Kol och Stål: Specialeffekter för och med

Mycket effektfullt såväl som stilistiskt tidstypiskt för subkulturen.

En del upplever jag bra musik har vi också från USSR's propaganda maskin. Men här tyckte jag inte att musiken riktigt var vad jag hade önskat. Det saknas en "bredd" att jämföra med en aweinspiring utsikt från en hög höjd ut över ett landskap, och en topp inducerande motivation. Snarast att temat musiken går mer mot en envis på en jämn energi - ej hög förbrukande trots mycket materiel bilder men ej heller gående upp utan rullande fram i jämn hastighet - med en lätt depressiv ödesbetonad karaktär. Vi spekulerar att man tänkte sig som ett bra kontext att inducera hos västerlandets tittare. Kanske att motivations-höjden är vad man föredrog oftare i propagandan egna befolkningen.

Mycket återkommande koncept-tema generellt över väldigt lång tid att uttrycka och beskriva en strategiskt, fysiskt, såväl som emotionell (och från allt här också inducerande kognitiva även kollektivt militärstrategi Europa) den sovietiska armén angripande under föreställda omständigheter som något väldigt brett som bara rullar fram. Om nu Vietnamkriget kanske lärde (en del åtminstone av) USA's militär betydelsen av att patrullera hellre än att ge sig på stora samhällsprojekt i en miljö under konflikt (jfr de urbana små städerna som fördes upp civilbefolkning, diverse storslagna firebases m.m. I princip strategin vi ser i har vi i allt prövad under Vietnamkriget ej levererande bra där.). Så torde Afganistan lärt Sovietunionen att patrullering kan vara ordentligt kostsamt det med.

Det är tjusigt att kunna rulla fram på lång bredd i god hastighet. Rullande över vad nu av små hinder som annars gärna irriterat oss. Mycket kring supply-management idag som gör tänket idag så närmast cosmos-alien jämfört med kol och ståltiden. Nyligen donerade Sverige ett antal "bomber" (missiler tror jag de kanske kallas: Man skjuter dem från flygplan) till Frankrike. Frankrike hade för få av sorten och lånade samman från huvudsakligen andra Europeiska länder.

I någon mening gående djupt och snabbt med pansar har vi något av den strategiska slagkraft flyg m.m. kan ge uttryckande effekt på större avstånd. Emellertid idag när avståndet från stillastående pansar mot rörliga enskilda soldater är kraftigt reducerat i effekt i inte minst urban-miljö kommer tanken till mig att:

• Rullande in i bredd djupt västerut Europa.
• Gäller att soldater enskilda - antagande inget pansar eller något i övrigt - erbjuder samma strategiska effekt.
• Bara genom att befintligt existera på varje plats de finns.

Jag har väldigt svårt att se roll för pansar utanför att erbjuda skydd för soidater vilket nu vilken som helst av en mängd för det optimerade lösningar kan göra. Fysiken har ju också tagit vapen längre och plåtlagren erbjuder ej längre alls en utmaning p.s.s. som under 1950 - 1980-talet.

Detta är att beklaga. Pansarvagnar i större antal är verkligen en storslagen visuell upplevelse. Inte minst gör de sig verkligt bra i parader när de kommer i större antal. Vid 1945's Segermarsch i Moskva hade man dock inte riktigt fulländat konsten än. Klippet börjande en bit in vid Stalinorglarna visar likväl att man också under dessa primitiva år kunde improvisera fram en god nog marsch också med utrustning man åtminstone idag upplever "mager" (lastbilarna känns små, det är egentligen inte speciellt många "halvstora" vapen som kommer förbi, djur är alltid trevligt men man behöver verkligen tänka till så att de ej stör upplevelsen av pansar som känns tjusigast när perceptionen piggyback kognitionen inte kan få för sig att man kommer kunna fly till häst). Likväl ej lika kraftfullt - mer motsvarande en mindre utsikt och en som ej för den renaste typen av awe-inspiring ska sakna störande ljudelement och upplevas ytterst säker mot också dold fara. Kontext av WII gör att magnituden upplevelse - fullt förståeligt men ändå tråkigt - vek.

Ett praktiskt problem vid filmklipp är att man bäst upplever storslaget marscherande från god höjd. Vi vill verkligen ha perspektiv, avstånd och höjd ungefär jämförbart med vad politbyrån brukade ha (som jag upplever från film att de befinner sig men lätt kanske att ta fel). Pansarvagnen upplever jag känns mer effektfull från ganska hög höjd - säg flera hundra meter - och i en vinkel kommande framifrån som säg när vi skulle befinna oss helt rakt (o grader i den ledden) har cirka 25 - 30 grader. Den tappar den kraft en stor trupp av pansarvagnar har tillsammans när man upplever dem från markplanet.

Koncentrationsförmåga kommer ha stark preferens konvergera till att hålla blicken enskilda fordon precis som vi gör i markplanet i miljö många människor: vi flyttar fokus och blick mellan enskilda personer eller ytterst små grupper så länge ej kommande upp i höjd och får ut avståndet: Eller om det kanske är något unikt jag har - kanske en kvalitet som i det gamla USSR hade fångats in och skolats till en när erfarenhet och viset kommit ifatt och nått långt nog vid en kanske 60 - 70 år kunnat givit mig möjligheten att dela den med så många fler via en plats i politbyrån. Verkligen att jag kan se att skillnaden mellan att förstå hur vi får en bra upplevelse av militärmarschen ej behöver vara i någon väsentlig skillnad annorlunda från att organisera USSR övergripande. Viktigt att abstrahera så ens tänkande orkar effektivt nog. Upplevelse är en del av värdet och ligger i det vetenskapliga tänket nära marxismen och leninism: Genom att tro på den matematiska ekonomi-historien gör vi den verklig här och nu som en tänkbar nära framtid och så som vi kan beräkna vad vi ska beställa och leverera i vår fabrik kan vi beställa och leverera en mer eller mindre god upplevelse.

Upplevelsen av de som ej köper, använder, beställer eller bygger våra varor är en del av dess utility: I vissa områden av produkterna rent av deras ända värde för oss att helt andra upplever dem antingen bra / bättre (relativt ex. dom själva eller verklig-slagkraft) eller p.s.s. dålig. Upplevelsen är commodity med en marginal-utility (skolläraren med direkt access till ett mindre antal skolelever under en längre tid påverkar mer än politbyrå-medlem NN som talar till hela folket samtidigt via televisionen). Denna commodity är ej begränsad av den fria-världens reglering av handel: Emedan vi ej fritt kan sälja vad vi vill och ännu mindre köpa vad vi vill som aktör Sovietunionen (särskilt när det gäller datorer, elektronik bredare än så, färdiga vapensystem, troligen vissa råvaror o.s.v.). Vi kan realisera värde påverkande den fria världens tankar och strategiska beslut - därmed ekonomiska kostnaden ex. likaväl som något alternativ betraktande det som att vi regulariserar förändringen av marginal utility.

D.v.s. räcker pansarvagn-A använd just nu fullt ut men vi tror vi behöver pansarvagn-B istället vilken är dyrare men ej förändrar slagkraft har vi ett exempel - genom att noggrant under inte bara när man trott sig förstått värdet bra några månader utan vill jag föreslå flera år övar sina soldater och bygger sina maskiner för den årliga marschen. I än mer fundamentalt möjligt är emellertid värdet själva upplevelsen. Slagkraften må vara exakt n enligt något definitionssystem. Men det är hur resultatet av användandet av pansarvagnarna passar med min förväntan av och hur bra det blev i relativ- resp. absolut-mening. Emotionella upplevelsen av värde är emellertid gärna och lätt till sin natur predikterande av sig själv (varför missbrukaren söker kokain med motivation skapad av tillfredsställelsen drogen gav första veckorna missbrukande men belöningen av drog när inköpt är i princip ingenting nivå-jämförligt efter några år utan approximativt ingenting). Känslorna söker föregripa tänkbara slutresultat - föga rationellt skattat - under processen på väg mot nå slutet. En pansarvagn kraftfullt paketerad för de egna soldaterna fyller mig med en lugn tillfredsställelse av att veta att de mer troligt kommer segra på slagfältet genom att ej hålla sig tillbaka därför att de tror att pansarvagnen kanske ej är så bra skyddande. Dess stora - kanske längre än resulterande i värde - kanon känns också som tillförsikt inför framtiden: Vad som tveklöst om kriget kommer lär skrämma iväg en något lite högre procent av fiende-soldaterna. Och kan det hela som bonus trots i modifikationer vilket kostar oss nästan ingenting i material eller arbetstimmar mekanik o.s.v. (om än massor av komplexitet skickande beställningar varor m.m. till andra också långsamt organiserade enheter vilket dock är oerhört svårt att räkna på vad det hamnar) få amerikanen att tro att de behöver modifiera sina pansarvagnar för fel sorts förbättring slösande bort deras koloniala-stöldgods från imperialism-krigen i Sydamerika, Afrika och Asien så mycket bättre. Och när det ska småknuffas för att tänja på gränserna är det alltid bra att själv känna sig stark samtidigt som den andra känner att deras styrka verkat minskat relativt din sedan ni träffades sist förra året (fler pansarvagnar och som framgår nu dessutom självsäker tagande spannmålsleveranserna för givna om ej det hela ska i sentiments kännas "tektoniskt otrevligt" så som de försökte uttrycka sig emi-uttrycksfulla d.v.s. räknande värdet från effekten föregripande framtiden som här ex. olika starka ord har men därmed också faktiskt indikerande att man försöker ta utility mycket mer i den domänen än den konkreta realiseringen av kärnvapenkriget. Tektoniskt tenderar till att vara vad kanske snart nog en god stridslist när vi snart tänker oss skjuta iväg våra missiler).

Planekonomins utmaning och vad som gör den växande defunct relativt marknadsekonomin under USSR-eran är att komplexiteten i relationer mellan delar av produktion och konsumtion växer mycket snabbt med antal produkter, antal platser, och ej trivialt att hantera den ev. ekonomiska tillväxten (liksom vektor-längd ökad kan ge oss vissa kvalitativa värden om vettigt gjort ökar det kraftigt för varje nu position beräkningskostnaden i tillämpning). I marknadsekonomin självorganiserar företagen övergripande samhällsgemensam planering. Denna skapas som en konsekvens av en mängd enskilda beslut utan egentlig övergripande uppsikt (vilket snarare i den mån det förekommer handlar om resp. sensorer och dessas förmåga att ge data, resp. att utnyttja data till att kunna prediktera framtiden - samt något modellsystem som ger oss föreställningen att vi från detta och systemet kan förstå vilka beslut vi just nu ska fatta för att ändra framtiden indikerad av prediktionen).

Självorganisation är starkt för att hantera denna lösa grupp av problem med ungefär denna typ av komplexitet (allmän språk). En del av naturen på andra sidan är emellertid att man gärna får en relativt högre andel av "mångfaldhet" / "upplagrad ej kritiskt dominerande kultur" (eller för djurvärlden depåer i DNA av samlad information vilket vars värde illustreras av placenta som kom ganska plötsligt när nog anlag lagrats upp - mycket virusanlag där.). Självorganisationen gör att en mängd mindre operationer sker vi kan välja att se som att koncept flyttas runt för att passas in och som effekt av andras flyttande fram och tillbaka kommer flyttas igen tills det hela om vi tänker oss en fryst värld i andra dimensioner nått equilibrium (om sådant är möjligt). Sorterande ord kan vi ex. få en del koncept från närliggande dimensioner som gärna ligger på låga similarity värden jämfört med de självklara för dimensionen men högre än för grannarna där de skulle passat in perfekt som vi naturligt själva vill se världen som konsekvens av kulturen upparbetad av historien. En viss "orenhet" given av den ständigt pågående förändringen: En bit av en tänkbar framtid som kommer.

Perfekt linjärt avstånd tvingat mot resp. lokalisering över hela värden. Tenderar här intressant nog tvinga fram kraftig tidig specialiseringen under förutsättning självorganisation (d.v.s. kraftigt icke-linjärt med stor skillnad antal, ämnen m.m.). Lätt access samtidigt som värdet i diskriminerbarhet avvikelse ökar och håller över större avstånd. För praktiskt värde organiserade språkkulturer och geo-orter behöver vi dock en ytterst liten linjär del av hur vi uttrycker bredden på påverkan mellan resp. noder representerande världen och historien. Övrigt behöver liggande snabbt avtagande med avstånd. Samtidigt även om påverkan omedelbart mellan direkt näraliggande är "enormt stort" jämfört med "bara en bit bort" (säg något liknande Norge till Sverige jämfört med Turkiet till Sverige) i nivå inverkan - säg 100 ggr mindre - gäller att effekt nog sortering ändå över epokerna - historien kan vi kanske jämföra med - nås. D.v.s. också om den direkta effekten från kultur-plats A tll kultur-plats B är relativt låg p.g.a. ex. stort geo-avstånd kommer stort utbyte ändå propageras av noder som ligger emellan dem under förutsättning att dessa har en bandbredd och att nog tid finns.

Inarbetning mångfald är emellertid till sin natur direkt påverkan medan den latenta spridande effekten verkande ut över större avstånd i sin natur är den sorterande organisatoriska (.d.v.s. övergripande strukturell sortering självorganisation inducerar tenderar att vara under förutsättning att kunna abstrahera enheter till att vara något avgränsat begripligt för någon annan enhet i systemet.). Struktur topologiskt och tid historiskt: Strukturellt / P-box / non-linear / RNA. Och lokal sortering - inklusive den faktiska mängd transferering för vad som bär kulturen och erfarenheten vilket ex. kan ge ett effektivare utnyttjande lokalt mellan näraliggande enheter hur man fördelar mängden ord och koncept med preferens mot dem resp. möjliggöra sortering och struktur utnyttjande lokala preferenser faktorer som ej särskilt inverkar globalt (politiskt har vi kanske någon jämförelse i koncept som närodlat m.m. Strukturellt gemensam märkning, kedjor av butiker kontrollerade i gemensamma organisationer, informationskanaler konsumenter som är en talande till många o.s.v.). Men faktiska mängden och vad är en lokal fråga (vilket förövrigt egentligen ännu mer men mindre elegant som ex. gäller varje modern butik också om del av stort enterprise likt Axfood och ICA när det kommer till beställning varor då nu preferenser är rörliga och föränderliga lokalt där det lokala är det ända intressanta för resp. butik då allt som är strukturellt gemensamt eller motsvarande något vi kan jämföra med medelvärden globalt möjliga att skatta är vad enterprise kan göra trivialt centralt).

Men som sagt så länge under förändring ger mångfald en viss andel störningar där vi får överskottsinformation skapande en större bredd av vad som kommer kunna få likhet med resp. nod. Om antalet dimensioner är nog och vi kör tillräckligt länge resp. att data vi använder ej förändras kommer dock också detta organiseras bort. Vi kommer typiskt lätt och snabbt att få fram utan övergripande organisation små lokala specialiseringar tagande alla koncept av en viss typ insprängda lokalt i en miljö annars helt dominerad av andra egenskaper. Ofta kallas det i bredare mening folding när självorganiserande kartor diskuteras. En sorts missfolding där avståndet från sådant "ghetto" till någon nod långt därifrån kan vara väldivgt liten i kultur men det topologiska avståndet är högt.

Similarity beräknad av similarity cos och L1-distans

Börjande från för ett tag sedan nu 400 dimensioner för resp. cirka 450 000 ord skapade via dimensions-reduktion med en variant av LSA vilka sedan dimensions-reducerades till 300-dimensioner för resp. varje ord, ett antal miljoner flergram via två algoritmer för att skapa resp. 400 dimension (en utnyttjande relationer till ordet kända via annan datatyp medan den andra beräknande dem för resp. ord till ord kombination summerande xy ( x + y ) element-vis) tränar jag över min common-sense med FF-varianten (baserad relationer) där antalet dimensioner (var och en 300-dimension via ett 300-tillstånd) varierar något med antalet koncept kända hörande till kategorin men vilka försöks hållas väldigt få (3 - 12 st). Reduktion dimensioner från 400 till 300 gjorde jag med en variant av Kohonens självorganiserande kartor vilket har den för mig avgörande fördelen att:

• Varje dimension blir också en meningsfull kategori av ord och resp. nära besläktade med de till vänster och höger om dem.
• Kategorisering vid reduktion dimensioner är den algoritm som bäst klarar av att efterlikna hur människor presterar vid ett flertal tester (emedan LSA i grundtyp alltid tenderar att varje den som presterar sämst medan PLSA presterar emellan resp.).
• Meningsfulla kategorier gör att det starkaste inom natural language processing över längre tid kan introduceras: Människan.
• Ser jag för resp. dimension sorterade efter värdena där något koncept som har ett underligt värde. Kan jag gå in och manuellt förändra det.
• Och av och till skapa om NOSQL databaserna från de manuella sorteringarna.
• Effekten kortsiktigt av detta är föga men arbetar upp sig över tiden och gör det enkelt att korrigera omedelbara problem som irriterar.

Känt för mig är att färdigtränade 300 resp. är för varje normalanvändning bättre än de 400. Jag tror vidare att i allmänhet när man börjar med ord som representationer och använder normalt väldigt stort corpus (snarare än tänkbart extremt stort avvikande från publikt tillgängliga vilket jag avstod från att pröva själv då jag inte såg någon trolig poäng med det men möjligen avvikande) ligger man nära optimum för normal användning någonstans runt 300 st flyttals-dimensioner. En bit ovanför 400 tror jag man väldigt snart generellt med vanliga algoritmer hamnar där dimensionerna ej bra nog generaliserar utan uttrycker diskriminering som ej väl fungerar i alla användningar eller lika väl går att ta från enskilda ord vidare till kompositioner av flera ord till fraser och named-entities, hela dokument, kategorier av ord hörande till ett ämne o.s.v. Även om det kanske upp till 600 dimensioner ej nödvändigt utan större testning märks. Jag har några gånger sett att andra noterat samma sak också (åtminstone något publicerat runt nlp.stanford.edu/projects/glove/ men jag har också sett andra som sätter upp många fler dimensioner). Förövrigt ska man ej underskatta den prestandaförbättring man får bara från att gå ner från 400 dimensioner till 300.

Känt för mig är att färdiga 300-dimensioner ska kvadreras innan de lagras och börjar användas. Jag har i sista typen av träning experimenterat med att kvadrera efter varje förändring vilket dock ej var meningsfullt. Om de ej kvadreras fungerar de ej lika bra men mycket bättre men L1-distans istället för L2-distans emedan L2-distansen åtminstone för kvadrerad FF (relationer) tycks vara något bättre åtminstone för personer.

Tränande tillstånd för klassificering av personer (cirka 500 000 namn samt ett mindre antal roller inkluderande även sådana som ambassadör från land-x till land-y år XX) till 12 dimensioner vardera ett 300-tillstånd igen med Kohonen-nät (självorganisering namn tenderar att följa de stora kulturgrupperna i mening arabiska namn, europeiska namn (inkl. anglosaxiska namn Nordamerika), spanska namn, asiatiska namn, och med rollerna tagande position varierat över dessa och ej mutande in någon egen dimension (förväntat därför att de är väsentligt färre i antal men tycks ej störa klassificeringen). 300-FF när skapat bestämde resp. vinnande tillstånd under träningen med cosinus similarity men här gjorde jag det istället med ej kombination av cosinus-similarity och L1-distansen som jag av och till (men mycket mer sällsynt än cosinus-similarity) använt för 300-vektorerna.

Denna similarity experimenterade jag med ett tag som tänkbart alternativ till att kvadrera 300-vektorerna och bygga om BDB-databaserna (jag hade vid tillfället mer än 90% av allt minne ockuperat kontinuerligt och jag föredrar när jag bygger NOSQL databaserna att försöka få in resp. datatyp i en stor fil istället för uppdelat efter ex. första bokstaven vilket gör med den BDB-provider till perl jag använder att för god prestanda ska man bäst ha mycket ledigt minne - dessutom bryter BDB mycket effektivt bussen även för OS-processor när den sparar vilket alltid gör mig nervös rörande swap även om den tycks hantera det åt OS också rent av inloggad i Ubuntu bättre - ej svårt kanske givet hur sämre prestanda Ubuntu blivit sedan de också inkluderade sin server anpassning görande det ex. omöjligt att utnyttja mer än säg 70 - 80% av allt fysiskt ram-minne man har eller utnyttja alla cpu-kernels samtidigt utan att få processen dödad : Ett litet mysterium - så jag vill ogärna ha processer igång mot samma partitioner igång som behöver skriva ofta även om jag aldrig sett att det genererat exceptions i nivå med mina perl-processer som istället stannar och tyst väntar via något nedanför min kod). Operationen som varianten jag nu gjorde (samma princip men sökande att garantera riktning p.s.s. som cosinus - d.v.s. samma anledning som jag föredrar cosinus i Kohonen-näten framför L2 även om de ofta uppges ekvivalenta):

• Sim: Vi beräknat similarity cosinus p.s.s. som normalt: Summan över L2-normaliserade vektorer element-vis: x(i) * y(i).
• L1: Vi beräknat absolutbeloppet av differensen element-vis: (1/2) * abs ( x(i) - y(i) ).
• Vi dividerar L1 med 300 vilket ger oss ett värde som i storlek ligger mer jämförbart med sim. Jag känner ej till hur man i princip kan tänka för att göra dem jämförbara enligt något systematiskt. Eftersom alla vektorer vi utnyttjar i sig har samma antal element och varje element följer samma fördelning och varje vektor normaliserar p.s.s. behöver vi egentligen ej oroa oss här eller för den delen egentligen göra divisionen (dock ev. behöver vi tänka till rörande (1 + L1) i nästa steg).
• Vi dividerar sim med (1 + L1). Jag adderar ett därför att L1 ligger ]0,1] och jag vill att likheten ska minska med växande L1.

Cosinus similarity blir gränsen för den största likheten vi kan få. Med reduceras med växande L1-distans. Och när distansen är maximal får vi halva cosinus-similarity.

Vid träningen av klassificering personer tycks sim-hh bättre utnyttja 300-vektorerna än cosinus även om skillnaden ej är särskilt stor (för kvadrerade nu normala default 300-FF) för resp. operation gör det i tid mycket märkbar skillnad vid träningen. Hade det nu handlat om LSA 400-vektorerna tror jag ej (men har aldrig prövat) att skillnaden hade varit särskilt stor alls. Utan jag anar att det har att göra med att:

• Resp. dimension är en meningsfull kategori där ett flertal redan har stor preferens mot personer.
• Personerna har dock värden satta för samtliga dimensioner där dessa resp. värden beräknades av cosinus-similarity mellan deras 400-vektor och resp. 400-dim tillstånd för kohonen-nätet.
• Personer som ex. har mycket att göra med flera ämnen (ex. litteratur, en karriär inom ett ämne, länder, språkområden m.m.) har också detta uttryckt men ej nödvändigtvis uteslutande eller alls via de dimensioner som har stor preferens för personer (d.v.s. visa dimensioner 300 sorterar efter grovt stora länder och/eller språkområden ex. tror jag två till tre samlar arabiska namn, några romerska, en eller två japanska namn o.s.v. medan för japanska namn har självorganiserat dimensionerna till preferens både japanska personer och japanska ortnamn för 300-CC d.v.s. ej utnyttjande relationerna medan detta förekommer knappt alls 300-FF), andra orter, ämnen o.s.v. En person kommer ha större värden för tillhörande språkområde men också ligga relativt högt i dimensioner relaterade kulturområden, geografiska orter, ämnen m.m. vilket också gäller som default även när personen i indatat 300-FF skapades ifrån saknar samtliga relationer så länge indata till 400 representationerna d.v.s. (bl.a. Wikipedia-dump och common-crawl uttrycker relativa preferenser som för flergram person klaras att uttryckas diskriminerbart vilket för namn som har kultur- och geo-association är mycket tydligt via särskilt tror jag Wikipedia)

Komponenten L1 trots kvadreringen FF tycks göra jämförelserna något effektivare i mening att resp. dimension-personer vid träningen konvergerar tidigt i träningen oerhört snabbt redan under första epoken första 1000 - 5000 slumpvis valda personer (medan bara cosinus förvisso klarar att grovt ha alla dimensionerna sorterade rätt också första epoken d.v.s. första varvet men först senare i den och med ett större antal som hamnat kontinuerligt under hela epoken på andra dimensioner än de slutligen hamnar).

Jag tenderar att gärna se matematik vilket tycks fungera väl för mig även om jag ofta utnyttjar detta sämre än nödvändigt därför att jag upplever en osäkerhet där jag föredrar att läsa någon som rekommenderar lösning jag hamnat i om jag ej klarar att uttrycka eller förstå den mer i matematiska-metodiken. Väsentligt här försökande det senare (antagligen ej perfekt alls) gäller tror jag att formen för distributionen av värden vi har att göra med väsentligt är annorlunda än L2 resp. L1 (men jag har ej beräknat ut värdena allt och jämfört: Utan lär även fortsatt utnyttja L2 när jag behöver distribution alla värden). Jag tror vi snarare får något hyperboliskt skapat av förhållandet. Jag tycker rörande en egenskap jag menar (men minns ej att jag bra kontrollerade då: Istället jämförde jag vid tillfället ett antal operationer komposition kända samt skapade några andra själv varav denna som jag tyckte var svagt bättre på vissa kombinationer av ord i koncept som hade något jag upplevde problematiskt i topp cirka 100 av närmaste grannar - och såg ej anledning att jämföra mer än så därför att bra mycket när så lika varandra försvinner bort under reduktionen från 400 till 300 dimensioner emedan användning nu skulle kräva mer testande) att operationen för komposition tidigare refererad använd av mig för att skapa 300-CC (görs då för varje kombination av två ord möjliga oavsett position för orden i konceptet från 400 vektorerna) resp. ej helt olikt när koncept kombineras med resp. relation det har när 300-FF skapades: x(i)y(i) (x(i) + y(i)):

• Resp. addition och multiplikation är de mest använda operationerna för komposition.
• Vill vi kan vi se det som likheten för resp. element får vikta summan.
• Men vi kan också välja att se min komposition som att uttrycka följande (jag planerat - men ej kommit mig för än - att generera och rita upp värdena för så jag är säker på att jag ej visualiserar förhållandet felaktigt vilket ej helt sällan är fallet):
  
  • När x(i) och y(i) är resp. stora kommer element i i den nya vektorn öka med större delen av vad den linjära additionen klarar att ge.
  • Men när något av x(i) och y(i) är litet kommer den linjära additionen att mycket "snabbt" / mer reduceras.
• Vi kan jämföra med algoritmer (ex. lastdelning, routing: "Hans upp till hänsynslösa men håll det fungerande" mining ner stor datakälla på nätet perl-script resp. mänsklig preferens (men där oftare givet en mer övergripande nivå mycket mer genomgripande och magnitud-större) där vi när saker fungerar ökar upp vår villighet / storleksordningen vi ockuperar ex. kanal med ett enhetssteg medan om det blir problem blir vi rädda och springer bort en längre sträcka eller motsvarande för algoritmer reducerar ner den kanal vi ockuperar kraftigt. Tar vi min algoritm för mining gäller att vi hänsynslöst vill hålla maximalt av den och kanal ockuperat för min användning (denna använde jag under en period när jag tog ner ett väldigt stort antal stora datakällor och att ta maximalt var mycket meningsfullt i totala mängden tid reducerad över allt insparad även om det per fall inte behöver bli mer än någon eller några dagar sparade) så vi trådar upp (eller som det slutligen blev med en tråd per server och körande cirka 15 - 30 st parallellt - skickar requests fritt till den maximalt vad kanalen klarar: Numera körande alltid från små enheter - i varje fall hårddisk-enheter resp. Sygate eller WN jag gjort om till små servrar - med www.archlinux.org ligger de ej tidsstressat och har som default aldrig ändrat att alltid ta in en mycket hög tidsfördröjning eftersom datat ej är planerat att användas på väldigt länge) får vi nu ett fel eller att server börjar svara långsamt eller går tyst och vi är under de första timmarna under två till tre (jag minns ej vilket det var) tidsperioder första dygnet kända för mig att oftare ge problem också från annat än servern själv i vissa regioner vanliga (även om ej alls längre jämförbart med hur det var 1995 till kanske så sent som 2000 när man märkte när vissa regioner USA vaknade och delar av internet blev oanvändbart) kortare perioder på någon halvtimme in i testning för att försöka höja nedladdning. Nedladdning kan vara nivå 1 till 10 med tio som högst. Nivå vi börjar på är antingen nuvarande nivå eller en tidigare lägsta nivå högre än den vi börjat på (enligt enkel regellogik prövande detta för att ev. problem tidigare ej vanligt ej ska göra ny testning ineffektiv). Vi höjer nu nivån stegvis (ex. 2, 3, 4, 5, ..., 10) efter några tusen nedladdningar så länge ej problem uppstår. Får vi ett problem går vi hela vägen tillbaka tillbaka till nivån vi började på och börjar höga igen. Denna gång höjer vi emellertid ej upp till den nivå där vi fick problem (vilket istället jag gör åt programmet senare samma dag manuellt och ser betraktande det hela om det går att gå något steg ovanför). Poängen är att få hög prestanda men ej riskera att ligga och få en massa data som bara består av timeouts slösande såväl hårddisk som tid nedladdning på ingenting. Något problem med att riskera att ej komma åt servrar alls via accessregler gäller dock i princip aldrig. Endast två av många tusen (säg 9000 större datakällor i form av nyhetstidningar, bibliotek m.m.) gav sådana problem varav en (ett arkiv över militärforskning: Jag misstänker också att det hela ej inträffade så mycket på deras initiativ som relaterat den den externa tjänst - Google som är känt helt unikt känslig rörande allt som kan tänkas spara ned deras sökresultat: D.v.s. givet deras marknadsandel väldigt fin möjlighet för andra sökmotorer att etablera en potentiellt väldigt stor marknad mot företag som söker uppgifter andra tjänster som Google i princip helt givet nivån på deras särskilda tjänster för sådant ej agerar i och rätt där för sådana aktörer är att tillåta allt här fritt under överskådlig tid för att etablera sig skälv som inbyggd kanal ej trivial att ersätta - för indexering av deras forskning som de använde: Men har ej försökt kontrollera det.) korrigerade detta och den andra (arkiv över medicinsk forskning) tydligt anger att man ej ska gå över ett högt antal requests per dygn emedan mitt program via en defekt låg kontinuerligt över tror jag en månad tio - 20 ggr över denna nivå.

D.v.s. jämförelsen är relevant genom att additionen går kraftigt ner i effekt av resp. värde om ett värde är lågt. Storleken av additionen begränsas av det lägsta värdet hos resp. Om vi vet att en av vektorerna definierar ett ämne (och har dimensioner som klarar sådant på detta sätt vilket jag ej menar att LSA-dimensioner klarar likaväl därför att det där tror jag också ligger påverkande information i kombinationer av uttryck av dimensionerna men som vi åtminstone är mycket närmare för mina 300-vektorerna) hade vi jämförbart istället kunnat låta endast den sätta den yttre gränsen modifierande den andra vektorn så att endast vad i den som är innanför den antingen får komma med (ex. kastande värden om avvikande väsentligt) eller alternativt behållande värde ej modifierat om mindre eller lika med värdet för första i dimensionen och om större sättande ned det till första dimensionens värde. Nu sker similarity operationen via resp. L1 och sim vi får adderande över alla dimensioner innan kombinerat. Men om det hade gjorts (vilket jag ej tror är i allmänhet lämpligare: tvärtom kanske) kan vi se att vi gör något liknande: x(i) * y(i) / ( 1 + abs ( x(i) - y(i) ) ).

Men med skillnaden att det nu är reduktionen för ett avvikande värde som ej får möjlighet att reducera samlad distans lika mycket. Ser vi nu att vi för resp. dimension har relevanta koncept som man direkt och enkelt ser är i något ämne av samma sak för i princip alla liggande ovanför ett cosinus similarity värde av för 300-FF (kvadrerade) cirka 0.40 - 0.45 (för 300-FF kvadrerade valde jag ej att göra något av "align" på resultatet vilket jag hade gjort innan genom att bl.a. subtrahera medelvärde vilket gör att de ligger cirka 0.10 förskjutna åt höger mot förväntat i övriga - i allmänhet alltid alla andra är samma gränsnivå 0.30 - 0.35 med eller utan align gjord och förutom att FF oftare är korrektare vid klassificering gäller att den av orsaker ej helt klara för mig ligger något förskjuten uppåt allmänt hela vägen under träningen) gäller att vi ej endast har meningsfull information i att två koncept båda ligger ovanför detta värde. Dessutom gäller att koncept som har högre värden kommer tendera att (för 300-FF där i princip resp. koncept fick påverka med samma sannolikhet under träningen emedan det för ex. 300-WORD finns ett samband till sannolikhet för att garantera att ord ej ovanliga d.v.s. de cirka 80 000 i värden vanligaste orden på den närmare eller konkret den engelska världen har bra utrymme i dimensioner - Dock 300-FF gäller att över alla dimensioner kommer similarity uttrycka sannolikhet koncept genom att dess representation 400 skapats via dess relationer till andra koncept d.v.s. koncept med hög samtidig förekomst andra koncept kommer få höga värden likhet över fler av de 300-dimensionerna) vara mer typiska eller mer genuint tydliga för vad dimensionen uttrycker. xy ger därför en indikation på hur genuina båda är med den lägsta som övre gräns.

Dock jämför vi två koncept på en dimension gäller ju också att om skillnaden i värden mellan dem är liten är de mer lika varandra även om värdena i sig är olika. Samtidigt gäller att informationen sådan likhet bär ej självklart är jämförbar för alla nivåer eller för den delen dimensioner vi beräknar på. Att båda har liten distans betyder troligen något bra att använda oavsett nivå men det är antagligen information med mer värde när värdena är högre än om de är låga. Troligen (jag tror så) men ej vad jag kontrollerat kommer värdet av denna information krympa väldigt snabbt ner till något minsta uttryck ju mindre nivå de resp. ligger i. Därför att vid för båda låga värden finns något minsta en dimension specialiserad mot ett ämne här klarar av att säga om koncept som har nästan inget i sig relevant för det ämnet.

Jag tror vi ej får denna information lika bra med när vi bara gör xy-operationen.

Vidare kan vi acceptera att L2-distans och cosinus-similarity är samma sak i mening att vi kan få ut samma värde via omräkning (sedan vill jag egentligen ej riktigt hålla med om att principen är generell: Vi kan ju få en riktning som representerar meningsfull information man bör garantera att algoritm utnyttjar så om utan korrigering omräkningen gäller så är algoritmerna man använder ej optimalt gjorda. Men jag förstår hur man kan uppleva dem som samma sak eftersom värdena ser lika ut). Säg att en av vektorerna är medelvärdet av alla existerande koncept (vilka också deltog i träningen som resulterade i vad 300-FF skapades i från). Jag ville mena i jämförelse att vi får L2 och cosinus-sim får något vi kan se som motsvarande variansen emedan L1 ger något vi se som differensen mellan medelvärde i Fishers linjära-diskriminant eller som signal-to-noise-ratio motsvarande förhållandet delta-värde dividerat med bredden för hur spritt det är (se Värdet av kaos (2017-02-07)). Men jag tappade precis förståelsen av detta (rörande hur man se på summeringen över vektor-dimensionerna).

Rörande jämförelsen dator-nätverk med mänskligt beteende är min referens beteende mer hur vi agerar i ex. sådant tydligast barn när vi utforskar något okänt (jämför barn osm under lek smyger sig fram men vid plötsligt ljud flyr ordentlig sträcka snabbt). Men vi har också ett resonemang jag ej ännu läst i detalj som rör något djupare i detalj rörande hur nätverk av noder beter sig när de transporterar och processar information där man menar att hjärnan kanske utnyttjar något likartat: The Internet and your brain are more alike than you think (2017-02-09), Salk Institute via EurekAlert.org.

Ett alternativt förhållande relaterat distans mellan vektorer

Ett alternativt mått relaterat similarity och distans för vikter eller semantiska vektorer jag ej minns jag sett tidigare. Möjligen av rent marginellt värde (men ej helt uteslutet kanske av större intresse för sådant som att relatera kulturellt avstånd / likhet mot påverkan upplevt avstånd där och till att agera från arousal).

Vi representationen vektor som konvergerad position över samplat data d.v.s. ett mean i någon mening som motsvarande E. Och som konstaterat av mig experimenterande med co-variance och correlationen kan de ge lite mer men ej mer än att det saknar mening kontra beräkningskostnad d.v.s. såväl cosinus som själva L2-normen kan vi praktiskt i alla fall se som lite jämförbara (när vi ej blandar i alla fall mellan olika världar).

Så tänker vi första momentet i statistiken eller bättre / korrektare enkla välkända formler för klassificering och hypotesprövning, och betraktar först endast distansen mellan våra "medelvärlden" d.v.s. L1 distans för vektorerna. Har vi ännu ej värderat in vår varians / korrelation / co-varians hur vi nu vill se det indirekt eller direkt:

• Cosinus - lämnande frågan om vi egentligen ska normalisera där - ger oss närmast correlationen. Medan vi snarst söker osäkerheten via vad jag jämförde och kallade "co-varians" för L1-avståndet.
• Desto mer korrelerade de är desto mer kan vi välja att värdera ner L1-distansen.
• Ofta gör man ju sådant genom division (ex. just dividerande med varians) vilket jag dock gärna när så är möjligt (ev. genom någon förändring innan) hellre för värden [0,1[ gör som multiplikation (1 - värdet).

Och vi får:

Y (X,Y) = L1-distansen / (1 - inre-produkten ) = Summan ( || X_i - Y_i || / ( 1 - X_i Y_i )

Ett förhållande vi kan betrakta från värdet L1-normen mer sällan (för mig i alla fall men av och till) jämfört med L3. Där L1 ibland snabbt detekterar problematiska outliers när satt i kontrast L2.

Emellertid önskar vi utan att ge oss in i det mer subkulturella (sekteristiska) matematiken, och istället fortsätta utnyttja form-likhet, kan vi också göra detta vidare med ett flera mått på "information". Och här med en variant av signal-to-noise som vi definierar som kvoten mellan vårt medelvärde för L1 (som vi ju om vi ska motivera den form-likhet i matematiken kan se som vad vi närmar oss om det data vi samplat för att bilda vektorerna växer fortsatt: Ungefär som medelvärdet i signal-to-noise för Imaging men här att vi ser kontext motsvarande "bildens bakgrund" definierat av endast X och Y motsvarande säg viktning med similarity för vektorer skapade addition av vektorer för ord till ngram även om vi givetvis kan ha ett annat kontext som upparbetat i en mening eller artikel) och det säg sample-deviation vi kanske kan se vår (1 - similarity) som (lämpligt normaliserat eller ej normaliserat beroende vad korrektare här) motsvarande Alternative definition i Wikipedia.

Och vi tar (se Information theory and neural coding - nästan unikt pedagogisk och som jag gärna av och till över åren läst igen - för en excellent genomgång av hela den här familjen av mått ofta använda för avbildning aktivitet ex. i hjärna):

(1/2) ln ( 1 + Y )

Det hade kanske varit trevligt att skriva om uttrycket för gränsvärdet mutual information mot noise ovan med dom trigometriska funktionerna (Logarithm | Wikipedia) så hade man kanske hamnat slutligen i något med viss form likhet cosinus igen även om det känns mer osäkert (normalisering kanske spelar stor roll hår var vi väljer att tro oss vara) om vi är på den här föreställda enhets-cirkeln (tror jag det kallas - medan jag själv vägrar givet approximationsnivåerna sampling-språk, avrundningar m.m. se sådana resonemang som annat än just här viss meningsfullhet ibland men egentligen som softmax m.m. bara praktiska funktioner med de egenskaper sökta på approximationsnivån vi ligger).

Likväl hade jag egentligen önskat mig hamna där jag fått en kanske bakåt 1960-talet oftare diskuterad inom psykologi runt inkongruens-konceptet. Lite som ett mjukt V för förhållande inkongruens och arousal. En egenskap i människa om vi tillämpar teorin något av vad sökt här om ej just vad som diskuterades teorin är att vi kan se avståndet till något - det är främmande för dig - är stort vid inkongruens och detta i en rent kognitiv-dimension där avståndet kan reduceras efter lång tid om du vänjer dig vid något eller lär dig det - Men det finns också (säkert praktiskt ofta för överlevnad) en snabb eller om vi så vill kortare väg genom att öka upp arousal - D.v.s. bli väldigt arg eller väldigt flykt-benägen.

Det var min tanke i alla fall. Men detta kanske inte visar sig riktigt vara rätt väg för vad jag vill göra alls. Annars kanske jag avslutar det här framöver här också.

Det bästa vore egentligen en riktigt arektypiskt matematiker för sådant här hellre än att utnyttja min mer visuella resonemangsförmåga även om den ibland likt arousal vid incongruens kan med lite tur ta en långt ganska snabbt genom att utnyttja en annan uppsättning dimensioner (ovan form-likheter i språkkulturen aktuell inom matematiken). Typiskt för när jag gör sådant kommer informationsteorin in varande det lilla stycke matematik jag minns mer av medan mycket annat kan kräva plågsamma ej på något sätt direkta (om vi ska ge en snäll tolkning av vad man någonsin kunde) återupplivande av kunskap.

Gediget etablerat förståelse av komplexa tillämpnings- och problemområden är realitet för innovationens finansiering såväl som faktiskt leverande värde

Att se i dimma där du inte såg innan tillräckligt energieffektivt eller snabbt nog för att det ska ha mening (minikravet är att du är före vad du ser i tiden).

Det kanske i detaljer lite mindre elegant uttryckt i detaljer reducerande min brand surface för ev. läsare önskade jag ha det publicerat för en personlig punkt i on-going versions-övergång plattform. En sampling av mig själv rörande humör och reaktion så att säga. Antecknande lokalt ibland spar jag det nära nog aldrig.

Vem vill inte ha allt egentligen i dom här områdena? Det är vad som förvånar mig mest. Antingen är horisont så trivialt smal förstådd
tycker man sedan densiner som language models, probability parsers, eller är det helt ute i det mindre troliga, riktigt dyra och samtidigt
saknade varje idé om vad man har det till (mer än jfr modellera hela människan få det att tänka med tio billioner dyra cpuer s.v.).

Men jag såg det alltid i allt i det praktiska och lösningen. Allt jag ser i alla fall. I mycket är det verkligen samma sak. Den sista och högsta domänen av de säkerhets-filosofiska domänen. Människans natur.

Men så finns en till som också ser det som jag. Jag minns det dock aldrig förr så elegant sammanfattat ner i punktlista för applikationerna för den som förstår ner i vad som sgs resp. på den andra vad man tror kan levera i del-teknikområden.

I övrigt är det alltid ditt och datt med ett alg.nära delområde. Sådant man väljer ut och anpassar från en abstrakt modell man formar till tillämpningar. Kanske är det inte bara från preferens i personlighet och som konsekvens över de mängd områden jag genom åren vidrört och än bevakat eller skrivit redaktionellt om utan även ett subkulturellt problem vi någonstans fått vanligare nu än längre tillbaka. Jag tycker mig se det i skillnad mot 1960-talet men kan ta fel. Inte helt lätt att jämföra när den tidens vetskap kommer filtrerad och kompilerad ner till oss medan nutid är bara samplande ut Biomedcentral för collocations mellan resp. fler-gram för i bas-fil titlarna hamnar på cirka 14 GB data.

On-going topic ska väl heller inte alltid uteslutas av samma anledning när jag nu sedan ganska länge med tydligare början tidigt 2011 adderat humor - om än numera med endast mini-datorn ansluten till näten vanligen gör den föga visuellt acceptabel.

Vem vill inte ha allt egentligen i dom här områdena? Det är vad som förvånar mig mest. Antingen är horisont så trivialt smal förstådd tycker man sedan densiner som language models, probability parsers, eller är det helt ute i det mindre troliga, riktigt dyra och samtidigt saknade varje idé om vad man har det till (mer än jfr modellera hela människan få det att tänka med tio billioner dyra cpuer os.v.).

Men jag såg det alltid i allt i det praktiska och lösningen. Allt jag ser i alla fall. I mycket är det verkligen samma sak. Den sista och högsta domänen av de säkerhetsfilosofiska domänen. Människans natur.

Men så finns en till som också ser det som jag. Jag minns det dock aldrig förr så elegant sammanfattat ner i punktlista för applikationerna för den som förstår ner i vad som sgs resp. på den andra vad man tror kan levera i del-teknikområden. Och utan att man egentligen riktigt såg det närma sig börjar man få en känsla av att man närmar sig domänerna man för evigheter började med före 2000 och krypteringen.

I övrigt är det alltid ditt och datt med ett alg.nära delområde. Sådant man väljer ut och anpassar från en abstrakt modell man formar till tillämpningar. Kanske är det inte bara från preferens i personlighet och som konsekvens över de mängd områden jag genom åren vidrört och än bevakat eller skrivit redaktionellt om utan även ett subkulturellt problem vi någonstans fått vanligare nu än längre tillbaka. Jag tycker mig se det i skillnad mot 1960-talet men kan ta fel. Inte helt lätt att jämföra när den tidens vetskap kommer filtrerad och kompilerad ner till oss medan nutid är bara samplande ut Biomedcentral för collocations mellan resp. fler-gram för i bas-fil titlarna hamnar på cirka 14 GB data."

Och också om jag av och till korta minuter inte helt sällan störs när jag ser som här big spender investerande brett och djupt än lite mer - eller gissar jag mer än så - når jag snabbt nog numera innan timmar till en förnöjsamhet över det. Det har alltid bakåt åren givit värde - också när vi vänder helt på dimman vandrande forskningen och datat bakåt av vad du delar - och mer indirekt från att ha samplat i bred mening av samarbetet så att säga. Vad man publicerar, var man satsar pengar, där man ser problem, avståndet i statistikens närhet mellan koncepten till agerande, och kanske mer än så.

Här är det dessutom tillfredsställellse att något sen mot min planering havande lite av big data hanterings-problematik krävande en del utveckling för en bättre lösning än Berkley DB trevligt att se där jag nu som förr lättare ser att man klarar från antar jag kunskapstradition i segmentet såväl som närhet till konkreta behov i bredd se tillämpningar att notera att man mer eller mindre - några delområden jag givit tid i detta saknande - men annars mer eller mindre komplett. Vi vår se om jag tittar mer på det där jag kan se viss organisatoriskt värde för egen del när jag avslutar en interaktion att roa mig med att sända det ett förslag - oavsett annat ger det ofta en bättre dokumentation när gör det mot extern-entitet där man vet att det bedöms och det kan spara tid och pengar år efteråt. Och också om jag kanske ej gör det känner jag tror jag ett par värden jag vid tillfälle ska ta och uttrycka här framöver. Det balanserar tror jag sunt en del av värdet forskning m.m. givit mig.

Big spenders i den här domänen tenderar gärna också konvergera till samma koncept. Vad du ser är verkligheten i din markov-värld med en aning naiv (statistiskt utgångspunkt). Mindre fog och du kanske ser några till. Eller om du vänder dig om.

Skrämmande: Nedsövda apungar, annorlunda ap-huvuden och ovanlig klädsel

Jag träffade på referensen till Hebb's studier av apornas reaktioner på vad som inte riktigt stämmer. -Ett koncept bredare mediterat i:

• Spegelvärlden

Liksom en bärande dimension i den bondkomik jag projekterar dels för att balansera komikens drogeffekt avtränande och kanske också visa min folkligare sida med sådan här enklare bondkomik (en god grund till en politisk-karriär kanske?) i:

• Marsvin i choklad skrämmande kul

Bläddrande och funderande rörande frames i kontext av parsning och inkongruens hittade jag Hebb-forskningen och citerar:

"Later Hebb (1946) found that even intense panic reaction could be induced in laboratory-reared chimpanzees by showing them the sculptured head of a chimp, where the expected remainder of the body was absent, or by showing them an anaesthetized infant chimpanzee, where the customary postures and motions were absent.

Near panic could be induced in young chimpanzees by having the familiar experimenter appear in a Halloween mask or even in the coat of the familiar 'keeper' or visa versa [...]."

Motivation and Social interaction, Cognitive Determinants,
Editerad av O.J. Harvey,

Utgiven 1963 men fortfarande en idag excellent översikt av inkongruens-teorin såväl som kognitiv-dissonans. Inga av dessa koncept blev den övergripande verktygs-förklaringen man längre bak trodde men praktiskt är det idag nästan intressantare koncept att mindre försöka förklara allt se som konceptuella byggstenar vi kan pröva att tillämpa i nya situationer i den värld av mer information, fler kanaler och allt tydligt mer varierade händelser såväl som språk. Kanske vad vi kan jämföra med Students t-test?

Vi kan våga oss på en intressantare applikation i kulturernas möten. Nr vi som vuxna bygger och skapar representation av scenen vi betraktar eller händelsen vi deltar i aktiveras koncepten inte uteslutande i arbetsminne utan förstärker andra mer permanenta representation och förhållanden till koncept och plats.

Det samma gäller nu också språket vi uttalar och språket vi läser och hör. När större kulturell-distans råder sker därför en annorlunda aktivering även för andra närbesläktade koncept ex. kanske också mötande i plats eller vad vi gjorde före eller ska göra efter samtalet.

Är likhet i klädsel, kropp och tal nära det genomsnitt vi vanligen möter finns givetvis god bredd innan vi reagerar på det annorlunda - åtminstone om nu inga för oss nya eller underliga koncept används. Emellertid när nu själva ordningen på saker och ting blir lite eller i delar förskjutna märker vi det lättare. Ex. rörande vad vi och vår samtalspartner anser bör vara logiskt nästa aktion-event utifrån information.

• "Jag tycker du ska besöka din pastor och prata igenom din livssituation."
• Du vi har varit kompisar länge så vill du kan vi åka tillsammans någon kväll och futta eld på hans garage.

Är två förslag de flesta svenskar skulle finna lite anmärkningsvärda. I andra kulturer och tidpunkter däremot ganska normala. De isländska sagorna ger oss ett exempel på futta eld problemlösningen (och kanske att kvinnornas pådrivande attityd törstande efter blodet kan förstås av aktivering av deras kraftiga mycket obehagliga minnen av att inte helt sällan kidnappats ex. på Irland).

Vi har händelsernas representation mellan koncept och idéer som stämmer i de flesta detaljer men ändå känns totalt fel. "Vem är min pastor? Är det den stora kryko-domen eller den lilla lokala man besöker för de? Om bara munk eller nunna finns plats är det samma sak? Ska jag fasta och slå mig med något innan? Är det vi eller papisterna som måste bekänna synder eller kan jag tillrätta-lägga händelserna lite jämfört med här och nu?"

D.v.s. vi kan se att sannolikheter i co-occurance har betydelse och helt säkert förklarande effektviiteten hos Bayes sats rörande mycket relaterat vår kognition och ntur såväl som imaging av hjärnan och emulering beteenden (jag skulle inte helt förvånas om jag kan ha en av de största P(A|B) databaserna där A och B är koncept av 1 till fem ord).

Det i sig räcker inte för att förklara allt. Världens såväl som språkets kreativitet ger oss fascinerande kombinationer där samband och avstånd inte bara genom det befintliga topologiska kan avgöras genom graf-vandrande. Här vill jag föreslå att vi kan komma väldigt nära hur det fungerar genom att tänka till hur aporna reagerade och på vad, och hur vi reagerar på ovanlig klädsel. Similarity och givet mängden inlärning i relationer mellan neuroner funktionellt i flexibla representationer om inte just similarity avseende något speciellt krävs (i vilket fall det beroende på avstånd från ett eller båda koncepten snabbt blir mega-dator behövande).

Likhet och olikhet i vad som i sig inte behöver vara praktiskt relevant situationen (att en afrikansk klädsel ej vanligen ses ger uppmärksamhet medan en kostym lika ovanlig men mer lik kostymer vi sett inte ens är vad vi märker). Ofta känns det tydligaste som vad vi minns mest. Kanske den afrikanska hatten och att klädseln var vit. Varken eller är dock särskilt ovanligt i klädsel. Detaljförståelse av vad vi reagerade på kan vi dock inte förvänta oss från det similarity-styrda.

Men hur är det nu med dom här cyklarna:

Koncepten är fel. Emellertid är också de relativa positionerna för koncepten fel. För cykeln har vi olika i båda egenskaperna.

Exemplet nedan från forskningsstudie diskuterad i kapitel Trust and stable actions (samma bok redan refererad).

- I had a flat tire.

- What do you mean you had a flat tire?

She appeared momentarily stunned. Then she answered in a hostile way: "What do you mean?"

Informationen är given. Antagligen tolkar vi frågan som att det söks omständigheter på ett positivt medmänskligt sätt (kanske oftare med lite känslouttryck för det innan) eller att något är fel med informationen vi givet. Förflyttande oss och talande uppvisar människan det proto-agentativa d.v.s. vi rattar händelsen. Något fel med oss om nu inte informationen i sig är felaktig. Och uttryck relativ makt projiserande potentiellt en negativ stereotyp mot kvinnliga bilkörare - en tolkning säkert lättare upphetsad över punkteringen - är ilsken reaktion inte otrolig.

Förklaringsmodellen med inkongruens-teorin ligger närmare inte mer än Hebbs apor. Kvinnan förväntar sig att åhöraren förstår situationen och kan leva sig in i den. Det faller och saker stämmer inte. I steget från det i de kulturella avståndet vi tillämpade och såg kan inkludera bl.a. inkongruens-teorin kan vi jämföra med när det verkligen saknas förståelse av hur saker passar in i situationen eller lösningen. "En präst? Tar man med ett smådjur till honom som när vi offrar till Gudinnan eller passar en pilsner bättre?"

Motivation and Social interaction, Cognitive Determinants,
Editerad av O.J. Harvey,
Utgiven 1963

Kongruens-teorin sammanfattad när teorin stod på topp. Troligt viss utmaning att få tag i. Informationen nedan kan säkert vara till hjälp för enskilda kapitel (även om jag inte kontrollerat men det är ju inte vanligt när böckerna är svåra att få tag på att de ex. dyker upp hos universiteten. Möjligen kan materialet kanske också hittas via Dtic.mil eller fås från dom eller University of Colorado.

Symposium finansierat av "Group Psychology Branch of the Office of Naval Research under Contract Nonr 1147(07) with the University of Colorado".

Alan B Andersson, Yale University,

William Bevan, Kansas State University,

Harold Garfinkel, University of California,

O.J. Harvey, University of Colorado,

J. McV. Hunt, University of Illinois,

John Lanzetta, University of Delaware,

Omar K. Moore, Yale University,

Harold M. Schroder, Princeton University,

William A Scott, University of California.