Minns Krig och Fred nationalistiskt inspirerad skriver Tolstoy att Ryssland lämnar värjan - ett franskt elegant vapen - för att fram knölpåken.
Knölpåken kan nog endast passa in (år sedan jag läste detta stora verk) vara slaget om Borodino. Franska styrkor ledda av möjligheternas mästare och djupt in i the art of lows Kejsare Napoleon Bonaparte (som i barnets svaghet storligen beundrade under år vid mellanstadiet). När linjen går framåt och de trycker på mer faller de föga röraliga nästan överraskande och sedan trycker du på mer och står därefter i huvudstadiet - havande gjort formell matt och organisation av dom nya amrérna kan börja.
Frankrike tro jag uppfattas ha segrat vid Borodino men i krigskonst aktuellt på slagfält såväl i bedömandet av sånt är kanonernas dimma, dåliga kartor och hypotesen att fienden går emot dig eller flyr avgörande.
En sak är givet. Allt kostade. Och de ryska styrkorna kan del ha börjat röra sig tidigare i riktning ungefär kanske mot Moskva. Kanske stod flera batterier av kanoner kvar och besköt också gardet såväl som annat när det var dags att marschera framåt törstande efter low. I ett land utan dom tyska vägarna och där värde för dom ändå som gade något var abnormt stora lant-egendomar, slavar vars liv kom med godset likt åkern och uthusen.
Napoleon fann flow. Inte som förr. Nu betalande han för att emulera den. Varje steg kostade. Men han nådde Moskva. Elden är vår vän. När vi slappnar av ett ögonblick - flyttar vår blick till det viktigare privat eller blickande in i framtiden - och vi sedan låter vår blick se striden brinner det alltid. När burning good har vi lämnat all normal tid.
Moskva brann och Napoleons arméer såväl som de ryska styrkorna lämnande den tid de styrts av innan. De ryska styrkorna hade ej tidsdrivande intensitet av att föregripa Napoleon till Moskva och om inte hindra åtminstone försöka med all rimlighet full kraft. Tjsarens heliga stad om ej dess kan vi anta mer nöjes-intensiva i S.t. Petersbeurg. Där föddes en gång den andra draken ovan den rikare påfågelstronen och än mer tjockt av buld och silver Indien. I moska kom dom mongoliska krigarna som nådde Europa och från vilken kristendom kom.
Dom slogs Ryssarna vid Borodino men ej gott. Den strdsvana motiverade armén hungrande efter stadens nöje och avkoppling efter att marschert över fattiga och vansjött veka "länder" och små-städer. Myten är att russarna skulle bränt jorden reiterande. Likt mycket i historien är historia koncept vi accepterar varande repeterande (citerande till och med på fullt allvar personer som ska ha levt flera tusen år sedan likt Sokrates). Men en retirerande armé i kaos är inte särskilt noga med saker och ting. Loothing, stölder och värre var nog vanligt. Och sädeslager m.m. tog man säkert med sig eller om soldaterna på marken så att säga tillät det brännde.
Och när Napoleon når Moska coh Ryssland faller bakåt in i dem goda jordens enorma vidder brinner moskva.
Nu ändras Napoleons tid. Medan Ryssland har all tid i världen därför bakom Moska finns ingenting annat än mer av samma - stor-godds och småstäder - aldrig av värde i sig själva - har
den franska armén ej den lugna plats de törstat efter sig. Många dog på vägen och linjerna måste fyllas.. Överlevande behöver hus därför det är vad man förväntat sig. Säkert hade de kunnat strida veckor om inte månader gående mot Moskva. Men förväntat vad de lärt sig är segertecken och vila falle organisationen.
En brinnande stad saknar värde tycks det Stämmer såklart inte. En hel stad brinner inte ner direkt. Men faller organisationen släcks den inte. Vi spekulerar att soldaterna sökte silver, kvinnor, vin och hasardspelande.
Flow sönderslagen. Kan du inte beordra linjerna vad som varit likt en våg följande naturens form och mött människa i emergence elakt konvergerande till samförstånd och välorganiserad ny-styrelse - finns det inte ens att pressa fram. Napoleon kan inte berodra dem att släcka elden. Ej heller att angripa framåt för att få den goda jordens föda och tagande tror jag nog så goda lokaler att övervintra i.
När kylan kommer - och mörkret - just när flow bröts. Från seger - seger och den absoluta makten likt ingenting annat - hela vägen optimerande reward learning via ökade uttryck av dopamin såväl som andra indikatorer på att makten du erövrar är ständigt växande. Relativ makt växande är makten vi mår riktigt bra i. Samma är samma. Stora värden också upplevda där men ej vad som ger dig vad vi kan kalla hybris men korrektare kommer så nära artificiella dopamin-timulatorer något kommer.
Med mörker reducerar nu andra feedback tillstånd. Melatonin - gigantisk molekyl adderande entropi bara på att den krockar allt från enzymer till signalsubstanser - hanterande dygsrytm går ner skattande tiden redan vid franska höjdpunkten. Också här betyder endast relativ skillnad något. Så därifrån rasar den vidare ner dragande med sig serotonin därför att det blir än mörkare.
Dopaminets semi-uttryck efter jaktens misslyckande - och nu kommer känsligheten för fara och oro när sereotinet reduceras. Hårt arbete än mer - fältslag efter fältslag - pressande nor-adrenalin ger oss att acetylkolin kommer växande. Inget aktivt fältslag med det är känd fara med välkänd osäkerhet: den osäkerhet ej tills nyligen verklighet.
Och hellre än att maskera sig - hittande kraften i den symbol han vid tiden var i sig själv - mötande soldaterna lngs gatorn. Kom paniken. Tiden går snabbare och snabbare. All aktivitet oavsett kostnad för att hinna maximala geo-distans på kortaste tid oavsett kostnad är nu the name of the game. I mörkret snöstormarna, bristen på mat, och den irrationella vetskap förlusterna - egentligen ingenting alls konkret - skapat trycker upp tiden ännu mer: kan vi ha börjat förlora på andra fronter. Fronter som inte finns? Där vi segrat.
Dom tankarna kom senare. Det felaktiga - ej förväntade alls - i att segertecknet ej var funktionellt. Att Moskva inte betydde värde. Inte ens konkret direkt i hus och mat brinnande upp. Föder förståelsen av att staden aldrig betyder mer än vad du väljer att acceptera därför att du så önskar, ej tror dig ha val (kanske tyskt räknat antal franska soldater och dragit slutsats slaget ej kan vinnas så varför inte bara öppna porten?). Står Tyskland eller värre Frankrike i brand?.
När det istället brinner good - och alla fortsätter att slåss tagande seger och förlust gång på gång - är vi i det kraftfullare krävande mycket mer under längre tid. Därför här finns inte den stressade tiden när stabiliserat i ständigt krig.
Symbolernas makt är likväl verklig. Och när de är människor - konkret diktator - dessutom med all management som inte hanteras nedanför. För du kan verkligen inte delegera i dessa brinnande krig som du gärna skulle vilja. Bär du vapnet och soldaterna fölher dig är det makt. Tar du en symboliskt plats kan det ibland räcka för att du kan kalla dig kejsare eller kung eller varför inte al.Assad? Sitter du i hans stol och dina soldater bevakar husen och kvarteren. Är du inte härskare över Syrien - symbolen och konceptet - även om kanske inte mer än ännu några kvarter. Ska du fortsätta kalla dig al-Assad eller likt Akilles förklara begripligt för dom som tror krig handlar om definierad befälsordning vem som styr nu? Inget beslut slutar särskilt troligt bra.
Mordet - avlivandet av parasiten malignt mördande ett folk - är gott. Det måste till om konflikten någonsin ska komma upp till vägen mot funktionell framtid. Men det går ej att försöka fylla platsen han hade. Att slå hårt riktat kan många. Men så mycket makt finns aldrig att ta på med händerna. Styrkorna gör som de själva vill och divergensen fortsätter. Flera av dem marscherar tveklöst direkt mot bunkrarna. De representerar ju makten: kontroll är viktigt. Och där fortsätter kriget i det lilla men nu i kraftigt intensiv tid under en period. Saer tycks viktigt och motiverat trots att vilken som helst av landsbyggds-styrkorna någon vecka senare kan marschera in för att börja om med nästa.
Syrierna kan slåss. De kan gatans strid. Det är en djävla styrka. De klagar oxh laxar upp omvärlden men föga vekhet märks i det. De slåss och vet att den ändå styrka du har är den du bär med dig.
Men saken är nu den att den styrka måste ta er till seger. Vad mera kommer ni inte säkra utan att dessutom fått saker och ting vettigt korscher med de mer religiöst intresserade. Det muslimska är en öken-religion. Passar krig. Lvergången mellan krig och fred blir därför kritiskt därför fundamentalism håller inte i sig lika lätt när annat viktigt finns att hantera. Något att betänka medan seger skjuts fram till verklighet.
Dock oavsett hur djävlar i gatustriderna Syrierna är - rätt beväpnade med pansarbrytande bärande det värsta tänkbara i exotiska metall-legeringar utan tyngden av granatgeväret - kan jag rent av se hur man med några tusen syriska krigare kan hålla Shanghai eller Beijing mot den diktaturens pansarvagnar. Bara att sniper skjuta från husen så stannar dom med allt i dem döda förgiftande i plutoniets ångar om ej träffade direkt av kulorna och splittret vobblande runt.
Underlättar sådant segern? Troligt men jag tror inte Syrierna kommer få enormt mycket mer. Tillräckligt för den styrka man har. Om något mer i anden kommer till. Slug ondska. Och mycket viktigt utan terrorism eller utnyttjande vapen bärande crime of humanity. För gående den vägen faller Syrien. I stabiliteten nära segern krävs en del. Det kommer ges men terrorism;en måste hanteras.
För att förklara tänkande låt mig ge ett helt fiktivt exempel. Jag har vänner i Kina. Rent av kvinnor jag delat säng med även om jag ej romantiserar dem längre. Kommer revolten och diktaturen rullar ut pansarvagnarna och mördar vad som varit mitt. Där är det en fråga om blod. Blod du bär ansvaret ärvt dolt inom oss sedan eoner men när så vet vi. Vi tar ner dolken och tvättar blod med blod.
Var slår man? Sönerna i uniform. Den vise försvarsfilosofen har dem alla kartlagda. Var slår du? Styrande klan. Det argumenterar jag ej är terrorism också om ej bärande uniform för samtliga. Var slår du? Lagar dotter eller hustru mat till arm+e bärande mist lilla tecken av uniform oavsett obeväpnad. Var slår du? Mot pengarna. Och deras egna pengar. Var slår du? Du pedagogiserar och förklarar bevisen du samlat på dig att dom blåser varandra i toppen. Var slår du? Du uppmuntrar din officer - vars hemligheter går djupare - att spränga generalsekreteraren.
Var slår du? Mot varje person p.s.s. som agerar hävdande makt. Därför det är symbol. Det kan organisera. Vara vad Napoleon inte orkade bära runt och efter Borodino. Du skadar honom indirekt. Symbolen blir tyngre och mindre effektiv. Du avlivar honom - spränger honom - skjuter honom - dödar hans hund - bränner hans semesterhus - allt var du kommer åt.
Och du talar om det. Se trots föga optimerat hur effektivare språket plötsligt blev och samarbetet kanske en aning mer konkret började skymta hos al-Assad när svärdshugget beslutades men aldrig kom och kom sedan inte igen. Tryckande i hus sägs det. Väntande.
Hanm hon och hans son dödade vi. Han tog makt tillförande folket. Du ska dö. Vi ska döda dig. En vecka, ett år, tio år... Säkert givet. Dör du: blodsskuld ärvs.
Konflikten måste kosta värre för organiserande entiteter. Skräcken pressande linjen att hålla måste visas svag. Vad som dör själv. Den döda symbolen är en helt annan symbol. Och middle-management måste börja förhandla och lämna där mer läggs i potten än konflikt i stale-mate burning. Deras och deras sönders liv.
Och gör det slugt. För mig verkar hela bomb-konceptet arabvärlden hamnat i repeitions-bias runt föga effektivt. Med mycket tur på en dålig byggnad kanske nu får lite effekt. Men hur enkelt är det alla gånger där det räknas. Vem bryr sig om små folk ej kaptener nere vid linjen hållande den och ej heller dom som utser mellan-folket dör? Föga gott värde när så få som tycks troligt. Dessutom är hela terrorism-associationen direkt taktiskt hot. Ni kommer aldrig ta det hela fram hela vägen utan bättre uttryck, paketering och internal policing än så länge. Etablera säkerhetspolis och se till att rättssäkerhethåller förutom att portande ut problematiska kulturbärare till Turkiet (varande NATO land showing a bit of collaboration which for sure is solid value).
Här är andra vapen jag tror är görliga: gift via silencers. Gift via gas (givetvis inte stridsgas men tänk närmare åt metoderna rska polisen klumpigt med en mindre effektiv substans nyttjade på Moskva-teatern). Rätt plats - Rätt silcensers byggd för att riktas exakt utan att behöva sikta tydligt - några linser speglar - och med rätt gift kanske inte skapande den härliga intensitet den döende skrikande i plågor al-Assad mitt bland hundra tals ger - förrän en tio - 20 minuter senare.
Jag är ej gift-expert men kan tillräckligt om våra enzym-system såväl salt-balans och neurologiska system för att se vad möjligt i alla fall. Tänk mer artificiella substanser att hitta i screening forskning än dom mer historiskt traditionella eller vad vi hittar i svamp och djurvärlden. Cirkulation och hjärta är goda områden. Betänk mängden: Liten så the shit kan tränga in good med spets i övrigt tagande den plats den behöver.
Också tror jag att man seriöst behöver tänka igen vad man ber om för vapen. Något funktionellt i särskilda byggnader. Samtidigt lär förhoppningsvis ingen börja skeppa in Longa berta eller liknande. Mycket moderna sniper rifles kanske dock kan gå? Jag vet ej riktigt vad de orkar men spekulerar flera mil (åtminstone tror jag många kilometer nära en mil) med advancerade laddningar.
Ocg gyr är det egentligen med icke-vapen-stöd. Får man underrättelser nere på golvet där det viktiga arbetet görs nu. Rör sig bil misstänkt med organiserande officer behöver man kunna ta den möjligheten. Alla kan inte gasas, förgiftas vid offentlig plats, tagandes ut med innovativa sniper gevär. Battle domänen som fattat det från ytlig information har ju fronter som går fram och tillbaka i och runt Damasus. Rimligen rör sig en hel del ganska högt upp där. Så rörlighet ger att små styrkor kan gömmas. Eye in sky - en god chans för dem också att tvätta av löjet alla läckor givet dem där man får närmast intrcket att de inte alls kan särskilt mycket - blr rimligen kunna se till att ha både hög- och lågflygande saker i luften såväl som att skickande ordentligt med flyers av sorten din lokala kapten i ongoing fighting at the moment kan sända iväg för att se över tak, broar m.m.
Tänkande slugt ondskefullt. Inte bara skjuta och strida på med samma metoder man redan prövat ganska länge nu.
Och tagande underrättelse ett steg längre. Hur är det med al-Assads biologiska massförstörelsevapen? Är det bara dom kemiska som ska lämnas över? Var finns dom egentligen? Annan pay-load delivery system så enklare att gömma. Vi har ju redan haft ett antal lite förvånande utbrott av både det ena och det andra i lesser infections. Kanske naturligt för krigsskådeplatsen men aktualiserar i alla fall vikten av att veta var han har det. Vi vill inte med en befolkning svag av sårskador och vitaminbrist få utbrott som kan gå global kanske bara p.g.a. av dålig kontroll eller förståelse av vapnen. Uppgifter jag egentligen kanske inte tror på men nog så skrämmande är ju att al-Assad nu saknar kontroll över styrkorna och de skjuter iväg massförstörelsvapen på egna intiativ vilket skulle förklara massmordet med sarin nyligen
Det finns mycket liknande jag tycker man också kan engagera sig etablerande effektiv underrättelsetjänst. Vidare hur långt kan man nå i battlefield information warfare förutom extraherande testprotokoll och platser för biologiska agenter, namn på familj, officerare, egendomar m.m.? Kan man slå ut ventilation och vatten i ev. bunkrar? Kan man göra det i delar av städer man ej kontrollerar? Kan man slå på det när lokal kapten samarbetar? Detta slagfält har ju Syrien själva inlett.
Vidare var är propagandan? Du måste alltid tala med din fiende därför det mesta av honom är inte fiende utan bara folk han sagt åt att göra saker. Vanskött. Miss-management. Jag kan förstå att nnäraliggande stödjande länder saknar mer eller mindre all erfarenhet här. Men inte längre bort än i Europa finns marketing kompetensen. Kanske inte på dom nivåer jag skulle kunna paketera åt er men troligt avstår från att göra havande annat viktigare för mig (se där: det är Europa - varför är Syrien viktigt för Europa: därför Europa bryr sig inte - knappast alls).
Vidare etablerande kritiskt nödvändigt: polis, säkerhetspolis, underrättelsetjänst och propaganda är hälsa ej att förglömma. Planera redan för det man inte kan göra. Snart nog oavsett bättre klimat kommer sjukdomarna och döden. Ha kontroll över varje sjukhus skadat och vad det saknar. Det måste byggas upp när möjligt och då ska allt man kan ha redo vara klart. Kartlägg personer med medicinskt utbildning i Syrien och i exil. Förbered likartat parallellt den expanderande polis-styrka som krävs efter kriget för att etablera lugn. Utbilda den i Jordanien och se till att det är en kompetent utbildning. Inget hemmasnickrat med några gatukrigare som vilar upp sig utan poliser som förstår vad polisen är - en man av staden - den första linjen bevarande samhället.
Och alltid reducera sämre metoder nära-liggande terrorism, alltid etablera samhälle genom polis-funktionm och alltid tänka packetering - hur det uppfattas.
Så har jag talat lite vilket jag inte kan göra mer sällan mycket bättre. Jag gillar det egentligen inte. Så hellre lite snabbt tagande in några bullet points jag vet saknas och menar måste skapas funktionellt (klarar man inte det måste man se över hur man arbetar - lyfta fram dom som klarar att göra det med inga resurser - det går ofta åtminstone i mindre krigiska områden jag av och till haft inblick och erfarenhet av - och jag betvivlar att människans kreativa förmåga att se ej inarbetade möjligheter skiljer sig i krig). Rent principiellt avstår jag gärna från att talk the talk. Så ovanlig topic och ger lätt intryck av någon väldigt krigisk person men vi ska minnas att för mig är verktyg ej begränsande smalt mot nödvändigtvis blodets väg:
Vägen till Fred i Mellanöstern språkets bestämmare kan välja och hjälpas att välja (2013-08-29)
Osynlig - vad är det? Kostnad i mantimmar, besvär för befolkningen, förstörda hem... Sökande efter vad som ej lämnar spår. Du tar en månad och lär några att röra sig tyst hellre än att ödsla dem på angrepp misslyckande att ta al-Assads liv. Erfarenhet och motivation är scarce. Du förstärker med kunskap och försöker när det går att låta tiden gå långsammare medan fiendens tid är stressad. Nu stressar vi fiendens tid så ni har tid. Utnyttja den medan han planerar och väntar på angreppen.
As the dawn was breaking the Wolf Pack yelled
Once, twice and again!
Feet in the jungle that leave no mark!"
Kipling
