Internet (2010-12-16)

Särskilt intressant med Världsbanken som ex. vilket ej tas upp är att datat de sammanställt kommer från en mängd källor. Det illustrerar väl en sida av dessa problem. Datafelen kan vara i data som du har dålig kontroll över rörande hur en annan organisation arbetar med quality assurance. Ett test man praktiskt kan göra själv när det har betydelse är att leta rätt på tydliga fel (finns alltid att hitta i den här typen av data) och testa organisationen genom att rapportera det. Jfr. exempel som med Wipo och PRV:

• Antal patentansökningar och varumärkesansökningar: Möjliga datafel mellan Världsbanken, WIPO och PRV (2010-12-11)

Där jag inte såg några särskilda indikationer från WIPO på att de då hade färdiga rutiner för att hantera indikationer på datafel.

En del idéer rörande dom här frågorna från landet med världens största krigsmakt och (kanske) näst-största handelsnationen trots modigt importerande inte minst från Europa och Kina har vi ett ganska färskt Darpa-projekt:

"The XDATA program aims to meet challenges presented by this volume of data by developing computational techniques and software tools for processing and analyzing the vast amount of mission-oriented information for Defense activities. As part of this exploration, XDATA aims to address the need for scalable algorithms for processing and visualization of imperfect and incomplete data."

Från: XDATA | Darpa.mil

Ett mycket starkt paradigm i detta område när det är möjligt är att se datakvalitet och datarelevans som i vilken utsträckning det för ett praktiskt värde klarar att prediktera framtiden. Det gör att man slipper i big-data när det handlar om väldigt varierat data mycket problematiska beräkningar och kontroller, och antagligen inte oviktigt för en krigsmakt eller underrättelsetjänst klarar det att hantera att värdet i datat kan variera över tiden bl.a. styrt av förmågan att klara att ställa rätt frågor.

Egentligen ska jag inte skämta över Darpa eftersom jag tror att jag ligger bit (inte otydligt) före dem för saker jag har skäl att tro blir aktuellt att handla upp längre fram något besläktat med detta. Men eftersom fallstudie: humor pågår är det svårt att låta bli. Nedan har vi Darpa's pressbild illustrerande big data:

Kanske hur Darpa upplever och känner runt det big-data de möter idag på jobbet?

Nedan har vi en av projektets viktigaste målsättningar:

"DARPA's XDATA program was launched to create tools to assimilate and process mountains of data that come in disparate types and sizes, and then provide visualization tools to allow users to analyze trends and glean value from the data."

Från: EXTRACTING RELEVANCE FROM MOUNTAINS OF DATA | Darpa.mil

Vi inser varför de köper in kompetens över ett antal projekt från olika företag och organisationer (och antagligen egna myndigheter och funktioner). Jag menar jag ser som inte ens vad det är för sorts big-data de har i sin bild? Binära-siffror. Ett vanligt stolp-diagram skulle säga mer. En geografisk karta tror jag kan fungera bra både för soldater och skeppare.

Också på temat datakvalitet berör ju vår förmåga att bedöma och förstå vad det är för data vi egentligen extraherar från en källa. Just Google har jag egentligen aldrig praktiskt använt för NGRAM-frekvens eller association (förutom Google NGRAM), och oftare har jag tittat på specialiserade datakällor (och en del som test också Microsoft bredare). Diskuterat närmare slutet i:

• Google googlar med Google-NGRAM: Antalet indexerade sidor fel (2013-02-10)

Ovan vad är definitionen av ett koncept som sökord "konc ept" avseende antal dokument instanser. Och hur jämför det med ex. "konc"? Kan vi få fler träffar "konc ept"? Är det inte dokumenterat vad mätvärdet egentligen avser och användningen radikalt skiljer sig från vad det är avsett för blir det upp till oss att försöka bedöma.