Jag delar den uppfattningen:
"But I believe the prospects for restructuring China’s economy — bolstering the role of the market, expanding opportunities for small and medium-size businesses, allocating capital more efficiently and improving the balance between consumption and investment — are better than at any point since the 1990s. At a time when global growth remains sluggish, reinvigorating such reforms is more important than ever to the world economy."
Från: China’s Economy, Back on Track (2013-10-05) | Henry M. Paulson, The New York Times
Ett från vissa aspekter kanske problematisk egenskap är att regimen i viktigare segment klarat att relativt andra faktorer som lätt går till överdrift i diktaturer klarat att etablera kompetens. Vanskötta områden finns inom ekonomin men ofta hanteras det hela tycks det ganska rationellt i meningen av att man tar in data, behandlar data och har en bild av saker och ting (därmed inte att jag tycker det är rimligt att andra aktörer ska bedöma data aktöreer i Kina oavsett statliga eller icke-statliga på samma sätt som om medelandesystemet varit demokratiskt kontrollerat).
Associerat och kompletterande tycks det för mig sedan - om jag minns rätt för mig första gången indikerat att det kändes vettigt - mars i år att Kina's ekonomi i sig själv är stor nog. Lego-industrin är viktig i själv men tror jag allt mer balanserad.
En liberalisering av ekonomin fortsatt tycker jag att man korrekt ska se som ett nödvändigt steg i en mjukare övergång till etablerad frihet och i förlängningen demokrati. Men där - kanske enklare för alla i införandet med bredare högre levnadsstandard - det logiska nästa steget måste vara etablerad rättssäkerhet om värde för någon ska vara stabilt såväl som relativt uttryck av värde-reducerande verklighet ska göra något värt vad man har och kan få.
Rörande frihandeln i områden i och runt-om Shanghai tycks det för mig i alla fall inte orimligt att det kan attrahera tillväxt som ex. etablerar bredare kunskap om tillverkningssystem, teknik m.m. och erfarenhet av verksamhet bredare såväl som att med snabbare levererat värde skapa god tillväxt i arbetstillfällen lokalt. Jag tror samtidigt inte att man ska överdriva värdet av det samlat för Kina eller förledas till att tro att det ger "ett i genomsnitt" korrektare värde när vägt samman man andra områden ekonomin som kanske halkar efter. Arbete övergripande för liberalisering - såväl som etablerad tilltro rörande juridisk korrekthet, accounting o.s.v. - av ekonomin i åtminstone alla regioner med etablerad industralisering blir indre mindre viktigt p.g.a. av ett enskild frihandelsområde.
Betraktar vi detta som ett nödvändigt delsteg i konceptet av att skapa ett fritt Kina tror jag substansiellt värde ligger i att se ekonomin själva värdet av att söka hitta en lugnare väg men som likväl är trovärdig hellre en snabbare möjligheter (d.v.s. upprör vilket att döma av historik vanligen fungerar men också tenderar att komma med höga kostnader verkande under väldigt lång tid). För trovärdigheten tror jag att en väg för att försöka få det att orka framåt kan vara att börja med själva mötespunkten mellan den liberaliserade ekonomin och rättssäkerheten som en naturlig väg fortsatt direkt för att under nästa år orka till nästa steg bredare över fler frågor och givetvis inkl. politiska frågor.
I det är jag mindre oroad av uppgifter som dessa eller själva konceptet att man just nu är mer benägen att skryta kring head-counts av olika slag:
Att man över-uttrycker i relativ mening givet att det ej är vad man förr valt att uttrycka närmare uppgifter kring bör spegla en önskan att inducera själv-censur. Det i sig är en lika mycket - eller möjligen större - indikation om görligheten att praktiskt klaa av sådant här. Oavsett också som särskilt konstaterat i följande studie gjord vid Harvard University finns också en hel del IT-stöd riktat leverantörer av internet-relaterade tjänster:
Men oavsett hur långt dessa går kommer alltid gälla att en brytpunkt när föregripande publicering ej finns där själva antalet inducerade börjar göra åtgärder som ej-funktionella. Vad alla gör är full effekt och om enskilda riktade åtgärder ej förändrar det är de meningslösa endast levererande negativt värde oavsett perspektiv och målsättning.
Blickar vi tillbaka här på bloggen indikerade jag att uppgifter då citerade från om jag minns rätt Journalister utan gränser rörande cirka 150 000 antällda var för lågt, och att jag då beroende vilket år jag diskuterade det snarare var cirka 300 000 personer. Jag tror det är en korrekt tolkning att man ökat upp antalet pågående ett tag närmare i tiden. Det behöver emellertid i sig inte vara problematiskt för utvecklingen där problemet i sig det relaterarr till är censuren, hindrande diskussionen och i potentiella risker om verkligt den rädsla det kan avspegla hos regimen. Vågar man fortsatt vandra framåt på vägen i lugn takt ser jag mindre troligt systematiskt konservativa risker från denna faktor och i den domänen knappast något av sådana risker vi annars kan se geografiskt associerat politisk-organisation lokaliserat då jag tror Beijing har mer centraliserad kontroll över dessa personer.
Väljer vi hellre det - verkligt eller inte - nödvändigt eller onödigt - mer "konflikt-betonade" perspektivet där det är ett motstånds energikostnad att hantera finns är det en för stor och komplicerad fråga att försöka diskutera här (särskilt som jag betvivlar att jag har en i närheten av korrekt uppdaterad bild) men det är precis som studenter utomlands, yngre partimedlemmar på nätet m.m. målgrupper lämpliga att oavsett kontext ta sig tid när möjlighet ges att prata politik med.
Tämligen omfattande diskuterat av och till sedan 2009 rörande koppling föroreningar och impulskontroll kan vi kort utan bredare uppföljning notera realisering utan något indikerande omvärdering. Ex. biljettkontor som tas över av turister missnöjda över att ha fastnat i trafiken och åtminstone som tolkat av dom lokala makthavarna fodrande att militariserad polis sätts in för att ta kontroll över situationen.
I sammanfattning: Varje utveckling oavsett realiserad väg och oavsett perspektiv av motivation med tillhörande grupper vi tar är balansgång men där viss buffert-tolerans existerar. Och jag är inte främmande för tolkningen att den lugna förändringen är vad vi rör oss i.
