Och konkret i meningen att det för ett initierat område är verkligt. Mätbart i att skillnaden märks och inte är temporär.
I en sidokommentar givet att jag nu tidigare under ett par år diskuterade kopplingen miljöföroreningar från påverkan partiklar och tungmetaller har på impulskontrollen. Givet indikationerna om nya rekord i luftföreningar i bl.a. Beijing: China’s air pollution is so bad it’s visible from space. Effekten av det i den latenta rymden snabbare växande (och liksom mycket relaterat kognitionen och gen-uttryck är tröskelvärden och relativ förändring växande inte direkt oviktigt) inverkande mer än akut under många år diskuterade jag tidigare i:
- Stealth helikopter II, Björn Borg, Luftföroreningarna i Kina & Vägen till Demokrati? (2011-05-05)
- Kinas miljöförstöring motiverar till demokratisering (2009-11-30)
- Libyen och Kina - Några tankar (2011-04-22)
Vill jag göra tydligt kopplingen mellan impulskontroll och förändringen i vad vi kan se illustrerat t.ex. i de genetiska spår Sverige med flera länder lämnat i USA. Viss reducerad impulskontroll relativt ett genomsnitt utan värdering i bättre eller sämre kommer både i sig med större benägenhet att bryta upp och söka sig till något bättre, och också större känslighet för värde oavsett om det handlar motivation, känslighet för relativ makt (jfr religions-monopolet staten tidigare hade påverkande utvandringen) relaterat vad som ibland i klinisk-medicin kallas för kritikänslighet. Och vi ser avtryck från detta i USA i det konkret mätbara i större uttryck för arvsanlag relaterade lägre impulskontroll (och beroende på faktorer inkl. hur stora uttrycken är ADHD), mängden ADHD-medicin och också men mindre konkret mätbart deras större motivation, vilja att bygga stort, flexibilitet och benägenhet att bryta upp m.m. Vad jag tror över tiden - kanske snabbare än man tror - konvergerar ner till ungefär nivå med Europa. Det är genetisk kunskap vars största betydelse ligger i förändringen, och som del av en större kunskapspool arten bibehåller inte som sådan heller unik.
Frågan jämfört med Kina är om skillnad finns och i så fall hur stor den är? Ett svar utanför mer konkreta mätningar är att säga att Kina är människans prototypiska utvandrar land. Det var en av de första och i särklass största tidiga civilisationer stora utvandringar skett från tillbaka västerut. Samtidigt ligger en mängd faktorer under 1900-talets fram till idag påverkande. Konflikt och krig, traumatiserande kollektiva uttryck för tortyr, förgiftning av befolkningen, systematiska system med övergrepp i relativa maktmodeller, och så partiklarna. Partiklarnas och tungmetallernas inverkan förstår vi väl. Mycket dokumenterade. Och vars påvrkan dessutom har mätts på kinesiska medborgare om än av amerikanska universitet.
Är det en avgörande faktor? Jag tror inte det därför jag tror inte att en punkt med ett beslut någonsin är nödvändigt. Det bara tycks så för oss i efterhand när vi tittar bakåt på ett sådant beslut. Men det är en av tusentals faktorer vi kan mäta och skatta som pekar på att vi rör oss mot intensitet av den sort som ger oss förändring med det efterföljande lugnare tillståndet när konvergens likt dopamin-gaba-nmda-dynamiken nåtts.
Jag tror inte en väg med kontinuerligt diskreta förändringar stegvis är fel. Rent av är det att föredra därför att konsekvensen avt sätta Kina i brand är svår att bedöma annat än att det kommer med ett stort antal kända risk management frågor vars sannolikhetsfördelningar och samband med varandra ej går att bedöma. Illustrerande hur riskerna kan realiseras är den totala förståelse av all infrastruktur, befolkningens hälsa under överskådlig framtid, totalt innan kriget är över kanske 250 000 döda, avsaknden av en fungerande ekonomi under de kommande 10 åren - kanske mycket längre - troliga återkommande perioder av abnormt våld efterföljande ev. fred, och kanske att samhället som samarbete dör och staten Syrien försvinner.
Syrien är en dörr Kina riskerar att öppna. Dörren är inte vad folket kan välja bort. När Kina brinner är det i förändringen där varje individ i ögonblicket till slut väljer risken för att nå möjligen bedömt där står från vad man innan de i commotion går ut i locomotion. Syrien är vad kinesiska kommunistpartiet måste våga erkänna är den verkliga risken som berör dem mycket mer än landet och folket. Oavsett hur väl revolutionen landar i övrigt är risken extrem för dem. Att söka balansera det med militär är svårt när etablerad planering finns. Tyngre vapen fungerar inte bra i statsmiljö, medan rätt motmedel om det finns på plats tvärtom är mycket energieffektivt. Effekten av att slå ut gigantiska vapen med det till synes enkla är förutom konkret reduktion av fienden en kognitiv utmaningen för soldaterna när den perceptiva upplevelsen ska tolkas och förstås.
Risken Syrien ska inte överdrivas. Kinas möjlighet till något bättre väger redan idag över riskerna. Men den stegvisa förändringen är bättre. Den förutsätter dock det konkret märkbara med en samlad förståelse bland nyckelpersoner och neråt i partiet hur man ser på frågorna och var man ska hamna.
