Konceptet att kräva ansvar av Kina för Nordkorea är inte helt orimligt. Tvärtom kan man åtminstone betraktande några år - säg tio år - tänka sig att Kina hade kunnat tillföra värde. Förvisso finns en del mindre smakfulla aspekter i det tänkande men å andra sidan är det svårt (från mitt perspektiv) att vettigt kvantifiera risken som Nordkorea egentligen innebär för tätbefolkade Sydkorea såväl som Japan.
Men det är ej vad de gör. Om något gör symbol av att göra det i samband med att man söker ta större utrymme i icke-acceptabelt handlande i Kina utnyttjande Nordkorea som ett argument för att likväl uppfattas som ett positivt värde: Tagande den mer okända risken i Nordkorea (kanske gigantisk i människoliv) som ett "positivt värde" som diktaturens övergrepp i Kina ska räknas av mot. Sista gången (pekande just på det självklara: Att hela diskussionen är poänglöst om det aldrig levererar något) var i:
Och troligen två - fyra år sedan jag mer "upplevande" att det kanske är en bra strategi lärande världen ett och annat om den kinesiska dynamiken på vägen samtidigt om man gjorde ett seriöst försök och verkligen gjorde det till kinesiskt ansvar med en kostnad om man ej lever upp till det tänkbart kunde leverera kanske en bra lösning (istället för en sämre verklighet som det sedan dess konstant blivit).
Verklighet nu är en konstant försämring: fler kärnvapen tycks ha utvecklats. Ty oavsett typ av kärnvapen man provsprängde (och jag är lätt - men minns ej nog fysik för kraftigt - skeptisk mot de som menar att det ska vara ett så stort tekniskt steg för Nordkorea upp till den typ av kombinerande fusion och fision vapen jag tror normalt kallas thermonuclear weapon - jämför löst med pansarbrytande ammunikation med tunga-atomer där energi frigörs för de fortsatta reaktionen och här lite som att en delkomponent "tillverkar" mer av den andra komponenten under "explosionen" - och för Nordkorea - och tror jag minnas vanligast så - med en vätebomb - Vi måste ju acceptera här att de prioriterat området många år, började med tekniskt stöd från flera länder med befintliga vätebomber d.v.s. Kina och Sovjetunionen och har "biprodukterna" från övriga kärnvapen att arbeta från) är provsprängningen i sig en tror jag trovärdig indikation om att man tillverkat mer material att omsätta till kärnvapen och avvägande värde av att:
- Lära en del från sprängningen. Det är tror jag lätt (jag ser detta i mig) att se endast "propaganda" effekten av provsprängningen men det finns har jag fått för mig konkreta lärdomar att göra också.
- Givet att vad man spränger ev. är scarce välja att "offra" en viss andel utan att kanske tillverkat "nog" nytt på att nå "propaganda effekten". Förutsättande här att provsprängning ej tillför värde för uppnå ett faktiskt funktionellt vapen (materialet i sig här är alltid för vissa vapen funktionellt: De kan helt enkelt ta det in i Sydkorea via flygplan, ubåt eller vad helst och om det lyckas potentiellt döda ett enormt antal genom att förgifta mat och vatten). Men funktionellt möjligt att bära effektivt - hastighet, träffsäkerhet m.m. versus "risk" att skjutas ner - via raket eller liknande som man kan leverera till exempelvis Soul eller Tokyo utplånande staden / städerna i fråga.
- Ev. tagande större kostnad för att som föreslagits ge sken av att ha en vätebomb.
Sista punkten gör emellertid punkt två mer tvivelaktig. Jag minns för lite kärnfysik för att riskera än mer att generera mig i små-fel (och seende risken att jag minns nog begrepp och termer för kanske ge felaktigt intryck om förväntad korrekthet) mer än jag redan gjort (medan jag egentligen inte upplever just intresse nog att sätta mig och kontrollera vad jag tror är vettigt resonemang) men jag tror att man kan göra reaktioner av samma typ som bulk i ett vanligt kärnvapen som är mer effektivt men som medel snarast utnyttjar atomer mer arbetsamma / dyra att arbeta upp. Ungefär samma princip som Sverige skulle utnyttja om vi skulle välja att se våra kärnkraftverk som återvinningsbar-energi genom att utnyttja avfallsprodukterna för fortsatt ännu effektikvare energiproduktion (Sverige exemplet plutonium istället för uran där ni huvuddelen av energin ligger). Men också där tvivlar man lite på punkt två ovan.
I den mening finner jag att resonemanget av att utnyttja Kina just nu som problematiskt. Det har ej levererat något förr. Givet det menar jag att man bäst lämnar Kina bortom resonemang och snarare redan borde ha implementerat en kostnad för att Kina ej levererat här sedan flera år. Och i den mån problemet Nordkorea blir permanent löst rörande kärnvapen där Kina givit värde att man då kunde ta bort sådan kostnad. Men att hålla på att låta sig luras igen - och sedan igen - genererar bara resten av världen.
Vidare kommer nu Nordkorea problematiken som vi säkert alla noterat igen - precis som förra gången och gången innan i samband med att en del protester även i omvärlden relaterat Kinas övergrepp på sin befolkning kommer. Och med likhet åtminstone förra gången samtidighet med att dessa kinesiska övergrepp börjat passerat in i domäner där det mer etablerat ligger i domän av omvärlden eller indirekt påverkar omvärlden. Då spränger Nordkorea ett kärnvapen och omvärlden genererar sig igen med att sitta och leka konstruktivt samtal med kinesiska diktaturen. Låt oss istället lämna Kina utanför detta och lösa problemet. Bunker-booster är ett koncept jag vet existerar och vars relationer till andra koncept indikerar att det kompletterande kanske en del annat kan ta ut Nordkoreas slagkraft? (? därför att jag kan inte föreslå det eller någon annan "teknisk-lösning" här givet risk - oavsett hur otroligt - att någon värderar det utan föreståelse av att så mycket om inte nästan allt relaterat Nordkorea är svart för mig: Snarast som språkligt uttryck för en typ av lösning jag tycker kunde passa snarare än att jag gjort någon risk management på den).
Riskanalys Kina: Arena Ekonomi - Slagfält Bokhandel
Och så lämnande den större och kanske i värsta fall påverkande ekonomin i Asien de närmaste åren (om risk Nordkorea realiserar sig med kärnvapen görande stora delar av Sydkoreas och Japans bidrag till världsekonomin defunct) låt oss reflektera kort om Kinas "börs-problem". Så mycket har vi redan förstått förra året som att en försvarlig andel av kraftiga börsfall kan vara relaterat:
- Korruption hos stora investerare / ägare av stora företag och fonder.
- Diverse mäklare och jämförbara funktioner som varit delaktig i handel när börsen fallit.
Många av dem har förhörts sägs det. En del uppges ha försvunnit.
Jag tvivlar egentligen inte på att just detta delvis är utmaningen i samhälle övergripande (frisk moral, rättssäkerhet) såväl som ekonomi kortsiktigt och på medellång-sikt för Kina.
Och jag tror också att det finns en kultur när analys av ekonomi görs att ofullständigt om alls värdera dom risker som kommer associerade med instabilititeter i samhället. Sådant ska ej underskattas då samhället är infrastrukturen övrigt verkar i. För en diktatur är det som att vända på en hand när folk tröttnar och städerna går i ruiner (för att ta ett worst-case). Betraktande ett enklare mindre långsiktigt problematiskt fall gäller att:
- Föga förtroende fanns för två - tre år sedan rörande diktaturen hos befolkningen när det kom till hur "välmenande" och "stabilt accepterande" de var relaterat "dina besparingar" och "dina besparingars tillväxt".
- Givet förra kalenderåret vågar jag påstå utan att givit mig på att försöka sampla Kina färskt november eller december (ev. att viss sampling gick in i det mindre i november? Jag tror det om så ev. går att kontrollera här men jag minns det som tidigare och får erkänna relevant här att jag ej hunnit kört mer än ca 10% datat än) att många känner att partiets inte är vän till deras besparingars tillväxt. Mer att partiet plötsligt kan komma och förhöra åtminstone investerare lite större än dig eller folk hos din brookers: Och det just när du begåvat säkrar dina vinster eller begränsar dina förluster.
Denna effekt (snarare än problematik vilket jag egentligen inte bara vill kalla det betraktat lite mer långsiktigt: En del pedagogiskt värde kan nog finnas av att diktaturen konkretiseras kortsiktigt ekonomiskt) är nära relaterad diktaturen som sådan. Det är i en mycket verklig mening samma sak som andra övergrepp och övergrepp i ett land där rättssäkerhet saknas. Det vet folk där.
Så när investerare, företagsledare, bokhandlare m.fl. försvinner på långrad blir folk nervösa. Och tänker: Nu börjar jag få nog och det kan nog gälla många fler så då säljer jag bäst ut en del (eller allt kanske) och om möjligt flyttar jag lite pengar utomlands (innan renminbi trycks ner en bit till) så har jag pengar kvar även om det blir revolution.
Lägg på det diverse aktörer - kanske skulle jag spekulera - ganska få i antal och storlek jämfört med huvuddelen som spekulerar just denna effekt och tar nyheter om diverse bokhandlare, viktiga ägare företag (de senare har jag får jag erkänna ganska dålig uppdaterad bild av men för mig utan tvivel spekulerar i det sedan mitten av förra året).
I en sådan värld får också datum av symbolisk natur större betydelse. De är inte bara löst abstrakta som svenska flaggan ständigt verkande men föga konkretiserade kortsiktigt (utanför majstången och "över-nationalistiska" manifestationer som går överstyr och hamnar i våld och andra osmakligheter). Ty det är symboliska datum man vet är symboliska och därför värda att spekulera.
Så visst jag tror lite på att partiet ändå begrep lite vad det här delvis handlade om. De systematiska ekonomiska problemen är nog verkliga nog. Men kortsiktigt är det nog i stora delar en anti-effekt mot dem som realiserar sig. Men det behöver inte just avgörande eller i huvuddel vara diverse bad eggs som i konspirationer säljer värdepapper i Shanghai för att uppmuntra till etniskt våld långt ute på landsbyggden (men ej heller att man korrekt ej ser att det av och till kanske är medvetet "protesterande" av och till) men mer en reaktion av vad den stat och de åtgärder diktaturen fortlöpande realiserar.
Olämplig rättsosäkerhet → Osäkra investerar → Pro-nationalistisk försäljning av värdepapper i peak av och till → Reward bekräftelse för alla utom de sista eller alternativt Negativ reward-association diktaturen som ingriper hindrande de som försökt sälja innan fortsatt tapp.
Olämplig rättsosäkerhet är dåligt. Olämpliga arresteringar av som nyligen diskuterat de här bokhandlarna är utmärkt exempel på aggregering av latenta övergrepp som blir mer synliga som i Hong Kong och därmed inducerar en ökad bedömning av risken att Kina är påväg in i brinnande revolution snarare än en trevlig mjuk övergång till demokrati.
Självklart givet den svenska kopplingen och den börsnedgång vi lidit av p.g.a. dikaturens omoral och allmän miss management åligger det ett ansvar för varje svensk investerare att ge igen. Här får man ta en utökad kostnad vidsidan om vad som är givet. Den första kostnaden kan ses som mer av öde men det är starkare just att uttrycka lite kraft och anta något annat: Oavsett rätt eller fel visar det vad man är och det kan vara bra här. Bra lokaliserat generellt också oavsett Kina givet all synlighet allmänt Sverige fick 2015: Indikerande potens.
Får diktaturen för sig att du upplever dom som stora och otäcka utnyttjar dom dig. En förslavande faktor kommer in i allt mer.
Sådan är diktaturen: Kostnad och risk för dem är väldigt tydlig där det räknas och för övriga med vissa muskler är det bara att slå till dem tämligen hårt så riskhanterar dem på sätt som vanligen är tillvärde snarare än något annat (d.v.s. du behöver inte alls hora för diktaturen genom att noggrant sitta och översätta deras undervisningsdokument för partimedlemmarna och sedan filtrera vilken politiker eller religiösledare du träffar eller inte: Utan du utnyttjar att dom egentligen skiter i dig som risk och endast söker missbruka dig versus för dem verkligare risker och implementerar en kostnad för dem).
Att tala tydligt betalar sig i den turbulenta verkligheten. Och om något blir åren som kommer turbulenta.
Men vad kan det kostat diktaturen så här långt att uttrycka varelse snarare än människa? $50 US miljarder hittills? I år. Jag har ingen aning och ser heller inte hur man bra ska skatta det heller då kostnaden nu efter förra året ligger för dem på så många fler delar. Billigt är det inte och jag har svårt att se hur det investerar till att inte göra kostnaderna regelbundna mellan resp. "mer turbulent" situation där man påbörjat en massa mer dyrt. Sedan självklart kan man sätta enorm betydelse och tilltro till antagna stora summore säkerställda som räcker till vad som helst men riktigt så är inte verkligheten ens i dom enklaste beräkningarna. Kostnaderna var lägre och den systematiska företeelse man säkerställde överskott från är förändrade.
Mindre varelse. Minskade ekonomiska turbulenser (eller vad nu korrekt subkulturella begrepp är bland ekonomer - Styvkuling eller hård-bris på den här nivån kanske? Hur många sekund-meter blåser det egentligen? Blåser det mindre än storm ids man knappt när det är så här återkommande komma ut och "simma den").
